En kulturarbetare har gått ur tiden

Dan-Soderberg

Dan Söderberg i arbete i mitt torp Stjärnudden

En verkligt betydande kulturperson har hastigt gått ur tiden, så pass betydelsefull att kulturredaktionerna inte hade några färdiga minnestexter liggande. Det var Gräsöbonden Dan Söderberg som plötsligt hittades avliden mitt i sitt vardagliga arbete. Något i hjärttrakten hade satt ett snabbt och obönhörligt stopp.

Han skulle fyllt 69 i juni, men så blev det alltså inte. En månad yngre än jag var han, tre fantastiska döttrar och en beundransvärd kvinna och livskamrat hade han också, precis som jag. I övrigt fanns mest olikheter.

Men vi minns honom, och hela Gräsöbygden minns honom med oändligt stor sorg och saknad.

dan-s-begravning

Gräsö kyrka var fylld till sista plats idag då Dan Söderberg begravdes.

Han var en skicklig snickare. Han hade den djupa kunskapen och kunde reparera ett helruttet hussvampangripet golv och en hästmyreäten vägg i det torp jag köpte lite för snabbt 2003.

Han var en kulturperson i ordets djupaste och mest ursprungliga mening. Han odlade nämligen allt som kunde växa och få liv. Han förstod det många kanske anar, men tillämpade sina gammelkloga och samtidigt modernt framsynta odlingsidéer i Gräsös många hagar, lät djuren mulbeta, hagade in och stängslade ut, snickrade till och mejslade fram egna konstruktioner på sitt sätt. Han körde och vårdade sin tändkulemotordrivna fiskebåt, som tryggt dunkade mellan grynnor, fiskekojor och hemman på östersidan i denna deras oändligt mångsidiga odlingslandskap.

Många vittnade om hans tekniska genialitet. Han var som humlan som ju har för små vingar för att kunna flyga, men gör det ändå. “Det man vill kan man”, sa han med glimten i ögat. När vi jobbade ihop trodde han först att skolläraren mest skulle vara i vägen. Men han sa efteråt att jag faktiskt varit till lite nytta och visste hur man slår i en spik. Ett stort erkännande kändes det som.

När den kände språkforskaren Fredrik Lindström kom till Gräsö sökte han förstås upp de dialekttalande bröderna Söderberg. Dan lär ha sagt till den storväxte kändisen när han klev ur SVT-bilen på gården: “En så reslig karl som du borde väl kunna hålla på med lite kraftigare verktyg än en liten mikrofon.”

Han fann sig till rätta i alla sammanhang. Respekten för överheten var synnerligen begränsad. Har uttalade sig i TV om naturreservat och “fjärilsfjantar”, tog emot medalj ur kungens hand och åt galamiddag med landshövdingen på Uppsala slott. Allt utan tillstymmelse till underdånighet inför överheten.

Han var skeptisk mot skapandet av naturreservat och visade istället i praktiken hur hagar, vikar och fjärdar skulle brukas. Ingen död hand över odlingen (kulturen), då vissnar den. Så inbillar jag mig att han tänkte.

Dan representerade något stort och mycket värdefullt. Man behöver inte ha känt honom personligen för att förstå att just sådana människor som arbetar hårt för det de tror på – torts att världen runt dem gått i helt annan riktning och förändrats till nästan oigenkännlighet – ändå fullföljer sitt arbete och känner sig nöjda med det, och även övertygar många runtomkring sig om det rättfärdiga och storslagna i att med arbetet hålla sin kultur vid liv. Det är inte skit, som Göran Sonnevi uttryckte det.

Kulturpersoner och kulturgärningar som dessa lever i medieskugga långt under kulturredaktörernas synrand.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , ,

  3 kommentarer for “En kulturarbetare har gått ur tiden

  1. Ulla Wennberg
    2014-04-26 kl. 8:06

    Fin text Knut! Min pappa, geografiläraren, brukade ibland säga att det som folk trodde var “naturlig” vild skogsmark i högsta grad var brukad av människor. Urskog är omöjlig att ta sig fram i, nedfallna träd och sly kors och tvärs … De båda Karlsöarna utanför Gotland är naturreservat, men efter hand har man insett att de ändå måste betas av får. Annars gror de igen och det karakteristiska kala utseendet täcks av sly och skog.

  2. Kristin Söderberg
    2014-05-10 kl. 20:45

    Tack för de fina orden om pappa.

  3. Knut Lindelöf
    2014-05-10 kl. 22:01

    Tack Kristin (och de dina), som ordnade en så fin sammankomst för oss perifera beundrare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.