Ingen ny lagstiftning!

Janne Josefsson på bokmässan 2014 (Bild Wikipedia)

Först vill jag tacka alla debattörer för en respektfull diskussion som förts utan onödiga övertoner. Olika uppfattningar har brutits och ståndpunkter har i viss mån klarnat. Men saker och ting behöver ändå redas ut.

Enligt min uppfattning spills onödigt krut på detaljer runt själva gatuhändelserna i lördags. De är förstås viktiga i det korta perspektivet, men i ett större sammanhang ser jag dem som underordnade.

Alla som deltagit i diskussionerna är överens om att högerpopulism, fascism och nazism är oönskade politiska monster ur det förgångna, men hur denna politiska giftspridning idag ska bekämpas är man ändå djupt oense om. Och den saken är viktig, ja den är faktiskt avgörande.

För mig är saken ganska enkel. Det gäller yttrandefriheten, varken mer eller mindre, och den kan inte stärkas med nya lagstiftning. Tvärtom är det så att eftersom nya lagliga regleringar måste byggas på ”våldsbenägenhet”, något slags ”värdegrundsresonemang” eller ett  ”åsiktsfilter”, är det en väg man inte bör slå in på. Då passeras nämligen en principiell gräns som öppnar för åsiktskartläggning i stor skala, kanske t o m globalt.

Vi riskerar då en utveckling mot en demokrati av klassisk grekisk typ för de godkända första klassens medborgare. Detta samhälles styrande kommer att finna många goda skäl för att stöta ut icke önskvärda “efterblivna” och rena “galningar” på ett för makten gynnsamt vis. Ett sådant samhälle vill jag inte att mina barn och barnbarn ska behöva leva i. Så länge jag orkar tänker jag sprattla emot.

Göteborg 30 september
Vad har nu detta då med Nya Tider, NMR och bokmässan i Göteborg att göra?

Visst var NMR ynkliga och visst var motdemonstranterna imponerande många och sympatiska på alla vis (så när som på några få bråkmakare). Och visst stoppades NMR i praktiken av de vanliga människornas helt överlägsna numerär. Jag tror till och med att det var tack vare motdemonstranternas dominans i gatubilden som polisen fattade sitt beslut att stoppa NMR-marschen och tvinga dem tillbaka med svansen mellan benen. Det här är den bild som allt mer framträder ju fler filmer och uppgifter som kommer fram. För detta har debatten varit värdefull.

Jag var för snabb att dra slutsatser om skeendet på gatorna. Redan på kvällen den 30:e efter att bara ha följt direktsändningarna i några olika kanaler gav jag en bild, men den var felaktig. Stoppandet av NMR bakom Svenska Mässan genomfördes av polisen efter ett utbrytningsförsök – inte av stenkastande motdemonstranter alltså. Det verkar nu helt klart.

Alltså, de som segrade på gatorna i Göteborg var folket och polisen över nazisterna som led ett svidande nederlag. De är säkert tillfälligt försvagade och har garanterat stora interna problem efter det här. Men besegrade är de inte, de är snart tillbaka igen, det kan vi utgå ifrån.

Den stora frågan
Så kommer vi då till den verkliga frågan, som är så svår att få upp till ytan. Var det en seger för demokratin? Mitt svar är: Nej, det var det inte. För att förstå det måste det hela ses i ett större politiskt sammanhang. Grundfrågan är hur händelserna 30 september kommer att påverka vår lagstiftande församling framöver.

Många känner säkert igen följande formulering?

Att nazister åter marscherar på våra gator är helt oacceptabelt … om man inte inom gällande lagstiftning kan finna en framkomlig väg att komma till rätta med detta måste vi överväga att ändra och förstärka lagstiftningen i någon form…

Den har framförts från flera håll på senare tid i lite olika varianter. Mot detta hörs emellertid nästan inga protester. Alltför många – från vänster till höger – nickar istället instämmande och verkar inte se några problem med detta.

Dock, protester mot några hundra mer eller mindre förvirrade nynazistiska existenser samlar tiotusentals människor i stora gatuprotester, medan dessa direkt demokratihotande signaler från maktens innersta rum inte väcker någon indignation över huvud taget. Det här är vad som skrämmer mig.

Ett välformulerat och mycket typiskt argumenterande stycke kom från en person efter mitt förra inlägg här på bloggen:

“Om man tror att man är bättre än någon annan enbart för att man råkar vara född på en viss jordplätt, eller har en annan etnisk bakgrund, så tycker jag att omdömet ”efterbliven” passar alldeles utmärkt.

Är man dessutom beredd att använda våld mot dom som man i sin efterblivenhet föraktar så är man en galning.

Historien är mycket tydlig med att nazismens förespråkare är just efterblivna galningar i den bemärkelsen.

Att man ostraffat kan bedriva öppet organiserat judehat i Sverige är en uppenbar brist i lagen om hets mot folkgrupp som borde åtgärdas.

Yttrandefriheten kan enbart försvaras om den uppfattas som rimlig av svenska folket och om någon hotar den så får vi mobilisera till försvar så gott vi kan, men vi kan inte låta överväganden om en eventuell konspiration mot den hindra oss från att bekämpa nazismen.”

Stycket bygger enbart på indignation, ja det är nästan hämndlystet. Så här låter det allt oftare just på vänsterkanten. I detta stycke saknas helt perspektiv på yttrandefrihetens, demonstrationsfrihetens och organisationsfrihetens essentiella betydelse för demokratin. Det är dels förvånande, men framför allt farligt – tror jag.

Heja Janne Josefsson!
Den ende, med lite medialt genomslag, som entydigt protesterat mot signalerna om lagändringar är Janne Josefsson. Vi andra inklusive Jan Myrdal tvingas hojta ute i marginalen på bloggar och i sociala medier och blir där inte sällan effektivt nedskällda för både det ena och det andra. Min ständige antagonist; kommunisten Benny Åsman säger på Facebook angående mitt förra inlägg: ”Detta är Knut Lindelöfs definitiva politiska haveri. Han kan inte ens längre skilja mellan en seger och ett nederlag för de demokratiska krafterna.”

Det är visserligen olustigt, men Bennys påhopp kan jag stå ut med. Vad som dock är värre, är att kommunister/anarkister av olika fraktioner och valörer inte sällan fungerar som nyttiga idioter i överhetens tjänst, vilket inte heller är någon nyhet. Och det allra värsta är att den demokratiskt sinnade allmänheten också alldeles för lätt låter sig ledas vidare i lagstiftningssignalernas utförsbacke just nu.

Medvetenheten om yttrandefrihetens grundläggande betydelse för demokratin är mycket svag idag. Det är ingen juridisk, formell och tråkig fråga, det gäller faktiskt åsikts- och tankefriheten framöver för varenda en av oss inklusive våra barn och barnbarn – varken mer eller mindre.

Jag önskar mig nu ett stort demonstrationståg som försvarar yttrande- demonstrations- och organisationsfriheten från ny lagstiftning – med Janne Josefsson i täten.

  24 kommentarer for “Ingen ny lagstiftning!

  1. Anders Persson
    2017-10-04 kl. 23:26

    Björn B!
    Du skrev: “En dag kan det vara VI som får tillstånd till en demonstration och då kan behöva skydd.”

    Det där är en mycket, mycket intressant mening som jag ber att ni alla funderar över.

  2. 2017-10-04 kl. 23:32

    1. Ingen av nazisterna verkar åtminstone enligt vad som rapporterats i media, ha fått lov att föras till sjukhus. Vilket vist att de fick ett utmärkt skydd för sin demonstrationrätt. Inte ens när de avvek från demonstrationstillståndet verkar polisen ha utsatt dem för särskilt hårda tag.

    2. Antifascisternas “strid” mot polisen är lite svår att finna i vare sig bilder eller andra rapporter, så där vore jag tacksam för en länk. Av anhållandena att döma torde det inte ha kunnat vara så där väldigt omfattande.

    3. Visst kan man klaga över att det förekom tillresta även bland motdemonstranterna. Men bara gissningsvis skulle jag säga att andelen icke-göteborgare nog var betydligt större i nazisternas demonstration. Och att nazisterna uppträdde i vitskjorta och slips innebär inte att de inte var en pöbel av värsta slag. Sådana som vill försvara eller återvinna sina förlorade privilegier genom skärpt förtryck av ännu sämre ställda.
    (forts. följer)

  3. Fred Torssander
    2017-10-05 kl. 7:59

    4. I fall nazisterna eller nazismen skulle ha vunnit något på den nu genomförda uppvisningen i dålig planering, dålig ledning och obetydlig uppslutning är något som får avgöras av framtiden. Hos arbetare i Uppsala finns fortfarande ekon av de så kallade Påskkravallerna 1943 i Gamla Uppsala. Jag tror faktiskt inte att nazisterna i Uppsala – eller landet i övrigt – har vunnit några mera omfattande sympatier från detta. Snarare fungerade den uppvisningen som en uppmuntran för antinazister och andra demokrater.

  4. Anders Persson
    2017-10-05 kl. 10:50

    Viveca & Co!
    Vad jag menade med mitt kanske kryptiska yttrande ovan var att demonstrationsfriheten ytterst inte vilar på lagar och poliser, utan på den folkliga opinionen. Om Knut genom sin blogg kallar till demonstration emot NATO i centrala Uppsala vore det ju bäst att han fått tillstånd – i synnerhet om man kan vänta 50-100 deltagare.

    Men kan man vänta 5-10 tusen spelar tillståndet av polisen ingen roll – myndigheterna blir tvungna att mobilisera beväpnade militärer, “insatsstyrkan” om de vill stoppa denna, i och för sig “olagliga”, demonstration. Och gör de detta är vi i ett helt nytt läge.

    En del debattörer låter som de tyska radikaler som 1923 ansåg sig förhindrade att ockupera järnvägsstationen i Hamburg eftersom de hade glömt köpa perrongbiljetter.

  5. Erik Skoog
    2017-10-05 kl. 14:55

    Så sant Anders!
    Sköld Peter Mattis hade tillstånd att demonstrera på Hötorget 1965. Polisen på plats ville avlägsna honom men han vägrade. Han greps då brutalt och fälldes för våldsamt motstånd och störande av allmän ordning. Polisen gillade helt enkelt inte budskapet.

    I Uppsala 1943 verkar poliserna ha gillat budskapet och slog då istället motdemonstranterna. När den folkliga opinionen vänder så anpassar också polisen sitt agerande efter den rådande politiska vinden. Det gäller också våra medier. Nu råder högervindar och historierevanschismen börjar nu ta tag i Vietnamkriget. FNL börjar benämnas Viet Cong.

  6. Anders Åberg
    2017-10-05 kl. 17:59

    Anders Persson och Erik Skoog!
    Visst är det så och precis den aspekten är den som saknas hos dom på den här sidan, som hittar på öknamn åt lördagens antifascistiska motdemonstranter.

    Den materiella verkligheten d v s den folkliga styrka som kan mobiliseras till stöd för yttrandefriheten verkar knappt ens finnas med i deras analyser och därför hamnar dom istället i ett märkligt resonemang om hur man skall hålla överheten på gott humör. Den taktiken lär troligtvis endast framkalla hånskratt hos höjdarna den dagen dom verkligen bestämt sig för att begränsa vanligt folks yttrandefrihet.

  7. Björn Backengård
    2017-10-05 kl. 18:52

    Fred Torssander undrar över ordet “strid”. En sådan kan föras på många sätt. Till exempel kan en riksdagsgrupp ta strid mot ett lagförslag och välja lämpliga metoder.

    Här stoppade så kallade antifascister polisen från att fullgöra uppgiften att skydda demonstrationen.

    Många har lurats till att tro att om man vill göra något politiskt, så ska man åka in till stan och överrösta ett möte, eller som här, stoppa en tillståndsgiven demonstration. Om metoden blir vanlig, så kan det en dag bli deras eget möte eller demonstration som omöjliggörs.

    Yttrandefriheten har gränser, men om någon överträder dem ska man inte störa, utan i stället göra polisanmälan. Den energi och kreativitet som går åt till att planera och genomföra “störa och stoppa” kan användas bättre. I värsta fall leder inte “störa och stoppa” till annat än att isolera oss från allmänheten. I stället bör energi och kreativitet användas till att ta fram och presentera positiva alternativ.

  8. 2017-10-05 kl. 23:41

    Det har sagts mycket bättre än jag kan säga det. Av Malvina Reynolds till exempel: Finns med Lena Andersson här…

    It isn’t nice to block the doorway,
    It isn’t nice to go to jail,
    There are nicer ways to do it,
    But the nice ways always fail.

  9. Anders Persson
    2017-11-05 kl. 19:26

    Samarbeta med fascister och nazister? Jo det går utmärkt om det gäller att trakassera Ryssland. Ukrainska nazister och fascister har länge varit favoriter i svenska media, nu har det också kommit ryska dito. Idag kan man t ex på SVT:s nyhetssida och på text-TV läsa att det varit anti-Putindemonstrationer i Moskva och att 380 människor gripits.

    Från en annan källa får jag dock veta att demonstrationen var ultra-nationalistisk och höger-extremistisk. Denna källa var inte Russia Today eller Sputnik, utan BBC World News klockan 17 GMT. Så dagens lösen är “Alla som är emot Putin är bra!”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.