Svenska Dagbladets essäsida ”Under strecket” fyller 100 år, och som en del i firandet vill tidningen ”lyfta fram guldkorn ur arkivet, och på SvD.se återpublicera några av de mest intressanta understreckarna (av sammanlagt över 35000 …)”. Sidans redaktör Ludvig Hertzberg hörde av sig till Jan Myrdal och skrev: ”En av dem som vi mycket gärna skulle vilja återpublicera är din artikel (ditt tal) ’Det intellektuella ansvaret’ som var publicerad den 31 maj 1980.” Myrdal gav mer än gärna sitt tillstånd, i synnerhet som han menar att texten är minst lika aktuell nu som då skrevs för 38 år sedan.
Det måste ha varit någon gång i mitten på 1970-talet. Vid ett möte på SKP:s partiexpedtion på Nybrogatan i Stockhom lade Jan Myrdal (JM) ut texten att vi befann oss i en förkrigstid liknande den på sent 1930-tal, där Sovjetunionen kunde liknas med Nazi-Tyskland. Inför den utläggningen kände jag mig brydd.
Nu förflyttar sig JM cirka fem år framåt i tiden, 1980, och nu är hotbilden en annan: ”Det är sannolikt att vi åter nalkas slutet av en mellankrigsperiod. Det är möjligt att de nuvarande konflikterna i Kampuchea, Afghanistan och Eritrea … kommer att betraktas … som … inledande manövrer … [inför] andra världskriget.”
Den som ropar på på vargen i otvunget läge förlorar till sist sin trovärdighet.
I början på 80-talet höll vi på att bli utplånade hela bunten: Reagan pratade om att Ryssland skulle bombas om fem minuter, stora manövrar hölls, och i Moskva satt en sovjetisk överstelöjtnant och funderade på om några konstiga radarekon tydde på att USA:s interkontinentala robotar var på väg. Han bestämde sig för att det var falskt alarm, och vi fick leva vidare. Det hängde på mindre än en halvtimmes funderingar av överstelöjtnanten, och ett riktigt beslut, för att inte Sovjet skulle ha skickat iväg sina robotar och Myrdal hade blivit sannspådd.
Arne N!
Som jag har hävdat vid tidigare tillfällen här, och vid massor av universitetsföreläsningar: de som har som uppgift att varna om något (storm, krokodiler eller krig) men inte är 100% säker, måste ”övervarna”, dvs ”ropa på vargen” också i vad som i efterhand visar sig vara ”otvunget läge”.
Om Arne begivit sig till någon tropisk flod, och går ut i vattnet men får veta att det är risk för krokodiler, föredrar han nog att varningstjänsten varnar en gång för mycket än en gång för lite.
Vad som sedan är ”för mycket” eller ”för lite” varningar, bestämmer Arne själv utifrån de risker han är beredd att ta. Vill han vara absolut säker på att inte bli uppäten uppskattar han ständiga varningar, om han har för avsikt att dyka efter en försvunnen sjörövarkista med guld och juveler, vill han bli varnad bara då risken för krokodiler är mycket stor.
Anders P!
När man försöker försvara en dålig sak finns det flera metoder att ta till. Ett sätt att undvika kärnfrågan är att hoppa till andra frågor som ”storm [och]krokodiler”. Ytterligare ett sätt är att förlöjliga den som framför obehagliga sanningar. I detta fall placeras han vid en flod med krokodiler, som om liknelsen överhuvudtaget är relevant, och att han inte verkar vilja bli varnad för dessa odjur.
Under de senaste 70 åren har sannolikheten för att ett världskrig skulle ha utbrutit varit mindre än dess motsats, det vill säga att världskriget inte bröt ut. Detta är sant, men det är lika meningslöst som att hävda: ”Det är sannolikt att vi åter nalkas slutet av en mellankrigsperiod.”
Min poäng är att talet om ökade sannolikheter är förvirrande, känslomässigt och alarmistiskt.
Arne N!
Ja, det nya stora kriget har väl JM talat om sedan det senaste storkriget tog slut. Han tror alltså inte att detta bara var en kraftmätning mellan två psykopater. Men något nytt har i alla fall hänt och det är att i detta nya storkrig skall Sverige delta.
Under Andra världskriget var den svenska ambitionen att hålla vårt land utanför detta krig. Och samma ambition hade vi under Första världskriget.
Ja, denna ambition att hålla oss utanför storkrigen har vi haft sedan 1830-talet. Men nu har vi alltså den inte längre. Och någon folklig mobilisering mot denna helomvändning har vi inte idag. De som håller i sajten alliansfriheten.se planerar att dra igång en sådan men menar att det inte är så bråttom.
På kort sikt är jag också ganska optimistisk. Med sitt lilla krig i Ukraina har Ryssland för tillfället stoppat det stora kriget där. Det vill säga reträtten är nu för USA och Nato och EU det enda alternativet och det utan ett föregående nytt Stalingrad.