En första reflektion över Brexitsegern

brexit-midsommar1

Från firandet av Brexit i Norrskedika, midsommarafton 2016

24 juni 2016 är en historisk dag. Nu inleds avvecklingen av EU som ett federalt projekt med militära muskler. Det välkomnar jag.

Frågan är faktiskt inte längre om, utan hur EU-projektet i sin ursprungliga form ska avvecklas. Eller annorlunda uttryckt, hur medlemsländernas nationella oberoende ska återställas och fredlig samverkan mellan länderna ska kunna upprättas. För särskilt de utarmade fattiga medlemmarna är denna kursändring helt nödvändig – om krig i olika former ska kunna undvikas.

Möjligheterna
Brexitsegern är en gigantisk prestigeförlust för hela EU-eliten och hela svansen av bank- och finansfolk med starka egenintressen i den globaliserade världsekonomin.

brexit-midsommar2

Innan dansen kom igång…

EU byggde från början på den liberala illusionen att fri marknad löser alla problem. Detta gigantiska experiment har nu nått vägs ände på ungefär samma sätt som det Sovjetkommunistiska experimentet nådde vägs ände med Berlinmurens fall 1989. Nu har det kalla krigets båda ideologiska (ekonomiska) system – på var sin sida om järnridån – visat sin oduglighet. Nu måste ett nytt ekonomiskt system, en ny världsordning börja byggas med oberoende självständiga stater i samverkan som grund. FN måste vara dess internationella samlingsplats där bindande regler för samverkan fastställs. Ett slut alltså för Pax Amerikana, alltså på att USA kan styra och ställa i världen som just de vill (USAs egen världsordning). EU är (var) en viktig del i denna världsordning.

Det här är den goda sidan av saken, som innebär bättre möjligheter att ta itu med världens stora problem; krig, nykolonialism, fattigdom och miljöhoten.

Riskerna
Men man ska inte underskatta riskerna med att drastiskt ändra kurs. Många kommer att motarbeta kursändringen och försvara sina egenintressen med alla medel.

Alla statsledare talar plötsligt om att nu reformera EU för att gå mer i takt med sina medborgare. Lite sent påtänkt skulle man kunna svara.

Ett resultat är att Storbritannien kan falla sönder. Skottland kan bryta sig loss och bakvägen söka sig in i EU. Kanske vore inte heller det den katastrof många talar om. Samarbetsformerna kan säkert utvecklas om demokrati och folkinflytande tas på allvar. Nordirland kan välja att ansluta sig till Irland, vilket faktiskt skulle kunna bli ett framsteg. Äntligen ett enat Irland efter alla år av meningslösa strider mellan katoliker och protestanter på ön – för att tillfredsställa herrarna i London.

Vad blir USA/Natos motdrag? Det är svårt att förutse. EU var ju ett kärt barn till USA redan från början. Å ena sidan är Storbritannien USAs närmaste allierade inom Nato, men å andra sidan är Storbritannien traditionellt en stolt nation, som knappast låter sig styras som en marionett.

Vad blir då reaktionerna i andra EU-länder? Fler kan falla ur. Opinionerna i många länder är starka för att även hemma kräva folkomröstningar.

Och vad kan man vänta från bank- och finanseliten med starka egenintressen i den globaliserade världsekonomin och dess svansande EU-elit? Vad som helst svarar jag. Inget är för dem heligt. Folkinflytande och demokrati kommer lätt att offras för att hålla vinstnivåerna uppe.

En spännande tid väntar. Den 24 juni 2016 ändrades kursen definitivt för EU-projektet. Avvecklingen inleddes.

  23 kommentarer for “En första reflektion över Brexitsegern

  1. Anders Persson skriver:

    Läste för inte så länge sedan en reflektion kring Kommunismen och Liberalismen – samma andas barn?

    Kommunismen hävdade ju att de grundade sig på obevekliga lagar som det inte gick att motsätta sig. Men så sprack det (1922 med NEP, 1935 med utrensningarna, 1956 med Krusses “avstalinisering” 1962 med konflikten Kina-Sovjet, 1968 med invasionen i Tjeckoslovakien, 1989 med perestrojkan eller 1991 med augustikuppen).

    Men det sprack och det talades om Historiens slut. Ty nu kom Liberalismen, som dock, visade det sig, inte alls var “liberal”, utan byggde på en massa lika “järnhårda lagar” som någonsin Kommunismen. För att göra en betraktelse, som skulle kunna bli lång mycket kort, vill jag påminna om min klassträff i Göteborg för två år sedan, där en gammal klasskamrat och framstående lokal liberal på fullaste allvar sade att enda sättet att handskas med SD är att förbjuda partiet.

    Och Historien fortsätter…

  2. Jan Wiklund skriver:

    Var läste du den, Anders?

    Jag har nämligen också läst något liknande, nämligen hos Erik Reinert: Global ekonomi, som kom ut på Arena för ett par månader sen. Båda bygger nämligen (enligt Reinert) på Smith och Ricardo, som inte räknar med mänskligt medvetet ingripande utan kör helt på att om man har den perfekta modellen så sköter allt sig själv.

    Och sådan tro på den perfekta modellen blir förstås hysterisk när det visar sig att det finns buggar…

  3. Anders Persson skriver:

    Jan!
    Jag minns inte var jag har läst det, kanske på Steigans sajt. Kanske kan någon annan läsare av lindelof.nu ge svaret. För mig förklarar denna Liberaldogmatism det lite ovanliga agerandet av nutidens liberaler. När jag var ung 40-50 år sedan hette det att “vara liberal är att vara kluven”.

    Senaste exemplet är Tysklands finansminister Wolfgang Schäuble som lagt upp en plan för att straffa Storbritannien för dess utträde. Detta är helt och hållet politiskt motiverat och kommer – som tidigare – bara att förvärra krisen för EU. Om inte annat kommer det att bekräfta alla brittiska EU-skeptikers “fördomar” om Tysklands roll i Europa.

    PS: På BBC:s hemsida söker man nu lugna folk: lika lite som britter som bor utomlands i EU-länder ska skickas hem, lika lite ska de EU-medborgare som bor i Storbritannien deporteras. En britt som just gift sig med en italienska kan vara helt lugn, enligt BBC. Men vad säger Wolfgang Schäuble?

  4. Anders Persson skriver:

    Om nu det brittiska EU-positiva etablissemanget (vilket faktiskt inkluderar Boris Johnson) nu är riktigt smarta så utlyser de en ny folkomröstning, där folk kan “ångra sig”, detta sedan folket skrämts upp tillräckligt mycket.

    Detta har som bekant hänt förr: danskar, fransmän och holländare (?) röstade först “fel” och gavs sedan generöst en ny chans – och då röstade de “rätt”.

    PS: Jag var lite förvånad när jag skrev en tidigare artikel om Storbritannien, att Boris Johnson skulle vilja dra ut Storbritannien ur EU. Men av pressrapporter att döma ställde han upp på lämna-sidan övertygad om att stanna-sidan skulle vinna. Det som han skulle få ut av engagemanget var politiska poäng som en “ny Churchill”.

    Så inte bara Camerons politiska karriär är slut, också Johnsons – båda kastade sitt land in i kaos för egen snöd vinnings skull.

  5. Hans Andersson skriver:

    DagsrapportLäget stabilt
    Dollarn 8.50 kr (stabilt något högre än tidigare)
    Guld 1302 dollar/oz (1/1 1072 USD/oz, 31/3 1233 USD/oz)
    Pund 11.65 kr (förväntat ungefär)
    Brent oil 48.44 USD/fat (strax före Brexit 51 USD/fat)

  6. Dennis Zackrisson skriver:

    Jag tror att det är lite för tidigt att utropa EU:s död. Måhända ytterligare en eller annan stat kommer att “rösta med fötterna” och lämna unionen därför att man inte får göra som man vill och bara plocka “russinen ur kakan”. Men EU har allt genom sin levnad böljat fram och tillbaka och det vi nu ser är väl de sista mollstämda ackorden när “Delors-eran” löpt till ända.

    Under hans tioåriga regim som EU-kommissionens ordförande 1985-1995 drev han integration och federalism och hade en stor majoritet i de mest betydande EU-länderna med sig.

    Efter att Sverige gick med 1995 kom dock mycket av Delors´ ambitioner på skam och unionen gled fram i betydligt lugnare takt. Det som nu gjorde att mycket kunde “utvidgas” var de “nya” västeuropéerna från Östeuropa. Nu är vi alltså 28 medlemmar, varav en har beslutat att träda tillbaka. Och de nyss så rosenkindade liberalerna från östra Europa har upptäckt att det inte var så lätt att krångla sig fram till någon slags “gynnad ställning”, som man uppenbarligen trodde.

    Många långa förhandlingar lär det bli, och säkert dröjer det flera år innan vi kan dra slutsatser om EUs nya läge.

  7. Jan Wiklund skriver:

    Dennis Z!
    Lugnare takt? Maastricht och euron måste väl ändå kallas huvudet före på grunt vatten?

    För övrigt förklarar Johan Hakelius ganska bra varför folk tycker illa om EU. Det är egentligen inte EU det handlar om, men EU är nu en gång för alla deras skötebarn så då blir det det som får ta smällen.

  8. Hans Andersson skriver:

    Sebastian Mallaby, erkänd kommentator i Washington Post ger sin tolkning av BREXIT.

    “The British vote to leave the European union may come to be seen as a tipping point in global politics, perheps more concequensical than anything since the fall of the Berlin wall.

    It mark the moment when Europe comes face to face with its own constitutional dyfysfunction, when the idea of the West finally closes to be plausible and when the United States confirms that it´s interests lie more in Asia, than in the traditional Atlantic sphere of influence”

    Mallaby ger följande scenario för ett antal länder inklusive Sverige.

    “But the largest consequences will be for Europe, both for the reality and the idea. Britain´s vote will encourage populists elsewhere. Already Eurosceptics in Sweden, France and the Netherlands have demand a copycat referendum”.

    Dennis Z har naturligtvis rätt i att processen framöver kommer att ta åratal i anspråk innan hållbara slutsatser kan dras. Däremot kommer den folkliga opinionen för utträde ur unionen i många länder att ta fart betydligt snabbare redan nu.

    Komissionär Cecilia Malmström kommer tydligen att få en central roll i arbetet inom EU hur hantera den nuvarande situationen. Positivt också att hennes beslut att frihandelsavtalet TTIP, när förhandlingarna eventuellt gått i lås, skulle dras snabbt genom EU-parlamentet så att de nationella parlamenten inte involveras alls i beslutsprocessen på grund av det nya komplicerade läget.

    Hut går hem som min farmor sa!

  9. Dennis Nilsson skriver:

    Överlag har EU-projktet lyckats väl med huvudsyftet, att hålla Europa borta från de ständiga och meningslösa krigen, som Europa härjades av under de senaste 400 åren, fram till 1945.

    Varför Knut L. och en del andra här längtar tillbaka till de tidigare krigstiderna är oförståeligt.

  10. Knut Lindelöf skriver:

    Dennis N!
    Alliansfriheten var en ordning som höll Sverige utanför krig i 200 år. Det är den som nu sätts ur spel och som jag försvarar. Någon strategi för hela Europa talar jag inte om. Det jag dock kommer att tänka på är att Tyskland (EUs starkaste land) triggade igång Balkankriget genom att erkänna Slovenien 1991, inte särskilt fredligt. EUs agerande i Ukraina är heller inte särskilt fredsskapande. Min motfråga till dig Dennis N blir: Tror du verkligen att EU i sin nuvarande form tjänar freden?

  11. Anders Persson skriver:

    Dennis N!
    EEC kom till på delvis franskt initiativ för att sätta stopp för de evinnerliga tysk-franska krigen. Varför slåss inbördes, var budskapet, när vi tillsammans kan erövra inflytande utanför Europa.

  12. Hans Andersson skriver:

    Dennis N!
    Nu är du ute cyklar. Ett flertal länder inom unionen och tyvärr även Sverige har varit väldigt aktiva i krig under ett par decennier nu. För första gången på 200 år har vårt land krigat och det på andra sidan jordklotet. Inte mindre än 8 svenska soldater har avlidit i strid i Afghanistan och danskarna har förlorat ett 30-tal soldater. Vi befinner oss fortfarande i krig i samarbete med de USA-ledda styrkor som finns kvar.

    Sverige har medverkat i bombningarna i Libyen och politiska krafter i vårt land har argumenterat för att förstärka vår insatser i Mellanöstern med vapenleverenser till Frankrikes aktiviteter i området osv.

    Balkankrigets utlösande faktor i ett mycket spänt läge var som KL säger det ensidiga erkännandet av Slovenien med ett vidrigt efterföljande krig.

  13. Anders Persson skriver:

    Den ärrade utrikeskorrespondenten Rolf Gustavsson skriver i SvD: “Den cynism som jag utvecklat efter alla åren i Bryssel leder mig till misstanken att det blir nya turer och kanske till att man ännu en gång får en folkomröstning. Det har ju hänt förr. Efter Danmarks nej till Maastricht 1992 kom en ny chans 1993. Och Irland har ett par gånger fått rösta om, tills de till slut ‘röstar rätt'”.

    Däremellan måste man bara hitta på något folkrättsligt fikonlöv. Det finns många kreativa jurister och diplomater som kan uppfinna det. Och Boris Johnson är fullt kapabel att leda ja-sidan i en sådan omröstning.”

  14. Kjell Holmsten skriver:

    Till de som tror på EU-projektet finns en viktig kommentar:

    Som ekonomiprofessor Richard Werner påpekar nedan är EU skapat av CIA (som i sin tur är skapat av bankirmaffian) och har noll med demokrati att göra. De som styr är de fem ickevalda presidenterna (deras egna ordval) i Europakommissionen och deras förhållande till EU-parlamentet beskriver Werner så här:

    “The politics is also clear: the European superstate that has already been formed is not democratic. The so-called ‘European Parliament‘, unique among parliaments, cannot propose any legislation at all – laws are all formulated and proposed by the unelected European Commission! As a Russian observer has commented, the European Parliament is a rubber-stamping sham, just like the Soviet parliament during the days of the Soviet Union, while the unelected government is the European Commission – the Politibureau replete with its Commissars.

    Who Is The “European Movement” And Why The Answer May Change How You Vote On “Brexit” | Zero Hedge

    The revelation that the EU is the result of a major US secret service operation – effectively just yet another secret creature of deception launched by the CIA (taking seat of honour in the hall of infamy that includes false flag operations, invasions, coup-detats, and the establishment of organisat…
    ZEROHEDGE.COM

    Och här P. C. Roberts om hur EU skapades av CIA och Bankmaffian.

  15. Anders Persson skriver:

    Det verkade ha varit lättare – trots allt – för de sovjetiska republikerna att lämna Sovjetunionen än för de europeiska staterna att lämna EU!

  16. Bo Persson skriver:

    Anders P!
    Även om det du säger om Boris Johnson är riktigt så förblir det ju ett faktum att precis som Sovjetunionen gick under för att man inte insåg att det i vår tid finns gränser för hur mycket man kan experimentera med kapitalismen, så kommer EU att gå under för att man inte inser att det i vår tid finns gränser för hur mycket man kan experimentera med statssuveräniteten.

  17. Hans Andersson skriver:

    Massmedia basunerar dagligen ut världsmarknadens undergång. Pundet rasar och börserna störtdyker, vilket bekräftas av ständigt upprepande procentsiffror. Men stämmer det? Pundet har dykt till sin lägsta nivå på 30 är? Börsvärden över hela klotet är allvarligt i totalt haveri?

    Pundet står idag i 11.71 kronor. Detta skulle alltså vara lägsta nivå på på 30 år. Statistik finns för pundet i förhållande till svenska kronan sedan lång tid tillbaka, till och med från 1800 talet men då relaterat till riksdaler riksmynt.

    Den första oktober 2009 stod pundet i 11.25 kronor, alltså lägre än idag. Så nyligt som 2013 i april stod pundet i låga 9.86 kr. Alltså en ren manipulation från de krafter i världens ekonomier som vill sätta ytterligare press på Storbritannien för att kanske genomföra ytterligare en folkomröstning.

    Historiskt lägsta noteringen för pundet var för 36 år sedan, d v s 1980, då valutan landade på 9.85 kr.

    När det då gäller kollapsen på världens marknadsbörser förhåller det sig på samma vis, att den uppblåsta bilden är minst sagt våldsamt överdriven. Även detta i ett visst bestämt syfte naturligtvis.

    Svenska Dagblandet basunerade i fredags ut att börsvärden om totalt 2000 miljarder dollar d v s motsvarande ungefär 17.000 miljarder kr hade gått förlorade.

    Den svenska börsens samlade värde är 486 miljarder dollar ca 3500 miljarder kr. Vi intar 19:e plats i storleksordningen när det gäller det samlade börsvärdet.

    De stora börserna
    1. USA samlat börsvärde är 14.000 miljarder usd dvs. 112 000 miljarder kr.
    2. Japan samlat börsvärde är 3.700 miljarder usd dvs, 29.600 miljarder kr.
    3. Kina samlat börsvärde är 3.200 miljarder usd dvs. 25.000 miljarder kr.

    Den nedgång som kom som en reaktion i fredags på BREXIT-omröstningen skulle alltså motsvara ungefär en tiondel av de tre giganterna samlade börsvärden. Då är inte Europa inräknad alls.

    För övrigt ligger oljan stabilt runt 29 dollar per fat (styrs ju av produktionens volym i världsmåttstock). Guldet starkare än på länge.
    Domedagen är alltså inte ännu här, det handlar om en global attack riktad mot att försöka upphäva resultatet från den brittiska folkomröstningen.

  18. Anders Persson skriver:

    Bo P!
    Inte bara med statssuveräniteten, utan också med s k “nationella känslor”. Det var liberalismen, den unga kapitalismen som på 1800-talet skapade den ideologiska nationalismen i samband med nationalstaternas uppkomst. Sedan upptäcker dessa liberaler på 1990-talet att nationalismen lägger hinder i vägen för den “fria rörligheten” – och då gör man 180 graders kursändring.

    Den moderna liberalismen liknar i detta avseende de anarkistiska och trotskistiska grupperingarna i början av 1970-talet som då, av marxist-leninister, till icke-invigdas förundran (om jag minns rätt), stämplades som “höger-avvikare” och “borgare”.

  19. Tommy Sjöberg skriver:

    Lyssna på Johan Norbergs krönika i Söndagens Godmorgon Världen

  20. Dennis Zackrisson skriver:

    Jag tycker att diskussionen här inte behöver präglas av samma dumheter (fast i spegelvänd form) som den nu hysteriska redovisningen i alla våra medier.

    Hans Andersson påstår att “det handlar om en global attack riktad mot att försöka upphäva resultatet från den brittiska folkomröstningen”.

    Med anledning av denna idé uppkommer några frågor:
    Varifrån (konkret) kommer denna “attack”?
    Vilka är de drivande bakom densamma?
    Hur arbetar de och hur åstadkommer de någonting?
    Vad (konkret) åstadkommer de?
    Är det inte bra att det folkliga beslutsfattandet försvaras?

    Sedan är det det ju frågan om “domedagen”? Tror du på den, Hans A?

  21. Magnus Bredelius skriver:

    EU var från början ett fredsprojekt, som skördat enorma lagrar då det kommer till att skänka sina medborgare fred och välstånd. Det tar inte slut på det sätt ett brutalt och alltid på förhand dömt kommunistiskt system gör, däremot ruckas det förstås lite. Förhoppningsvis öppnas nya avtal, till förmån för små människors arbetstillfällen.

    Om EU däremot faller – den våta drömmen för mången utilitaristiska drömmare – står mycket värre ting för dörren – från fascism till kommunism. Två olika sidor av samma mörkrets mynt.

    Jag tror att EU kan gå stärkt ur detta. Man får anledning att fundera på de djupare värdena, och om vikten av band mellan människor. EU har mycket kvar, och några alternativ till samarbete finns inte.

  22. Hans Andersson skriver:

    Dennis Z!
    Massmedier världen över har gjort allt i deras makt för att lansera domedagsprofetior till följd av folkomröstningens resultat. Att pundet tillfälligtvis skulle svaja var självklart och att den allmänna hysterin på börserna skulle leda till nedgångar var också givet.

    Det basunerades ut globalt med direkt lögnaktig information gällande pundets historiska utveckling som jag påvisat. Likaså våldsamma överdrifter om börsernas fall ur ett historiskt perspektiv. Konsekvenserna för britternas del av att eventuellt lämna EU överdrevs i klassiskt domedagsscenario. Om resultatet av omröstningen fullföljs av britterna får de samma upplägg som Norge i förhållande till EU, som bekant har norrmännen klarat sig alldeles utmärkt utan medlemskap i unionen.

    Det finns ett par saker som styr domedagprofetiorna och reaktionerna på folkomröstningen.
    1. Storbritannien har varit en av de ledande inom EU att försöka ro frihandelsavtalet TTIP i land. Precis strax innan folkomröstningen bestämdes att själva beslutet när avtalet var färdigförhandlat skulle tas enbart på EU nivå (EU vote only) och de nationella parlamenten skulle inte skulle ta ställning. Kommissionär Cecilia Markström tog beslutet vilket redovisades i Frankfurter Allgemeine Zeitung,
    2. Därefter exploderar BREXIT. En chock för många men framför allt för dem som smygvägen tänkte ta beslut om TTIP endast i europaparlamentet och där Storbritannien var drivande att aktivt medverka till detta. Plötsligt riskerar hela projektet att en av de ivrigaste förespråkarna för TTIP kommer att lämna unionen.
    3. Processen nu om hur man ska lösa Storbritanniens eventuella utträde och där är det väl närmast kaos och fullt av olika tolkningar och även motsättningar de olika staterna,
    4. Regeringen i Tyskland är splittrade om hur man ska se på processen när det gäller det brittiska utträdet. Angelica Merkel vill skynda långsamt och låta britterna få lite tid innan de eventuellt aktiverar artikel 50 i Lissabonfördraget. Regeringens vice kansler Sigmar Gabriel däremot vill skynda på det brittiska handläggandet om utträde. Franck W Steinmeier, socialdemokratisk utrikesminister har tydliggjort att britterna bör dra igång själva utträdande ur unionen. Splittringen finns även inom CDU där finansminister Schäuble menar att det går för långsamt
    5. Den polske regeringschefen Jaroslav Kaczyvskij vill att britterna ska få chansen att genomföra en ny folkomröstning och därmed ges chansen att vara kvar i EU.

    För min del gläds jag över att frihandelsavtalet TTIP som var på väg att bakvägen smygas förbi de nationella parlamentens medverkan nu har drabbats av tvärstopp. Cecilia Markström ska tydligen få en central roll för EU som förhandlare när väl britterna aktiverat artikel 50.
    För övrigt steg pundet idag och börshysterin landar så småningom. Syftet var med den globala svartmålning av konsekvenserna för pundet och börserna att visa eventuella nya folkomröstningar om man försöker lämna unionen.

  23. Bo Persson skriver:

    Anders P!
    Om jag säger att många nationalstater är mångnationella, så är ju det mot bakgrund av hur ordet “nationalstat” idag används helt korrekt. Men många tycker det låter konstigt. Av den anledningen brukar jag inte använda ordet “nationalstat” utan säger i stället territorialstat, som ju också är den statsrättsliga termen.

    När en stat genom att skriva under på FN-stadgan går med i FN, så är det just en uppförandekod för den territoriellt suveräna staten, som man skriver under på, medan den ifrågavarande statens etniskt nationella sammansättning – om denna är mer homogen eller om den är mer heterogen – i sammanhanget är helt irrelevant.

    Även om det – som du är inne på – finns en historisk bakgrund till att vi har ordet “nationalstat”, första förekomsten är från 1885, så går den territoriella suveräniteten så långt tillbaka som till Westfaliska freden efter 30-åriga kriget på 1600-talet.

    Då omfattade den bara några få stater medan den idag omfattar alla stater. Åtminstone i princip är ju idag alla världens stater med i FN. Och det är i sin tur bakgrunden till att man idag ofta kallar den tid vi idag lever i för den westfaliska.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.