Det sjunkande imperiet

SA:s ekonomi mår dåligt. Landet har en skuldbaserad ekonomi, och har knappt haft någon tillväxt efter finanskrisen. Det åldrande imperiet kommer efter Kina på ständigt nya fronter, och är helt besatt av militära äventyr, som de aldrig vinner, men som fört till att statens ekonomi ytterligare försämrats.

Jon Hellevig, som är finsk ekonom och jurist, har publicerat en artikel vilken grundas på en studie utförd av den i Ryssland baserade Awara Group. Studien har kommit fram till följande slutsatser:

• USA:s skuld kommer att uppgå till 140% av BNP år 2024.
• Nettoökningen av skulden kan bli så mycket som mellan 10 000 och 15 000 milliarder dollar från 2019 till 2024.
• De federala utgifterna för räntebetalning kommer att bli 1.500 miljarder dollar år 2028, ungefär 25% av hela budgeten.
• Sedan 2007 har det inte varit någon reell tillväxt i BNP
• Tillväxten av statsskulden har varit större än den nominella BNP-tillväxten under de flesta åren sedan 2007.
• USA:s räkenskaper är fulla av siffermanipulering.
• Krigsutgifterna skapar enorma underskott.
• De sociala utgifterna går upp till himlen och gör det omöjligt att få till en verklig utgiftsreduktion. Social välfärd och skukvård torkar ut.

En stor del av detta är känt från andra källor. USA har kunnat fortsätta med en grov underfinansiering av budgeten genom att ständigt ta upp nya lån. Detta har man kunnat göra eftersom dollarn är en internationell reservvaluta, som bärs upp av petrodollarsystemet. Alla som handlar med olja måste köpa med dollar, eller har varit tvungna att göra det – fram till nu. Det har gjort att Federal Reserve, som kallas USA:s centralbank, har kunnat trycka så många dollar man
önskat. Detta då man väl vetat att det alltid funnits avsättning för dem på den internationella marknaden.

USA har också kunnat arbeta med ett extrema underskott i handelsbalansen, inte minst gentemot Kina, och har kunnat dumpa USA-ska arbetsplatser till förmån för billig import. Detta system har tjänat finanskapitalet och de stora företagen, som ju också har etablerat sig i lågkostnadsländer och Kina för att kunna utnyttja dessa fördelar.

Det krävs inte mycket för att förstå att detta inte håller i det långa loppet. När det bara fortsatt har orsaken angetts vara USA:s militära och politiska hegemoni. USA har kunnat använda sin militära slägga för att krossa varje regering som utmanar detta system.

Skuldexplosion
USA:s regering har själv kalkylerat med en ökning av ränteutgifterna till 760 miljarder dollar år 2028, medan Hellevig och Awara-gruppen anser att siffrorna kommer att bli de dubbla. År 2018 utgör ränteutgifterna 7% av statsbudgeten. Redan detta är väldigt mycket. Men skulle Hellevig få rätt och ränteutgifterna nå 25%, så säger det sig själv att detta inte kommer att vara hållbart.

Ingen verklig tillväxt i ekonomin
Det är känt från andra källor att USA bedriver en synnerligen ”kreativ bokföring” för att få det att se ut som om det är tillväxt i ekonomin. Men väldigt mycket av det som beskrivs som tillväxt är i verkligheten hårt lånefinansierad uppumpning av offentliga och privata räkenskaper. Diagrammet nedan visar hur USA:s totala skuld vuxit jämfört med BNP från 1952 till 2015.

Följande tabell visar hur skulden har ökat mycket mer än nominell BNP sedan 2007. Det var bara under två år, 2014 och 2015, som skulden inte växte mycket mer än BNP.

Dessa stora problem täcks med hjälp av kreativ bokföring och direkt manipulation med statistik. USA har kunnat betala sina enorma militära utgifter genom att trycka upp skuldbrev vilka utländska kreditorer, som Kina och Japan har köpt. Detta är ett pyramidspel som inte är livsdugligt. Många kommentatorer anser att det kommer att falla ihop före slutet av nästa decennium.

Tricks med statistisk
Numera hävdar USA officiellt att landet har en arbetslöshet på bara 4,1%, men som Paul Craig Roberts har påpekat är detta siffror som är så friserade att de är svåra att ta på allvar. De långsiktiga siffrorna för sysselsättningsgraden har sjunkit från över 67% till under 63% sedan 2000.

Det här går inte ihop, om man inte trollar med siffror. USAska myndigheter han nämligen ändrat det sätt man har för att mäta arbetslöshet. Om du inte sökt arbete de senaste fyra veckorna, så är du inte arbetslös. När det inte finns arbete slutar folk att söka efter dem. Och bingo: då är de inte arbetslösa.

John Williams, som företräder Shadow Government Statistics har visat hur den statistiska metoden ändrades år 1994, så att stora grupper arbetslösa helt enkelt försvann ur statistiken.
När han räknar på alla de grupper som slutat söka arbete, eller som faller utanför statistiken av andra orsaker ändå är arbetslösa eller ofrivilligt undersysselsatta, kommer han fram till en arbetslöshet på 21,7% i mars 2018.

Det ständiga krigandet är enormt penningslukande
Som den ”oundvikliga” supermakten är USA alltid på krigsfot. Landet har över 800 militärbaser över hela jorden och använder mer pengar på krig och krigsmateriel än alle de största konkurrenterna tillsammans.

CNN Money hänvisar till Neta Crawford på Brown University som har räknat sig fram till att de totala kostnaderna för krigen i Irak, Afghanistan (och Pakistan) närmar sig 5.000 miljarder dollar.

Center for Strategic and International Studies har påpekat att trots dessa enorma kostnader, är det knappast alls någon debatt om dem i Kongressen. De skriver att i jämförbar mängd dollar är krigen i Afghanistan, Irak och Syrien fem gånger så kostsamma för USA som första världskriget. De är fem gånger så kostsamma som Koreakriget. De är 2,5 gånger så kostsamma som Vietnamkriget. Här har naturligtvis offrens kostnader inte tagits med i beräkningen, och man talar också föga om det mänskliga lidandet och andra materiella förluster.

Detta kan inte USA:s ekonomiska ryggrad bära. Om inte konkurrenterna gör det, så är det USA självt som ödelägger sin egen ekonomi genom de ständiga krigen. Ändå följer krigen sin egen logik. De är nämligen oerhört lönsamma för det militärindustriella komplexet och de 0,1% av USA:s befolkning som profiterar direkt på detta system.

Det innebär att det inte finns några ”checks and balances” som kan korrigera denna enorma klyfta mellan USA:s verkliga ekonomiska bärkraft och den faktiska förbrukningen av pengar. Så det vi ser är kanske världshistoriens största pyramidspel, och det är inte ”raketvetenskap” att peka på att detta kommer att sluta med en krasch.

Tankesmedjan Committee for a Responsible Federal Budget har beräknat att det årliga underskottet kommer att växa till 2.400 miljarder dollar år 2028. Awara-gruppen, som vi har citerat tidigare, anser att framtiden är ännu dystrare och menar att skuldtillväxten mellan 2019 och 2028 kan bli på totalt mellan 10.000 och 15.000 miljarder dollar, något som ekonomin omöjligten kommer att klara.

Kommer det sjunkande imperiet att ta världen med sig ner i avgrunden?
I juni 2017 publicerade Pentagon en rapport med titeln At Our Own Peril: DoD Risk Assessment in a Post-Primacy World. Rapporten beskriver hur USA:s makt vittrar bort, så att landet ”inte längre kan lita på att ha en oantastlig position som är dominerande, överlägsen och ger det övertag det njöt gott av de första 20 åren efter Sovjetunionens fall.” I de innersta cirklarna i USA:s maktapparat vet man att imperiet står inför sitt fall. Det är hårda ekonomiska och strategiska orsaker till detta, som vi påpekat i de två föregående artiklarna. Del 1 här och del 2 här.

Social security och Medicare är utom kontroll
I föregående artikel påvisade vi hur USA:s enorma militärutgifter förstör landets egen ekonomi och ger upphov till en olöslig skuldkris. Men det är andra poster i USA:s statsbudet som växer ännu snabbare än den galopperande militärbudgeten. I budgeten för år 2018 utgjorde pensionerna (Social Security) 24% av utgifterna. Enligt prognosen kommer dessa utgifter att öka med 77% fram till 2028 och uppnå en summa på 1.748 miljarder dollar eller 28% av totalen. Sjukvårdskostnaderna (Medicare) står också för 24% av budgeten och kommer att öka med 89% till 1.824 miljarder dollar eller 29%.

Många i USA tror att deras pensioner är ett slags kontrakt mellan dem och staten. Så är det inte. Pensioner och sjukvårdskostnader skulle i princip vara täckta med en fonduppbyggnad. Problemet är att de i verkligheten är utan täckning i någon fond. Det är en gigantisk underbalansering som det statliga budgetkontoret har beräknat till 46.700 miljarder dollar. (Se Financial Report of the U.S. Government, 2017, sidan 63.)

Enligt Awars beräkning kommer räntor, pensioner och sjukvårdskostnader att tillsammans sluka 59% av den federala budgeten år 2028. Andra beräkningar kan ha något lägre siffror, men tendensen är det ingen tvekan om. Detta kommer inte att vara hållbart.

Det kommer naturligtvis inte att finnas skatteintäkter för att fylla detta hål, eller denna avgrund. Det betyder att USAska statens förmåga att sörja för sina invånares framtida pensioner och hälsa, ja den finns inte. Många i USA har redan upptäckt detta. Inte ens akademiker kan sluta arbeta även om de har passerat 70 och väl det, eftersom de inte har någon pension att falla tillbaka på. Men före utgången av nästa decennium kommer det att bli omöjligt att täcka över detta faktum, att det inte finns täckning för de utgifter som USA har tagit på sig.

Pyramidspelet kommer att ta slut
För att hålla illusionen levande om ”det skinande huset på toppen av höjden”, som Hillary Clinton kallade USA, har Fedral Reserve ägnat sig åt en lånekarusell. Nya pengar trycks upp och lånas ut till noll procents ränta. Idén var att kickstarta ekonomin, men det har bara lett till att de 1% rikaste har blivit rikare. Men sedeltryckning har sina begränsningar, som vi lärt oss av Romarrikets och Weimarrepublikens erfarenheter. USA:s kreditorer har tröttnat, de vill inte fortsätta. Det pågår en av-dollarisering av världsekonomin, och USA:s aggression mot den största av sina utländska kreditorer – Kina – har redan gjort att petrodollarsystemet är på fallrepet.

I denna situation har USA valt att offra allt på den militära upprustningens altare.

Donald Trump ökar militärbudgeten med 320 miljarder dollar. Enligt den pensionerade överstelöjtnanten Daniel L Davis lägger detta grunden för en ”större ekonomisk katastrof”. Förre chefen för Joint Chiefs of Staff, amiral Michael Mullen sa år redan 2010 att ”det största bekymret för vår nationella säkerhet är vår skuld”, inte Kina eller Ryssland.

Kan imperiet avveckla sig fredligt, eller måste det gå under i lågor?
Var och en som kan räkna, och som är bekant med trenderna i internationell ekonomi, kan se att imperiets dagar äro räknade. Frågan är inte om USA kommer att bli passerat av Kina, utan när. Svaret på denna sista fråga är: inom nästa decennium.

Frågan är då: Kommer imperiet att kunna ställa om sig till den nya verkligheten, eller är det dömt att gå under – eventuellt tillsammans med resten av oss – i lågor?

Detta är en retorisk fråga. Imperier brukar inte avveckla sig. De exploderar eller imploderar. USA är nu där Romarriket var före sitt sammanbrott. Landet har en skuld det inte kan betala, och den ökar exponentiellt. Valutan är de facto värdelös, men upprätthålls av militär hegemoni. Landet går in i det ena kriget efter det andra, men förlorar dem alla. Landets egna medborgare vill inte längre delta i dessa krig, därför förs de med legosoldater. Och utmanarna går förbi USA på område efter område.

RAND Corporation som grundades av Douglas Aircraft Company för att ge råd åt USA:s militärstyrkor, publicerade år 2016 en rapport som har titeln War with China – Thinking Through the Unthinkable.

Rapporten går inte så långt som att rekommendera krig, men den säger att USA har ett tidsfönster öppet fram till 2025. Därefter kommer USA:s eventuella förlust öka och Kinas minska.

Den härskande klassen i USA har valt att pantsätta huset och allt de äger för att satsa allt på ett kort. Neocons vill lösa problemet med krig. Deras problem är att ett sådant krig också kommer att utplåna USA. Och det hjälper dem inte stort att en del av de stormrika nu köper atombombssäkra skyddsrum i lyxklassen.

Och det är inte heller så enkelt att avveckla USA:s hegemoni. Världen av idag domineras av USA:s imperium. Det globala produktionssättet, penningsystemet, världshandeln, jordbruket, energisystemet och så vidare, präglas av detta. Om USA bryter samman, är det ett globalt system som bryter samman. Efter Romarrikets fall tog det 1.400 år innan produktiviteten i Europa var uppe igen på samma nivå som under imperiets glansdagar, som vi har påpekat i artikeln ”Det gör ont när imperier brister”.