Elefanten i FiB-rummet?

Kristina Magnusson har reagerat på Knut Lindelöfs artikel ”Vi känner inte längre igen oss på mediescenen” från 29 oktober 2017. Elefanten i rummet är invandringspolitiken. Detta måste vi tala om, menar hon.

Bloggredaktören säljer FiB i Umeå 1972.

Tidningen Folket i Bild/Kulturfront har tre paroller:

För yttrande- och tryckfrihet!
För en folkets kultur!
Antiimperialism!

Knut Lindelöf frågar i en artikel den 29 oktober vem man i tidningen tror sig tala till, vem man vill nå. Något saknas i tidningen, den lockar inte till läsning säger han också.

I den långa kommentarlistan till Lindelöfs text kommer man genast in på antiimperialism. Någon tycker att en stor uppgift för Folket i Bild fram till valet bör vara att verka mot Nato och kärnvapen. En annan varnar för faran att FiB blir mer pacifistisk än antiimperialistisk. Katastrof om tidningen inte håller den antiimperialistiska fanan högt, säger jag. Inspiration, analyser och kunnande har funnits och finns att hämta hos Afghanistansolidaritet, IrakSolidaritet och Syriensolidaritet.

Nordiska fredssamtal anordnas årligen med den äran av FiB:s Stockholmsavdelning, nu senast i Stockholm, i maj 2018 i Degerfors. Föreningen Nej till Nato har varit mycket aktiv under hösten. Bl a har man anordnat en stor demonstration i Göteborg och givit ut en tidning, ”Stoppa krigsövningen med Nato – Stoppa Aurora! Att sälja ett land utan att fråga folket.” Allt detta måste – i rimlig dos – finnas i FiB.

Elefanten i rummet
Men… när Karl Kihlbom en gång startade sin Folket i Bild var avsikten, som han lyckades med, att efter förebilder från kontinenten skapa en bred antifascistisk tidning med kulturellt innehåll och folklig förankring.

I 2000-talets Folket i Bild spanar man näst intill förgäves efter den ton av folklighet, som bidrog till att göra Karl Kihlboms tidning så framgångsrik. Folklighet – naturlig, genuin folklighet – på samma höga nivå som det goda reportagets är något värt att ägna samma omsorg.

Elefanten i rummet, det som är tabu att skriva om i Folket i Bild, är Sveriges liberala invandringspolitik, som – tror jag är en spridd uppfattning – utmärks av splittrande s k identitetspolitik, bristande integration, bristande resurser och omåttlighet. I P1:s Lunchekot den 17 oktober nämndes att ”framöver” kommer (enligt Statistiska Centralbyråns prognoser) 110.000 invandrare om året till Sverige. De senaste tretton åren, läste jag någonstans, har landet tagit emot 1 miljon invandrare. Sverige har inte den samhällsutbyggnad som krävs för att ta emot så många människor.

Jag vill se debatt/öppenhet om och analys/kritik av svensk invandringspolitik, som tycks både oroa och vara en central fråga i så många människors medvetande. (Har t ex fått många tidigare socialdemokrater och LO-medlemmar att byta parti.)

Det vore ett sätt att få ett större mått av folklighet i tidningen och – tror jag – skulle öppna vägen för att ge tidningen en identitet, en given målgrupp och locka till läsning. Folket i Bild skulle bli lättare att sälja ute på gator och torg, den mest oslagbara arenan för att nå ”vanligt folk”.

Kristina Magnusson
(uppväxt i Enköping, språkstudier i Uppsala, lärare, var med och startade FiB-grupp i Hudiksvall 1972, sedan 25 år bosatt i södra Dalarna)

Dela detta inlägg...
  • 76
  •  
  •  
  •  

  23 kommentarer for “Elefanten i FiB-rummet?

  1. Frank Nilsson
    2017-11-13 kl. 16:54

    Nationellt oberoende kräver följande: Swexit, Nej till Nato, Nej till GMO, uppbyggnad av ett starkt nationellt försvar, verklig alliansfrihet och neutralitet, full självförsörjning genom att hela landet ska odlas, förstatliganden av bl a järnväg, skola m.m, upprensning bland de kriminella gäng som plågar hela städer, stängning av gränsen till dess lag och ordning är upprättad, lagföring och utvisning av jihadister och nazister som deltagit i krigen och en bankreform som bekostar återuppbyggnaden av landet utan skattehöjning, räntor eller inflation.

    Jag håller tillsammans med andra på att bygga ett nytt tvärpolitiskt parti med ett program som omfattar bland annat ovanstående. Frågan om bankreform slår mot finanskapitalets innerst kärna och födkrok, nämligen rätten att skapa pengar, samtidigt som den ger de nödvändiga resurserna för att återuppbygga landet, utan skattehöjningar, räntekostnader eller inflation.

    Programmet kan läsas här.

  2. Bo Persson
    2017-11-13 kl. 17:01

    Hans A!
    Javisst är det som du säger. Men vad gör vi? När Trump i valrörelsen sa att med honom som president så skulle USA inte längre gå i spetsen för denna globala nyliberalism, då meddelade de kinesiska ledarna att de i så fall var beredda att ta på sig det jobbet. Och vad har hänt? Och vad gör vi? Politik är ändå det möjligas konst.

  3. Henrik Persson – styrelseledamot i FiB/K-Stockholmsavdelningen
    2017-11-13 kl. 17:18

    Håller i stort sett inte med. Och som andra kommentatorer påpekat stämmer inte en del av siffrorna.

    Däremot har FiB/K enligt min åsikt hamnat alltför långt utanför den stora folkliga antirasistiska rörelsen i Sverige. Senast manifesterades den i Göteborg med över 10 000 deltagare i en demonstration mot en nazistmarsch, i slutet på september. Vi borde varit med och profilerat oss mer som en antifascistisk rörelse, det kräver en tid som vår.

    FiB/K:s fokus har alltför ofta och alltför mycket hamnat på rasisters och fascisters/nazisters yttrandefrihet – men inte på dem vars yttrandefrihet samma fascister vill tysta.

    Rasism, nazism och fascism är ju inte en del av folkets kultur. Tvärtom är de folkfientliga ideologier. Det finns inget folkligt med att vara främlingsfientlig, även om Åkesson och Avpixlat försöker få det dithän.

  4. Dennis Zackrisson
    2017-11-13 kl. 17:29

    Att “elefanten i rummet” existerar är ju diskussionen på detta blogginlägg ett utmärkt bevis på. I vilket rum “elefanten” huserar kanske vi är lite osäkra på. FiB/K har behandlat “flyktingfrågan” vid flera tillfällen de senare åren, det är fullständigt klart. Däremot har tidningen inte ställt den nödvändiga frågan:

    Varför lurar svenska politikerna, med hjälp av svenska staten, människor hit för att söka asyl när de i de allra flesta fall bara har den fullständigt legitima viljan att skapa sig ett bättre liv och alltså inte tillstymmelse till verkliga asylskäl. De borde självfallet få möjlighet att komma hit och efter bästa förmåga söka försörja sig och sin (ev) familj utan att ligga samhället till last?

    När det gäller de verkliga asylfallen ska dessa självfallet behandlas enligt de internationella kvotsystem vi har, gärna på EU-basis.

    Kostnaderna för detta torde bli minimala, i varje fall jämfört med nuläget. Vad vi ska göra med de som redan lurats hit är en helt annan fråga.

  5. Bengt Håkansson
    2017-11-13 kl. 20:59

    Nog behövs elefantdiskussionen. Det bevisar om inte annat den oerhörda upprördhet, ilska och rop på censur som försök att ta upp dessa frågor leder till. Lägg därtill alla orimliga åsikter, som att flyktingmottagningen inte skulle innebära några kostnader eller att flyktingarna nödvändigtvis måste garanteras livstids försörjning trots att krigen i deras oftast avslutas efter några år. Jag trodde att Clartés blogg var ett lämpligt forum för denna diskussion och fick in ett inlägg i somras, men sen var det stopp. Ett svar publicerades som påstods uttrycka Clartélinjen. ”Die Partei hat immer recht”, som man sjöng i Östtyskland kan tydligen gälla även när det inte finns något parti. Jag skrev givetvis ett svar, men trots upprepade förfrågningar bemöttes jag enbart med tystnad. Mitt svar publicerades senare i Proletären och på Jinge-bloggen. Länk till mitt första inlägg.

  6. Frank Nilsson
    2017-11-13 kl. 21:12

    EU är det nyliberala imperialistiska koncept som klavbinder oss och hotar vårt nationella självbestämmande och som inte verkar lämna stort avtryck inom FiB.

    Som tur är rör det sig på andra håll.

  7. Kristina Magnusson
    2017-11-14 kl. 22:58

    Till Bo Zackrisson (12/11)
    Tack för din kommentar och för länken till din artikel från år 2014. Borde alla läsa!

    Till Leif Strandberg och Leif Stålhammer (13/11)
    Ni ger goda exempel på vad som ofelbart skulle förhöja läsvärdet av FiB inom sfären folklig kultur.

  8. Kristina Magnusson
    2017-11-14 kl. 23:08

    Till Kalle Gustavsson (12/11)
    Du har bemödat dig om att bläddra igenom tidigare FiB-nummer och funnit att invandringen visst berörs. Jovisst, men hur? Jag efterlyser en öppen debatt och möjlighet till analys och kritik av svensk invandringspolitik.

    Till Björn Nilsson (13/11)
    Lättfattligt räkneexempel. Tänkvärd slutkläm.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.