Det gör ont när imperier brister

Följande artikel av Pål Steigan från 2017 har nu under Coronakrisen blivit mer aktuell än någonsin. Det gäller alltså särskilt livsmedel och vatten. Världens 37 megastäder kommer inte att kunna försörjas. Bertil Carlman har översatt till svenska.

Jan Asselyn, Italienskt landskap med ruiner av en romersk bro och akvedukt

Det finns en typ av landskapsmåleri från 16- och 1700-talet som borde stämma var och till eftertanke. De avbildar landskap i Italien där herdar och deras djurflockar vandrar runt bland ruinerna av romerska akvedukter, broar eller tempel. Det mest fascinerande med dessa, är att de ger en bild av ett europeiskt samhälle, som mer än 1200 år efter Romarrikets sammanbrott, inte hade kommit upp igen på den nivå, i produktion och infrastruktur, som Romarriket hade vid sin höjdpunkt. Det var inte förrän med den industriella revolutionen på 1700-talet, som produktiviteten och infrastrukturen i Europa kunde passera Romarriket i dess glansdagar.

Målningarna av herdar och boskap bland ruinerna av infrastruktur och tempel från antiken visar människor som rör sig bland resterna av en högteknologisk civilisation som de inte längre kan kopiera. Rom hade en miljon invånare under sin storhetstid. Det förutsatte en mycket avancerad infrastruktur när det gäller vattenförsörjning, transport, leverans av varor, handel, livsmedelsförsörjning och så vidare. Staden var också det yttersta uttrycket för en omfattande byggnadsindustri, som hade kapacitet och nivå att leverera så otroligt mycket byggmaterial som en sådan stad krävde.

När imperiet klappade ihop, blev infrastrukturen inte underhållen. Akvedukterna rasade samman, så att städerna inte fick vatten. Vägarna och broarna förstördes och reparerades inte. Transporten av varor och handel minskades från en forsande älv till en liten bäck. 1200 år efter sina glansdagar var Rom en stad i ruiner, där mindre än 10.000 människor bodde.

Etruskerna och sedan romarna hade dränerat myrarna för att öka livsmedelsproduktionen. På så sätt försvann malaria också. Men när imperiet bröt samman, underhölls inte vattenkanalerna och malarian kom tillbaka. I Italien utrotades den inte förrän på 1930-talet då fascisterna hade sett till att dränera myrarna igen.

Det romerska imperiet

Dagens imperium är mycket sårbart
Detta borde ge anledning till eftertanke för de av oss som lever i en tid då ett annat imperium visar många av samma tendenser till sönderfall som Romarriket hade mot slutet.

De romerska kejsarna blandade mer och mer bly i silverdinaren, så att det mot slutet nästan inte fanns något silver kvar i den. Detta var den tidens hyperinflation. Romerska medborgare ville inte slåss i armén, så militärväsendet baserades på legosoldater. Ordet soldat kommer från detta. En soldat är någon som får pengar (sold) för att strida. För att betala soldaterna måste pengar präglas. Krigen i riket var dyra och riket var stort, så problemet löstes genom att göra allt mer värdelösa mynt.

Dagens värld domineras av USA-imperiet. Hela det globala produktionssättet, det monetära systemet, världshandeln, jordbruket, energisystemet och så vidare präglas av detta.

Silverhalten i den romerska dinaren

Men imperiet passerade sin topp runt år 1971. Då var USA tvunget att avstå från guldmyntfoten. Och sedan dess är tillväxten av riket byggt på att skriva ut allt mer papperspengar, och nu på senare tid; digitala pengar. Men imperiet är baserat på att resten av världen acceptera dessa symboler i stället för den äkta varan. 2000-talets krig finansieras i USA till stor del av det faktum, att Kina har köpt amerikanska statsobligationer, det vill säga lånat den amerikanska staten pengar.

Utvecklingen av USA:s skuld

Det globaliserade tillverknings- och handelssystemet finjusteras för att leverera varor och komponenter precis i tid, men inte heller före, “just in time”. Den norska köttproduktionen beror till exempel helt och hållet på en båt som kommer till Fredrikstad med soja från Brasilien en gång i månaden. Om båten inte kommer skulle det bli kris i den norska köttproduktionen.

När vi hade den så kallade “hästköttskandalen” år 2013 visade Financial Times hur det europeiska kötthandels- och fraktsystemet fungerar.
Slakteriverksamheten är kapitalintensiv och energiintensiv, och därför kommer det att bli färre slakterier som levererar till en allt mer globaliseras marknad. Deras marginaler är tunna som silkepapper, så de klipper hörn där de kan.

De stora matvarukedjorna vill alltid köpa de billigaste råvarorna. Deras inköpare sitter i telefon hela tiden för att göra de bästa grossistinköpen. FT citerar professor Karel Williams i Manchester Business School som berättar hur kylvagnar köar framför slakterier i Nederländerna i slutet av veckan, utan att förarna har någon aning om vart de är på väg förrän i sista minuten. Varje förmedlare har 10–20 slakterier han köper av. Och avtalen kan ingås i sista minuten så att föraren kan få sin leveransorder. “Vi har en oändlig europeisk handel där djurdelar körs runt i släpvagnar på 40 ton”, säger Williams.

FAO menar att det finns ungefär en kvarts miljon ätbara växter som lämpar sig för jordbruk. Men mänskligheten har gjort sig beroende av endast 3% av dessa. Endast 12 av dem står för tre fjärdedelar av all energi från växtnäring. Konkurrensen och behovet av ökad produktion har lett till en drastisk minskning av den genetiska mångfalden. Detta system kräver också allt mer energi, allt mer mineraler och sällsynta råvaror i en exponentiellt ökande takt.

Detta gör dagens imperium extremt sårbart. Jordbruket kan uppleva kriser som den som drabbade Irland under potatisrötan år 1847, då en miljon människor dog av svält. Det krävs inte mycket fantasi för att inse hur förödande och dramatiskt det kan komma att bli.

Kort sagt: när detta system klappar ihop, som Romarriket gjorde, kollapsar mycket av den kritiska infrastrukturen och det kommer helt enkelt inte att vara möjligt att ge mat åt så många människor som tidigare. Resultaten kan bli hungerkatastrofer i en skala som mänskligheten aldrig tidigare sett. Världen har 37 megastäder, varav den största har över 30 miljoner invånare. Om ett sammanbrott av vatten- eller energiförsörjningen eller livsmedelsleveranserna inträffar, kommer sådana städer att bli obeboeliga.

Grundläggande är mat och vatten. Utan mat och vatten kan vi inte leva. Men många av våra system är också extremt beroende av olja och sällsynta mineraler som det finns allt mindre av. Och exemplet med det romerska riket visar att det mycket väl kan ta lång tid för något annat att komma istället.

Det är mycket lätt att bevisa, att dagens tillväxtbaserade kapitalism lever på övertid. Det är allt annat än robust eller hållbart. Tvärtom är det mycket sårbart och instabilt. Detta är en av anledningarna till att det är nödvändigt att arbeta för att avveckla detta system så snabbt som möjligt, och börja lära sig hur samhället kan styras på ett hälsosammare och mer hållbart sätt.

Roms fall

Globalisterna, både till höger och vänster, gnäller om att det populistiska folket inte vill ha denna globalism, utan är så “reaktionära” att de vill behålla nationalstaten, den lokala produktionen med mera. Det är deras [globalisternas] system som har gjort oss så extremt sårbara. Att skapa livsmedelssäkerhet, livskraftiga samhällen, för att återställa det förstörda näringsutbytet mellan samhälle och natur är i sanning progressivt. Det är framtiden, och det är angeläget att få bort imperiet och dess parasitekonomi.

Om inte, kommer kanske landskapsmålare någon gång om några hundra år att skildra icke läskunniga herdar som låter sina djur beta under förvridna rester av skyskrapor och motorvägsbroar.

... är läst 1173 gånger!

  11 kommentarer for “Det gör ont när imperier brister

  1. Jan Wiklund skriver:

    Uhm… Romarna var ganska bra på byggande men i övrigt var tekniken rätt primitiv. De behövde inte ha nån teknik, de hade ju slavar som arbetade gratis. De stora tekniska genombrott som gjordes i Kina ungefär samtidigt kom till Europa först tusen år senare, när det fanns ett samhälle som värdesatte dem (självständiga bönder som visserligen fick betala en avgift till en godsherre men ändå hade rätt att förbättra sin teknik).

  2. Arne W Andersson skriver:

    Börjar ledsna på alla dessa vad jag kan begripa korrekta och mångordiga beskrivningar.
    Det gäller för helvete att försöka beskriva vad vi måste göra.
    Vad? Hur? Konkret. Nu.
    Studera-Diskutera-Organisera-Kämpa.
    Jag har inte svaren, men tillsammans måste vi försöka finna några.
    Vad ska vi göra?
    Konkret!

  3. Britta Ring skriver:

    Grundpoblemet är inte imperialismen utan kapitalismen som ekonomiskt system och dess överlevnadskrav på ständig materiell tillväxt medelst hänsynslöst glufsande på Jordens alla naturliga tillgångar som reduceras till skräp och avfall, värdelöst ur profitsynpunkt. Det är roten till dagens stora miljöproblem. Därför måste kapitalismen fasas ut och avlösas av ett ekologiskt hållbart ekonomiskt system som bygger på samarbete och fred istället för konkurrens och krig. Det börjar bli ont om tid och kräver bredast möjliga samlade krafter för att uppnå en förändring.
    Jag ger inte mycket för Steigans flummiga kritik av “globalister”, ett av högerpopulisternas favoritskällsord, som de har infört i avsikt att dölja klassperspektivet.

    Det senaste initiativet till ett sådant brett samarbete är det nya nätverket Folk och Fred, som förenar fredsrörelse, miljörörelse och naturbruks- och småbonderörelse. Förutom den pågående kampen för svensk alliansfrihet, mot Natoanslutning och Natoledda internationella krigsövningar och för ett hållbart jord- och skogsbruk planerar nätverket en parallell alternativkonferens på temat Folk och Fred i Sälen vid sidan av det mer krigiska Folk och Försvar nästa år.

  4. Knut Lindelöf skriver:

    Britta R!
    Jag tror du ägnar dig åt önsketänkande. Det låter sig sägas att i stället för konkurrens och krig satsa på samarbete och fred. Men alla talar ju om samarbete och fred, EU-entusiasterna inte minst. Men ändå fortsätter konkurrensen, utslagningen och krigen. Imperialismen är ju – som jag fattat det – fortsättningen på monoplkapitalististernas ekonomi, som mycket väl kan kallas globalisternas ekonomi med sin obegränsade rörlighet av arbetskraft varor och kapital. Ska nationalstaterna bestå måste de vara beredd att försvara sig mot de gränslösa globalisterna – även med vapen. Annars blir vi alla till sist deras legoknektar.

  5. Britta Ring skriver:

    “Önsketänkande”? Är det allt du har att komma med inför de konkreta försök att samla krafterna inför dagens hot mot mänsklighetens överlevnad som faktiskt görs? Och huvudmotsättningen i dagens värld är inte globalisterna mot nationalstaterna. Imperialisterna gynnar vissa nationalstater medan de gör allt för att eliminera andra. Det handlar om globala maktintressen. Men förväxla inte globalism med internationalism.

  6. Knut Lindelöf skriver:

    Britta R!
    Många goda initiativ har strandat på att de varit just önsketänkande. Intressant det du säger om att inte blanda ihop globalism och internationalism. Det borde du utveckla. Det är ju precis vad alla gör idag. Samma sak är det med chauvinism och nationalism (nationellt självbestämmande) för övrigt. Internationalism är dessutom ett mycket luftigt begrepp.

  7. Britta Ring berättar om planerna på “en parallell alternativkonferens på temat Folk och Fred i Sälen vid sidan av det mer krigiska Folk och Försvar nästa år”.

    Det bästa vi har hört på länge!

    Arne W Andersson kanske kan hjälpa till här för att kunna se en ljusglimt av möjligheter.

    Arne kan också bidra positivt till vår framtid genom att hålla goda kontakter med gräsrötter inom Sverigedemokraterna. SD säger NEJ till medlemskap i Nato. Det är möjligt att opinionen där är säker i frågan, men de har Landsdagar i november 2021 och troligt är att då kommer någon motion som vill att partiet ändrar till JA. Alltså hjälper vi gärna till så att ombud i november 2021 röstar NEJ.

    Vi har redan fyra partier för medlemskap i Nato, och om SD blir det femte så kan Sverige bli Natos 31:a medlem. Läs om detta hos Nej till NATO, tre artiklar 3 mars, 22 mars och 22 april. Hos Nej till NATO finns också länkar till artiklar om det nätverk som Britta Ring nämner.

  8. Dennis Zackrisson skriver:

    Till Britta Ring och Björn Backengård!
    Just det efterlysta “alternativa” Fredsmötet hålls väl redan. Eller har Ni missat de årligen återkommande Fredssamtalen i Degerfors, arrangerade av FiB/Ks avdelningar i Stockholm och Västmanland/Dalarna? Just i år är väl själva sammangaddningen inställd, men det skulle väl även gå att ordna på nätet?

  9. Britta Ring skriver:

    Mötena i Degerfors har samlat/samlar fredsrörelsen. Nätverket Folk och Fred är ett nytt och ambitiöst försök att samla både freds- och miljörörelser till samarbete mot krigshot och miljöförstöring.

  10. Knut Lindelöf skriver:

    Britta R!
    Kanske är det just här som ett problem döljer sig? Varför måste man “bilda nytt” för att få med miljörörelsen? Borde det inte vara självklart att miljörörelsen ingår i fredsrörelsen? För mig finns ingen som helst motsättning mellan att rädda världen från både miljöförstöring och från krig. Men en miljörörelse som blundar för (eller tonar ner) behovet av nationellt oberoende (respekt för FN-stadgan) och staters legitima behov av även ett väpnat försvar blir nog ganska tandlös.

  11. Dennis Zackrisson!
    Men poängen är att det blir samtidigt och i Sälen. Massmedias bevakning av Folk och Försvar brukar vara enorm, och det passar bra med alternativ just där och då. Viss bevakning från media spiller förhoppningsvis över till ett alternativ.

    Det är att vänta en kontrast mellan de två arrangemangens budskap, och Folk och Fred har möjlighet att göra den till något tänkvärt.

    Vi har inte missat någonting.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.