En brun skog …

IQ-fordelning

En brun skog av sly håller på att växa upp runt om i vårt västerländska kulturlandskap. Av någon anledning gror de mycket lätt och växer upp i våra åkerkanter just nu och hotar att ta sig in i allt fler frodiga och tidigare produktiva odlingar.

Skolan är en sådan odling som är allvarligt hotad från att nästan växa igen. Ännu ett sådant litet hotfullt sly är artikeln på DN-åsikt den 16 november. En småbarnsmamma, Hanna Brunskog (namnet verkar nästan för bra för att vara äkta), menar att Begåvade barn bör få egen svensk skolform.

Hon skriver engagerat om alla stackars ”högbegåvade barn” som tvingas vara med dem som befinner sig i normalfördelningens puckel. Hon berättar sin historia “för dem som inte tror på specialskolor” för dem i normalfördelningens två svansar, alltså också för dem i särskolan. Själv har hon olyckligtvis drabbats av egna “högbegåvade barn”, med stora anpassningsproblem i den svenska skolan (p g a sin extremt höga begåvning). Dessa barn har det mycket svårt, ingen förstår dem och föräldrarna möts mest av oförståelse.

Nu har familjen tvingats emigrera till Danmark för att få tillgång till en specialskola för högbegåvade barn, där det finns ”en karta av kommunikation som vi känner oss hemma med … Den tysta gemenskapen, de sociala koderna, det sociala språket …” Så citerar hon sin tioåring:

”Sverige är lite tjurigt. Alla ska vara bra men ingen får vara bättre än någon annan, det är kontraproduktivt.”

Hanna Brunskogs resonemang utgår från ett visst mycket strikt IQ-tänkande, som utgår från att ärftliga – biologiska – faktorer i det man kallar intelligens helt dominerar. Alltså att intelligensen en ärftlig. Att det här råkar vara vetenskapligt synnerligen tveksamt och ifrågasatt, vilket naturligtvis inte bekymrar de frälsta, lämnar hon helt därhän.

Att olika barn kan ha glädje och nytta av att träffa, leka och lära av varandra finns inte på brunskogarnas karta. Att detta sätt att tänka leder till en annan skola av högre intellektuell nivå än den brunskogska monokulturen finns inte heller på brunskogskartan.

Det får alltså betraktas som extremt att plädera för att ens små extreminelligenta gluttar ska få en extremanpassad skola med extremkompetenta lärare, för att inte känna sig extremt utstötta. Extremism ligger ju i tiden.

Hanna Brunskoog driver också en blogg som domineras av denna fråga. Där fann jag den klassiska normalfördelningen, som redan ställt till så mycket elände i den svenska skolan.

Jag ser alltså detta lilla brunskott i skolans kulturella och sociala odling som ett tecken, av många, att biologiska förklaringar till olikheter mellan människor får företräda framför sociala och kulturella. Det känns som ett kusligt förebud om mer elitism, förakt för svaghet och sortering av människor i hierarkier – med ”objektiva mätmetoder”, och passar som hand i handske in i den aldrig sinande diagnosfloden för att finna ärftliga förklarings på mänskliga särdrag.

 

  27 kommentarer for “En brun skog …

  1. 2015-11-19 kl. 16:11

    Det mest dräpande argumentet mot den sortens resonemang är väl annars att de begåvade barnen klarar sig bra ändå, de behöver inget tillrättalagt.

    Möjligen att de skulle må bättre utan att ha elitistiskt karriärinriktade föräldrar som jagar på dem hela tiden.

  2. Leif Strandberg
    2015-11-19 kl. 18:33

    Ojoj. Under ett helt arbetsliv har jag som skolpsykolog fått otaliga tillfällen att fundera över detta med begåvning, intelligens, förmågor osv. Jag trodde att Sverige kommit längre än att en Brunskog bara så där kan haspla ur sig IDEOLOGI (gammal sådan!) utan att det är sakligt underbyggt. Tack för att du uppmärksammade mig på detta.

  3. Jan Wiklund
    2015-11-20 kl. 12:48

    Leif!
    Vad gör inte föräldrar för att mygla in just sina barn till förturer av olika slag!

    PS. Det märkliga är att de går iland med det. Som jag ser det kan detta bara skyllas på en sak: att hela det styrande etablissemanget numera strävar efter samma sak, d v s att låta sina barn gå före i kön.

    Vilket i sin tur är ett tecken på att de inteckningar i apparaten som arbetarklassen och folkmajoriteten hade under 1900-talets första tre fjärdedelar idag är borta. Idag är det övre medelklassen som styr politiken utan att behöva ta någon som helst hänsyn till någon – ja, det skulle väl vara till kapitalisterna då förstås.

  4. Adina Magnusson
    2015-11-20 kl. 14:40

    Din okunskap om särbegåvade barns situation i svensk skola är sorglig. Det handlar inte om någon elit, det handlar om att få stöd och stimulans för barn som annars riskerar att fara riktigt illa. Särbegåvade är överrepresenterade när det gäller mobbning och många av dem mår efter några år i svensk skola väldigt dåligt. Som mamma till ett sådant barn gör dina ogenomtänkta ord mig ledsen och beklämd. Jag undrar hur din syn på barn är egentligen.

  5. Anita Hogeborn
    2015-11-20 kl. 14:45

    Färgen på skogen eller lövens art kan vi lämna därhän i debatten. Diktaturer har alltid förtryckt individer med insikter och förmågor att avslöja maktmissbruk och korruption. Högt begåvade individer som vågade uttrycka kritik mot systemet, fängslades eller sattes på mentalsjukhus. Vi lever i en demokrati – vad är så skrämmande med insikten att vi har olika funktionsuppsättningar och förmågor och därmed behöver en annan skolform? Det handlar verkligen inte om att värdera människor olika, tvärtom – varje individ ska ges möjlighet till adekvat undervisning och optimal utveckling.

  6. Anna Persson
    2015-11-20 kl. 17:50

    Du gör löje av skribentens namn, och försöker dra frågan till att handla om fascism. Det är svårt att ta det du skriver på allvar då. Vill du diskutera frågan eller inte?

  7. Daniela Signoretti
    2015-11-20 kl. 19:18

    De bruna skjortorna var tyskarnas, alltså nazismens, och de svarta fascismens/italienarnas.

    Ditt inlägg är skriven i affekt och utan kunskap om varken historia eller särbegåvning …

    Vore mer seriöst av dig att först ta del av svensk och internationell forskning om särbegåvning.

    En hel del särbegåvade barn mår dåligt. Har inte de rätt att få vara sig själva och må bra?

  8. Knut Lindelöf
    2015-11-20 kl. 19:52

    Adina Magnusson!
    Barn med särskilda begåvningar är en tillgång för den svenska grundskolan! Att flytta dem till specialskolor är en rent asocial tanke. När det gäller ”vedertagna diagnoser” är det förstås en annan sak, men ”hög begåvning” kan aldrig vara annat än en tillgång. Vad är annars begåvning?

    Jag har varit lärare i 30 år och haft många begåvade elever. De har aldrig berett mig eller någon annan i min omgivning några problem, tvärtom. Däremot svagt begåvade med rena inlärningsprobelm får med åren själva problem och bereder den normala skolan också problem. Men om grundskolans förfall nu gått så långt att begåvade pojkar och flickor inte längre finner sig väl till rätta har skolans definitivt misslyckats.

    Anna Persson!
    Det där med att ”diktaturer har alltid förtryckt individer med insikter och förmågor att avslöja maktmissbruk och korruption. Högt begåvade individer som vågade uttrycka kritik mot systemet, fängslades eller sattes på mentalsjukhus” är ett ovanligt skevskruvat statement. Skulle alltså civilkurage vara något som följde en simpel IQ-hierarki? Nej, snömos!

    Eller annorlunda uttryckt, skulle tyska nazister på 30-talet vara mindre intelligenta än svenska socialdemokrater idag? Denna fråga faller förstås på sin egen orimlighet. Det här har mycket lite med begåvning att göra, däremot mera med politik.

    Mest av allt ser jag Brunskogs artikel som en asocial utgjutelse. Hur man kan tänka tanken att högbegåvade barn skulle behöva få svårigheter av att vara med jämnåriga helt vanliga (normalbegåvade) barn, är knappast särskilt begåvat. Ja tanken svindlar faktiskt.

    Och snacket om olika ”funktionsuppsättningar” som kriterium för olika skolor är som sagt extrem. Det blir sannerligen att ”värdera människor olika” och ge den resursstarke valfrihet i alla lägen för att ”ges möjlighet till adekvat undervisning och optimal utveckling”. Det har gått långt det där med den heliga nyliberala valfriheten.

    Det är nazisternas übermensch-begrepp som i historielöshetens landskap börjat snurra runt igen.

  9. Karin Svahn
    2015-11-20 kl. 20:32

    Att du raljerar över skribentens namn är lågt, och dessvärre är hela ditt inlägg i den låga ton utan sakliga argument byggda på fakta. Är mamma till särbegåvade söner och är jättestolt över dem, precis som föräldrar är, men det jag är stolt över är deras enorma humor, empati och vågan att vara sig själva. Det är de delarna vi föräldrar har lyft och stärkt hos dem och det finns inte en gnutta av elitism i vårt förhållningssätt till att vi har särbegåvade barn och uppriktigt sagt har jag aldrig mött det hos andra föräldrar till särbegåvade barn heller. Istället kämpar vi varje dag med barn som faktiskt mår dåligt och som blir mobbade, barn som inte klarar av att gå till skolan utan blir hemmasittare. Det är så mångas vardag ser ut.

    Om du hade ett jobb där du aldrig blev stimulerad, alltid blev utfryst/mobbad för att du tänker annorlunda, alltid fick höra att du är konstig för att du mår dåligt för du är ju privilegierad. Och du visste att du var tvungen att gå till detta jobb vareviga dag i 12 år, då skulle nog inte du må så bra heller.

    Det finns inget elitistiskt i det skribenten skriver, hon har äntligen hittat en skola som fungerar för sina barn, där de mår bra. Hon har inte uttryckt något om att särbegåvade skulle vara mer värda än andra.

    Så lyft gärna dina åsikter och farhågor, men gå inte till personangrepp och kolla gärna upp fakta innan du sågar en stor grupp människor utmed fotknölarna.

  10. Lotta Salomonsson
    2015-11-20 kl. 20:48

    Förmodligen är de du beskriver som de begåvade elever du haft och som aldrig berett någon några problem, högpresterande och begåvade elever. Bland de som du beskriver som svagt begåvade med rena inlärningsproblem gömmer sig även de man idag kan identifiera som särbegåvade. Några av dessa får inte avgångsbetyg från grundskolan, några svarar ibland fel för att passa in bättre, några uttrycker som mycket unga att de inte vill leva längre. Begåvning är kanske alltid en tillgång i skolan men tyvärr inte hög begåvning. Förhoppningsvis får vi en skola inom en snar framtid som både stöttar elever med inlärningsproblem och elever med extremt snabb inlärning så att alla känner att man vågar och tillåts vara den man är. (Läs gärna på om särbegåvning. Det är ofta inte alls detsamma som att vara framgångsrik i skolan.)

  11. Knut Lindelöf
    2015-11-20 kl. 21:39

    Lotta Salomonsson och Karin Svahn!
    Jag är den förste att hålla med om att den svenska grundskolan inte längre håller måttet. Kan den inte hysa alla barn (med undantag för särskolebarnen) har den alltså misslyckats. Då har mörkret redan sänkt sig. Att föräldrar till speciella barn (alla barn är speciella förresten) tappar tålamodet och tron på att deras barn kan passa in bland andra barn gör bara saken än mer tragisk. Men det är i så fall samhällets fel att skolan blivit som den är. Dessa föräldrareaktioner är kanske logiska trots allt. Ett i mina ögon visserligen extremt svar, men på ett stort skolmisslyckande.

    Men skolan och våra barns plats i samhället är i grunden också en politisk fråga. Föräldrar äger inte sina barn. Barns valfrihet har självklart gränser, så även föräldrars. Man gör inte vad som helst med sina barn. Man är deras grundskydd och trygghet, men skolan är första steget bort från föräldrarna – ut i samhället. Så har det alltid varit och så hoppas jag att det kommer att förbli. Ska vårt samhälle hålla samman, måste alla människor kunna samsas i skolan åtminstone de första åren.

  12. Malin Arnell
    2015-11-20 kl. 22:38

    Läs på lite mer nästa gång du skall debattera ett ämne. Din okunskap i ämnet är upprörande!

  13. Anders Persson
    2015-11-20 kl. 23:20

    Knut Lindelöf har helt rätt i sin vision hur skolan borde vara, d v s blanda barn med olika “begåvningar”. Men det kräver att alla lärare är lika bra som Knut, eller dom som Knut och jag hade i vår skola på 60-talet. Nu är verkligheten inte så varför jag helt håller med Adina Magnusson.

  14. Christina Ebeling
    2015-11-20 kl. 23:34

    Du talar om att den svenska grundskolan inte längre håller måttet, undrar över att dess förfall nu gått så långt. Jag undrar hur långt tillbaka du vill gå innan du tycker att grundskolan klarade av att ge särbegåvade barn en harmonisk uppväxt?

    Enligt en studie av Roland Persson från 2010 så beskriver 90% av de särbegåvade grundskolan som ett rent helvete.

    Min mamma gick i grundskolan på 50-talet. För henne var skolan ett rent helvete.
    Jag gick i grundskolan under 70- och 80-talet. För mig var skolan ett rent helvete.
    Mina stora söner gick i grundskolan i början på 2000-talet. För dem var skolan ett rent helvete.

    Nu står min dotter på tur.

    Du raljerar hånfullt över “stackars ”högbegåvade barn””.
    Jag undrar, kan jag slippa höra ytterligare ett barn säga att det inte vill leva längre?

  15. Moa Iller
    2015-11-21 kl. 0:24

    Bara en kort reflektion: Vad anser du om att ett Elitgymnasium Hockey/Fotboll, eller t ex Adolf Fredriks musikskola som har antagningsprov baserat på begåvning? För jag kan personligen inte se skillnad på en skola specialiserad på matematikbegåvning t ex.

    Att som sexåring bedömas ha ett logiskt tänk och förståelse i matematik som en 10-åring av skolan själva, och sen få vänta in alla i många år, det knäcker både begåvning och intresse.

    Det jämför jag med att som fotbollsbegåvning få prova att hålla i bollen första timmen och känna på hur kul det kan vara, hur roligt det vore att få dribbla, springa, finta – men sen får man sitta på bänken år ut och år in för man är ju så bra på fotboll så man behöver inte träna mer. Kanske rita lite medan man väntar på att andra lär sig dribbla och finta. Vissa kommer aldrig lära sig då de inte har bollsinne. Och utan att träna, blir det ingen stjärna.

    Jag lägger ingen värdering i att ha en skola som tränar idrott eller musik, men jag tycker inte heller det vore konstigt att träna t ex matte på samma sätt. Jag upplever att det är vad du skriver och det gör mig mycket ledsen.

    Jag skulle gärna se att vanliga skolan fixade att ge matematiska barn extra böcker och stöttning för sin begåvning, men så upplever jag inte att det fungerar. Det är istället kaos i klassrummet och matteintresset hos lärarna på skolan är lågt. Jag skulle gärna byta till matteskola om valet fanns.

    Och som sista kommentar; jag är ren o skär bondsläkt och ingen medelklass, men jag tycker såhär ändå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.