På tisdagsmorgonen den 17 april anhölls 1967–11–06 Daniel Kindberg på sannolika skäl misstänkt för grovt bedrägeri och medhjälp till grovt bokföringsbrott. Daniel K var tidigare överstelöjtnant – i några år Sveriges yngste – men har under 2010-talet arbetat som verkställande direktör för det kommunala bolaget Östersundshem och verkat som karismatisk ordförande i succéklubben Östersunds FK (ÖFK). I den senare egenskapen är han sedan länge rikskänd.
Den 19 april släpptes Kindberg på fri fot efter att ha förhörts av Ekobrottsmyndigheten. Dock kvarstår misstankarna mot honom, och de lär rentav ha skärpts. När detta skrivs (25 april) har Daniel K lämnat uppdraget som VD för Östersundshem och begärt timeout från ordförandeskapet i ÖFK.
Det bör understrykas att Kindberg ännu inte har dömts för något brott och därför är att betrakta som oskyldig. Ingen skugga må heller falla över den jämtländska elitklubbens fotbollsmässiga askungesaga på grund av det som skett. Graham Potter, Ken Sema, Fouad Bachirou, Saman Ghoddos och kompani är inte misstänkta för något annat än briljans och bollbegåvning.
Emellertid finns annat som är högst betänkligt. Lyssna bara till detta:
I början av år 2010 var Kindberg sportchef i ÖFK och ledamot av föreningsstyrelsen. Men i seriespelet gick det illa, t o m så illa att A-laget åkte ur division I norra och hamnade i tvåan det året. Följden blev att Daniel K lämnade både sportchefsjobbet och klubbstyrelsen. I ett brev tog han sitt fulla ansvar för det sportsliga debaclet, men han passade samtidigt på att kritisera övriga styrelseledamöter och även några av spelarna; geisten och den rätta viljan saknades hette det i brevet. Bara ett par veckor senare avgick också ordföranden Rolf Lohse, en från Göteborgstrakten inflyttad jurist, och med ens stod ÖFK utan fungerande styrelse.
I det läget gjorde Kindberg ett nytt överrumplande utspel. Han erbjöd sig att bli ny ordförande – men endast under förutsättning att han själv, ingen annan, fick utse samtliga övriga ledamöter i styrelsen. Inför det kravet föll man till föga, och den 10 december 2010 övertogs ordförandeklubban av en man som bevisligen hade många fler bollar i luften än en enda. ÖFK kom sedan år ut och år in att styras av tre, och endast av tre, väl samstämda herrar, Kindberg själv och hans kompisar Lasse Landin och Hans Carlsson (av vilka den sistnämnde händelsevis innehar posten som vice VD för Östersundshem…).
Från och med nu gick det spikrakt uppåt på natur- men, framför allt, på det egna konstgräset hemma i Jämtkraft Arena: ÖFK vann division II, vann även division I, kom sedan tvåa i super-ettan och kunde i april 2016 debutera i allsvenskan. Året därpå tog man hem svenska cupen, fick spela ute i Europa och ställdes mot lag som Hertha Berlin, Athletic Bilbao och sedermera Arsenal. Talet om succé pyramidale hade onekligen full täckning.
Daniel Kindberg har som antytts många järn i elden och är inte precis känd för att sätta sitt ljus under skäppan. Tillsammans med forne ishockeystjärnan Markus Näslund köpte han för några år sedan upp den s k Dähliebyn – tidigare ägd av norske skidkungen Björn Dählie – i Årefjällen. Tanken är att denna skid- och vinternejd ska förvandlas till ett sällan skådat paradis för turister med plats för 8.000–10.000 bäddar. Köpeskillingen blev givetvis därefter. Daniel K har också förhandlat med bemäktigade ombud för staten Libyen! Det handlade om att 250 yngre grabbar från det svårt plågade landet i norra Afrika skulle komma till Östersund varje sommar i hela fem år och träna fotboll under professionell ledning. Projektet gick runt på en dryg halvmiljard – 530 miljoner kr i precisa tal – men eftersom den politiska situationen är som den är i Libyen efter 2011 års förhärjande krig, så ligger alltihop tills vidare i träda på den afrikanska fronten.
En journalist på Östersunds-Posten, Linda Hedenljung, har tidigare synat Kindbergs affärsverksamhet i sömmarna i en rad genomarbetade reportage och satt mängder av frågetecken och bockar i kanten. För sin insats nominerades hon 2014 till Guldspaden, Sveriges främsta pris för ’grävande journalistik’. Tillslaget mot Daniel K den 17 april kom därför inte som någon större överraskning, i varje fall inte för de mer reflekterande inbyggarna uppe vid Storsjön.
Nu hör det till bilden att Östersunds FK inte bara uppmärksammats på strikt fotbollsmässiga grunder; lika omdebatterat har föreningens unika kultur- och värdegrundsarbete blivit. Klacksparkar, smörpass och överstegsfinter på matcharenorna har inte varit det allena saliggörande. Alla som är verksamma i ÖFK, kanslister, massörer, trunkbärare och materialförvaltare inräknade, har de senaste åren fått lära sig att tänka långt utanför boxen – och tvingats spela teater, dansa balett, skriva poem, delta i studie-cirklar, måla på canvasdukar, hålla oförberedda tal o s v. Grundtanken är att man utvecklas även som fotbollsspelare, när man hamnar i obekväma situationer och på något sätt måste lösa upp knutarna.
Också denna exceptionella kultursatsning bär Kindbergs signum. Det är han som ÄR ”Mr Östersund”.
Som jag uppfattar det väger det i dag jämnt mellan vågskålarna i ÖFK, och snart kan mycket ställas på sin spets:
Å ena sidan har vi de sportsliga framgångarna och det aktningsvärda kulturarbetet med ty åtföljande integrations- och jämlikhetssträvanden. Å andra sidan sattes demokratin inom föreningsstyrelsen på undantag redan år 2010 – se ovan! – och troligen har bokföringen varit övermåttan kreativ vad gäller sponsorintäkter och annat. En tendens löper här risk att dölja en annan.
Maktfullkomliga och starka män är sällan en tillgång på längre sikt, varken uppe i Jämtland eller i den övriga världen. De historiska spåren förskräcker.
…
PS: Den som vill veta mer om Kindberg och hans ÖFK bör läsa magasinet Offside, nr 2/2016. DS
Tack för en mycket informativ text – för en som är hyfsat fotbollsintresserad men framför allt född och uppvuxen i Östersund. Utklassningen av BP i förrgår (4-0 borta) tyder på att spelarna kommit över chocken. Förhoppningsvis.
Benkt!
Du har förmodligen rätt i att ÖFK nu har kommit över chocken, men trots att jag själv är förtjust i och har den djupaste respekt för det lag som under en kort period faktiskt hette Österzunds FBK, med z, och av somliga gamänger kallades Storsjöodjurets IF, så hoppas jag att du har fel.
Det beror på att Graham Potter och hans grabbar i morgon eftermiddag – på Karl Marx 200-åriga födelsedag – möter IFK Norrköping på Jämtkraft Arena, och Peking har varit laget i mitt hjärta alltsedan tidigt 1950-tal (alltså vid en tid då de läckert blåvit-skrudade kamraterna undantagslöst drog de längsta stråna). Jag kommer att se matchen – på C More Fotboll – men tipper finskt.
Med andra ord tror jag att ÖFK vinner. Hjärtligt grattis i så fall!