dromska-illusioner

Det kan ha varit sommaren 1969 som jag hörde valsen första gången. Det var från någon högtalare nära Moskvafloden, mitt emot Kreml. Det kändes hemskt ”ryskt” smäktande.

Vad det var jag hört uppdagades först tio år senare när jag dök in i den finska kulturen. Jag var helt fascinerad av finsk populärmusik, Tapio Rautavaara, Eino Grön, George Malmsten med flera. Den som nu satte finska ord till valsen hette Georg Ots och var från Estland. Valsen hette ”Syysunelmia” vilket enligt mitt lexikon betydde ”Höstdrömmar”.

Georg Ots (1920-75) var som sagt estländare, men ingen flykting i exil. Efter att ha gjort estnisk militärtjänst och sedan avslutat en teknisk utbildning till arkitekt blev han 1941 mobiliserad i Röda Armén.

Estniska kulturensemblen
Den 18 augusti 1941 var han ombord på ett av de sovjetiska marinfartyg som sökte bryta sig ut ur Tallins hamn genom den finsk-tyska örlogsblockaden. De lyckades komma ut men, halvvägs till Leningrad, vid den lilla ön Hogland, träffades båten av en tysk bomb. Ots räddades av en sovjetisk minsvepare och skickades bakom fronten till Jaroslav där det bildats en estnisk kulturell ensemble.

Det var här som hans sångartalanger upptäcktes och efter kriget gjorde han först en karriär på operan i Tallinn, sedan i Moskva och därmed Sovjetunionen. Men han slog snart in på den populärmusikaliska vägen och blev också ett stort namn i Finland, som han besökte flera gånger. Det var så jag lärde känna hans låtar, via finska LP-skivor.

Jag begrep inte mycket av texten, mer än ”mulle” och ”sulle” vilket är slang för ”minulle” och ”sinulle” vilket betyder ”till mig” och ”till dig”. Men det räckte. De vemodiga minnena från sommaren vid Moskvafloden kom tillbaka. Jag utgick ifrån att valsen var ännu en av dessa importer från Ryssland som den finska dansmusiken var full av.

Krossade illusioner
Alla mina ryska, finska och estniska drömmar krossades den dag när jag lade på en nyss inköpt CD ”British Light Music Classics-3” (Hyperion CDS44263). Som trettonde stycke strömmade ”Syysunelmia” ut från högtalaren, men nu hette den ”Songe d’Automne” (Höstsång) och sades vara komponerad 1908 av den brittiske kompositören och dansbaneledaren Archibald Joyce (1873-1963).

Och inte bara det. Legenden berättar att ”Songe d’Automne” ingick i repertoaren ombord på Titanic och var det sista musikstycket som spelades.

Också på svenska
Jag fann också att låten var känd i Sverige. Den lär ha förekommit i den svenska 70-talsfilmen ”Den magiska cirkeln” (om Salaligan).

Hur den låter där vet jag inte, bara det inte är något i närheten av vad ”Sven-Ingvars” ställde till med 1961. Hellre då något i still med Carl Holmbergs insjungning 1951 med Åke Jelvings orkester.

Calle Holmberg (1910-76) utbildade sig till målare och debuterade som sångare på grammofonskiva 1942. Hans storhetstid inföll under 1950-talet då han fick smeknamnet Söders Sinatra. Det tycker jag han gjorde sig förtjänt av.

 

Föregående artikelVänstern, alltså!
Nästa artikelPink Floyd Medley

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.