ATT VARA ANSTÄNDIG är enligt ordboken att följa gällande sociala normer, att uppträda passande i olika sammanhang. Som människor är vi villiga att gå ganska långt för att bevara vår anständighet. Skammen är tung och blodröd, därför lär vi oss snabbt vad som går an, och vad som inte går an.
Det finns stora poänger med anständigheten. Utan sociala normer skulle samhällen och gemenskaper falla sönder. Moral är i detta sammanhang betydelsefullt.
Jag tror också att vi vinner på att den offentliga debatten är anständig, i betydelsen renhårig och intellektuellt hederlig. Tyvärr förväxlas ofta denna anständighet med uppfattningen att bara vissa förutbestämda åsikter är anständiga. Vi springer i flock och de som tycker tvärtom tiger. Att hålla god ton blir istället att hålla god min.
I den offentliga debatten väger dessutom ord ofta tyngre än handling. Det blir större ramaskri när makthavare formulerar sig oanständigt än när de fattar beslut som gör livet sämre för människor av kött och blod.
Dålig kompass
En stor nackdel med att använda anständigheten som kompass är att de sociala normerna kan vara fel. Den som alltid är anständig kommer inte att tänja på de gränser som behöver tänjas för att livet och samhället ska utvecklas.
Tänk bara på hur mycket kvinnorörelsen har fått kriga mot anständigheten! Om ingen hade utmanat de sociala normerna kring sex och barnafödande skulle vi inte haft den idag självklara rätten att göra abort, skilja oss eller ha tillfälliga sexuella relationer.
Rosa Parks var djupt oanständig när hon 1955 vägrade att lämna sin sittplats på bussen åt en vit man och de demonstrerande arbetarna i Ådalen 1931 var så oanständiga att militären sköt skarpt. När hamnarbetarna strejkade i Sverige för några år sedan utmålades deras krav på kollektivavtal som oanständigt eftersom konflikten hotade handeln.
Vem bestämmer?
Jag tänker på detta när fackföreningarna idag pratar om anständiga löner och arbetsvillkor. Vem bestämmer vad som är anständiga villkor? Är det Jeff Bezos eller lagerarbetarna på Amazon? Är det budgetslavarna på kommunkontoret eller undersköterskorna? Ska alla vara överens innan en förändring kan ske?
Kanske borde fackföreningarnas paroll istället vara oanständiga löner och arbetsvillkor.
På ett mer allmänt plan kan man säga att det finns gränser för hur anständig en människa kan vara i ett oanständigt samhälle. När de sociala normerna gör människor illa, underlättar exploatering eller tystar oliktänkande då kanske det inte ens är eftersträvansvärt att vara anständig. En bättre kompass blir då att fråga sig i vems ögon jag vill vara anständig.
Publicerad 2 december på Text & Tid
Nya sociala normala tänk (flocktänk) tycks vara klimatalarmismen och om hur viktigt det är att vi alla vaccinerar oss mot covid19, så att folket får flockimmunitet. Den som är oppositionell mot detta flocktänk betraktas idag som oanständig. Och vissa anställda hänger på en skör tråd om att få behålla jobbet ifall en individ inte anpassar sig till det nya flocktänket.
Idag fyller Finland 104 år. Grattis!
Värt att notera är att frihetskriget för självständigheten från Ryssland började i Vasa, i Österbotten fyra veckor EFTER att Lenin hade godkänt Finlands självständighet. Men kriget 1918 var ju också ett rött uppror. I Linnas enastående skildring av dessa år låter han anständiga och oanständiga på båda sidor träda fram. Bland de röda finns den milde skräddaren Halme och den ursinnige och oanständige Laurila (som avrättar husbonden Töyry). På den vita sidan finns den mjuka kyrkoherden Salpakari och hans son, han som leder exekutionspatrullerna i grustagen och ger order om skjuta skolkamraterna Elias och Aleksi Koskela. Ja, vem som är anständig och inte böljar fram och tillbaka genom hela boken.
Jennys text är mycket viktig. Är det de skötsamma eller de vrålande oanständiga som står för förändring? Eller en kombination?
Oanständigheten är inte politiskt neutral. Den som röstar halv- eller helfascistiskt i ett val ska inte slippa skämmas för det. Det är som begrepp som ”rättvisa” – innebörden bestäms i klasskampen.
Jag har alltid känt mig obekväm med anständigheten som att den kräver motsatsen. Det är jobbigt och kräver sin tribut, forna vänner drar sig ifrån en, nya ja några stycken men det har mindre betydelse i sammanhanget för att sanningen är odelbar med vänner eller inte vänner om man har den läggningen. Ibland tänker jag, det vore skönast att bara följa strömmen, dock utan att lyckas särskilt väl.
Jag som arbetat hela mitt vuxna liv på industrigolvet (några år till så kanske jag har råd att gå i pension) tycker det är oanständigt att de så kallade intellektuella vill tala om för mig hur jäkla utsugen och nertryckt jag är. Dessa otroligt bildade människor som i bästa fall sett en arbetare på bild. Skrivbordsnissar som talar om för mig hur jag ska tycka och tänka, det är jävlar i mig oanständigt.
I reklamtidningen Lokaltidningen Växjö/Alvesta för denna vecka kan man läsa ”SD får inte hyra Folkets Hus: ’Diskriminerande’”. Vidare står det ”När Mats Johnsson i sverigedemokraterna ville hyra Stenlyckesalen i Folkets Hus i Alvesta, för en öppen talarkväll med SD-riksdagsledamoten Mattias Karlsson, blev det kalla handen från alla ansvariga.” Längre ner är rubriken ”Folkets Hus: ’SD har fel värdegrund’”. Med andra ord är SD inte anständiga. Vilket utmärkt tillfälle det skulle vara för socialdemokraterna att be sina medlemmar att komma till Folkets Hus (ordförande där är Mats Martinsson) och på det öppna mötet med frågor riktigt grilla Mattias Karlsson angående SD:s politik! Vilket utmärkt tillfälle att värma upp sig inför valet nästa år!
Jag tror mig dock veta varför det inte blir så. S vågar inte. S har för få kunniga medlemmar. S har sedan flera år fört en nyliberal politik. S i Alvesta skulle stå sig slätt i en debatt. Vad S värdegrund är tål dessutom inte att synas närmare. S kan inte nöja sig med Sveriges lagar och förordningar. De måste ha andra verktyg också, för att slippa konfrontera sin politik mot motståndare. Då griper de till ”anständigheten” i form av värdegrund. S i Alvesta gör på det kommunala planet i Sverige, vad Väst med USA i spetsen gör på det globala planet. I det senare fallet undviker man att tala om FN-stadgan och internationellt överenskomna lagar och regler, och använder i stället det Väst anser vara anständigt nämligen ”rules based international order” vilket man själv bestämmer vad det är och utan tvekan bryter mot när så passar.
Attans vad roligt det skulle ha varit att gå på det möte som nu inte verkar bli av. Mattias Karlsson förtjänar att bli hårt grillad för SD:s i många stycken arbetarfientliga politik. Men hur skulle socialdemokrater i Alvesta kunna klara det, då deras parti också i många stycken är klart arbetarfientligt.