Inte en svensk tiger, men en svensk Leopard 2 från Gotlands regemente på väg mot hemligt uppdrag på fastlandet, 24 april 2023 (Foto: K Lindelöf)
För att reda ut hur man bör tänka om de stora omvälvningarna i den internationella säkerhetsordningen som just nu tycks pågå i världen, frågar sig Peter Pettersson i Hellvi vad som skulle kunna vara alternativet till att falla undan för Rysslands militära anfall mot Ukraina.
Om risken för ett stormakts- och/eller kärnvapenkrig ligger i farans riktning och att Ukraina och deras allierade därför måste avstå fortsatt motstånd mot de ryska trupperna, gilla läget och acceptera nödvändiga om än smärtsamma eftergifter… Då kan man undra varför inte samma krav kunde riktas mot Ryssland redan efter 1991, före och efter 2014 och 2022? Varför det inte kan ställas samma krav idag i det överordnade världssamfundets intresse? Varför är det idag bara förbehållet Ukraina och deras allierade? Är de de enda som har ansvar för att undvika förvärrade militära strider?
Före den 24 februari 2022 fanns inga eller i vart fall inte den stora mängd krigsmateriel i Ukraina riktade och använda mot ryska medborgares liv och hälsa. 10.000-tals ryska soldater var vid liv och den ryska ekonomin var i bättre ordning än idag. Handeln med väst bidrog till den ryska ekonomin och ett förhållandevis avspänt militärt och politiskt förhållande. Ännu en rysk inmarsch i ett främmande land ändade allt detta. Inte USA, EU och Natos reaktion och stöd till Ukraina. Det är fakta alldeles oavsett påstådda eller verkliga orsaker till det ryska kriget mot Ukraina. Det är förhållandet idag, som ingen kan förneka.
De som i kriget, eller i de ryska förklaringarna till kriget, vill se början till en ny världsordning måste ställa sig frågan vad slags världsordning det i så fall är eller riskerar bli. Där ett stort land tar sig rätten att anfalla och annektera ett annat lands territorium och invånare, att kränka internationella lagar man inte bara accepterat utan t o m medverkat till deras uppkomst. Är det en ny världsordning som ens de länder och folk som ska vara dess tillskyndare har någon nytta av?
Är det ens enda möjliga nya alternativa världsordning? Finns inga andra, mer fredliga och demokratiska samverkansformer och metoder att lösa internationella konflikter? Varför enbart en ny världsordning med ett nytt slags kallt krig, ytterst vilande på kärnvapen och andra massförintelsevapen? Om världen är galen, vart tog då de sansade och förnuftiga människorna vägen?
Jag inbjuder alla att kritisera sönder och samman tankarna ovan eller att bidra med bättre och konstruktiva tankar. Att jag inte kommer att replikera kommentarer, instämmandet eller avfärdanden, beror på att jag är upptagen med höskörd och att jag sagt vad jag vill ha sagt. Det intressanta är inte att jag upprepar allt om igen, utan vad ni andra har att bidra med.
PP skriver ”annektera…invånare” samt ”fredliga och demokratiska samverkansformer”.
Att den ryska befolkningen i de historiskt ryska områdena valt att i just demokratiska former, d v s folkomröstning, välja bort den regim som terroriserat dem till förmån för Ryssland räknas liksom inte som demokrati. Att den anglosaxiska världen allt sedan 1917, liksom idag, gjort allt för att komma åt Rysslands naturresurser och position som stormakt räknas liksom inte heller, trots att bevisen är överväldigande.
”Truth never penetrates an unwilling mind.” (J. L. Borges)
Bra skrivet Peter P!
Det är väl tämligen självklart att man på Krim fick en befolkning solidarisk med Ryssland. Man tvångsdeporterar tatar-befolkningen till Uzbekistan och importerar ett antal ryssar helt ovana
vid jordbruk i varmt klimat. Jordbruket blev det mest ineffektiva i hela Sovjetunionen. Chrusjtjov insåg problemet (antagligen även Stalin innan sin bortgång) och förde Krim till Sovjet-Ukraina.
Jag har flera gamla (yngre) medarbetare som tyckte om att åka till Krim på sommaren från Vitryssland och Ukraina. Någon planering krävdes inte; man åkte till Krim och letade snabbt upp någon gumma som ville tjäna en lite extra på att hyra ut ett rum. Den inkomstkällan är nu stängd för de som bor på Krim.
Den som inte förstår hur Moskva behandlar sina regioner rekommenderas resor till Novosibirsk, Vladivostok eller varför inte Tatarstan.
Ser vi till hela nuvarande DIREKTA konfliktsituationen framträder ett händelsekomplex som ö h t inte berörs i PPs beskrivning, nämligen spelet och förhandlingarna som förde fram till de två sammanlänkade Minsk-avtalen.
Allt detta har i efterhand beskrivits av t ex den tyska högsta ansvarige som ”ett sätt att lura in Ryssland i tron att Ukraina skulle acceptera avtalet och därmed kunna hålla sig lugna till dess Ukraina med handfast hjälp av sina s k allierade byggt upp ett tillräckligt starkt försvar för att kunna motstå ryska krigshandlingar”. Citatet hämtat fritt ur mitt eget minne. Kalenderbitare är säkert kapabla att finna länkar till detta, de finns säkerligen redan här på lindelof.nu.
Desutom har Ukraina inte några officiellt meddelade och/eller erkända ”allierade”!
Peter P!
”varför inte samma krav kunde riktas mot Ryssland redan efter 1991” Det var ju det som hände! Ryssland fick acceptera nödvändiga och smärtsamma eftergifter när ekonomin plundrades och landet började styckas upp i ett antal nya stater.
”Varför är det idag bara förbehållet Ukraina och deras allierade?” att ”gilla läget och acceptera nödvändiga om än smärtsamma eftergifter”. Ja som sagt på 90-talet var det Ryssland som fick göra det. Irak och Libyen fick också göra det. Den amerikanska imperialismen har tvingat massor av länder att gilla det av USA framtvingade läget. Glömde du det Peter P?
”Före den 24 februari 2022 fanns inga eller i vart fall inte den stora mängd krigsmateriel i Ukraina riktade och använda mot ryska medborgares liv och hälsa”. Från kuppen i Kiev 2014 och fram till 2022 hade USA/Nato byggt upp den ukrainska krigsmakten till Europas näst starkaste efter Turkiet. En stor del av dessa vapen användes av högerextrema krigare för att beskjuta den rysktalande befolkningen i Donbass. Glömde du det med?
Beväpningen av Ukraina plus Natos militära expansion österut var förutbestämd att till slut provocera fram en rysk reaktion. Att USA/Nato ändå agerade på det viset förklaras bäst av att dom verkligen ville ha denna reaktion. Det högst sannolika syftet var då att förstöra Rysslands relationer med väst och skapa legitimitet för dom massiva ekonomiska sanktionerna, som i sig var själva instrumentet för att försvaga Ryssland.
”fredliga och demokratiska samverkansformer och metoder att lösa internationella konflikter” var således en metod som USA och väst aktivt valde bort. Den metoden riskerade att skapa ett rikt och blomstrande Ryssland med goda handelsrelationer till Europa och framför allt med Tyskland. Den ekonomiska konstellationen tillsammans med Kina hotade USA:s hegemoni och kriget i Ukraina är sannolikt det döende amerikanska imperiets försök att förhindra den processen.
Att Ukrainas folk offras är helt ointressant för USA och tråkigt nog verkar den ryska ledningen ha samma inställning där.
Icke desto mindre är detta den kanske hårdaste utmaningen emot dom gamla kolonialmakternas dominans över världen vi sett hittills.
Att stödja Ukraina i det här kriget blir därför att stödja den blodbesudlade imperialismen i väst. Att stödja Ryssland blir att stödja stormakters rätt att offra andra nationers befolkning för sina egna syften.
Kontentan blir att inte stödja varken Ryssland eller USA/Ukraina, utan att verka för ett omedelbart eld upphör och en rimlig förhandlingsuppgörelse. Före kriget kunde en sådan ha byggt på Minskavtalet, men nu har USA/Ukraina försatt sig i en situation där stora landavträdelser sannolikt blir nödvändiga.
Ett: Jag tror USA/Nato har kört in i en återvändsgränd.
Två: En ”ny” ordning kommer att uppstå. Men vi ska inte ha några illusioner om den. Det blir ingen folkomröstning, inga konsultationer, bara en ny ”världsordning”.
USA:s ekonomi går strålande enligt gängse ekonomer. Se t ex The Economist från mitten av april i år. Men folket vägrar begripa det. Tvärtom tror 80 procent att deras barn får det sämre än vad de själva haft. Att den vanligaste dödsorsaken för barn inte längre är (mestadels bil-) olyckor utan skottskador påverkar hur framtidsutsikterna upplevs. Allt kan inte köpas för pengar. Eller? Är det det här vi ska satsa på inför höstterminen?