En vers för dagen kan bli en vers för evigheten (nästan).
Det står en runsten vid fältet och grubblar
och samlar på minnen – men tidens tand
har härjat dess yta och gamla tecken
som huggits en gång i Torfasts land.
Låt stenen grubbla igenom sekler
med vintrars kyla, med sommarsols brand,
tills blocket en dag är borta och malet
i tidens kvarn till ett korn av sand!
* * *
Versen är inspirerad av en runsten i Handen som jag fotograferade en disig vårdag. Texten lyder som följer:
•• þurfa(s)tr • let • rai– • s-aen • þena • aftiR • halftan • suna • s-n ••
Torfast lät resa denna sten efter Halvdan, sin son
Den som tror att jag hittat på det finner mer information (och ett bättre foto) här.
