I Expressen får han utrymme Patrik Oksanen, stort utrymme. Någon anständig yrkesmänniska på redaktionen borde ingripit och skickat tillbaka manuskriptet och påpekat att det framförda inte är annat än dåligt underbyggda konspirationsteorier.
Inte för att jag vill inskränka Oksanens rätt att yttra sig, men allt som skrivs i denna världen är inte värt att publicera, inte ens i Expressen. Det finns ju redaktörer för att göra ett – efter mediets politiska inriktning – rimligt urval.
Så här skriver Oksanen
”Genom ett skickligt bruk av det moderna digitala medielandskapet, där sociala medier blandas med sajter såväl som traditionella kanaler har ett ’alternativt’ informationsnätverk byggts upp. Här sprids information och berättelser som passar Rysslands syften blixtsnabbt mellan länder och språkområden. Mellan ’alternativa’ sajter i Sverige och ryska propagandamedier kan det handla om bara timmar.” […] ”Informationskriget använder också cyberangrepp för att komma över information som kan användas. Lägg sedan till klassisk odling av grupper, med agenter på plats som påverkar nyckelpersoner. Det senare har gjorts under lång tid och målmedvetet.”
Visst är det suggestivt beskrivet, men också mycket konspirativt. Det är emellertid bara precis vad alla makter (inklusive den ekonomiska) sysslar med i denna sköna nya medievärld. Men när det gäller Ryssland kläs det fortfarande i ondskefulla formuleringar.
Ryssland vinner i opinionen
Nå, Oksanen konstaterar sedan att några opinionsinstitut fått fram att andelen som är rädda för Ryssland har minskat i Sverige från 53% till 38% i Sverige de senaste fem åren. Han skyller denna ”skrämmande” förändring på en ryska propagandasuccé och att svenska myndigheters ”Rysslandsinfo” inte slår rot hos svenska folket.
Så pekar han åter ut den ende ”ryska agent” han känner till, ”Egor Putilov”, som han själv samarbetade med när denne uppträdde som Putinkritiker. För en rysk agent är ju ett måste i hans ”narrativ”. Så konkluderar han att i detta ”alternativa medielandskap i Sverige” främjas ”de ryska narrativen och verklighetsbilderna”.
Efter detta ropar Oksanen på tuffare tag. ”Källkritik” räcker inte. Han syftar här förstås på Hultqvists förslag om en ny myndighet för psykologiskt försvar som kan peka med hela handen och ska säga ”vad som gäller i olika sammanhang”. Oksanen går också i förebyggande syfte i försvar mot att ”problemställaren (Oksanen alltså) försöks tystas med tillmälen och svartmålning”.
Men bäste Patrik Oksanen – och ni andra i anti-Putin-lobbyn – har det aldrig föresvävat er att svenska folket börjat genomskåda de stora mediernas skeva världsbild? USA, EU och Nato framstår inte längre som varken fredsprojekt eller ekonomiska framtidsdrömmar. Putin och ledarna i Kina behöver bara sitta still i båten och hoppas att galningarna runt Vita huset inte tar till kärnvapen innan de måste dra sig tillbaka till hemmaplan, för att lämna över ledartröjan till nya ekonomiska världshärskare med Kina i spetsen. Det är säkert främst det här som avspeglar sig i den där undersökningen.
Patrik Oksanen i Expressen 9 januari 2020
Anders Å slår huvet på spiken: ”Husse sa nej”.
Så är det förstås, även om ambassadören inte precis ringt till SVT och sagt ifrån. Eller blivit uppringd av SVT. Den svenska byrackan är helt enkelt anrättad. Direkt hjälp behövs inte längre.
Svensken dras med ett helt Stockholmssyndrom vad USA beträffar; vi älskar vår förtryckare. Lyckligt nog för oss kuschade svenska byrackor är jyckarna lite mindre tama på andra håll. Jag tänker särskilt på Tyskland. Tyskland är ”ett Sverige för fullvuxna”, som Horace Engdahl mycket träffande uttryckte det. MSM-journalisten Ken Jebsen hoppade av från mittenfåran, startade eget och beredde därigenom plats och plattform åt en samling herrar som inte bara passivt finner sig i de villkor som erbjuds politik och medier i det av USA ockuperade territoriet Tyskland.
Exempelvis: veteranpolitikern Willy Wimmer, freds- och konfliktforskaren Daniele Ganser, journalisterna Gerhard Wisnewski, Patrik Baab och Dirk Pohlmann…
Vad det bångstyriga Tyskland beträffar ska ni obetingat ta och titta på följande, om ni kan:
Ken Jebsens samtal, “Gespräche”, med Ganser, Wisnewski, Baab och Pohlmann…
Jebsen sammanförande av de här självständigt och kritiskt tänkande tyskarna till gruppsamtal och debatt. Jebsen kallar de sändningarna “Positionen”.
Här ett urval: Positionen 1 Krieg oder Frieden in Europa: Wer bestimmt auf dem Kontinent?; Positionen 15 Der tiefe Staat: Mythos oder Wirklichkeit?
Allt kan beses på Tuben. Ännu en liten tid. (Iranska Press TV eliminerades för bara någon dag sedan).
Klarar ni inte tyskan? Hacka inte upp er på det! Gör som jag: Öva er medan ni läser och tittar. Belöningen är rik: Ni är med och återupprättar den strömning i europeisk historia som Myrdal har kallat “den stora traditionen”.