När spänningen mellan Kina och USA ökar står USA (trots Trump) på de godas sida, där vi självklart också måste sluta upp. Så uttrycker sig Sveriges ledande tidning idag (10/8 2020) på ledarplats.
Kinas folkkongress är bara ett spel för galleriet. Kommunistpartiet och dess diktator Xi Jinping representerar ondskan i världen, som vi goda frihetsförsvarare genast måste ”ta sig an”. Hur ska det då gå till? Jo med ökade militära satsningar och handelskrig. Och nu när USA tycks vackla, måste EU inklusive Sverige träda fram på arenan och visa muskler.
DN ser tre vägar (hänvisar till en rapport från tankesmedjan Rand corporation) för Kinas utveckling till 2050. 1) Att ”Xi Jinping triumferar och uppnår sina grandiosa mål”, 2) att Kina blir ”hyfsat framgångsrikt” eller 3) att Kina ”stagnerar eller imploderar”.
Konfliktnivån emellan Kina och USA kommer att öka och DN konkluderar:
”Det realistiska – och kloka – för USA och resten av den fria världen är att rusta för fler sammanstötningar på nära på alla områden. Det är inte läge för minskade försvarsanslag i väst. Tvärtom. Förutom att stärka militären behövs en lång rad civila insatser för att skydda affärsintressen, infrastruktur, personlig integritet och en fri debatt. Och Europa kan inte förlita sig på USA, EU måste ta ett eget ansvar.”
Det är två politiska system som står emot varandra. DN beskriver dem som väsensskilda, där ”vårt” represnterar ”pluralism, individualism och demokrati”, medan Kina står för ”likriktning, kollektivism och diktatur”. Kraftmätning avgör ”hur de som föds i dag kommer att leva sina liv som vuxna” över hela världen. Så rusta för krig!
Nog är det en skrämmande ton man anlägger hos Sveriges viktigaste opinionsbildare. Att framställa det som att Kina är den aggressiva parten är helt orimligt. Visst rustar Kina, men man bedriver inga krig någonstans och har inga soldater i främmande länder. Dock är man beredd att försvara sig om man blir angripen.
Trots att man på DN rimligen måste vara medvetna om USA:s demokratiska brister och exempellöst krigiska historia och samtid, tvekar man inte en sekund att hetsa till krig mot Kina för att försvara USA:s anspråk på att få fortsätta som världspolis. Det är med förlov sagt att ta munnen full. Kalla kriget är definitivt tillbaka.
DN:s beskrivning av de två systemen – som nu står emot varandra – är mycket ytlig. Det handlar inte om demokrati eller diktatur. Närmare sanningen är att ett statskapitalistiskt system (Kina) står mot ett monpolkapitalistiskt (USA). I den kraftmätningen borde vi hålla oss undan och verka för fredlig samlevnad och fri handel med alla samt respektera alla länders rätt att utforma sina egna ekonomiska system. Varför denna orimliga aktivism?
Varför erkände Sverige – som första land i världen – Folkrepubliken Kina 1949? Var det ett misstag?
Den uppgift som oftast cirkulerat i Sverige är att Sverige erkände Pekingregeringen 1950 som första VÄSTLAND. Kanske att även detta är fel? Enligt listan nedan var Förenade kungariket och Edsförbundet de första i Europa. Kung Georg i London fick tji – Peking vägrade! Men om man räknar bort Förenade kungariket skulle alltså Sverige vara tvåa – i Europa!
Socialistiska rådsrepublikernas union 2/10 1949
Ukrainska socialistiska rådsrepubliken 2/10 1949 (räknas som stat ty det hade ”fuskplats” i FN)
Vitryska socialistiska rådsrepubliken 2/10 1949 (hade ”fuskplats” i FN)
Bulgarien 4/10 1949
Rumänien 5/10 1949
Ungern 6/10 1949
Demokratiska folkrepubliken Korea 6/10 1949
Tjeckoslovakien 4/10 1949
Polen 7/10 1949
Mongoliet 16/10 1949
Tyska demokratiska republiken 27/10 1949
Albanien 23/11 1949
Indien 1 /1 1950
Pakistan 4/1 1950
Förenade kungariket (godtogs ej) 6/1 1950
Edsförbundet 17/1 1950
Demokratiska republiken Vietnam 18/1 1950
Indonesia 13/4 1950
Sverige 9/5 1950
Danmark 11/5 1950
OK Jan Arvid G. Det var slarvigt av mig. Den näst sista meningen borde ha varit:
Varför erkände Sverige Folkrepubliken Kina 1949?
Knut L!
Nä, det var väl inte så slarvigt. Frasen att Sverige var ”först” på något sätt har upprepats ofta, så det är begripligt om den omformas till ”Sverige erkände Kina först” i minnet.
En roligare fråga är vem som var först utanför det kommunistiska blocket. Listan ovan måste nog korrigeras; Konungariket Sverige erkände tydligen 15/1, och slog Schweiziska edsförbundet med två dagar! Président de la Confédération suisse Max Petitpierre skickade telegram till ”Mao Tsé Toung” den 17/1.
Men skall vi inte räkna Förenade kungariket, som enligt pålitliga The Times ärligen försökte 6/1 men fick korgen? På grund av Hongkong?
Intressant också att Indien inte räknas i den den här tävlingen om vem som var först. Förutom de självklara snabba erkännandena från kommunistledda stater borde det ju bara finnas ytterligare en ”tävlingsklass” för ”Hela övriga världen”.
Bygger Sveriges, av Utrikesdepartementet uttrumpetade ”först”-skryt, på ett eurocentriskt bortseende från Indien?
Intressant läsning från The Times. Stämmer med Anders Perssons tes att det är en missuppfattning att Storbritannien och USA varit som ler och långhalm i världspolitiken.
The Times, January 7, 1950
BRITAIN RECOGNIZES CHINESE COMMUNISTS
NOTE DELIVERED IN PEKING
The British Government yesterday recognized the Central People’s Government in Peking as the de jure Government of China, and indicated their willingness to exchange diplomatic representatives. Recognition of the Nationalist Government was withdrawn.
Ceylon has decided to recognize the Peking régime. It is understood that Canada, Australia, and New Zealand do not propose to take any immediate action.
It was learned yesterday that the Central People’s Government had accepted the Indian Government’s offer to establish diplomatic relations.
Det är bara att åter konstatera, den folkupplysning som bl a denna blogg söker ägna sig åt är viktig. Bäst på sådan upplysning i Norden anser jag nättidningen steigan.no vara. Igår fanns där en artikel med rubriken ”Hvordan blir den neste fascismen?” Den pekar klart ut att mycket av det vi idag ser är i riktning mot en modern fascism. Han är noga med att påpeka att modern fascism till det yttre inte liknar (eller kanske kommer att likna) Mussolinis, Hitlers eller Francos versioner.
”Fascismen är finanskapitalets oinskränkta diktatur. Fascismen är inte först och främst något som kommer från några tragikomiska, uniformerade grupper i samhällets utkanter, vilka dyrkar forntida fascistiska symboler. Fascismen växer rakt ut ur storkapitalets behov av att undertrycka arbetarklassen och folket, och för att föra sina imperialistiska krig.”
Det en gång liberala DN vill naturligtvis att Sverige framöver skall ställa upp på detta, som en vasall till Imperiet.
Apropå DN-ledaren fantiserade jag ihop en dialog i någon västerländsk världsmetropol mellan två stora affärsmän:
– Hur ska vi kunna bredda vår marknadsandel i Kina?
– Trycka ut någon annan, t ex svenskarna?
– Varför svenskarna?
– Jo, de ser sig som världens moraliska samvete och skulle gärna gå i spetsen för en antikinesisk kampanj, till och med överträffande USA:s.
– Men skulle kineserna bry sig om det? Sverige är ju ett så litet land.
– Sverige har ett högt anseende i Kina som det tar lång tid att rasera. Men det handlar inte om att göra Sverige impopulärt i Kina, utan Kina impopulärt i Sverige.
– Nu förstår jag inte…
– Poängen är inte att reta upp kineserna mot Sverige så att de slutar handla, utan att skapa en så kraftig folklig Kinafientlig opinion Sverige, att det, troget sin roll som världssamvete, själv drar sig ur Kina. Då går vi in…
– Men vilken svensk skulle vara så dum?
– Jo, det finns nyttiga idioter. Var kan man hitta telefonnumret till den där chefredaktören för DN?
Konungariket Sverige upprättade, som första västland, diplomatiska förbindelser med Folkrepubliken Kina 9 maj 1950.
Knut Lindelöf skriver att DN är Sveriges viktigaste opinionsbildare.
Inte nu längre. Är nog en tynande skara som läser ledare i DN.
Tidningsaktiebolaget Gråkappan söker ny chefredaktör (ur Röda Rummet):
”Han skulle först åtnjuta odelat förtroende som medborgare, tillhöra ämbetsmannakåren, äga en titel, usurperad eller förvärvad som vid behov nu kunde påbättras; han skulle dessutom äga ett respektabelt utseende, så att han kunde visas vid fester och andra offentliga nöjen; han skulle vara osjälvständig, liten smula dum, emedan bolaget visste att den sanna dumheten alltid åtföljes av konservatism i tänkesätt och därjämte av en viss grad bakslughet, som känner förmäns önskningar i luften”
Strindbergs text är 140 år senare lika aktuell.
Kalle G och KL!
Förvirring kan uppstå ity att skillnad kan göras mellan ”erkänna” och ”upprätta diplomatiska förbindelser med”. Tvåstegsprocessen gör att det finns två datum, i Sveriges fall 15/1 1950 (erkänna) och 9/5 1950 (diplomatiska förbindelser). Jag insåg det när jag letade efter information och utgick från KL:s ord ”Sverige erkände”, men jag var inte nog uppmärksam på skillnaden.
Nu ser jag att Sveriges regering uttrycker sig så här: ”Sverige erkände Folkrepubliken Kina 1950 och blev första västland att upprätta diplomatiska förbindelser med det nya Kina.” Så får regeringen in ordet ”först”, trots att Förenade kungariket var först i Europa med att överlämna en note om att ”vi erkänner regeringen i Peking” och att försöka hålla en diplomat hos Pekingregeringen (vilket inte återgäldades av Peking).
I vilket fall som helst ”vinner” Indien över Sverige i både ”erkänna” och ”förbindelser” bland icke-kommunistiska länder. Sverige vinner i ”förbindelser” i klassen ”vita västländer”.
Man kan vanligen kommentera DN – i DN under ”Ifrågasätt”, med okänt antal läsare. Gör det då och då. Prova! T ex;
”DN skriver i en ledare 25/7 ’På en video för poliser bort rader av män med slätrakade huvuden och ögonbindlar från ett tåg. Associationen går osökt till Förintelsen. Men scenen utspelar sig i dagens Kina. Kommunistdiktaturen är skyldig till oerhörda övergrepp mot uigurer och kazaker.'”
Jag skrev i DN: ”Videon visar inte att detta skedde i Kina. Ser mer ut som en filminspelning. I ledaren nämns “Omvärlden tar nu avstånd från Fastlandskinas så kallade säkerhetslagstiftning i Hongkong.” I FN:s Människorättsråd i Geneve har Kinas nationella säkerhetslag för Hong Kong fått stöd av 53 länder, 27 länder mot. Hongkong var del av Kina i 2000 år – dubbelt så länge som Sverige existerat. Under UK:ss ockupation styrdes Hongkong odemokratist av en av UK utsedd guvernör. Uppgifterna om uighurer är mycket osäkra, kommer från Adrian Lentz, en fundamentalistisk kristen högerextremist.”