En journalist med temperament

Anna-Lena Laurén  Bild: klippt ur intervjun i Kunskapskanalen

Anna-Lena Laurén
Bild: klippt ur intervjun i Kunskapskanalen

Intervjun i Kunskapskanalen med Anna-Lena Laurén om hennes och Peter Lodenius bok Ukraina – gränslandet, som jag flaggade för i en kommentar 23 april, blev intressantare än väntat. Lika väl som jag skulle vilja att hennes bok från 2008 De är inte kloka, de där RYSSARNA delades ut till alla hushåll i Sverige, skulle jag vilja att alla såg intervjun med henne.

Den kom att till 1/3 handla om Ukraina, 1/3 om själva boken och 1/3 om debattklimatet i Sverige som hon aldrig upplevt så polariserat:

Vi har fått ett debattklimat där det sitter olika falanger och letar fram information som enbart stöder deras egna åsikter. Sen bombarderas vi korrespondenter med en massa länkar som de anser bevisar att de har rätt. Det kan vara ett foto på Twitter som ingen vet källan till…

Anna-Lena är alltså finländska men har svenska som modersmål, och har lärt sig finska i skolan, som de flesta som läser det här har lärt sig engelska. Det är dock något ”icke-svenskt” över henne som jag har svårt att precisera. Kanske att hon framför åsikter, med mycket temperament, utan att bekymra sig om de överensstämmer med vad man för närvarande ”ska tycka”.

Mycket om EU, lite om Nato
I själva boken står Lauren för de journalistiska ögonblickreportagen och Peter Lodenius, från ”vänstertidningen” Ny Tid för bakgrundsfakta och analyser. I dessa figurerar EU till 95% medan NATO knappast nämns. Någon gång i mars 2014 skrev SvD:s föga ”putinistiske” ekonomiredaktör att det som oroade Ryssland var inte så mycket Ukrainas närmande till EU som till Nato.

Efter att ha följt Laurén i Hufvudstadsbladet och SvD måste jag nog säga att hon i boken är lite mer konventionell än i sina reportage, bloggar och krönikor. Kanske beror det på en vilja till samstämmighet med medförfattarens okontroversiella analyser. Lauréns styrka ligger i reportaget där olika bitar, tagna ur verkligheten, inte nödvändigtvis hänger 100% logiskt ihop.

Svensk och finländsk 60-tals vänster
I ett avseende vill jag kraftigt korrigera Laurén när hon skriver (s.103) att de som ”stöder Putin” är före detta kommunister eller aktiva vänsterdebattörer som ”frustande av återseendets glädje har skuttar tillbaka ner i sina gamla skyttegravar”. Det kan möjligen avspegla en finländsk politisk verklighet där det på 60- och 70-talet fanns en vänsterradikalism som, unikt i världen, hade Brezjnev som idol (bland dessa kunde man hitta nuvarande Nordeachefen  Björn ”Nalle” Wahlroos).

Ganska få från den gamla vänsterkanten i Sverige ”stödjer Putin”, de vill bara inte delta i hetsen mot honom och Ryssland. Dessutom kommer många av dessa från det ”maoistiska” eller ”mydalistiska” hållet, de som under 70- och 80-talet utgjorde bland det mest uttalade sovjetkritiska uppfattningarna. I Finland fanns i stort sett inga ”maoister” och Jan Myrdal ansågs vara något som katten släpat in.

Respekt för Ryssland och ryssarna
Liksom Laurén i De är inte kloka, de där RYSSARNA redovisar de mindre trevliga sidorna av ryskt vardagsliv, kultur och politik utan att få oss att tappa respekten för folket, så redovisar hon mindre respektabla sidor hos de ryska myndigheterna utan att det rubbar de politiska proportionerna mellan det relativt svaga Ryssland å ena sidan och det överlägset kraftfulla USA/Nato/EU å den andra.

Tankeväckande är hennes slutord, där hon återger ett samtal med en rysk krigskorrespondent:
– I början fanns det inget hat mellan ryssar och ukrainare, sade han. Därför gäller det att snabbt få slut på kriget.
– Vad händer annars? undrade Laurén.
– Människor börjar hata varandra. Sedan är det för sent att göra något.

... är läst 222 gånger!

  5 kommentarer for “En journalist med temperament

  1. Bo Persson skriver:

    Anders!
    Jag har beställt hem hennes böcker från biblioteket. Men efter att ha lyssnat på henne har jag inga större förväntningar. Det är väl inte något fel på henne. Utan det är själva genren.

    Inte något om Nato, säger du. Och ändå vet vi väl att så länge amerikanarna håller öppet för ett ukrainskt Natomedlemskap så kommer Ukraina att förbli en krutdurk.

  2. Anders Persson skriver:

    Litteraturen om Ukraina och dagens kris är omfattande och varje text ger sitt bidrag till en djupare insikt. Anna-Lena Lauréns betydelse, som jag ser det, är att hon är en ärligt sökande journalist, med en genuin förståelse och kärlek till de ryska, vitryska och ukrainska folken efter att ha bott där i flera år.

  3. Anders Persson skriver:

    När jag skrev den här bloggen sade jag till Knut att nu kommer jag att få på f-n från läsare som vill lyfta fram andra, i deras tycke bättre journalister eller experter. Det har också skett även om det inte redovisats i kommentarerna här.

    Kritiken hade varit berättigad om jag anbefallt att man BARA skulle läsa och lita på Anna-Lena Laurén, men det har jag inte. Som jag sade till Bo Persson ovan värdesätter jag henne för vissa unika egenskaper och journalistiska bidrag, främst en förståelse för de ryska, vitryska och ukrainska folken. För någon som anser att folket är den drivande kraften i historien är detta inte en bisak.

    För de läsare som kan ta matematiska argument kan jag berätta om ett projekt jag var inblandad i. Det gällde att sammanväga väderprognoser från tre olika datormodeller A, B och C med (fallande) kvalitet i den ordningen. Men när vi körde våra statistiska regressionsanalyser kom C ut med betydligt högre vikt än B, trots att B var nästan lika bra som A och C klart sämre än B.

    Varför skulle vi ta större hänsyn till informationen från C än från B?

    Jo, A och B var bäst, men tenderade ofta att ha samma (ofta korrekta) budskap varför den ena inte tillförde så mycket jämfört med den andra. C däremot kom då och då ut med lite ”udda” väderprognoser som inte visade sig helt tokiga.

  4. Kjell Martinsson skriver:

    Det vete själva Sören om inte själve Kirkegaard var inne – som humanist – och snuddade vid den här frågan. På ett filosofiskt plan förstås.

    Jag tänker på när han i boken (Sören Kirkegaards) “I Urval” (Prismabiblioteket, 1979) reder ut begreppet Tautologi. Kirkegaard påstår att “Tautologin* är och förblir den högsta principen, grundsatsen i allt tänkande. Inte underligt att de flesta människor använder sig av den. Den duger också till mycket och kan väl utfylla livet. Den är en skämtsam och underhållande form: de orubbliga omdömena. Detta är den paradoxala tautologin som övergår allt förnuft. Den har också en allvarlig, vetenskaplig och uppbygglig form. Den lyder så här: när två storheter är lika stora som en tredje är de också inbördes lika stora. Detta är en kvantitativ slutsats. Denna sorts tautologi är särskilt lämplig på katedrar och predikstolar, där man skall säga mycket.”

    Längst ned på sidan förklarar Kirkegaard ordet * Tautologi: att upprepa vad som redan sagts men med något annorlunda ord.
    (Min farfar [torparen och fabriksarbetaren] sa att om det inte slutar regna klockan 12, så gör det det 14 eller 16 – en prognos för osäkra tidsangivelser och klockor som kanske låg hemma i byrålådan? Eller “regnskrikans” rop som även hos min far om sommaren gav uttryck för påståndet: Nu har vi regnet snart här!)

    När det gäller generella SMHI-prognoser så hörde jag en gång att det blir det väder som, i två fall av tre ungefär, det var dagen innan. Rätt eller fel?

    Och om jag får anknyta till “curlingproblematiken” – se tidigare inlägg av Anders Persson på denna blogg – så finns i mitt minne ett program i TV-serien “Fråga Lund”, där dåvarande fysikprofessorn Sten von Friesen på sitt bord fick att förklara varför en slags vindleka (eller snurra) snurrade åt olika håll beroende på hur man under experimentet gned på själva stången snurran var fäst på. Jag minns kanske detta avsnitt bäst i Fråga Lund, eftersom den spränglärde von Friesen erkände att han inte hade någon förklaring till fenomenet man diskuterade.

  5. Tommy Sjöberg skriver:

    Anders P!
    “Litteraturen om Ukraina och dagens kris är omfattande.” Kan du inte göra en boklista, tycker det är tunnsått med aktuella böcker. Menar du på alla språk eller svenska?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.