Dollarns fall kan komma fortare än någon anat

Steven Mnuchin (USA:s finansminister), som alltså är chef för US Treasury (USA:s finansdepartement), kommenterade i sitt tal vid World Economic Forum det faktum att dollarn dramatisk rasat till lägsta nivån på tre år. Han menade att detta var bra för USA:s export.

ICE Index US dollar index, som mäter dollar mot sex andra starka valutor i en så kallad valutakorg, landade nyligen på index 89.245, för första gången under index 90 på drygt tre år.

Steven Mnuchin

Mnuchin sa också att ”in the long turn the strength of the dollar is a reflection of the strength of the US economy, and continues to be the primary currency in terms of the reservera currency”.

Den ryske ekonomen Maschenko kommenterade beskedet om dollarns låga nivå: ”The USD is going through a very vulnerable period, in vain trying to find excuses for the currency. And under such conditons, such statements made a particulary painful inpact on the currency”.

Vad vi ser är nog de första dödsryckningarna för dollarns eller Petrodollarns roll som världsledande valuta sedan 1974. Noterbart, är prisnivå på guld, det högsta på ett år. Kan detta möjligen hänga ihop med Kinas och Ryssands kamp för att internationellt lansera Petroyuan? Handel med olja i yuan – kompatibelt mot guld – verkar nog bli ett allt säkrare kort. Dollarns hädanfärd från att vara världens reservvaluta kan komma fortare än någon anat.

När det gäller USA:s guldreserv finns inga utomstående som kan beräkna deras tillgångar på guld. Tyskland tiger när det gäller detta och har med stor sannolikhet blivit mer eller mindre bestulna på det guld USA la beslag på efter andra världskriget.


Källor: RT och Wallstreet Journal

  14 kommentarer for “Dollarns fall kan komma fortare än någon anat

  1. Olof Larsson
    2018-01-27 kl. 15:06

    “Dollarns hädanfärd från att vara världens reservvaluta kan komma fortare än någon anat.”

    En gång tillhörde jag de som trodde att “kapitalismens kris” var nära förestående. Min syn har med åren förändrats och jag måste nu efter alla år konstatera att kapitalismens kris alltid pågår men att detta inte leder till dess undergång, nej istället har den en otäck förmåga att varje gång resa sig. Om vi ser dollarn, som ett mått på kapitalismens styrka lär den även denna gång återhämta sig.

    Ska vi vara ärliga är kapitalismen, om vi i den också innefattar de ryska och kinesiska varianterna starkare än någonsin. Något ljus finns knappast vid horisonten. Vi är fast det är min tragiska slutsats.

  2. Bengt Svensson
    2018-01-27 kl. 19:25

    Olof L!
    Hans A talar ju inte om kapitalismens undergång utan om dollarns fall från ställningen som reservvaluta. “Kapitalismen” klarar sig säkert i vilket fall. Annars håller jag med dig.

  3. Bo Persson
    2018-01-27 kl. 20:47

    Bengt S!
    Ja, nog är det som du och Olof L säger. Huvudfrågan idag är hur vi skall agera för att inte bli indragna i de kapitalistiska inbördeskrigen. Det är lite som före första världskriget.

  4. Hans Andersson
    2018-01-27 kl. 21:45

    Bo P och övriga!
    Det finns många olika aspekter i detta. Dollarn saknar ekonomisk kraft och USA försöker bibehålla dollarnas makt genom imperialistska angrepp runt om i värden.

    Maktblocket Ryssland-Kina överflyglar USA-EU genom ett stort antal gigantiska projekt inte minst den enorma nya handelsleden North Sea Route. Från Murmansk till Vladivostok bryter just nu – med atom drivna isbrytatare – Ryssand/Kina denna handelsled och undviker därmed att transportera varor via den osäkra Suezkanalen. Detta och många fler ekonomiska projekt, framför allt lanseringen av oljeköp i yuan kompatibelt mot guld att ersätta petrodollarn. Detta är ett dödshot som leder till USA-imperiets undergång.

    USAs desperata försök till lösning är att försöka pressa och angripa Ryssland med sanktioner och alla möjliga anklagelser, för det mesta utan grund. Krig genom legosoldater som gör jobbet som YPG i Syrien.

    Viktigast! Hur ska vi agera från att hålla Sverige väck från detta, som Bo P säger?

  5. Olof Larsson
    2018-01-28 kl. 6:13

    “… som leder till USA-imperiets undergång.”

    Så sa vi också 68, från de utgångspunkter som rådde då. Då trodde jag på det, det gör jag inte nu. Undergången har inte inträffat under de 50 år som gått sedan den tid då vi trodde världen kunde förändras. Någon undergång lär det knappast heller bli i en nära framtid heller. Därtill är det amerikanska samhällets strukturer allt för starka.

    Dessförutan har, som sagt, raden av kapitalistiska samhällssystem utvidgats med både Ryssland och Kina sedan hoppets tid för 50 år sedan. Statsbildningar vars makthunger inte står USA efter. Se t ex på Kinas nykolonialistiska strävanden i USA eller Rysslands allt annat än ödmjuka attityd till stater, som en gång ingick i Sovjetunionen och dess intressesfär.

  6. Hans Andersson
    2018-01-28 kl. 9:15

    Imperier kommer och går Olof. Läs på världshistorien. I sak tycker vi olika men att kapitalismen består är vi överens om, det vill säga ”människans utsugning av människan”.

  7. Anders Persson
    2018-01-28 kl. 10:10

    Olof L!
    Jag vet inte vilka framtidsförhoppningar du hade 1968, men jag och andra som hoppades att tredje världens länder skulle resa sig, har blivit mer än bönhörda. Vi som önskade att Sovjetunionen skulle rasa ihop har heller inget att klaga på även om det skedde så där fem år efter prognosen. Att Kina skulle återta sin plats bland stormakterna, kunde vi inte ana, men nu är vi där. Inte alltid snyggt. Men det vi sett sedan 1966 har varit en världsrevolution, och revolutioner är ju som bekant inga tebjudningar.

    USA:s tillbakagång började på 60-talet och har fortsatt stadigt. Sovjetunionens fall misstolkades av Väst som en “seger” vilket missledde dem att tro att ju mer av det gamla liberala receptet, desto bättre. Men det är i slutändan liberalismens interna motsättningar som kommer att få den på fall.

    PS: Vad menar du med “Kinas nykolonialistiska strävanden i USA”? Ska Kina uppegga separatistiska strävanden hos den kinesiska minoriteten i Kalifornien, USA:s Katalonien?

  8. Anders Persson
    2018-01-28 kl. 11:15

    Intressant artikel av Pål Steigan.

    När Kim Jong-un kom med sin nyårsinvit reagerade USA:s utrikespolitiska ledning förvånansvärt oprofessionellt genom att öppet visa sura miner. Det hade varit mycket smartare att med någon rund formulering hyckla en positiv attityd.

    Om ni ändå är inne på Steigans sajt kan i också läsa detta som värmer hjärtat hos gamla r-are…

  9. Anders Åberg
    2018-01-28 kl. 11:54

    Vänsterns spekulationer om imperialismens fall har varit idealistiskt önsketänk hela tiden.
    Kapitalismens omfördelningskrig är alltid hopplösa att bedöma och vi kan inte säga med säkerhet att inte ett kraftigt dollarfall istället blir det som får igång USA:s industri på allvar.

    Kampen mellan dom stora kapitalistiska länderna ser ut att hårdna och kanske har vi inte sett det sista omfördelningskriget än.

    Strukturen är dock annorlunda idag än på 30-40 talen. Enskilda storföretag är gigantiska, äger varandra i olika omfattning och finns i massor av länder. Om utgångspunkten är att det i första hand är kapitalisterna själva som ligger bakom krigen så blir det problematiskt för t ex USA att kriga mot Kina utan att också kraftigt skada sina egna företags intressen.

    Vi såg detta redan i andra världskriget då väst undvek att bomba Tyska fabriker med brittiska eller amerikanska ägarintressen.

    Fortsättning följer…

  10. Anders Åberg
    2018-01-28 kl. 12:07

    fortsättning…
    En försvagad dollar kan kanske göra USA ännu mer aggressivt, men dom sannolika krigen lär nog föras som nu i fattigare delar av världen.

    Det som på allvar hotar kapitalismen är inte längre socialismen, utan teknikskiftet. Vinst i produktion kommer sannolikt att bli omöjligt inom kanske mindre än 50 år. Spekulation återstår visserligen som inkomstkälla för överheten, men med nästan hela befolkningen utanför arbetsmarknaden så lär det vi kallar marknad i praktiken upphöra.

    Enorm social oro blir en trolig följd av detta och redan nu kan vi se hur överheten börjar se om sitt hus. Demokrati, yttrandefrihet, strejkrätt och annat ifrågasätts allt mer.

    Frågan är om vi kan mobilisera oss själva till att tackla dom enorma utmaningarna i detta eller om vi får lämna över spelplanen till dom enkla lösningarnas folk. Dom som hävdar att alltihop är invandrarnas eller ryssarnas fel.

  11. Arne Nilsson
    2018-01-28 kl. 12:22

    Anders P!
    Jag ser inte lika optimistiskt på utvecklingen under de senaste 50 åren som du. Visst är det positivt att den gamla kolonialismen har gått i graven, men den har ersatts med ny-kolonialism, den traditionella imperialismen består och nya eliter, härskande klasser, har kommit till i tredje världens länder. Numera är även både Kina och Ryssland kapitalistiska och imperialistiska i traditionell mening. Förödande krig förekommer i omfattande utsträckning med oändliga flyktingströmmar som resultat. Det folkliga motståndet både i Sverige och resten av världen mot denna utveckling är svagt.

  12. Olof Larsson
    2018-01-28 kl. 17:19

    Anders Persson!
    “Vad menar du med ”Kinas nykolonialistiska strävanden i USA”? ”

    Ett fel och en lapsus, skall vara “Afrika”, inte “USA”.

  13. Olof Larsson
    2018-01-28 kl. 17:47

    Anders P!
    “Jag vet inte vilka framtidsförhoppningar du hade 1968, men jag och andra som hoppades att tredje världens länder skulle resa sig, har blivit mer än bönhörda.”

    Mina framtidsförhoppningar då som nu har alltid utgått från rättvisa, jämlikhet och fördelning. Detta oavsett var bristen på dessa värden finns.

    Ofta är det omvärldssituationen som bestämmer fokus, former och intensitet för det vi skulle kunna kalla “kampen”. Tydliga och uppenbara oförrätter, som de i Indokina, gav helt naturligt fokus (inget fel i det) på Indokina i synnerhet och tredje världen i allmänhet, medan andra mer dolda, men likafullt existerande, orättvisor inte gavs samma uppmärksamhet. Idag har vi andra fokus, men orättvisorna finns ändå i grunden där.

    Visst har mycket hänt i den “tredje världen” (ett uttryck jag egentligen ogillar då det är nedvärderande). De flesta länderna har slagit in på kapitalismens och marknadsliberalismens väg. Förändring ja, “bönhörelse” nja det vet jag inte…

  14. Hans Andersson
    2018-01-28 kl. 22:35

    Omfördelningskriget pågår för fullt sedan flera år och konflikten har sin rot i USA:s desperata kamp mot den expansiva och ekonomiska utvecklingen som genomförs av Kina och Ryssland.

    Kinas imperialism yttrar sig främst som fientlighet men lagliga uppköp av ex stora tyska dataföretag, vilket föranlett den tyska regeringen att stoppa och även upphäva affärerna. Kapitalflykt, pengar som måste reinvesteras. Några militärbaser har de knappt och Ryssland likaså, medan USA har hundratals samt ungefär 150.000 soldater utplacerade runt om i hela världen.

    USA går under då de saknar konkurrensförmåga och är skuldsatta över öronen. När de dessutom inom kort förlorar sin ledande position som värdens enda dominerande valutareserv, genom att Kinas lanserar petrojuan kompatibelt mot guld. Ryssland och kanske även Kina köper troligen andelar i ARAMCO, saudiernas stora oljebolag och när det är genomfört har Saudiarabien accepterat oljehandel med den kinesiska valutan.

    Ny Världsordning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *