Elefanten i FiB-rummet?

Kristina Magnusson har reagerat på Knut Lindelöfs artikel ”Vi känner inte längre igen oss på mediescenen” från 29 oktober 2017. Elefanten i rummet är invandringspolitiken. Detta måste vi tala om, menar hon.

Bloggredaktören säljer FiB i Umeå 1972.

Tidningen Folket i Bild/Kulturfront har tre paroller:

För yttrande- och tryckfrihet!
För en folkets kultur!
Antiimperialism!

Knut Lindelöf frågar i en artikel den 29 oktober vem man i tidningen tror sig tala till, vem man vill nå. Något saknas i tidningen, den lockar inte till läsning säger han också.

I den långa kommentarlistan till Lindelöfs text kommer man genast in på antiimperialism. Någon tycker att en stor uppgift för Folket i Bild fram till valet bör vara att verka mot Nato och kärnvapen. En annan varnar för faran att FiB blir mer pacifistisk än antiimperialistisk. Katastrof om tidningen inte håller den antiimperialistiska fanan högt, säger jag. Inspiration, analyser och kunnande har funnits och finns att hämta hos Afghanistansolidaritet, IrakSolidaritet och Syriensolidaritet.

Nordiska fredssamtal anordnas årligen med den äran av FiB:s Stockholmsavdelning, nu senast i Stockholm, i maj 2018 i Degerfors. Föreningen Nej till Nato har varit mycket aktiv under hösten. Bl a har man anordnat en stor demonstration i Göteborg och givit ut en tidning, ”Stoppa krigsövningen med Nato – Stoppa Aurora! Att sälja ett land utan att fråga folket.” Allt detta måste – i rimlig dos – finnas i FiB.

Elefanten i rummet
Men… när Karl Kihlbom en gång startade sin Folket i Bild var avsikten, som han lyckades med, att efter förebilder från kontinenten skapa en bred antifascistisk tidning med kulturellt innehåll och folklig förankring.

I 2000-talets Folket i Bild spanar man näst intill förgäves efter den ton av folklighet, som bidrog till att göra Karl Kihlboms tidning så framgångsrik. Folklighet – naturlig, genuin folklighet – på samma höga nivå som det goda reportagets är något värt att ägna samma omsorg.

Elefanten i rummet, det som är tabu att skriva om i Folket i Bild, är Sveriges liberala invandringspolitik, som – tror jag är en spridd uppfattning – utmärks av splittrande s k identitetspolitik, bristande integration, bristande resurser och omåttlighet. I P1:s Lunchekot den 17 oktober nämndes att ”framöver” kommer (enligt Statistiska Centralbyråns prognoser) 110.000 invandrare om året till Sverige. De senaste tretton åren, läste jag någonstans, har landet tagit emot 1 miljon invandrare. Sverige har inte den samhällsutbyggnad som krävs för att ta emot så många människor.

Jag vill se debatt/öppenhet om och analys/kritik av svensk invandringspolitik, som tycks både oroa och vara en central fråga i så många människors medvetande. (Har t ex fått många tidigare socialdemokrater och LO-medlemmar att byta parti.)

Det vore ett sätt att få ett större mått av folklighet i tidningen och – tror jag – skulle öppna vägen för att ge tidningen en identitet, en given målgrupp och locka till läsning. Folket i Bild skulle bli lättare att sälja ute på gator och torg, den mest oslagbara arenan för att nå ”vanligt folk”.

Kristina Magnusson
(uppväxt i Enköping, språkstudier i Uppsala, lärare, var med och startade FiB-grupp i Hudiksvall 1972, sedan 25 år bosatt i södra Dalarna)

  25 kommentarer for “Elefanten i FiB-rummet?

  1. Bo Zackrisson
    2017-11-12 kl. 15:47

    Kristina M!
    Nu blir det liv i luckan igen. Elefanten försökte jag skriva ett längre inlägg om i augusti 2014 här på lindelof.nu. Varje gång någon skriver om detta här på bloggen så tar det verklig fart i diskussionerna. Elefanten är vårt lands ödesfråga. Just nu krattas manegen för ett införandet av en låglöneproletariat i Sverige. Orsaken till detta är Elefantens oförmåga att låta sig integreras. Redan 2014 förutspådde jag denna utveckling. Tyvärr har utvecklingen redan gått så långt att vi inte kommer att kunna göra så mycket åt saken. Krisen i vår sociala infrastruktur är monumental och blir värre för varje dag som går. Här är länken till min gamla artikel. Det mesta som står in den har bekräftats av de senaste tre årens utveckling.

  2. Hans Ernst
    2017-11-12 kl. 16:04

    Det är just liv i luckan som behövs. Anpassade synpunkter som folk orkar läsa. Här kan en lära av Trump. Tiden rinner ifrån oss. Sorgligt…

  3. 2017-11-12 kl. 18:26

    Finns det flera elefanter i rummet, varav en är på gränsen till vansinne och när som helst kan löpa amok och trampa sönder den arme sate som försöker komma med lite kritik, eller icke godkända synpunkter? Då är ju frågan om hur stor del av FiB/K:s läsarskara som gillar den här galna elefanten. Om det är en stor andel så kanske tidningen tar livet av sig själv genom att komma med lite vettig journalistik i angivet ämne?

  4. Knut Lindelöf
    2017-11-12 kl. 19:14

    Kan inte låta bli att uttrycka mitt gillande av Bjön N:s inpass här. Finns det något utrymme för diskussion och resonemang, eller är vi alla inmålade i varsitt hörn med kulsprutan laddad för den händelse att någon försöker ta in en elefant på scenen?

    På facebook har redan brutit ut en diskussion om min ”vänsterheder” som kan inbilla mig att ett sådant inlägg som Kristina Magnussons kan vara av något värde. Urspårning direkt alltså.

  5. Bo Persson
    2017-11-12 kl. 19:33

    Vad finns det för alternativ till såväl etablissemangets Gränslöshetssverige som till SD:s Svenskhetssverige? Kan det vara en fråga som FiB/K ställer till ett antal skribenter?

  6. Anders Persson
    2017-11-12 kl. 21:17

    Fredrik den Store, kung av Preussen och morbror till Gustav III:s mamma, lär någon gång i mitten på 1700-talet ha sagt att Sverige är världens starkaste land: det har i 250 år arbetat på sin egen undergång utan att ännu ha lyckats. Sedan dess har det gått 250 år och vi har ännu inte lyckats. Men skam den som ger sig!

  7. Kalle Gustavsson
    2017-11-12 kl. 21:35

    Inslag i årets utgåvor av Folket i Bild/Kulturfront som berör invandringen till Sverige:

    Nr 3 -Flyktingarna lyfte Docksta – lämnar nu tomrum efter sig (sid 18-19)
    Nr 5 -Med avslaget i Sverige försvann hoppet (sid 36-39)
    Nr 6/7 -Sverige riskerar att få ett låglöneproletariat (sid 12-15)
    -Skolan blir den trygga punkten för ensamkommande (sid 20-21)
    -Hjärta,hjärna och hjälpande händer (sid 26-27)
    Nr 8 -Varför Hässleholm (sid 8-11)
    -Tack i alla fall (sid 26-29)
    Nr 9 -Den giftiga svampsoppan (sid 8-11)
    -Busskapningen (sid 28-31)
    Nr 10 -Den skånska marken är plöjd, harvad och sådd (sid 16-18)
    Nr 11 -Teckning av Robert Nyberg (sid 48)

  8. Hans Andersson
    2017-11-13 kl. 0:02

    Magnusson behöver gå en kurs i demografi då hon behöver lära sig grundläggande fakta om statistik gällande befolkningsrörelser. Såvida hon inte medvetet snedvrider fakta.

    Hon har minsann läst att de vi senaste tretton åren tagit emot 1 miljon invandrare. Det kan nog stämma. Men hon nämner inte att det under samma period utvandrat 300 000 personer och då är alltså nettoinvandringen 700 000.

    Magnusson säger vidare att Sverige inte har den samhällsutbyggnad som krävs för denna invandring. Då blir det intressant. Hon formulerar det lite luddigt.

    Så här ligger det till. Under 13 år har den svenska välfärdsstaten medvetet urholkats genom en sänkning av skatter vilket medfört att välfärdsstaten förlorat ett tusen miljarder kronor i intäkter. Vilket i sin tur orsakat ett totalt haveri inom sjukvård, omsorg och skola och inom många andra sektorer exempelvis den sociala sektorn.

    Genom att ställa flyktingar mot fattigpensionärer har man skapat ett växande hat.

  9. Leif Strandberg
    2017-11-13 kl. 8:49

    Tack Kristina Magnusson för att du river täckelset av elefanten i rummet. FiB som en gång stod stadigt på en plattform av folkets kultur hade absolut kunnat vara (men är inte) den radikala rösten mellan extremisterna från Refugees Welcome respektive NMR.

    Jag tänker ofta tillbaka på den ledare som ordföranden Nils Gärdegård, salig i åminnelse, skrev till sommarnumret 1978 (eller var det 1979?). Han skrev om den svenska sommaren… om de flitiga svenskarna… och det fina landet Sverige. Den ledarartikeln kom att betyda mycket då. Kan den inte få göra det en gång till?

  10. Leif Stålhammer
    2017-11-13 kl. 9:27

    Hoppas vi kan föra en diskussion om tidningens innehåll och form utan att köra fast. Själv menar jag att tidningen måste bli roligare och betydligt lättare. Med det menas inte urvattnad utan vassare med humor och satir. Tänker på Gunnar Ohrlander och hans texter i Aftonbladet. Vi måste ha texter som är lika träffsäkra och roliga som Robert Nybergs teckningar. Lätt att säga tulipanaros förvisso, men likväl måste det till. Jag vill kunna ge den till min granne som skall få sig ett gott skratt och sedan säga: är det verkligen så, med den där Assad? Jag trodde han var en massmördare för det säger de ju på TV… O s v.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *