Efter en hösttripp till Berlin

Porträtt av kungaparet  Nefertite och Echnaton, "Nya riket, 18. dynastin 1340 f Kr."

Drottning Nefertiti och farao Echnaton (far till Tutankhamon), Nya riket, 18. dynastin 1340 f Kr.

Efter att ha varit på resa en vecka med dålig koll på utrikes- och inrikes händelser är jag nu tillbaka i bloggarstolen och försöker skaffa mig en överblick över vad som sig tilldragit haver.

Men först några sakförhållanden att notera om hösttrippen till Berlin. Att resa till Berlin är enkelt och billigt. Via nätet kan man i förväg beställa färjebiljetter mellan t ex Gedser och Rostock (100 SEK per person t o r) och bussbiljetter mellan Rostock och Berlin (ca 200 SEK per person t o r). Vi körde med två reskamrater som anslöt i Helsingborg med egen bil till Gedser på danska ön Falsetrs sydspets. På knappt två timmar tar man sig via Öresundsbron (100 SEK/per person) till Gedser där man kunde parkera gratis i fyra dygn.

Via den förträffliga nättjänsten Airbnb hade vi bokat en välutrustad lägenhet på två rum och stort kök mitt i Berlin–Mitte (intill Hackescher Markt) till en kostnad av 375 SEK per natt och person – 7 minuters promenad till Museumsinsel och Unter den Linden.

Den enda komplikationen var en präktig “Stau” (trafikstockning) i norra Berlin – på grund av vägbyggen – där bussen fastnade. Därför kom vi fram till vår bokade lägenhet kl. 21 istället för som beräknat 18.30. Två och en halv timmars försening alltså.

Berlin är en komplicerad stad, stor vidsträckt, fylld av historia, konst, politik, musik, mat, dryck, arkitektur, människor, byggen, byggen och ännu mera byggen. Kanske var trots allt de bedövande vackert skulpterade huvudena i olika stenmaterial från det antika Egypten på Neues Museum det som gjorde djupast intryck denna gång. Så förbluffande lika dagens människor i varje detalj, i varje linje. 4000 år av kulturers uppgång och fall har inte ändrat något.

Vid Brandenbuger Tor protesterade kurder mot Turkiets dubbelspel i kampen mot den Islamiska staten.

Brandenburger-Tor-kurder

… vilket för mig över till det som hänt denna vecka av bloggsemenster.

Jag noterar förstås uppståndelsen över Daniel Suhonens tegelsten om Juholtaffären som jag säkert får anledning att återkomma till. Det som framkommer förvånar mig visserligen inte, men detaljrikedomen verkar bedövande och Suhonens attack på S-adeln känns äkta och välunderbyggd.

Jag noterar också den nya regeringens första stapplande steg för att få igenom sin första budget. Det kommer jag däremot inte att skriva något om, det gör många andra mycket bättre. Kanske blir det dock något om det stolliga förslaget till obligatorisk gymnasieskola som fortfarande verkar hänga med, som lär bli en del av budgeten. Vi får se.

Förresten jag besökte också Göte Rudvall i Malmö på hemvägen, en mycket intressant person, med stora kunskaper, erfarenheter och en lång karriär i folkbildningens tjänst. Kan lova minst ett par intressanta blogginlägg framöver om denne kristallklare 89-åring. Den som googlar hans namn kan redan nu orientera sig lite lite om hans gärning.

Göte Rudvall

Göte Rudvall

Återkommer inom kort …

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

  1 kommentar for “Efter en hösttripp till Berlin

  1. Ulla-Britt Niklasson, Göteborgska
    2014-10-14 kl. 22:30

    Det låter trevligt med en tripp till Berlin – vi har i trettio års tid rest till f d Jugoslavien Portoroz, alltid med Kiel-färjan och bil. Första resan till Jugoslavien gjorde vi i slutet av 60-talet till Belgrad – en vacker väg från Österrike genom bergskedjorna – vi stannade vid en vägkrog vid en flod där det serverades Balkanplatte ett stort fat med olika köttbitar- Det var på Titos tid. I den stora vackra matsalen i sten som en grotta satt ett gäng partisaner. Plötsligt reste dom sig upp och började sjunga partisansånger – helt otroligt vackert – dom stod upp med armarna om livet på varande i en lång kedja – det underbart vackra läget och stämningen där var någonting man aldrig glömmer! Jag skrev i en artikel i Göteborgs-Posten, att närmare himmelen kan man inte komma!

    Vi stannade i Portoroz och hyrde hos en mycket trevlig familj i ett område som såg ut som Berverly Hills Lepa Cesta 33. Hit återkom vi sedan 22 gånger. Sent in på nätterna kunde vi sitta och prata med värdparet och grannar. Vin fanns i stora dammajeaner, och inga myggor som jag har så ont av!

    Familjen hade som unga bott i den gamla staden Piran som låg ett stycke bort. Det var under kommunisttiden. Familjer med barn blev erbjudna att bygga fina hus med minst två uthyrningslägenheter, med god standard på kök och badrum. Landet behövde västvaluta! Ingen fick hyra ut privat, utan alla skulle i tur och ordning få gäster och därmed västvaluta.

    Nere i sta´n fanns en turistbyrå där man fick gå in och ställa sig i kö. Damen bakom disken hade en JÄTTEBOK där hon anvisade oss en lägenhet. Med pengarna som kom in betalade familjen huset till den statliga banken – som ett arbete där hela familjen deltog. Idag är husen för länge sedan betalda. Alla familjemedlemmar hjälptes åt att bygga husen, som ligger i sluttningar utefter bergen med utsikt mot havet. Man ser över till Kroatien.

    Idag får man åka genom passkontroll. Människor var gifta över gränserna. Idag är allt förstört (på grund av han med pärmen under armen Carl Bildt) och att Slovenien har en högerregering! Tretton mil till Venedig!

    Nu blir jag ressugen! Trots 78 vårar klarar jag nog en resa till. Portoroz!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.