En artikel utöver det vanliga

Klipp ur Expressens webbsida

I Expressen får han utrymme Patrik Oksanen, stort utrymme. Någon anständig yrkesmänniska på redaktionen borde ingripit och skickat tillbaka manuskriptet och påpekat att det framförda inte är annat än dåligt underbyggda konspirationsteorier.

Inte för att jag vill inskränka Oksanens rätt att yttra sig, men allt som skrivs i denna världen är inte värt att publicera, inte ens i Expressen. Det finns ju redaktörer för att göra ett – efter mediets politiska inriktning – rimligt urval.

Så här skriver Oksanen
“Genom ett skickligt bruk av det moderna digitala medielandskapet, där sociala medier blandas med sajter såväl som traditionella kanaler har ett ‘alternativt’ informationsnätverk byggts upp. Här sprids information och berättelser som passar Rysslands syften blixtsnabbt mellan länder och språkområden. Mellan ‘alternativa’ sajter i Sverige och ryska propagandamedier kan det handla om bara timmar.” […] “Informationskriget använder också cyberangrepp för att komma över information som kan användas. Lägg sedan till klassisk odling av grupper, med agenter på plats som påverkar nyckelpersoner. Det senare har gjorts under lång tid och målmedvetet.”

Visst är det suggestivt beskrivet, men också mycket konspirativt. Det är emellertid bara precis vad alla makter (inklusive den ekonomiska) sysslar med i denna sköna nya medievärld. Men när det gäller Ryssland kläs det fortfarande i ondskefulla formuleringar.

Ryssland vinner i opinionen
Nå, Oksanen konstaterar sedan att några opinionsinstitut fått fram att andelen som är rädda för Ryssland har minskat i Sverige från 53% till 38% i Sverige de senaste fem åren. Han skyller denna “skrämmande” förändring på en ryska propagandasuccé och att svenska myndigheters “Rysslandsinfo” inte slår rot hos svenska folket.

Så pekar han åter ut den ende “ryska agent” han känner till, “Egor Putilov”, som han själv samarbetade med när denne uppträdde som Putinkritiker. För en rysk agent är ju ett måste i hans “narrativ”. Så konkluderar han att i detta “alternativa medielandskap i Sverige” främjas “de ryska narrativen och verklighetsbilderna”.

Efter detta ropar Oksanen på tuffare tag. “Källkritik” räcker inte. Han syftar här förstås på Hultqvists förslag om en ny myndighet för psykologiskt försvar som kan peka med hela handen och ska säga “vad som gäller i olika sammanhang”. Oksanen går också i förebyggande syfte i försvar mot att “problemställaren (Oksanen alltså) försöks tystas med tillmälen och svartmålning”.  

Men bäste Patrik Oksanen – och ni andra i anti-Putin-lobbyn – har det aldrig föresvävat er att svenska folket börjat genomskåda de stora mediernas skeva världsbild? USA, EU och Nato framstår inte längre som varken fredsprojekt eller ekonomiska framtidsdrömmar. Putin och ledarna i Kina behöver bara sitta still i båten och hoppas att galningarna runt Vita huset inte tar till kärnvapen innan de måste dra sig tillbaka till hemmaplan, för att lämna över ledartröjan till nya ekonomiska världshärskare med Kina i spetsen. Det är säkert främst det här som avspeglar sig i den där undersökningen.

Patrik Oksanen i Expressen 9 januari 2020

  31 kommentarer for “En artikel utöver det vanliga

  1. Mats Larsson
    2020-01-11 kl. 13:46

    Knut L!
    Det var de stora medierna med sina skeva världsbilder som gick ut med att PS572 antagligen sköts ned med en mark-luft-missil av den iranska militären. Jag noterade samtidigt att 8dagar (Nyhetsbanken), Moon-of-Alabama, Steigan och RT ansåg att bevisen var alltför svaga. 8dagar, Steigan och RT har plockat bort sina artiklar, såvitt jag kan se, medan man fortfarande kan läsa Moon of Alabama.

    Jag har rest många gånger med Ukrainian International, och det var tidigt mycket uppenbart för mig att något var mycket märkligt med den tragiska olyckan. Även om en motor börjar brinna kan det knappast leda till en så massiv förstörelse.

    Att Oksanens artikel inte var särskilt bra kan jag hålla med om, men du säger ingenting om hur du själv anser att vi ska förhålla oss till Ryssland. Och vilka utöver Oksanen ingår i anti-Putin-lobbyn?

    PS Bellingcat verkar mycket snabbt kommit fram till en korrekt analys.

  2. Bertil Carlman
    2020-01-11 kl. 14:25

    ”Men bäste Patrik Oksanen – och ni andra i anti-Putin-lobbyn – har det aldrig föresvävat er att svenska folket börjat genomskåda de stora mediernas skeva världsbild?” Jag antar att detta är en ironisk fråga. Men jag måste påpeka, att om ”……rädda för Ryssland har minskat i Sverige från 53% till 38% i Sverige de senaste fem åren” stämmer, så förvånar det mig. Är det ett utslag av allmän glädjande, minskande förtroende för MSM, eller beror det på mer konkreta kunskaper om russofobin? Att Oksanen hyser förakt för folks förmåga att tänka själva är inget att förundras över, så gör sådana som han, jorden runt, H. Clinton är ett av de mer kända exemplaren.

  3. Mats Larsson
    2020-01-11 kl. 21:16

    Och vilka, mer exakt, anser du Bertil Carlman, samma fråga till Knut, ingår i anti-Putin-lobbyn? Det är väl en ganska naturlig fråga.

  4. Knut Lindelöf
    2020-01-11 kl. 21:37

    Mats L!
    Håller med dig om att flera bloggare är alldeles för styrda av förutfattade meningar och presenterar “sanningen” alldeles för snabbt. Men vad har det med Oksanen att göra?

    Anti-Putin-lobbyn är omfattande och inflytelserik i Sverige. Det är därför en sådan som Oksanen kan hålla på som han gör. Men be mig inte nämna några namn utöver de mest medialt framträdande: Hultqvist, Linde, experterna från FOI och deras allra närmaste. Det har ju t o m utvecklats en “Hultqvistdoktrin” som verkar orubblig. Faller den faller allt.

  5. Bertil Carlman
    2020-01-11 kl. 22:32

    Då många, till exempel de Mats Larsson nämner, Moon-of-Alabama, Steigan och RT, är så vana vid att Västs MSM ljuger om det som rör fienden med Kina (numera) i spetsen, gör de lätt det stora misstaget att acceptera det som den utpekade fienden säger. För egen del kunde jag konstatera att SVT gjorde ett mycket långt reportage om det katastrofala misstaget utan att fråga efter USA:s helt olagliga agerande gentemot Iran. Nu, när Iran begått ett allvarligt misstag, var plötsligt den legala aspekten viktig.

    Har MSM tagit upp att IS jublade över mordet? Jag lade också märke till att man bara tog upp kommentarer från iranier som också var kritiska mot sin egen regering. Med hänsyn till de enorma mängder människor som demonstrerade sin ilska efter USA:s helt lagvidriga mord på Qassem Soleimani, så borde reportern lättare ha kunnat finna någon som försvarade det skedda. Etc, etc.

    Jag konstaterar också att Mats Larsson ofta, nu liksom tidigare, har större intresse av att påpeka brister hos de som är Imperiets fiender än tvärtom. Vad gäller anti-Putin-lobbyn, så tror jag att Mats med sin förmåga att snabbt och säkert hitta misstag som Steigan och RT begått, också snabbt och säkert kan räkna ut vilka som är huvudaktörerna i denna lobby. Det är väl ett ganska naturligt svar.

  6. Mats Loman
    2020-01-12 kl. 1:01

    “Vem ingår i anti-Putin-lobbyn? Säg mig vem!” Hahahaha!

    I stort sett alla ledamöter i “riksdagen”, alla hallåorna i Sveriges radio och Sveriges television, en stadig andel av Sveriges lärarkår ingår alldeles frivilligt och med stor frenesi alldeles oavlönat i sagda lobby; det är en daglig, öronbedövande, för alla kritiskt tänkande medborgare uppenbar och förödmjukande hets mot Ryssland – och du, Mats Larsson, kräver att din motpart, därigenom implicit misstänkliggjord av dig för att ingå i “Putin-lobbyn”, att han nämner namn!

  7. Mats Larsson
    2020-01-12 kl. 11:33

    Jag citerar Jan Myrdal, Skriftställning 12 (1982), sid. 131:

    “Marx allierade sig också med starkt konservativa krafter mot de europeiska liberalerna som godtroget lät lura sig av den ryska propagandan om den ryska omsorgen om de små folkens frihet”

    “Att Ryssland haft och har denna politik är alltså varken nytt eller obeskrivet. Marx och Engels beskrev utförligt det ryska riket utveckling. De gav också en serie förklaringar till hur denna märkliga statsbildning formerat sig och expanderat. För dem var den europeiska demokratins första uppgift att enas kring en kraftfull anti-rysk politik”.

    En bra “baseline” för vilken inställning man ska ha till Ryssland, som är lika aktuell idag som när Marx/Engels gjorde sin analys.

    Varför den manliga fyrtiotalist-vänstern övertagit 1800-talets europeiska liberalers roll vet jag inte. Kanske kommer en förklaring någon gång i framtiden.

  8. 2020-01-12 kl. 16:10

    Med anledning av Mats Larsson 12 januari 11:33.

    Detta var alltså 1982 och Jan Myrdal. En framträdande person den här tiden i att peka ut Sovjetunionen som ett hot mot världsfreden var just han. Någon eller några hade lurat honom in i den ståndpunkten.

    Rekommenderas i sammanhanget boken Det svenska ubåtskriget av Ola Tunander. En anmälan finns här.

    Boken behandlar främst 1980-talet med naturlig betoning på 1982. Sovjetunionen pekades då allmänt ut som inträngande ubåtars ägare, men boken visar med stark uppbackning av fakta att ubåtarna kom från Väst. Sovjetunionens styrka och avsikter är inget tema i boken, men här och där framkommer sovjetisk militär svaghet i vissa delar och att Sovjet inte visade aggressiva avsikter.

    Det var lika fel att då peka ut Sovjetunionen som ett hot som det nu är att peka ut Ryssland.

  9. Anders Persson
    2020-01-12 kl. 16:35

    Mats Larsson läser Jan Myrdals text (Fib/K 1980/3) precis som JM i alla år varnat oss för att läsa texter inklusive hans egna, d v s bokstavligt. Jo, det är sant att JM skrev att den europeiska demokratins första uppgift är att enas kring en kraftfull anti-rysk politik.

    Detta var nog sant 1980. Det kan också ha varit sant när Marx och Engels skrev detta på 1800-talet. Det kan också vara sant idag. Men det är bara konkreta analyser av det som sker som avgör om detta är en politik att följa. Ty det är så lätt att förföras av historiska paralleller.

    I februari 1937 sökte den inflytelserike utrikespolitiske kommentatorn i Berlingske Tidende, Nic Blaedel, förklara att det inte varit otroligt att bolsjevistiska veteraner, en gång Lenins närmaste medarbetare, 1934 sökt hemlig kontakt med Hitlertyskland för att få hjälp med att störta Stalin.

    De hade ordagrant följt Lenins ord våren 1917 då han i hemlighet lierat sig med Kejsartyskland. Men Stalins Sovjetunion var inte Nikolaus II:s Ryssland.

  10. Bo Persson
    2020-01-12 kl. 16:47

    Mats Larsson!
    Men den stora frågan är väl ändå inte vilken av stormakterna vi skall alliera oss med. Utan om vi skall alliera oss med någon av dem, eller om vi inte skall alliera oss med någon av dem.

  11. 2020-01-12 kl. 20:52

    Med anledning av Anders Persson 12 januari 16:35.

    Jag blir inte klok på Anders Persson ibland. Om man inte ska läsa bokstavligt, hur ska man läsa? Försöka läsa mellan raderna?

    Det finns en och annan som tror att något som gällde DÅ alldeles säkert gäller även NU.

    Eller som tror att något som gäller DÄR alldeles säkert gäller även HÄR.

    Men detta handlar inte om DÅ och NU eller om DÄR och HÄR. Det handlar bara om DÅ, nämligen början av 1980-talet. DÅ hade JM fel om Sovjet och världsläget, och tyvärr såg många honom som en stor auktoritet.

  12. Bertil Carlman
    2020-01-13 kl. 11:07

    Anders P slarvar med uttryck, och det gör nog jag också emellanåt. Det är samma sak med citattecken ibland. Det kan antingen betyda riktiga citat, och då måste man vara noggrann. Eller så betyder de att man egentligen menar något annat än vad som vanligen menas med det som står inom tecknen. Och då blir det ofta problem, om man nu inte ingår i det “sällskap” som använder citattecknen på detta vis. Här gick det väl ganska bra?

  13. Mats Danielsson
    2020-01-13 kl. 11:25

    Björn B!
    Det säger ju sig självt att det som gällde på 80-talet beträffande hotet från Kreml inte gäller idag. Då fördes ett fullskaligt ockupationskrig mot Afghanistan där strategiskt bombflyg sattes in mot afghanska byar. Den sovjetiska militära överlägsenheten i Europa var formidabel. Idag har man en bråkdel av den forna kapaciteten. Lägg därtill att de starkt rustade allierade i W-pakten inte längre existerar. Men artikelfloran i pressen om det ryska hotet torde ha ökat med en tvåsiffrig faktor jämfört med den tiden.

    Om något överraskade i historien sedan dess – om man ser Sovjetunionen som ett ryskt imperium – var hur relativt oblodigt det upplöstes. Går det att hitta något motsvarande i världshistorien?

    Man behöver inte peka ut någon anti-putinsk lobby eftersom vi matas dagligen med rubriker som demoniserar Putin. Stark ledare som fronderar mot väst och har starkt folkligt stöd. Oförlåtligt! Minns Nasser! Eller Peron!

  14. Bo Persson
    2020-01-13 kl. 13:56

    Mats Danielsson!
    Jag hade väntat på någon som skulle skriva det du gör i din kommentar ovan. Kul att det blev du. I Piteå hade vi problem med den vänster som hyllade det sovjetiska kriget i modernismens namn.

  15. 2020-01-13 kl. 16:38

    Mats D! (13 januari 11:25)
    I och med 1980-talet började den sista ronden i matchen mot Sovjetunionen. USA gjorde allt för att pressa Sovjet ekonomiskt, och de tvingade in Sovjet i ännu hårdare kapprustning som inte klarades ekonomiskt. Strax innan dess hade de lurat Sovjet in i Afghanistan. Läs en artikel hos Al Jazeera från 2003.

    Det gick så långt att den amerikanska elektronikjätten Texas Instruments exporterade preparerade datachips, vilka efter en tid orsakade problem överallt i olika tekniska system i Sovjetunionen.

    Vad som kännetecknade 80-talet var inte “hotet från Kreml”, som du skriver, utan det var USA:s upptrappning på flera sätt mot Sovjetunionen, vilken slutade med Sovjetunionens kollaps.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.