edan i förordet till sin bok I allmänhetens tjänst berättar Edward Snowden om omfattningen av den insamling av information som bedrivs av CIA (Central Intelligence Agency) och NSA (National Security Agency). Det rör sig om allt som skickas och lagras på vad vi kallar ”nätet” och lagringskapaciteten är så stor att allt ryms och allt är sökbart för all framtid.
Möjligheten för NSA att använda sig av all denna information grundar sig på att det mesta som händer på ”nätet” inte är krypterat och är identifierbart genom de så kallade metadata som bifogas varje meddelande. Samt är sökbart utifrån alla tänkbara kriterier genom den programvara som NSA har utvecklat.
Och inte nog med det. NSA har också möjlighet att koppla in sig på alla datorer, telefoner och annan utrustning som är anslutna till ”nätet” och i realtid följa vad som pågår, till exempel när jag nu sitter och skriver ner den här texten på min dator. En verklighet som överträffar alla dystopier som Du sköna nya värld, Kallocain eller 1984. Så tro inte att det främst är samhällen som Ryssland eller Kina som ägnar sig åt denna verksamhet. Det är brottslingen som ropar ”Ta fast tjuven”.
Men Snowdens bok är en berättelse på många olika plan. Den börjar som en klassisk utvecklingsroman för en ung man. Berättar om hans släkthistoria och hans liv från barnaåren och framåt. Datorer kom tidigt in i hans liv. När han var i sjuårsåldern kom hans far hem med familjens första dator. Datorer kom snart att prägla hans barndom och ungdomsår och ta all hans tid i anspråk. De blev allt mer avancerade och möjligheten att använda dem bara växte.
Som trettonårig gick han in på Los Alamos-laboratoriets hemsida och upptäckte en allvarlig säkerhetsläcka. Från en fil på deras hemsida kunde han röra sig runt i hela katalogträdet och hitta material som absolut inte var avsett för allmänheten. Han ringde dem och talade in sitt ärende på en telefonsvarare. Det dröjde länge men så blev han uppringd av en vänlig person som tackade för hjälpen. Mot slutet av samtalet blev han tillfrågad om han letade efter jobb. Då fick han erkänna att han fortfarande gick i skolan och uppmanades att höra av sig när han fyllt arton.
Den 11 september 2001 blev för honom en vändpunkt. Av tradition hade männen i hans släkt ställt upp militärt när nationen behövde dem. Snowden tog värvning i armén. Under en övning ådrog han sig stressfrakturer i båda benen och fick lämna armén. Han valde att söka jobb inom underrättelsetjänsten, klarade säkerhetsprövningen och fick ett TS/SCI-godkännande, som öppnar de flesta dörrar. Fick jobb på ett företag som var underleverantör till CIA och skulle arbeta på CIA:s kontor.
Det var början till en karriär som skulle föra honom till Genève, Tokyo, tillbaka till USA och så småningom till en NSA-anläggning på ön Oahu i Hawaii. Hela tiden med ökande behörighet att ta del av hemliga uppgifter. Och med ökande tveksamhet till vad NSA egentligen höll på med. Han läste USA:s författning och kunde konstatera att vad man höll på med stred mot denna. Beslutet att informera allmänheten om vad som egentligen pågick växte sig allt starkare.
För att ge offentlighet åt vad han hade att berätta behövde han kontakta journalister och sammanställa det material som skulle publiceras. Hela skildringen av hur han gick till väga är spännande som en detektivhistoria med alla detaljer som skulle klaffa innan han kunde ta flyget till Hongkong med sitt material.
Han lämnande sin flickvän sedan sju år, som han varit tvungen att hålla ovetande om vad som pågick; ett avslöjande jämförbart med vad Carl von Ossietzky, Daniel Ellsberg, Chelsea Manning och Julian Assange tidigare gjort.
I Hongkong förbereddes presentationen av materialet för TV och tidningar. Sedan var planen att Snowden skulle flyga till Ecuador med mellanlandning i Moskva och på Kuba. Men väl i Moskva visade det sig att USA:s utrikesminister John Kerry beslutat att förklara Snowdens pass ogiltigt så sedan dess är han kvar i Moskva.
Men de sista sidorna i boken gör läsaren varm om hjärtat.
Den enda kommentar jag har är att jag inte kan läsa bloggen därför att alla sidor är beskurna i högerkant. Ibland kan man gissa sig till innehållet, men för det mesta går det inte. På alla mejl jag får går det bra att få hela texten i sin helhet genom att dubbelklicka på meddelandet att man fått mejl men det tycks inte gå på din blogg. Har du något förslag till lösning? Dessutom meddelar själva presentationen av bloggen att texten inte är privat vad nu det kan betyda.
Mycket konstigt. Förstår inte ditt problem. Allt verkar fungera som det ska.
Om jag tar Ctrl+ flera gånger blir texten större för varje gång.
Till slut kommer inte hela texten i högerkanten med.
Har du prövat att ta Ctrl-.
Funkar på min iPhone. På iPad endast om man vrider den i bredläge.
fib.se fungerar ok.
Laura Poitras film Citizenfour kan nu ses på SVT Play fram till och med onsdagen den 30 september 2020.
Hon kontaktades av Edward Snowden i januari 2013 via ett krypterat mejl.
Juni 2013 träffade de den amerikanske journalisten Glenn Greenwald och Ewen MacAskill från The Guardian på ett hotell i Hongkong.
Laura Poitras filmade hur materialet överlämnades och hur man diskuterade säkerhetsfrågor kring presentationen av materialet.
Edward Snowden hade redan bestämt att han skulle framträda som den som offentliggjorde materialet och det är imponerande att se med vilket lugn han diskuterade detaljfrågorna kring presentationen av hans avslöjande.