Världen har ofta vänt sig till Diana Johnstone, nu 87 år, för att få veta sanningen bakom USA:s och Natos strategier. Född och uppvuxen i Minnesota i USA som hon är har hon levt på olika platser i världen och kunnat spåra och vad som tjänat de politiska eliternas och organisationernas intressen och deras motiv. Resultatet har blivit många skarpa essäer och gripande böcker som avslöjar de oräkneliga historierna om intriger, grymhet och ambitioner hos de mäktiga som vill styra över majoritetens framtid. Hon har utmanat, skapat kontroverser och slagit an ett ackord hos de många människor som vill veta mer än vad som framgår av dagliga nyhetsrapporter och reportage. Hon mötte i ungdomen vreden hos amerikanska auktoriteter när hon protesterade mot Vietnamkriget och censurerades av vissa publicister när hon 2003 kom ut med boken Fools crusade: Yugoslavia, NATO, and Western Delusions. Tidigare hade hon skapat sig ett namn med verk som The Politics of Euromissiles: Europé’s Role in America’s World. Johnstone har också skrivit en bok om Hilary Clinton med titeln Queen of Chaos (2015) och är nu tillbaka i rampljuset med boken Circle in the Darkness: Memoirs of a World Watcher.
Som kännare på europeisk politik och västvärldens utrikespolitik kallade hon nyligen den amerikanska utrikespolitiken en ”grym sport” (”cruel sport”). Johnstone, som före detta studerat vid University of Minnesota, har talat öppet om det pågående kriget i Ukraina och händelserna bakom kulisserna med intriger och förräderi.
Ullekh NP: Västmedia ser kriget mellan Ukraina och Ryssland som en huvudlös invasion av en suverän stat av Putin (mot huvuddelen av det ryska folkets önskan). Hur analyserar du denna synpunkt/propaganda?
Detta är en fortsättning på det sätt som västmedia har porträtterat Putin i åratal innan han invaderade Ukraina. Nu är de triumferande eftersom Putin verkligen gjort vad de sagt att han skulle göra. Givetvis har de två orsakerna till invasionen – den svåra situationen för ukrainarna i öster och Natos pågående inringning av Ryssland – ignorerats eller nedtonats av västmedia som betydelselösa efter den USA-stödda kuppen mot det valda ukrainska regeringen år 2014.
UNP: Vad tror du är Putins farhågor som fick honom att vidta dessa militära åtgärder? Är Natos inringning av Ryssland ett tillräckligt argument för detta ställningstagande?
Enligt allt han har sagt, så är det Natos inringning av Ryssland tillsammans med Ukraina, som fått honom att ta detta steg. Ukraina är inte bara ett grannland. En stor del av landet är en historisk och organisk del av Ryssland. Putin är mycket känslig för detta förhållande. USA:s insisterande på att Ukraina ”har rätt att” – att de verkligen måste – ansluta sig till en militär allians som är öppet fientlig mot Ryssland är en provokation, som olyckligt nog har resulterat i sin förutsägbara effekt. Jag säger förutsägbara eftersom höga Rysslandsexperter i USA varnat för Natos utvidgning efter Sovjetunionens kollaps. De förutsåg vad det skulle leda till.
Jag personligen förväntade mig inte den ryska invasionen, fastän jag undviker förutsägelser i en värld av överraskningar. Av det enkla skälet att jag inte trodde att den var av ryskt intresse. Natos inringning pågår obevekligen och i Moskva var frågan: När skall vi agera för att stoppa den.
UNP: Vad tror du är Ukrainas huvudskäl för att söka medlemskap i Nato? Skiljer de sig från till exempel Rumäniens eller Polens intressen för att säkra ett medlemskap i Nato?
Medlemskap i Nato har tjänat som en språngbräda för medlemskap i EU och det har otvivelaktigt varit huvudskälet för östeuropeiska eliter att gå med i Nato. Många medborgare i dessa länder har varit motvilliga till att gå med i Nato men ivriga att bli med i EU som lovar ekonomiska fördelar liksom känslan av att vara ”en del av västvärlden”.
Ukrainas fall är speciellt. ”Att tillhöra västvärlden” är en aggressiv ambition av nationalisterna i landets västra delar. För dem skulle medlemskapet i Nato och EU bekräfta deras ideologiska förnekande av det historiska släktskapet med Ryssland. USA har aktivt understött dessa mål. Först genom att stödja den så kallade ”oranga revolutionen” år 2004, och sedan kuppen år 2014 som gav de västvänliga nationalisterna makten i Kiev.
I motsats till i Polen och Rumänien, har den i Ukraina västerländskt påverkade elitens önskan att gå med i Nato haft en kraftig inrikespolitisk betydelse och orakat ett aggressivt trots från den stora del av befolkningen som fortfarande relaterar till Ryssland. Detta har primärt varit ett identitetspolitiskt problem. Och vad värre är, det tycks i Ukraina existera en liten minoritet av antiryska fanatiker som inte skulle ha något emot att delta i en militär aktion av Nato mot Ryssland.
UNP: I den populära mediaberättelsen har Ryssland redan förlorat propagandasidan i detta krig. Vad exakt tror du är Rysslands nyckelmotiv för att starta en attack mot sin västra granne. Särskilt i Donbass och Svarta havsregionen?
Jag beklagar att militär logik tydligen har segrat över internationell politisk oro och diplomati. Det tycks som om attackerna längst Svarta havets kust har provocerats fram av ökande aggressiva rörelser av NATO-fartyg i Svarta havet. Dessa provokativa sjömanövrer av brittiska och andra NATO-fartyg har bidragit till Rysslands beslut att säkra närliggande hamnar i Svarta havet innan de omvandlas till de facto NATO utposter.
I populära mediaberättelser har Ryssland förlorat propagandakriget innan det verkliga kriget inleddes. Detta beror huvudsakligen på demoniseringen av Putin. Men det beror också på det faktum att västlig folkopinion förblir totalt okunnig om NATO:s marina hot i Svarta havet.
UNP: Putin anklagas nu för att ha ”utlöst” återupprustningen av Tyskland och den större enigheten bland västländerna, inklusive Frankrike och andra som kontinuerligt ökat på sina försvarsbudgetar den senaste tiden. På nytt har han anklagats för att ha gett Nato ett skäl att stärka sig och expandera vidare. Vad exakt är sanningen bakom Tysklands och Natos planer? Hur äkta är klagomålen att Putin (vilket betyder Ryssland i västerländsk språkbruk) kränkt Minskavtalet från år 2015?
Ja, nu anklagas Putin för att ha satt igång de saker som fått honom att invadera Ukraina: Natos stärkande och expansion inklusive Tysklands militarisering. Jag tvivlar på att han förutsåg i vilken omfattning Rysslands aggression skulle ena européerna. Enigheten i fördömandet ända till bannlysningen av ryska medier, flyget, artister, vetenskapligt samarbete och till och med katter, är förvånande. Det är en genuin hysteri av fördömande av allt ryskt.
De senaste månaderna var det redan en märkbar trend inom delar av det tyska etablerade samhället att delta i en USA-ledd militär uppbyggnad riktad mot Ryssland. Detta var speciellt störande för Ryssland. Före den 22 februari fanns det en viss växande men i huvudsak outtalad skillnad mellan Frankrike och Tyskland. Ledande oppositionskandidater i franska presidentvalet i april pläderade för förbättrade relationer med Ryssland. Nu fördöms de som ”Putin-älskare”.
De av FN godkända Minskavtalen skulle lösa problemet med utbrytarrepublikerna Lugansk och Donetsk mot slutet av år 2015. I det så kallade ”Normandi-formatet” var det underförstått att Tyskland och Frankrike skulle sätta press på den provästliga regeringen i Kiev att anstränga sig för att vidta åtgärder för att ge autonomi åt de motspänstiga provinserna. Franska diplomater försökte fortfarande främja Minsköverenskommelsen på kvällen före den ryska invasionen. Men sju år hade gått och Ukrainas ledare vägrade fortfarande envist att förhandla med de östliga utbrytarna, vilket hade krävts. I stället intensifierades de militära åtgärderna och attackerna mot de sedan länge lidande befolkningarna i Lugansk och Donetsk. Putin bestämde tydligen att Ryssland hade väntat länge nog eller alltför länge. Det var upp till Kiev att vidta steg för att genomföra Minskavtalet. Meen Kiev vägrade. Så under alla dessa år har det inte funnits något avtal för Ryssland att kränka. Men Putin får skulden för allt.
UNP: Hade USA och andra NATO-länder en övergripande plan för Ukraina ända sedan år 2014? Om svaret är ja, hur såg den ut?
Säkerligen gjorde inte USA alla sina satsningar på att stödja störtandet av den valde presidenten i Ukraina utan att ha något i åtanke. Vissa saker är helt klart: besegra och marginalisera den halva av landet som röstat på den störtade presidenten Victor Yanukovych. Det vill säga de östra och södra delar av Ukraina som är i stort sett ryskspråkiga och anslöts till Ukraina av Lenin 1922. Med de västliga nationalisterna vid makten var nästa steg att få in Ukraina i Nato, varmed säkert menades att USA skulle ta över Rysslands marinbas i Sevastopol på Krim. Folkomröstningen för att återförena Krim med Ryssland förhindrade detta allvarliga hot mot Rysslands säkerhet. Men möjliggjorde för västvärlden att orkestrera en propagandakampanj som anklagade Putin för att ha intrigerat för att invadera sin granne. Allt detta är uppenbart.
Vad som händer sedan är mindre påtagligt. Genom att orubbligt vägra att lyssna på Putins klagomål på Natos expansion och avvisa varje förslag om ömsesidiga säkerhetsarrangemang så sporrade USA Putin till att vidta ytterligare åtgärder för att förhindra att Ukraina utvecklades till en framskjuten Natobas riktad mot Ryssland. Detta är vad som har hänt.
Planerar USA verkligen en attack på Ryssland? Det verkar otroligt. Snarare är den nuvarande strategin att utnyttja uppdelningen av Ukraina till att skapa en andra ”järnridå” som separerar Ryssland från det USA-dominerade Europa. Och på lång sikt går den amerikanska strategin ut på att isolera Ryssland, vilket skulle leda till Putins fall och ett övertagande av en marionett likt Yeltsin, som skulle möjliggöra för västvärldens företag att få kontroll över Rysslands resurser.
UNP: Du har nyligen nämnt i en essä att ”USA:s president Joe Biden och hans Deep State aldrig ville ha en fredlig lösning i Ukraina, eftersom ett problemfyllt Ukraina fungerar som en permanent barriär mellan Ryssland och Västeuropa vilket säkrar USA:s kontroll över det senare”. Kan du utveckla det?
USA:s motstånd mot Nord Stream 2, byggd för att transportera rysk naturgas till Tyskland och resten av Europa, avslöjade deras målsättning. Denna ledning är en helt normal, vettig affärsförbindelse. Men den har hela tiden blivit fördömd som en farlig väg för Ryssland att utöva påverkan på Tyskland. Verkligheten är den att alltsedan 1945 har USA utövat överväldigande inflytande över Tyskland (först västra delen och nu hela) och vill inte riskera att förlora det. Ukraina anges nu som orsaken till att Tyskland måste ge avkall på rysk gas och i stället köpa mycket dyrare gas från USA. Och som förevändning för att Europa skall avsäga sig alla relationer med Ryssland och bekräfta sitt totala beroende av USA.
UNP: Hur splittrande menar du att Natos politik är?
Ack, Natos taktik är så splittrande att den delar upp hela världen. USA och andra Nato-ledare talar oupphörligt om ”våra värderingar” och hur de försvarar dessa ganska vagt definierade värderingar över hela världen. Detta Nato är inte längre ”North Atlantic Treaty Organisation” som grundades skenbart för att försvara Västeuropa (och avväpna Tyskland) mot ett teoretiskt (men helt orealistiskt) ”Sovjetiskt hot”. När det imaginära sovjetiska hotet avdunstat så upplöstes inte Nato. Det användes i stället i det tragiska kriget i Jugoslavien för att återuppfinna organisationen. Inte längre som en defensiv allians utan som en ”humanitär” polisstyrka för att bomba Jugoslavien år 1999. Detta krig fördes i strid med internationell lag och användes för att kränka Jugoslaviens territoriella integritet, genom att avskilja provinsen Kosovo från Serbien. Detta illegala krig väckte ingen indignation i Västvärlden: det applåderades och prisades. Nato fortsatte med att ta del i förstörelsen av Libyen och det meningslösa kriget i Afghanistan. Det riktades inga sanktioner mot angriparna.
USA:s och Natos ledare förkunnar nu den nya ideologiska delningen av världen. Mellan ”demokratier” och ”autokratier” och gör det klart att militär styrka är legitimt för demokratierna att använda mot autokratierna. Detta betyder att Nato kan vara ett potentiellt hot mot varje nation som västvärldens ideologer betraktar som ”autokratisk”. Sedan Kosovokriget år 1999 är Nato helt klart inte längre en försvarsallians, utan en självutnämnd global polisstyrka som tar order från USA, agerande i deras intresse som har makten i Washington. Resten av världen behöver klart förstå detta.
Ullek NP
Originalartikeln i tidskriften OPEN
Böcker på svenska av Diana Johnstone: Dårarnas korståg, Hägglunds förlag 2002, Drottningen av kaos, Karneval förlag, 2016.
