En amerikansk röst om Ukrainakrisen

I Uppsala Nya Tidnings ledare idag får man veta att ”kombinationen av länder som Grekland, Cypern, Ungern och Tjeckien (!) och EU:s nya utrikeskommissionär Fedrica Mogherini från Italien kan alltjämt bli ett bekymmer om den ryska framfarten i Ukraina fortsätter.” Vad bra! Ledarskribentens förvåning att Tjeckien räknas i detta läger delar jag förvisso. Visserligen tillhör tjeckerna, tillsammans med serber och bulgarer de traditionellt ”ryssvänliga” folken i Europa – men ändå? Kanske någon av denna bloggs läsare som vet.

Vidare får man i ledaren veta att ”länder som Sverige bidrar till den nödvändiga motvikt som utgörs av de baltiska staterna och Polen, vars tidigare premiärminister Donald Tusk nu är ordförande för Europeiska ministerrådet.”

Att Sverige tillhör de mest ”russofoba” länderna är ju inte nytt. Man undrar varför? Senast vi hade verkliga problem med ”muskoviten” var ju för 300 år sedan, medan Polens och de baltiska staternas mellanhavanden med Ryssland ligger betydligt närmare i tiden. Detta gäller också Finland som inte räknas bland extremisterna. Kanske beror Sveriges placering på topp i den russofobiska listan på den skandalöst ensidiga propagandan och lögnkampanjer som sprids i svenska massmedia. Har man tillgång till nätet eller har möjligheter att resa finner man att tonläget är lite mer dämpat och realistiskt i andra länder, tom.i USA.

Bakom-kulisserna-i-kievRobert Parry är en amerikansk undersökande journalist, verksam på e-zinet Consortium News. Han låg under 1980-talet bakom flera av avslöjandena om den så kallade Iran–Contras-­affären med artiklar publicerades i Newsweek och Associated Press och belönades 1984 med George Polk Award for National Reporting.

Pigga ”Karneval förlag” har översatt och givit ut Bakom kulisserna i Kiev – om hur amerikansk nykonservatism och ukrainsk nynazism drev fram en kupp och ett krig i Ukraina. Boken är i det lilla formatet, drygt 60 sidor och kostar inte mer än en femtiolapp, vilket den är mer än värd.

Parry ger en bra sammanfattning av krisens bakgrund med, som undertiteln antyder, tyngdpunkten på de politiska strömningarna i USA och Ukraina. Vad som är speciellt intressant är att Parry verkar ha viss sympati för Barak Obama som han ser som en ”smygrealist” med en ”personligen mer nyanserad bild av Putin”, men ovilliga att ”gå emot strömmen” (s. 36).

Parry citerar också med sympati ett tal Obama höll inför militärakademin i West Point där han sade att USA:s misstag sedan 2:a världskriget inte härrört från vår återhållsamhet, utan från vår benägenhet att kasta oss ut i militära äventyr utan att tänka igenom följderna.” (s.38)

Först var jag beredd avfärda Parry’s välvilliga inställning till Obama som naiv, men efter att ha läst talet och sett hur SvD plockat ut de mest hökaktiga bitarna (inte Parry’s) och anslutit sig till hökarnas kritik 1 och 2 börjar jag ana att Parry kanske har en poäng. Men det innebär att det svenska etablissemanget, tillsammans med polacker och balter, är mer hökaktigt mot Ryssland än den amerikanska statsledningen, man försöker vara mer ”amerikansk” än amerikanarna. Detta är ett typiskt drag hos vasallstater, t.ex. under Hitlertiden. Men var ska vi ta vägen, efter all vår ”russofobi”, den dagen som USA vänder på klacken och, som Obama antydde i sitt tal, sätter kampen mot ”terrorismen” främst? Kanske i samarbete med Ryssland?

Dock verkar Parry, från sin amerikanska horisont ha missat att ett regelrätt krig med Ryssland kanske trots allt är amerikanarnas ”Plan B”. Det som Obama mycket väl kan ställa sig bakom är en ”Plan A” där det gäller att ”bara” slå in en oreparabel och oöverstiglig klyfta mellan EU och Ryssland.

Till slut värmer det hjärtat att Parry har en förmåga att se saker och ting också ur den vanlige ryske medborgarens perspektiv:

”Tro någon verkligen att en omskakning av Rysslands politiska strukturer, genom en kombination av ekonomiska sanktioner och informationskrig, skulle leda till en mjuk övergång till en bättre framtid? Ryssarna har redan provat västs ’chockterapi’ under president Jeltsin – och fick uppleva den ’fira marknadens’ grymhet. Putins autokratiska nationalism var en reaktion på den fattigdom på svältgränsen som många ryssar tvingades in i, samtidigt som de såg hur kapitalister med goda kontakter plundrade nationens rikedomar och gjorde sig till oligarker och miljardärer. Oavsett Putins alla fel och brister var det hans ripost mot några av dessa oligarker och hans internationella försvar av Rysslands intressen som gav honom en solid politisk bas.” (s.18).

Parrys bok gör läsaren nyfiken på hans andra verk: Secrecy & Privi­lege: Rise of the Bush Dynasty from Watergate to Iraq (2004), Neck Deep: The Disastrous Presidency of George W. Bush (2007), och America’s Stolen ­Narrative: From Washington and Madison to Nixon, Reagan and the Bushes to Obama (2012).

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , ,

  13 kommentarer for “En amerikansk röst om Ukrainakrisen

  1. Martin Kullberg
    2015-02-02 kl. 13:16

    Relationen till Ryssland splittrar varje enskild nation i Europa djupt.

    Det är som vanligt en materialistisk analys av samtiden som kan svara på frågorna. Tjeckien drabbades hårt av Sovjetunionens fall, mycket anrik produktion gick under, mycket är fortfarande helt beroende av Ryssland. Det förträffliga motorcykelmärket JAWA har överlevt, men säljer mycket till Ryssland.

    Som om Sverige skulle vara en motvikt i frågan, vi är lika splittrade som alla andra länder i Europa. När du tankar “biogas 50” på din OK-mack så kanske du frågar dig var de andra 50% kommer ifrån, de som inte är biogas.

    Jag har suttit och kollat på rapportering om 20 års bistånd till Ukraina och man kan förstå varför tjänstemannaapparaten är så med på tåget i att genomföra en kupp. Att sno åt sig bistånd i Ukraina är en sån folksport att de har ett ord specifikt för företeelsen. Man kan tänka sig att de västerländska tjänstemännen har blivit trötta och uppgivna över att deras motparter i olika biståndsprojekt hela tiden har ny Rolex, medan allt byggmaterial är borta. Man kan förstå ilskan, men man kan inte acceptera lösningen de driver på för.

    Att Ryssland blev inblandat som “bad guy” beror nog mer på att de kommer invalsande med guldkantade associeringsavtal efter 20 år av västerländskt bistånd och helt enkelt sno åt sig kakan som västvärlden omsorgsfullt bakat i 20 år. Det är hela saken.

    För Sverige är det förstås extra irriterande att våra prospekteringsrätter och våra projekt i Ukraina till stor del ligger i separatistkontrollerade regioner eller regioner separatisterna gör anspråk på. Därför står inte finans- och vapenindustri ensamt i frågan.

  2. Bo Persson
    2015-02-02 kl. 16:13

    Tack för den presentationen. Men visst är det ironiskt. Om vi på svenska i bokform vill ha en motvikt till medias aktuella amerikaskapade russofobi, så finns det bara översättningar av amerikanska forskare och journalister att tillgå. Kan dagens europeiska elände illustreras bättre?

  3. Mats Larsson
    2015-02-04 kl. 13:09

    Anders P!
    Jag vet inte om du haft tillfälle att diskutera Ukraina med någon ukrainare, men en sak som snabbt kommer upp i en sådan diskussion är en bitterhet över att Ryssland bröt Budapestfördraget 1994. Ukraina var vid Sovjetunionens upplösning världens tredje kärnvapenland. Genom fördraget i Budapest 1994, som undertecknades av Ryssland, Ukraina, UK och USA gick Ukraina med på att avveckla sina kärnvapen mot att dess gränser och oberoende garanterades. Rysslands annektering av Krim är ett klart brott mot detta fördrag.

    Diskuterar Parry fördraget i Budapest? Finns det något annat exempel på ett land som frivilligt avvecklat sina kärnvapen?

    Ukraina hade även en stor konventionell krigsmakt 1991, som sedan successivt avvecklats. Vid senaste besöket träffade jag en ung ukrainsk kvinna, judinna, som bott och arbetat i Skandinavien för att sedan återvända till sitt hemland Ukraina. Hon berättade att hennes far, boende i Israel, försökt övertala henne att flytta dit. Men nej, hon föredrog att bo i ett fredligare land. Ur askan i elden!

  4. Anders Persson
    2015-02-04 kl. 18:59

    Mats L!
    Jag tror att de flesta som läser din kommentar är dj-lgt lättade över att de styrande, de nuvarande och tidigare, i Kiev, inte har tillgång till kärnvapen!

  5. Bo Pesson
    2015-02-04 kl. 20:58

    Mats L!
    Man kan alltid diskutera syften och ambitioner. Men oavsett det är det väl klart att “Europa” just nu är ordentligt uppskrämt och att USA tjänar mest på det. I ett lugnare klimat skulle man ju kunna tänka sig att “Europa”, sedan andra världskriget ett antal “småstater” längst ut till väster på den asiatiska landmassan, började fundera på vad man egentligen tjänar på att alltid underordna sig USA.
    Under kalla kriget var det kanske inte så konstigt att man gjorde det. Då var det USA och Sovjetunionen som konkurrerade om världsherraväldet. Men idag är det ju USA och Kina som gör det. Och skulle det då inte vara klokare för de här europeiska randstaterna längst ut i väster att inte alliera sig med någon av de här två giganterna.

  6. Mats Larsson
    2015-02-05 kl. 4:24

    Anders P!
    Det tror jag också, men det var inte det frågan gällde. Jag är på resa i Asien och har inte tillgång till Parrys bok. Därför frågar jag än en gång om han diskuterar fördraget i Budapest från 1994?

    Frågan är viktig om man vill försöka tänka sig en kommande förhandlingslösning av konflikten i östra Ukraina. Kommer Ukraina att kunna acceptera en lösning där Ryssland garanterar Ukrainas framtida gränser mot att Ukraina förblir neutralt, inte går med i Nato, etc.?

  7. Mats Larsson
    2015-02-05 kl. 9:04

    Bo P!
    Det är möjligt att randstaterna skulle valt andra allinser, men det tåget har ju gått och min kommentar gällde närmast hur man kan hitta en förhandlingslösning istället för en militär
    lösning. Och i den belysningen så är Budapestfördraget viktigt.

  8. Bo Persson
    2015-02-05 kl. 16:11

    Mats L!
    Vad menar du med att tåget har gått? Har vi inte en populistisk höger som ifrågasätter såväl NATO som EU och som är emot ett krig med Ryssland och som idag bara växer och växer runt om i Europa. Och som vänstern inte har något svar på.

    Hos oss är det väl bara Stefan Lindgren som grubblar på den frågan och det har ju stått honom dyrt. Hela den etablerade vänstern är ute efter hans skalp. Är det månne det du tänker på när du talar om tåget som gått?

  9. Mats Larsson
    2015-02-06 kl. 5:37

    Bo P!
    Jag kanske missförstod vad du menade med “väster”. Jag antog att du menade länder som de baltiska staterna, Polen och Ukraina. Kan du vara mer specifik vilka länder du avsåg.

  10. Bo Persson
    2015-02-06 kl. 8:54

    Mats L!
    Jag menade förstås de före detta europeiska stormakterna.

  11. Anders Persson
    2015-02-07 kl. 10:29

    Mats L!
    Befinner mig i Italien och har inte med mig boken. Minns dock inget om Budapestavtalet 1994. Ingen “russofobi” i Italien tills vidare. Typiskt svenskt fenomen.

    Möttes av en undring om nazismen i Sverige:
    – No problem any more. Many of their ideas about Hitler, Nazigermany and WW2 have been taken over by the liberals and thereby been de-nazified.

  12. Martin Kullberg
    2015-02-07 kl. 20:16

    Har ju tidigare delgett er rapporter om hela byar som försvunnit innan ukrainsk militär dykt upp för tvångsinkallelse av värnpliktiga. Exempelvis, Ternopil och regionen däromkring.

    Det är som vanligt folket man kan sätta sitt hopp till, för inget krig är möjligt om folk ger fan i att slåss.

    Här har ni en kärring med krut i som helt sonika tar mikrofonen från den ukrainska militärrepresentanten som står och rekryterar. Det spontana tal hon håller skulle få vilken stridspitt som helst att slakna.

    Folket vet bäst och vad de vet är att krig är skit.

  13. Hans Jørgen Strøm
    2015-02-10 kl. 0:41

    En russisk venn av mente at hvis Putin skulle bli tvunget til å gå av så ville han erstattes med den øverste sjef for forsvaret. I et slikt scenario så er Putin den beste mann i jobben som Russlands president.

    I motsetning til hva vestlig media vil ha oss til å tro angående Putin, så har han vist måtehold og tålmodighet i denne konflikten. Der er dyktige analytikere som mener han burde intevenert i sør-øst Ukraina.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.