hjorne gp
En tecknare är en tecknare är en tecknare….
(Bildkommentar av Ulf Sveningson, mångårig medarbetare på GP)

Konkursen är nära, nu gäller det att rädda vad som räddas kan. Se till att frilansarna får sina löner. Att vi åter får en regional tidning. En kvalitetstidning är nödvändig. Västsverige behöver en sådan. Måste ha en sådan. Förutsättningarna var goda.

ulf-svenningsson-in-action
Ulf Sveningson in action

Det var åttiotal och GP, Sveriges näst största morgontidning, med över 600.000 läsare, var i behov av uppdatering. Redigeringen var ålderdomlig, arbetsflödet kanske inte det bästa. En ny press införskaffades, en fyrfärgspress. En designchef kom, fick gå, och en ny kom. GP blev en modern tidning. Datoriserades. Stadig upplaga, stadig ekonomi. Det samlades i lador.

Vi som var med på den tiden kan intyga den arbetsglädje som fanns, det journalistiska innehållet var ständigt under lupp: Har du sett dagens vänsterkryss? Hur faen kan vi ha med detta…!!!

Engagerade fotografer anställdes, en designavdelning formades, en grävargrupp startades, Aveny och Två Dagar sjösattes, bilagor med tyngd och ifrågasatt innehåll, med Resor, Mat och Mode. Härliga tider strålande tider! (utan sarkastisk underton!)

Nu, från unken vegetation, dyker vargarna upp: Vi har ju fan en guldkalv mitt i byn: låt oss dansa, låt oss bjuda upp. Tuppkammar och hybris. Vinstmaximering: låt oss rationalisera, låt oss mjölka. Låt oss expandera.

I korridorerna tisslas det om imperium, Murdoch och annat satans tyg. Det ylas från direktion och styrelserum, och från Ovan kommer en ”makare”, intar Polhemsplatsen, slänger sig i soffan, hivar upp fötterna på bordet och lovar guld och gröna skogar.

Visst, det är lätt att bli imponerad, lätt att bli förförd. Nu kallas lärjungar in. Konsulter, rådgivare. Journalistiken försvinner in i en grå zon, ord byts ut mot siffror och grafer. Dom som verkligen har gjort jobbet, dom som sett till att kalven blivit till guld, journalister, fotografer, redigerare, frilansar, dom på redaktionens golv hamnar utanför, blir den tärande biten i bygget…

Jo, jag minns, ty jag var med. Minns morgonmöten, minns diskussioner, minns sorgsenheten, minns förtvivlan, minns frustrationen. Och …från ovan, kom direktiven. Pekningar med hela händer, gör så, gör så, gör si! Och …nu dök lärjungar upp även på redaktionen, ja vad hade dom för val? Kanske fanns ambitioner? Men man biter inte…

Resten är en så sorglig historia. Han som var satt att sköta det hela, står där idag med sin tvättad hals, ser askgrått bedjande, förtvivlad ut, när reportern från TV frågar om han inte har sin skuld till det som skett. ”Jo, jag tar givetvis på mig mitt ansvar, helt och fullt. Och så är det.” Säger han.

Men visst, han har sitt på det torra. Dock, en epok går i graven. Ett misslyckande, ett nederlag. Är det månne en Göteborgstradition, en förbannelse? Familjeföretag som får lämna in. Det är så lätt att bli förförd, av makt och pengar, så lätt att bli bländad, kisa istället för att se klart. Och bli utnyttjad …

Och jag tänker: var är dom som gav råd, dom som tog sina pengar och drog … kan dom inte krypa fram ur vrårna och ge stöd åt han som står där i Aktuellt och Rapport, förklara varför? och hur? Och ta på sig sin skuld. Hur gick valserna, hur tänkte ni? Det kanske inte är sånt man gör i dom församlingarna, men jag tycker det skulle vara en gudomlig gärning.

Läs också Expressen 28 maj 2016

Föregående artikelDesinformation, en förutsättning
Nästa artikelStreckkodskommunism (1)
Ulf Sveningson
Ulf Svenningsson är tecknare och jobbade på GP i många år.

1 KOMMENTAR

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.