Först vill jag tacka alla debattörer för en respektfull diskussion som förts utan onödiga övertoner. Olika uppfattningar har brutits och ståndpunkter har i viss mån klarnat. Men saker och ting behöver ändå redas ut.
Enligt min uppfattning spills onödigt krut på detaljer runt själva gatuhändelserna i lördags. De är förstås viktiga i det korta perspektivet, men i ett större sammanhang ser jag dem som underordnade.
Alla som deltagit i diskussionerna är överens om att högerpopulism, fascism och nazism är oönskade politiska monster ur det förgångna, men hur denna politiska giftspridning idag ska bekämpas är man ändå djupt oense om. Och den saken är viktig, ja den är faktiskt avgörande.
För mig är saken ganska enkel. Det gäller yttrandefriheten, varken mer eller mindre, och den kan inte stärkas med nya lagstiftning. Tvärtom är det så att eftersom nya lagliga regleringar måste byggas på ”våldsbenägenhet”, något slags ”värdegrundsresonemang” eller ett ”åsiktsfilter”, är det en väg man inte bör slå in på. Då passeras nämligen en principiell gräns som öppnar för åsiktskartläggning i stor skala, kanske t o m globalt.
Vi riskerar då en utveckling mot en demokrati av klassisk grekisk typ för de godkända första klassens medborgare. Detta samhälles styrande kommer att finna många goda skäl för att stöta ut icke önskvärda ”efterblivna” och rena ”galningar” på ett för makten gynnsamt vis. Ett sådant samhälle vill jag inte att mina barn och barnbarn ska behöva leva i. Så länge jag orkar tänker jag sprattla emot.
Göteborg 30 september
Vad har nu detta då med Nya Tider, NMR och bokmässan i Göteborg att göra?
Visst var NMR ynkliga och visst var motdemonstranterna imponerande många och sympatiska på alla vis (så när som på några få bråkmakare). Och visst stoppades NMR i praktiken av de vanliga människornas helt överlägsna numerär. Jag tror till och med att det var tack vare motdemonstranternas dominans i gatubilden som polisen fattade sitt beslut att stoppa NMR-marschen och tvinga dem tillbaka med svansen mellan benen. Det här är den bild som allt mer framträder ju fler filmer och uppgifter som kommer fram. För detta har debatten varit värdefull.
Jag var för snabb att dra slutsatser om skeendet på gatorna. Redan på kvällen den 30:e efter att bara ha följt direktsändningarna i några olika kanaler gav jag en bild, men den var felaktig. Stoppandet av NMR bakom Svenska Mässan genomfördes av polisen efter ett utbrytningsförsök – inte av stenkastande motdemonstranter alltså. Det verkar nu helt klart.
Alltså, de som segrade på gatorna i Göteborg var folket och polisen över nazisterna som led ett svidande nederlag. De är säkert tillfälligt försvagade och har garanterat stora interna problem efter det här. Men besegrade är de inte, de är snart tillbaka igen, det kan vi utgå ifrån.
Den stora frågan
Så kommer vi då till den verkliga frågan, som är så svår att få upp till ytan. Var det en seger för demokratin? Mitt svar är: Nej, det var det inte. För att förstå det måste det hela ses i ett större politiskt sammanhang. Grundfrågan är hur händelserna 30 september kommer att påverka vår lagstiftande församling framöver.
Många känner säkert igen följande formulering?
Att nazister åter marscherar på våra gator är helt oacceptabelt … om man inte inom gällande lagstiftning kan finna en framkomlig väg att komma till rätta med detta måste vi överväga att ändra och förstärka lagstiftningen i någon form…
Den har framförts från flera håll på senare tid i lite olika varianter. Mot detta hörs emellertid nästan inga protester. Alltför många – från vänster till höger – nickar istället instämmande och verkar inte se några problem med detta.
Dock, protester mot några hundra mer eller mindre förvirrade nynazistiska existenser samlar tiotusentals människor i stora gatuprotester, medan dessa direkt demokratihotande signaler från maktens innersta rum inte väcker någon indignation över huvud taget. Det här är vad som skrämmer mig.
Ett välformulerat och mycket typiskt argumenterande stycke kom från en person efter mitt förra inlägg här på bloggen:
”Om man tror att man är bättre än någon annan enbart för att man råkar vara född på en viss jordplätt, eller har en annan etnisk bakgrund, så tycker jag att omdömet ”efterbliven” passar alldeles utmärkt.
Är man dessutom beredd att använda våld mot dom som man i sin efterblivenhet föraktar så är man en galning.
Historien är mycket tydlig med att nazismens förespråkare är just efterblivna galningar i den bemärkelsen.
Att man ostraffat kan bedriva öppet organiserat judehat i Sverige är en uppenbar brist i lagen om hets mot folkgrupp som borde åtgärdas.
Yttrandefriheten kan enbart försvaras om den uppfattas som rimlig av svenska folket och om någon hotar den så får vi mobilisera till försvar så gott vi kan, men vi kan inte låta överväganden om en eventuell konspiration mot den hindra oss från att bekämpa nazismen.”
Stycket bygger enbart på indignation, ja det är nästan hämndlystet. Så här låter det allt oftare just på vänsterkanten. I detta stycke saknas helt perspektiv på yttrandefrihetens, demonstrationsfrihetens och organisationsfrihetens essentiella betydelse för demokratin. Det är dels förvånande, men framför allt farligt – tror jag.
Heja Janne Josefsson!
Den ende, med lite medialt genomslag, som entydigt protesterat mot signalerna om lagändringar är Janne Josefsson. Vi andra inklusive Jan Myrdal tvingas hojta ute i marginalen på bloggar och i sociala medier och blir där inte sällan effektivt nedskällda för både det ena och det andra. Min ständige antagonist; kommunisten Benny Åsman säger på Facebook angående mitt förra inlägg: ”Detta är Knut Lindelöfs definitiva politiska haveri. Han kan inte ens längre skilja mellan en seger och ett nederlag för de demokratiska krafterna.”
Det är visserligen olustigt, men Bennys påhopp kan jag stå ut med. Vad som dock är värre, är att kommunister/anarkister av olika fraktioner och valörer inte sällan fungerar som nyttiga idioter i överhetens tjänst, vilket inte heller är någon nyhet. Och det allra värsta är att den demokratiskt sinnade allmänheten också alldeles för lätt låter sig ledas vidare i lagstiftningssignalernas utförsbacke just nu.
Medvetenheten om yttrandefrihetens grundläggande betydelse för demokratin är mycket svag idag. Det är ingen juridisk, formell och tråkig fråga, det gäller faktiskt åsikts- och tankefriheten framöver för varenda en av oss inklusive våra barn och barnbarn – varken mer eller mindre.
Jag önskar mig nu ett stort demonstrationståg som försvarar yttrande- demonstrations- och organisationsfriheten från ny lagstiftning – med Janne Josefsson i täten.
Hur gör man med folk som inte mördar, spränger bomber, mordbränner etc etc, vilket ju är olagligt redan enligt gällande lagbok? – Jo, man hittar på lagar som antas klämma åt folk som påstås eller till och med säger sig vilja göra det ena eller andra (vilket för det mesta är tomt prat). ”Du har inte gjort något, men skulle vilja göra något elakt fast vi inte har några riktiga bevis för det, så nu åker du in!” Ta gärna till tomma fraser som ”våldsbejakande extremism” för att motivera nya förbud. Det lär ändå inte drabba de verkligt farliga typerna.
Stiftar man lagar mot ”nazism” har man glidit ner ytterligare en bit på den branta och hala sluttning som terroristlagstiftningen utgör. Ju längre ner man kommer, desto svårare blir det att klättra upp till en anständig lagstiftning igen.
Var det inte för väldigt länge sedan som Jan Myrdal sa till Frank Baude i KFMLr något i den här stilen: ”Om nazisterna förbjuds idag, som ni vill, kommer ni själva att bli förbjudna i morgon.” Undrar om FIB/k skulle klara sig undan ett förbud med det politiska klimat som råder idag. Eller för all del KP och Proletären.
Bra rubrik, vi behöver ingen ny lagstiftning. Det räcker med att nassar och andra våldsligor vet att de kommer att mötas av tiotusentals motdemonstranter som genom sin mängd, inte genom att använda våld, kittar igen demonstrationsvägen.
Men är inte detta olagligt? Jo, ibland, men ibland måste lagen brytas. Det berättigade i att göra detta är ingen juridisk fråga utan politisk. Tio personer som ställer sig i vägen för en tillståndsgiven demonstration kan åtalas, inte tiotusen.
En progressiv jurist som jag nämnde detta för blev förskräckt. Och det kan jag förstå, jurister tolkar lagen. De har ingen auktoritet att ange när den kan brytas. Det är en politisk fråga och saknar juridiskt regelverk.
Vi firar 6 juni bl a för denna nya svenska grundlag som kom till 1809. Den är vi med rätta stolta över eftersom den innebar ett brott med ”enväldet”. Men hur kom den till? Jo, genom att några officerare, på egen hand – emot lagen – arresterade kung Gustav IV Adolf i mars 1809.
Om vi fokuserar på våra dagars yttrandefrihet så tror jag alla på vänsterkanten är överens om att den enskilt största faktorn för dess existens är arbetarrörelsen. D v s en rörelse som idag bara finns på papperet och inte ser ut att gå någon ljusare framtid till mötes.
Överheten är troligen inte särskilt intresserad av att vanligt folk har yttrandefrihet i sådan omfattning att det äventyrar deras ekonomiska makt och därför kan man misstänka att dagens politiska situation där klasskamp i princip enbart förs från höger, underblåser försök att begränsa vanligt folks yttrandefrihet.
Finns det då någon organiserad kraft som försvarar av yttrandefriheten idag? Nej, säger jag, inte organiserad, men den har ett genuint stöd i folkdjupet och det var en del av kraften vi såg både i demonstrationerna mot NMR och tidigare mot krigshetsarna i NATO.
Detta folkliga stöd är det enda bålverk som yttrandefriheten har idag och det hänger väldigt mycket på att det går att mobilisera det stödet ut på gator och torg.
Att kalla dessa människor som i praktiken är yttrandefrihetens enda stöd för nyttiga idioter är därför att skjuta sig själv i foten.
Är ett förbud mot att bedriva organiserat judehat ett hot mot yttrandefriheten? Nej det tror jag inte. Det borde dessutom räcka med en striktare tillämpning av rådande lagstiftning om hets mot folkgrupp för att komma åt det.
Att fokusera på ”våldsbenägenhet” blir däremot konstigt i det här sammanhanget. Det borde ju innebära att alla som har kontakter med USA, som är det mest våldsbenägna världen har skådat sedan ww2. skulle förbjudas att verka.
Om överheten verkligen vill begränsa yttrandefriheten så gör dom det oavsett vår syn på nazisterna.
Den stora manifestationen mot NMR är däremot ett stärkande av dom krafter som försvarar yttrandefriheten.
Tanken att man kan försvara demokratiska fri- och rättigheter mot en aggressiv överhet genom att tassa runt så försiktigt som möjligt är med största sannolikhet felaktig. Finns det ingen materiell grund för generell yttrandefrihet i ett klassamhälle så försvinner den till slut.
Om man skall diskutera eventuella ändringar i den lagstiftning som rör yttrande- och demonstrationsrätt(-frihet) i Sverige, måste man då inte mer komma in på vad Sverige är för typ av stat? För egen del har jag t ex helt övergått till att benämna USA, Ryssland, Kina m fl för oligarkier. Pål Steigan m fl har påpekat att de gamla socialdemokratiska partierna i Europa, som har sitt ursprung i det egendomslösa folkflertalet, allt mer sällan arbetar för detta folkflertals intressen.
Är det i det svenska folkets intresse att Sverige går med i Nato? Och ändå är medlemskap intressant för åtminstone en stor del av SAP:s ledning. Om SAP tillsammans med de andra riksdagspartierna får igenom svenskt medlemskap, eller nästan medlemskap, vad händer då om det säkerhetspolitiska läget skärps ytterligare? Då ”måste” kanske den svenska staten (som den franska) kräva ytterligare begränsningar av yttrande- och demonstrationsrätten(-friheten). Och i vems namn blir det i så fall?
1. ”En progessiv jurist”, andra skulle kalla mig obotlig maoist eller reaktionär. Det var alltså jag det.
Och inte blev jag förskräckt heller när Anders Persson framförde sin variant på att stoppa politiska demonstrationer man ogillar. Jag tror nog att NMR helt medvetet provocerar för att ställa till gatubråk och upphetsade debatter. Jag vill då påminna om att gatunazisterna idag inte utgör det stora hotet mot demokratiska fri- och rättigheter i Sverige. I riksdagsvalet 1932 fick de två nazistpartierna tillsammans 2,2 % av rösterna och extremhögerpartiet Nationella partiet 1,6%. I kommunalvalet 1934 fick nazisterna strax under 30 000 röster i hela landet. Men år 1936 hade väljarstödet sjunkit till 0,9% respektive 0,7%. (forts följer…)
2. Nazisterna hämtade sig aldrig efter att antalet röster blev färre än det medlemstal de uppgav. Vad som knäckte dem? Ja, inte var det gatubråk eller lagstiftning som förbjöd nazism eller rasism (hets mot folkgrupp blev brottsligt först efter andra världskriget). Nej, det var satsning på att göra något år arbetslösheten och de alltför låga priserna på böndernas produkter som sossarna genomförde tillsammans med Bondeförbundet och därutöver något som var enklare att genomföra, nämligen strafflagstiftning mot störande av bl a politiska möten och förbud mot politiska uniformer.
Den senare straffbestämmelsen har avskaffats på 1990-talet med den idiotiska motiveringen att den strider mot yttrandefriheten. Ja, antagligen mot EU:s uppfattning av saken. Men det är inte EU utan vi vanliga människor som hamnar i smeten som vanligt.
NMR är idag en marginell företeelse som genom AP:s tänk får tuppkammen att växa. Deras politiska betydelse är noll i dagens Sverige vilket även visar sig genom den klena styrka de lyckades mobilisera.
Detta felaktiga fokus på NMR avleder från de verkliga makthavare som demonterat välfärdsstaten bland annat genom 15 års skattesänkningar. Smyganslutnig till NATO och och redan aktiva militära insatser genom formell anslutning till den brittiska ministyrkan.
Polischefer som vill åtala folk i grupp och politiker som vill införa organisationsförbud är resultatet av alla nyttiga idioter som medverkat till detta, genom fatala missbedömningar på olika sätt.
Sorgligt. Hur samla ihop resterna för att ta den verkliga kampen mot den påbörjade demonteringen av grundläggande demokratiska fri och rättigheter i vårt land.
Härligt att se Erik G i farten igen, den erfarenheten och kompetensen behövs verkligen.
Viveka I!
Allt ditt beröm gör mig generad. Men kul att vi nu i alla fall verkar vara några stycken som är ganska samstämda om hur man bör se på sakernas oroande tillstånd.
Hans A! Det ena strider inte emot det andra. Om tjugotusen göteborgare blockerar vägen för en nassemobilisering hindrar det inte att de under årets resterande 364 dagar kämpar på andra frontavsnitt. Något speciellt ”fokus” på NMR har jag inte kunnat förmärka.
Till sist ett farbroderligt råd till dig och ett par andra: var sparsam med epitet ”nyttiga idioter”. Det är inte bara förolämpande emot personer som i de flesta andra frågor delar era uppfattningar, det kan också visa sig otaktiskt vid framtida allianser.
Läste idag en ledare i UNT av Håkan Holmberg som fick mig att undra om jag ändå inte har haft fel – jag höll ju med om allt han skrev!
Nej Anders P! Jag höll också med Holmberg om allt han skrev. Det var det han inte skrev som är problemet, alltså om signalerna uppifrån om skärpt lagstiftning.
Det kunde kanske vara anledning att fundera lite över medias rapportering och de förväntningar som media skapade. Uppenbarligen drabbades även annars synnerligen anständiga debattörer och fb-vänner.
Men det jag helst skulle vilja fråga i denna grupp är om er syn på den andra demonstrationen, den som samlade ca 1000 deltagare på Gustaf Adolfs Torg. ”… en manifestation för och med den anständiga majoriteten” enligt Alice Bah Kuhnke i en artikel i GP som också handlar mycket om det våld som skulle komma att utövas av extremisterna under morgondagen (denna demonstration var på fredagen)
Ingen (utom NMR-medlemmar naturligtvis) betonar att polisen inte lyckades skydda en demonstration som hade tillstånd. Det är just poängen med att söka demonstrationstillstånd att om man får det, så har man också skydd.
En dag kan det vara VI som får tillstånd till en demonstration och då kan behöva skydd.
Bättre hade varit att låta NMR gå genom stan och visa upp sitt underliga budskap och därmed troligen också sin isolering. Folk får ta ställning till dem, och vi kan med hjälp av det Fria Ordet gå in där. Inget organisationsförbud behövs, utan de försvinner med hjälp av positiva alternativ.
Ingen tycks heller betona hur allvarligt det var att så kallade antifascister tog strid mot polisen. De slår in en kil mellan allmänhet och polis och det är väl inte så lyckat, milt uttryckt.
Det sista vi behöver är inskränkningar i yttrandrefriheten. Snarare bör gummiparagrafer som ”hets mot folkgrupp” raderas.
Sådana kan och kommer att användas godtyckligt av sittande maktelit.
Det är högst intressant, eller snarare tragiskt, att hela den samlade officiella vänstern hänvisar till paragrafer som kan användas mot dem själva snart nog.
Jan Myrdals artikel i ämnet säger egentligen det mesta i frågan. Man kunde önska att ”vänstern” begrep vad han skriver.
Vidare tar jag avstånd från att det var folket som drev bort NMR från Göteborgs gator i lördags. Jag hävdar att det var en, till stora delar inrest, pöbel som tvingade skattebetalarna att genom polisen skydda såväl NMR som allmänheten.
Det mesta pekar nu mot att denna ”vänster” lyckats med konststycket att ge NMR betydligt fler sympatisörer än vad som varit fallet ifall de fått demonstrera i fred. För att inte tala om vad man gjorde mot yttrandefriheten.
Janne B!
Nu har motdemonstranterna i Göteborg blivit kallade både nyttiga idioter och pöbel. Jag hävdar tvärtemot att det är just dessa människor som är det enda pålitliga stödet för demokratiska rättigheter.
Du tycks sätta din lit till överheten själv och hoppas på att om vi bara är försiktiga och inte säger fel saker eller skäller för mycket på nazisterna så har vi demokratin säkrad.
För mig är detta ett allvarligt idealistiskt feltänk. Demokratiska rättigheter existerar för att det finns en materiell grund för dom. Den grunden är arbetarklassens kamp för rättvisa som tvingat överheten till eftergifter och skapat en organiserad kraft i samhället som kräver och försvarar dessa rättigheter.
Nu ser vi dessvärre hur denna kraft långsamt bleknar bort och kvar blir då enbart dom enskilda människor som går att mobilisera till demokratins försvar. Det är dom som blir hånade i den här tråden och ni som står för hånandet har ingen annan materiell kraft att falla tillbaka på och därför riskerar ni, trots sannolikt goda avsikter, att själva bli dom nyttiga idioterna.
Björn B!
Du skrev: ”En dag kan det vara VI som får tillstånd till en demonstration och då kan behöva skydd.”
Det där är en mycket, mycket intressant mening som jag ber att ni alla funderar över.
1. Ingen av nazisterna verkar åtminstone enligt vad som rapporterats i media, ha fått lov att föras till sjukhus. Vilket vist att de fick ett utmärkt skydd för sin demonstrationrätt. Inte ens när de avvek från demonstrationstillståndet verkar polisen ha utsatt dem för särskilt hårda tag.
2. Antifascisternas ”strid” mot polisen är lite svår att finna i vare sig bilder eller andra rapporter, så där vore jag tacksam för en länk. Av anhållandena att döma torde det inte ha kunnat vara så där väldigt omfattande.
3. Visst kan man klaga över att det förekom tillresta även bland motdemonstranterna. Men bara gissningsvis skulle jag säga att andelen icke-göteborgare nog var betydligt större i nazisternas demonstration. Och att nazisterna uppträdde i vitskjorta och slips innebär inte att de inte var en pöbel av värsta slag. Sådana som vill försvara eller återvinna sina förlorade privilegier genom skärpt förtryck av ännu sämre ställda.
(forts. följer)
4. I fall nazisterna eller nazismen skulle ha vunnit något på den nu genomförda uppvisningen i dålig planering, dålig ledning och obetydlig uppslutning är något som får avgöras av framtiden. Hos arbetare i Uppsala finns fortfarande ekon av de så kallade Påskkravallerna 1943 i Gamla Uppsala. Jag tror faktiskt inte att nazisterna i Uppsala – eller landet i övrigt – har vunnit några mera omfattande sympatier från detta. Snarare fungerade den uppvisningen som en uppmuntran för antinazister och andra demokrater.
Viveca & Co!
Vad jag menade med mitt kanske kryptiska yttrande ovan var att demonstrationsfriheten ytterst inte vilar på lagar och poliser, utan på den folkliga opinionen. Om Knut genom sin blogg kallar till demonstration emot NATO i centrala Uppsala vore det ju bäst att han fått tillstånd – i synnerhet om man kan vänta 50-100 deltagare.
Men kan man vänta 5-10 tusen spelar tillståndet av polisen ingen roll – myndigheterna blir tvungna att mobilisera beväpnade militärer, ”insatsstyrkan” om de vill stoppa denna, i och för sig ”olagliga”, demonstration. Och gör de detta är vi i ett helt nytt läge.
En del debattörer låter som de tyska radikaler som 1923 ansåg sig förhindrade att ockupera järnvägsstationen i Hamburg eftersom de hade glömt köpa perrongbiljetter.
Så sant Anders!
Sköld Peter Mattis hade tillstånd att demonstrera på Hötorget 1965. Polisen på plats ville avlägsna honom men han vägrade. Han greps då brutalt och fälldes för våldsamt motstånd och störande av allmän ordning. Polisen gillade helt enkelt inte budskapet.
I Uppsala 1943 verkar poliserna ha gillat budskapet och slog då istället motdemonstranterna. När den folkliga opinionen vänder så anpassar också polisen sitt agerande efter den rådande politiska vinden. Det gäller också våra medier. Nu råder högervindar och historierevanschismen börjar nu ta tag i Vietnamkriget. FNL börjar benämnas Viet Cong.
Anders Persson och Erik Skoog!
Visst är det så och precis den aspekten är den som saknas hos dom på den här sidan, som hittar på öknamn åt lördagens antifascistiska motdemonstranter.
Den materiella verkligheten d v s den folkliga styrka som kan mobiliseras till stöd för yttrandefriheten verkar knappt ens finnas med i deras analyser och därför hamnar dom istället i ett märkligt resonemang om hur man skall hålla överheten på gott humör. Den taktiken lär troligtvis endast framkalla hånskratt hos höjdarna den dagen dom verkligen bestämt sig för att begränsa vanligt folks yttrandefrihet.
Fred Torssander undrar över ordet ”strid”. En sådan kan föras på många sätt. Till exempel kan en riksdagsgrupp ta strid mot ett lagförslag och välja lämpliga metoder.
Här stoppade så kallade antifascister polisen från att fullgöra uppgiften att skydda demonstrationen.
Många har lurats till att tro att om man vill göra något politiskt, så ska man åka in till stan och överrösta ett möte, eller som här, stoppa en tillståndsgiven demonstration. Om metoden blir vanlig, så kan det en dag bli deras eget möte eller demonstration som omöjliggörs.
Yttrandefriheten har gränser, men om någon överträder dem ska man inte störa, utan i stället göra polisanmälan. Den energi och kreativitet som går åt till att planera och genomföra ”störa och stoppa” kan användas bättre. I värsta fall leder inte ”störa och stoppa” till annat än att isolera oss från allmänheten. I stället bör energi och kreativitet användas till att ta fram och presentera positiva alternativ.
Det har sagts mycket bättre än jag kan säga det. Av Malvina Reynolds till exempel: Finns med Lena Andersson här…
It isn’t nice to block the doorway,
It isn’t nice to go to jail,
There are nicer ways to do it,
But the nice ways always fail.
…
Samarbeta med fascister och nazister? Jo det går utmärkt om det gäller att trakassera Ryssland. Ukrainska nazister och fascister har länge varit favoriter i svenska media, nu har det också kommit ryska dito. Idag kan man t ex på SVT:s nyhetssida och på text-TV läsa att det varit anti-Putindemonstrationer i Moskva och att 380 människor gripits.
Från en annan källa får jag dock veta att demonstrationen var ultra-nationalistisk och höger-extremistisk. Denna källa var inte Russia Today eller Sputnik, utan BBC World News klockan 17 GMT. Så dagens lösen är ”Alla som är emot Putin är bra!”