Kerstin Brunnberg (Foto: Wikipeedia)
Har vi kvar någon undersökande djupgrävande journalistik i vårt lilla land? I MSM-världen (Utgivarna, Mediehusen, Public service och Mediemyndigheten) är den i stor utsträckning reducerad till en kuliss som hängs upp mellan menigheten och verkligheten?
Det svåra för oss vanliga mediekonsumenter är idag att skilja på oberoende djupgrävande journalistik och etablissemangsberoende lagomgrävande journalistik. Inom MSM-sfären omgärdas grävande journalistik av mycket distinkta staket. Den nya lagen om utlandsspioneri är en kraftig gränsmarkering. Men det finns en hel rad utredningar och redan införda begränsningar av yttrandefriheten, som bland andra journalisten Nils Funcke förtjänstfullt redogjort för – även i DN faktiskt.
MSM-sfären har också sin egen ”utvecklingsfond för grävande journalistik”, den så kallade Grävfonden, som nu i dagarna tar initiativ till att bygga upp ett ”Centrum för undersökande lournalistik”. Sådana institut finns redan i både Danmark och Norge. Hög tid för ett sådant även i Sverige, menar man. Kerstin Brunnberg står i spetsen för projektet. Brunnberg är en tungviktare inom svenska medier och förestår idag vid 82 års ålder ”en opartisk tjänst som förklarar aktuella händelser” som heter ”Vad vi vet”. Hon är alltså djupt nedsänkt i svenska MSM.
”Vad vi vet” borde om något synas i sömmarna av någon grävande journalist. Vilka intressen tjänar denna ”opartiska tjänst”? Men jag lämnar detta här.
Tillsammans med bland annat Andreas Cervenka ordnar nu Kerstin Brunnberg en kick off för sitt nya Centrum, som har till syfte att ”stärka fortbildningen inom journalistiken, för att journalistiken ska kunna fortsätta göra det jobb den måste göra i ett demokratiskt samhälle. Och naturligtvis intressera berörda, de som kan vara med och finansiera och de som förstår att vi måste ha en bättre vidareutbildning i dessa tider av AI och digitalisering.” (Källa: DN 12 september 2024).
Problemen med inskränkningarna i yttrandefriheten och mediernas monopolisering är inget som verkar intressera Brunnberg & Co. Det är märkligt, men kanske inte så förvånande. I en stats- och monopolkontrollerad medievärld kan ju ingen undersökande journalistik värd namnet bedrivas.
Just Cervenka har väl grävt en del i det ekonomiska träsket? Annars kan man väl anta att grävande är OK, så länge det inte petar alltför mycket på väldigt centrala och känsliga (”systemkritiska”) frågor. Sådant som behandlas ex vis på lindelof.nu.
När jag såg bilden av Kerstin Brunnberg kommer jag ihåg en Bokmässa i Göteborg i slutet på 1990-talet.
När jag kom tillbaka till arbetet på Biblioteket fick jag reda på att dom hade hört mig på Radion som var huvudarrangör för en direktsändning om Radion. K B var hög chef på SR då.
Min fråga var varför Radion skulle sluta med P1-programmet JOBBET. Min infallsvinkel var att arbete är centralt för dom flesta i samhället. T ex dom som arbetar med sändningen nu. Svaret var ju typiskt ”Jag skall titta på det?”
När jag arbetade på Bibliotek svarade jag ALDRIG så. Antingen kunde jag inte svara på det för det var en fråga för BIBLIOTEKARIERNA eller så tog jag tag i problemet direkt. En av mina arbetsuppgifter var att producera DAISY-skivor (CD med MP3-funktion) för synskadade m fl. Jag var så generös att jag sa till dom som kom till biblioteket (boende i närområdet) att om du sätter dej ner så är skivan klar om 10 minuter.
Jag har aldrig TITTAT på några problem. Är man i serviceyrken gäller det att leverera. Kerstin Brunnberg är jag tveksam till om hon inte fått en ”Lidnersk knäpp”.
(Svar: Uttrycket lidnersk knäpp används numera i betydelsen plötslig ökning av en individs fattningsförmåga, plötslig insikt. Uttrycket går tillbaka på den svenska förromantikens främste lyriker Bengt Lidner.
Mycket bra skrivet.
Kerstin Brunnberg var med i en omgång av På spåret. Låt oss säga att hon inte imponerade.