Den uppgivne och försvarslöse ukrainske soldaten i SVT den 30 augusti. (Klipp från SVT)


De stora medierna börjar nu försiktigt läcka ut att möjligheten att driva bort ryssarna från Ukraina inte finns. Vi hörde till exempel en uppgiven ukrainsk soldats hjärtas mening i Rapport 19.30 den 30 augusti, och på morgonen den 31 augusti diskuterade två militärexperter i SR om man bör inrikta sig mot att få slut på kriget genom en uppgörelse med Ryssland, eller mobilisera västvärldens alla resurser i missionen att knäcka Ryssland. De var i alla fall inte överens om det senare.

Den medialt hajpade Khersonoffensiven är förmodligen det ukrainska militära motståndets sista suck. Vi närmar oss ett avgörande då alla sakta tvingas inse att Ukraina inte kan vinna – i meningen driva bort ryssarna från de östra delarna och Krim. Så mycket vapen och tränade soldater är omöjligt att uppbringa för USA/EU/UK/Nato och Kievregimen. Vad händer då?

Västvärldens högsta politikerkotteri kommer inte att ändra uppfattning och slå in på en förnuftigare linje. De har i praktiken bara två vägar att välja på. Den ena är att lämna sina höga poster till nya ledare, som då kan skylla på de avgående för att man nu måste göra upp med Ryssland om en ny europeisk säkerhetsordning, medan de avgående kan säga att hade de bara hållit ut lite till hade krigslyckan vänt. Den andra – och mer troliga – vägen är att de förskansar sig än mer i sina skyddade zoner, utvidgar repressionen på hemmaplan mot alla kritiker tills våra västerländska samhällen blir ännu mer befriade från yttrandefrihet och rättssäkerhet än de diktaturer de hela tiden kritiserat. En ny slags orwellsk fascism är vad som då väntar. Någon högre moral eller ”värdegrund” för sitt handlande kommer bli svårt att hävda. På sikt leder förstås detta till en ekonomisk och social kollaps som ingen tidigare sett maken till.

Vad gör då vi? Vi har också två alternativ. Det ena är – vad som är det vanligaste för tillfället – att gömma oss, försöka överleva och invänta bättre tider i en mycket osäker framtid. Det andra vore att bilda opinion, ena oss om att kriget är ett krig mellan USA/EU/UK/Nato och Ryssland (med Kina i ryggen), samt med ukrainska folket som första offer och Europas befolkning som offer nummer två. Och gå ut på gatorna i massomfattning mot politikerkotteriets vansinne. Kriget måste ovillkorligen få ett slut. Det gagnar ingen – mer än det militärindustriella komplexet!

Vi måste till varje pris – och med alla lagliga medel – försvara yttrandefriheten, så att den folkliga mobiliseringen kan bli möjlig. Det är därför till exempel jag jobbar så intensivt med denna webbsida och många andra jobbar för sanning och förnuft på andra sätt. Vi drar vårt står till stacken. Droppen urholkar stenen.

Föregående artikelLåt mig vakna ur denna mardröm!
Nästa artikel”Gå till läggen” – Jan Myrdal och källorna
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

5 KOMMENTARER

  1. Just det. Stora problem och svårigheter väntar. En ljusglimt skulle det bli, och en viktig delseger för oss, om vi lyckas stoppa Nato-medlemskapet.

    Det finns en del som går att göra. Inom både S och SD var det kupper som skapade Ja för Nato, och det är självklart att det finns motstånd inom dessa partier mot vad som hände. Vi bör på olika sätt försöka förmå eller uppmuntra NÅGRA riksdagsledamöter från S och SD, några med samveten och visst mod, att GÅ I BRÄSCHEN i sina riksdagsgrupper för att få med sig tillräckligt många för att tvinga fram folkomröstning om medlemskap i Nato.

    Lokala organisationer i S och SD bör påverkas till att kalla hem sina riksdagsledamöter för diskussioner, detta för att riksdagsledamöter ska komma bort från den instängda miljön i riksdagshuset. Det blir ett val för dem: Böja sig för grupptryck bland bekanta i riksdagen eller känna gräsrötters stöd om man VÅGAR GÅ EMOT. Några riksdagsledamöter inom S och SD har nu möjlighet att bli hjältar.

    Vi hoppas att Turkiets Nej till Sveriges Natoansökan kvarstår, eller att regeringen drar tillbaka ansökan. Om inte, kommer någon gång en inbjudan från Nato, och riksdagen ska ta ställning.

    1. Vi utgår från att svenskt inträde i Nato är ett så omfattande beslut att det ska bli svensk grundlag. Därmed kan finnas möjlighet att tvinga fram folkomröstning.

    2. Medlemskap i Nato medför också överlåtelse av beslutanderätt till utlandet, och det kan finnas möjlighet att stoppa detta.

    Se Regeringsformen kapitel 8, paragraferna 14 och 16 samt kapitel 10, paragraferna 1 och 3. Det går räkna på hur många riksdagsledamöter som behövs i fallen 1 och 2 ovan.

    Modiga i riksdagen måste alltså ta kamp för att eventuellt medlemskap i Nato ska vara grundlag, och då kan folkomröstning bli möjlig. Opinionsmöten, insändare och vetskap om flygblad ute på stan kan bättra på modet hos oppositionella i riksdagen.

  2. Det finns ingenting som leder tankar till att EU och västs politikerskrå kommer ändra sin inställning till Ukrainakriget, och kriget kommer fortsätta tills hela Ukraina är i ryska händer. Väst skickar vapen tills väst ser att Ukraina inte längre finns som egen nation, och landet annekterat av Ryssland. EU och USA kommer fortsätta sin isolering av Ryssland och det kommer påverka hela Europas ekonomi under lång tid. Ryssland har så stora naturtillgångar som våra idioter till politiker inte inser. Vilka effekter det har på vår levnadsstandard kan var och en räkna ut när det drabbar enskildas ekonomi. Det är så långt jag kan se.

  3. Mycket bra skrivet, Knut L!
    Dessvärre finns det många kalla krigare som skiter i hur många urkrainare som stupar i kriget – soldater som civila. SvD Debatt publicerade 30/8 en otäck artikel av Hugo von Essen vid Centrum för Östeuropa studier på UI: ”Inga kompromisser med ryssarna!”. Galenskapen formligen lyste kring artikeln. Det tycks som proxykriget mellan Ryssland och Ukraina har blivit en slags ”helig mission” för sådana som von Essen. Det kan t ex heta från andra att ”Ukraina kämpar för oss. Deras sak är vår. Stoppar ´vi´ inte ryssarna nu står de snart på Åland, färdiga att anfall oss”. Folk på FOI och UI har länge krattat manegen för detta krig, och nu jublar de.

    Vi får intensifiera våra ansträngningar att kräva eldupphör, sonderingar om samtal/förhandlingar och i bästa fall slutligen fredsförhandlingar. Kanske får vi draghjälp av vansinnespriserna på el, som primärt beror på EU-lagstifning med upp och nedvänd konkurrens, vägran att ta Nord Stream II i bruk (med USA som bakdantare), och slutligen självmålet med energisanktionerna mot Ryssland.

    Det får bli en slags upprepning av 1950-talets Stockholmsappell!

  4. Fartyg med gas från Latinamerika. Ny rörledning över Pyreneerna med gas från Algeriet. Några av de senaste förslagen för att lösa Europas energiproblem.

    Finnes gör Nordstream 2, färdigbyggd gasledning från Ryssland till Tyskland. Det behövs bara att Putin fyller på i sin ända och Scholtz öppnar i sin. Så slipper vi frysa i vinter och industrin kan få sitt.

    Sanktionerna på rysk gas är ett stort problem, men får folk reda på att alternativet finns och några vågar nämna det i debatten, så kanske det finns hopp? Gasen behövs också för att göra el.

  5. Ulf K!
    Det är möjligt jag har fel, men jag har bestämt uppfattningen att USA på intet vis skulle vara ”bakdantare” utan snarare kraftigt pådrivande sedan länge (sanktioner, embargon) när det gäller Northstream II-projektet, som ju i det närmaste står helt färdigt. Har du några andra fakta i sammanhanget?

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.