En luddigt villkorad yttrandefrihet är ingen yttrandefrihet, den blir snart dess motsats

En klyfta är nu vidöppen om hur försvaret av yttrandefriheten bäst ska bedrivas. Ska man exkludera tidningen Nya Tider och dess företrädare i olika sammanhang eller ska man försvara deras rätt på samma sätt som för alla andra? Knut Lindelöf reflekterar nedan över en kommentar efter ett tidigare inlägg.

“Jag avvisar din (och Knuts och majoriteten av övriga kommentatorers) påstående att Nya Tider-gängets yttrandefrihet hotas av portande från icke statliga bokmässor. (Polisens motiv för att avvisa deras eget alternativ-event kan jag inte bedöma.) […] Vad då nödrop? Suk ger ut en tidning (samt har webbplats) som inte på något vis har fått sin yttrandefrihet begränsad av ovannämnda åtgärder. Han har inte behov av någon “dygdig inkludering” (med referens till Larsmocitatet i Knuts inlägg); han är redan så inkluderad som han kan begära men verkar från den positionen för en politisk linje som till själva sin kärnideologi bygger på exkludering efter etniska linjer.”

Så skrev Ola Inghe i en – som alltid – välformulerad kommentar till Mike Powers (och mig) den 21 november.

Här finns fem (5) svaga punkter som tillsammans – enligt min mening – visar på Ola Inghes, Clartés, SKP:s och många andra vänsterprofilerade skribenters vacklande och skadligt relativiserande hållning till yttrande- och tryckfriheten.

 Jag avvisar din (och Knuts och majoriteten av övriga kommentatorers) påstående att Nya Tider-gängets yttrandefrihet hotas av portande från icke statliga bokmässor.
Att Bok & Bibliotek avvisar Nya tider är inte olagligt, det har ingen påstått vad jag vet. Men en sådan avvisning är politiskt vägledande för andra och därför olämpligt och yttrandefrihetsfientligt. Det kan alltså diskuteras av det skälet. Eftersom Bok & Bibliotek uttryckligen verkar just för yttrandefriheten blir det förstås extra olämpligt och djupt motsägelsefullt.

Polisens motiv för att avvisa deras eget alternativ-event kan jag inte bedöma.
Klokt nog undviker Ola I att säga något om detta, för det är just här det bränner till när det gäller lagligheten. ETC fick tillstånd förra året, men NT nekades tillstånd i år av “säkerhetsskäl”, vilket jag ser som ett svepskäl. Polisen och kommunen är myndigheter skyldiga att följa lagen i det offentliga rummet. Det här borde anmälas och prövas rättsligt.

Suk ger ut en tidning […] som inte på något vis har fått sin yttrandefrihet begränsad av ovannämnda åtgärder.
Hur är det möjligt att påstå detta? Att diskrimineras i förhållande till andra politiska grupper och hindras tala för sin vara och sprida sina ord på mässan och/eller i ett tält på Heden är väl i allra högsta grad en inskränkning av deras yttrandefrihet. Att de fortfarande tillåts ge ut sin tidning och sin webbsida ursäktar ingenting.

Han har inte behov av någon “dygdig inkludering”…
Nu blir det riktigt obehagligt, ja det är faktiskt en skrämmande formulering. Vad har vi mer att vänta av exkludering framöver? Tror Ola I, Clarté, SKP och andra salongskommunister att man kommer att klara sig utan en generell yttrandefrihetslagstiftning i framtiden? Söker man illegaliteten?

… en politisk linje som till själva sin kärnideologi bygger på exkludering efter etniska linjer.
Vad är det här? Jo, något man tillskriver Nya Tider, alltså “fel åsikter” som skäl för exkludering från offentligheten, alltså “odygdig exkludering” – för att travestera Larsmo, Ehnmark och Geijer.

Nej Ola Inghe m fl, en luddigt (politiskt) villkorad yttrandefrihet är ingen yttrandefrihet, den blir snart dess motsats.

Greulpropaganda
Några ord också om den ton som nu börjar göra sig gällande i denna “vänsterdebatt”. Ola I vidarebefordrar direkt nedsättande skitsnack från Clartés FB-grupp (som jag inte följer). Där framförs följande tillmälen: “Varför inte lämna er (och FiB/K) att ruttna i fred? […] Det går inte att debattera med dessa farbröder. De gillar uppenbarligen att försvara Nya Tider. Antagligen har de politisk tourettes (de gillar att säga fula ord).”

De akademiskt skolade Clartéisterna ägnar sig alltså åt åldersdiskriminering och ren greuelpropaganda. Att de skulle hamna här hade jag aldrig kunnat gissa och är en stor besvikelse.

Det var förresten denna klyfta som redan i det tidiga 70-talet skiljde fibbarna från diverse bokstavskommunister (möjligen med undantag för delar av dåvarande SKP). Deras främsta mål var alltid att avslöja den borgerliga demokratin (inklusive yttrandefriheten) som ett ruttet kapitalistiskt påfund, medan fibbarna försvarade yttrandefriheten i dess legala former.

Från min FiB-präglade vänsterhorisont är dessa kommunisters hållning obegripligt korkad och i dagens läge direkt farlig. Begriper man inte att man med detta sågar av den gren man själv sitter på? Från många borgerligt demokratiska liberalers horisont är deras hållning kanske inte så förvånande, de hänvisar bara till traditionerna från Sovjettiden, ett resonemang jag hittills alltid kritiserat. Men kanske ligger det ändå något i det, för när det gäller yttrande- och tryckfriheten är de inte pålitliga.

  30 kommentarer for “En luddigt villkorad yttrandefrihet är ingen yttrandefrihet, den blir snart dess motsats

  1. Leif Stålhammer skriver:

    En mycket bra och logisk kritik av salongsvänsterns nuvarande belägenhet. Parollerna som FiB/K grundades på har fungerat bra och gör det alltjämt. Man kan inte heller, som bekant, vara lite gravid. Tips till oskulder!

  2. Knut Lindelöf skriver:

    Ola Inge meddelar mig via mejl (han har ju slutat skriva här) att jag förfalskat ett citat från en tidigare kommentar (2018-11-21 kl. 15:59) till mitt förra inlägg om Nya Tider. Leta gärna upp det och försök hitta vad förfalskningen består i.

  3. Bertil Carlman skriver:

    Så är vi där igen! Differenserna rörande en av FiB:s paroller, den om yttrandefrihet. ”Salongsvänstern” skriver Leif Stålhammer och Knut L om Ola Inghes synpunkter. Vad jag minns detta språkbruk från min tid i KFML(r)! För övrigt måste jag nog räkna mig som salongsvänster, jag sitter ju här i mitt 1700-talshus och har emellanåt kontakt med några i Växjö, som jag förmodar också skulle kunna klassas som salongsvänster (medlemmar i FiB/K, KFA och Tankarnas trädgård), i övrigt umgås jag mest med bönder och skogsägare. Vad är Leif Stålhammer och Knut L? arbetarvänster?

    Det är detta som jag tycker är ett problem med delar av FiB/K:s kamp för yttrandefriheten. Denna kamp är så koncentrerad på en mycket liten grupps yttrandefrihet. En grupp som ibland kallas identitärer, och som jag nog vill kalla rasister eller åtminstone radikalnationalister. Men detta etiketterande, vad fyller det för syfte? Var är kampen för lönearbetares yttrandefrihet ute på sjukhus, fabriker, skolor etc.? Dessutom tror jag att den enorma kraft som från många i FiB/K läggs ner på att kämpa för Nya Tider suger för mycket must ur organisationen.

  4. Knut Lindelöf skriver:

    Bertil C!
    Ja, det förvånar mig inte att du med din bakgrund i KPML(r) ser annorlunda på just yttrande- och tryckfriheten än jag som i stort sett lärt mig allt om kultur och politik i FiB/K. Att etiketterande kan ibland vara motiverat, men mest är nedsättande och onödigt, det medges. Jag ångrar faktiskt ordet “salongsvänster” i denna debatt, för det griper tillbaka på något gammalt som jag just nu glömt bort. Kom på några bättre och mindre använda ord; “pekpinnevänster” eller “moralvänster”. För mig betyder dessa ord en “vänster” (“falsk vänster” som Myrdal brukade säga) intagna ståndpunkter som inte grundar sig på konkreta undersökningar av konkreta förhållanden, alltså rena skrivbords- eller ideologiska produkter, sånt som framför allt låter fint.

    Men jag står själv för beteckningen “yttrandefrihetsfundamentalist”, tar det som en komplimang.

  5. Bertil Carlman skriver:

    ”Ja, det förvånar mig inte att du med din bakgrund i KPML(r) ser annorlunda på just yttrande- och tryckfriheten än jag som i stort sett lärt mig allt om kultur och politik i FiB/K.”

    Bäste Knut nu blev jag förvånad. Jag lärde mig inget om tryck- och yttrandefrihet i KFML(r). Jag blev utesluten p.g.a “mitt småborgerliga tänkande”. Jag kan faktiskt säga som du: det har jag lärt mig genom FiB/K. Och jag fortsätter att lära mig, bland annat genom din blogg, som jag stöder ekonomiskt. Jag lär mig bl a av dig och dina medarbetare på denna blogg, och jag vidareförmedlar inlägg av t ex Miko Peled, Anders Persson och Roland Hedayat. Men om det nu är så att jag är för evigt förtappad, vad rekommenderar du mig att göra?

  6. Anders Persson skriver:

    Vem var det nu som skrev något sådant här (från tyskt 30-tal)?

    – När de tystade kommunisterna, reagerade jag inte, ty jag var inte kommunist. När de tystade socialdemokraterna, reagerade jag inte, ty jag var inte socialdemokrat. När de tystade katolikerna, reagerade jag inte, ty jag var inte katolik. När de kom för att tysta mig fanns det ingen kvar som kunde reagera…

  7. Mats Larsson skriver:

    Knut L!
    Det tycks mig som du tillämpar en dubbel standard för yttrandefriheten. Jag har läst vad du skrivit om Nya tider, FiB/K och bokmässan, och har inga problem med dina argument.

    Problemet uppstår genom följande citat från din blogg den 9 september i år:

    “Vänsterorienterade människor i Ukraina har krävt att talmannen i parlamentet blir avsatt och ställd inför rätta. Ett självklart krav, men det kommer inte att infrias, eftersom maktapparaten i Ukraina, och inte minst polisen och armén, är genomsyrad av nazister och fascister.”

    Att man kan ställa krav på att talmannen ska avgå kan jag förstå, men förstår inte varför han ska bli ställd inför rätta. Att yttra sig positivt om Hitler är inget lagbrott. Anser du alltså att yttrandefriheten ska tolkas olika i Sverige och Ukraina? Och isåfall varför?

    (Vet att bloggen skrevs i original av Steigan, men du publicerade
    och hade inga invändningar mot “ställd inför rätta”)

  8. Knut Lindelöf skriver:

    Bertil C!
    Det hedrar dig att du påverkats av FiB/K:s kamp för yttrandefriheten. Det var ju bl a i den frågan “errarna” var helt hopplösa. Så här i efterhand får man alltså veta att våra diskussioner med dem utanför Domus och Systemet hade sin betydelse. Jag sätter stort värde på dina eftertänksamma bidrag.

  9. Anders Persson skriver:

    Lite forskning gav vid handen att detta skrevs av pastor Martin Niemöller (1892-1984). I original lyder den:

    “Als die Nazis die Kommunisten holten,
    habe ich geschwiegen,
    ich war ja kein Kommunist.

    Als sie die Sozialdemokraten einsperrten,
    habe ich geschwiegen,
    ich war ja kein Sozialdemokrat.

    Als sie die Gewerkschafter holten,
    habe ich geschwiegen,
    ich war ja kein Gewerkschafter.

    Als sie mich holten,
    gab es keinen mehr,
    der protestieren konnte.“

    I de amerikanska översättningarna av näst sista strofen har ordet “Gewerkschafter” (fackföreningsman) bytts ut mot ordet “jude”, vilket får innehållet att halta.

  10. Knut Lindelöf skriver:

    Mats L!
    Din fråga är högst berättigad, men inte särskilt svår för mig att svara på. Artikeln du hänvisar till är skriven av Pål Steigan och översatt till svenska av Bertil Carlman. Jag publicerade den för att den berättar om väsentliga förhållanden i Ukraina. Det är det ena.

    Den andra saken är varför jag (Steigan) tillämpar “dubbel standard”. Jo, när jag diskuterar Nya Tider talar jag om svenska förhållanden och utgår från att vi har en djupt folkligt förankrad tryckfrihetstradition som är lagfäst och som har tjänat en demokratisk samhällsutveckling i mer än 200 år. Det är först och främst den jag försvarar.

    Krav på ingripanden mot ett talmansuttalande (som det ovan refererade) är knappast förvånande. Om det finns laglig grund i Ukraina för kraven vet jag inte. Men är det inte ett exempel på vad som händer i länder utan lagfäst yttrandefrihet? Så är det i många länder; Ukraina, Ryssland och Kina t ex. Det kommer i framtiden att skapa stora problem. Hur man ska erövra yttrande- och tryckfrihet i dessa länder vet jag inte. Men i Sverige gäller det att försvara den vi redan har. Kanske detta kan förklara varför jag “tillämpar dubbel standard”.

  11. Dennis Zackrisson skriver:

    Ärade Bertil Carlman!
    Du har givetvis rätt, det finns mångas yttrandefrihet FiB/K skulle stå upp och kämpa för; t ex den av domstolar och politisk etablissemang bekämpade konstnären Dan Park, som nu får krypa in i kurran igen; SSU-arna i Skåne, mot vilka Expressen nu går ut i en rasande kampanjjournalistik och får med sig ett av de många helt onödiga nya svenska ämbetsverken, endast skapade för att driva politik, som partierna är för lata för; journalisterna på Lärarförbundet som får byråkrater till övervakare så de inte ska kritisera förbundsledningen m fl,

    men…

    just nu har det faktiskt varit Nya Tider, som efter vår Väst-avdelnings mycket förtjänstfulla ingripande under Bokmässan hamnat i fokus. Vi slåss givetvis inte minst för oss själva för att inte hamna i Niemöllers situation. Fiender till FiB/K har gått till ursinnigt angrepp på oss på olika sätt och vi är naturligtvis tvingade att försvara oss mot dessa!

  12. Daniel Cederqvist skriver:

    Fast ditt första inlägg, Knut, handlade ju inte bara om Nya Tiders yttrandefrihet, utan också om NTs karaktär. I den värderingen var du påtagligt luddig (apropå konkreta undersökningar).

    Sedan till frågan Bokmässan. Problemet är att FiB/K upplät sin monter till en grupp som jag, och många med mig, ser som högerextremister. Detta, tillsammans med att Myrdal medverkat i NT, gör att vi alltmer oroligt undrar om FiB/K är på väg att ansluta sig till de högerextrema. Det hade kunnat gå alldeles utmärkt att försvara NTs yttrandefrihet, men tydligt markera att man finner deras åsikter vedervärdiga. Det har FiB/K inte gjort, det kommer skada FiB/K.

    PS Om tonen. Ola citerade ur en ganska lång intern debatt, där det ibland skrivs raljant och ilska. Allt hade inte det tonläget. Olas kommentar kom dessutom som ett svar på ett ganska grovt angrepp av Lennart Palm. Så de finns nog lite att jobba med vad tonläget på ”din” sida också. DS

  13. Gösta Lilja skriver:

    Jag fick i dagarna mitt näst sista ex av NT, jag har alltså sagt upp min prenumeration. Förekomsten av s k “fake news” i NT är inget som höjer mitt blodtryck nämnvärt, till skillnad från MSM, som jag läser sporadiskt efter fyrverkerierna under första Gulfkriget.

    Det är klart att NT:s enögda syn på flykting- och invandrarpolitik är beklagansvärd eftersom tidningen stirrar sig blind på symptom som uppstått efter Sveriges, d v s vårt eget agerande, inte minst i Libyen. Hur kan man delta i förstörelsen av ett land som inte gjort oss det minsta ont och vad är det för dårhushjon som fattar sådana beslut?

    Man tänker med saknad på Muhammed Ali som skulle ha sagt till vår tids bankruttna kleptokrater att Iraks, Libyens och Syriens folk har inte gjort mig det minsta ont. Ni får sköta era krig utan mig. Svenska ungdomar som, beväpnade till tänderna, uppehåller sig illegalt i Afghanistan bör förstås sändas hem.

  14. Knut Lindelöf skriver:

    Daniel C!
    Ok, så tycker du (som om du inte ens tagit del av min och andras argumentation).

    Jag anstränger mig för att diskutera sak, men det är inte lätt när man möts av personangrepp och rena tasksparkar. Ola Inghe har passerat alla gränser. Låt honom försvara sig själv.

  15. Leif Stålhammer skriver:

    Bertil C!
    Det var onödigt och barnsligt av mig att etikettera någon som salongsvänster. De talar ju för sig själva… och gör inte en fluga förnär. Folk är ju inte dumma. Praktiken avgör i slutändan. Vad gäller Din benämning “arbetarvänster”: om med det menas att arbetarklassen är den enda klass som har allt att vinna på yttrande – och mötesfrihet och en grundläggande förändring, som Marx tänkte sig, har jag inget emot att någon etiketterar mig som sådan… om det nu måste etiketteras. Jag är i likhet med Lindelöf och Jan Myrdal, yttrandefrihetsfundamentalist. I Voltaires mening vill jag tro. Vill passa på att varna för våldsframkallande liberaler. De dubbla måttstockarnas folk. Och som sagt: man kan inte vara lite gravid.

  16. Anders Persson skriver:

    Mats Björkenfeldt presenterade för en tid sedan en av de viktigaste böcker som skrivit om USA:s utrikespolitik under 2000-talet, Chicago-professorn John J. Mearsheimers The Tragedy of Great Power Politics (2001, med en uppdaterad utgåva 2014, Norton & Co).

    Vad som satte sig kvar i minnet var påpekandet att liberalismens kris kan förklaras med dess svaga punkt: medan de alla eller de flesta andra politiska ideologier: konservatism, nationalism, kommunism ja t o m fascism, vädjar till grupper, vädjar liberalismen, åtminstone i sin moderna form, til individen. Det gör den mycket mer “sårbar” eftersom, trots att det heter så, “ensam” inte är stark.

  17. Mats Larsson skriver:

    Knut L!
    Jag har läst ditt svar flera gånger, men har inte riktigt förstått.

    Låt oss testa en hypotetisk svensk situation. Andreas Norlén, mitt uppe i alla regeringsbestyren, uppträder i SVT Agenda och uttalar sig positivt om Hitler. Krav på omedelbar avgång, givetvis, men ska han ställas inför rätta? Om Norlén hade uttryckt sig kränkande om en folkgrupp är en sak, men att uttala sig positivt om Hitler är inget lagbrott (jmf Myrdal och Faurisson) Om Norlén, hypotetiskt, ställs inför rätta, anser du då att det är rätt; eller är det fel, han har bara utnyttjat sin yttrandefrihet?

    Steigan anser alltså att Ukrainas talman skulle ställts inför rätta och att det endast var den ukrainska regeringens nazi-influenser som hindrade en rättegång.

  18. Knut Lindelöf skriver:

    Bäste Mats Larsson!
    Det är inte heller svårt att svara på detta. Ukrainas och Sveriges medborgare lever för närvarande i två helt ojämförliga verkligheter. Min principiella inställning gäller Sverige. Jag kan kanske i mina drömmar önska mig att samma förhållanden gällde även Ukrainas medborgare, men där råder istället ett slags inbördeskrigstillstånd. Kan du inte förstå skillnaden?

  19. Dennis Zackrisson skriver:

    Daniel C!
    Kan du utveckla dig lite! Du påstår om Bokmässan att “problemet” (OBS! bestämd form singularis!) är att FiB/K upplät plats i vår monter för en av mässan stoppad publikation (Nya Tider) att redogöra för sin syn på att man inte får vara med, och att även Göteborgs Stad dragit tillbaka möjligheterna för dem att vara på annan plats, i linje med vår grundläggande paroll att försvara yttrandefriheten. Du påstår att FiB/K inte “tydligt markerat” att vi tycker Nya Tiders “åsikter vedervärdiga”!

    Vad är det för problem med det? FiB/K är inte tvingade ta ställning till olika tidningars innehåll. Vi kan tycka olika om det inom fronten. Vilken “skada” kommer att drabba FiB/K för att vi försvarar våra paroller? Vilka kommer att se till att vi “skadas”? Är du själv medlem i FiB/K?

  20. Anders Persson skriver:

    Mats L och Knut L!
    Lagar är olika i olika länder. I Tyskland (och Österrike, tror jag) är det straffbart att uttala sig positivt om Hitler eller vifta med nazisternas symboler.

  21. Mats Larsson skriver:

    Knut L!
    Upptrappningen vid Kertjsundet är knappast ett inbördeskrig, eller hur? Jag misstänkte redan förra veckan att något var på gång, Ukraina har åter fått en mer framträdande roll i rysk TV (samtidigt som Syrien i stort sett försvunnit). Kertjsundet var förstanyhet i morgonens nyhetssändning från Moskva.

  22. Anders Persson skriver:

    Ryssland har inget att vinna på en konfrontation, men det har Ukrainas ledning: det är presidentval 31 mars och Petro Porosjenko ligger i opinionsundersökningarna klart efter Julia Tymosjenko. Ekonomin är urusel, men genom att skrämma med “ryssen” kan Porosjenko & Co hoppas på generositet av Väst. Nu vill Porosjenko dessutom införa undantagstillstånd i Ukraina på 30 dagar.

  23. Knut Lindelöf skriver:

    Mats L och Anders P!
    Dagshändelserna i Ukraina ligger helt utanför ämnet för denna tråd. Diskussion om detta får föras på annan plats.

  24. Benkt Lundgren skriver:

    “Yttrandefrihetsfundamentalist” – ett bra begrepp som jag ansluter mig till. När man ställer mindre krav på yttrandefriheten i andra länder, t ex Ukraina, blir det knepigare. Och det mest groteska exemplet är fundamentalisten Jan Myrdal, som samtidigt försvarar Khomeinis beryktade fatwa mot Salman Rushdie 1989. Att Iran totalt trampar Rushdies yttrandefrihet under fötterna kan alltså stödjas, samtidigt som man frenetiskt försvarar Faurissons och Nya Tiders yttrandefrihet i Sverige. Hur går detta ihop? Inte alls, vad jag förstår. För tydlighetens skull vill jag berätta att jag haft en dialog med Jan Myrdal nyligen i denna fråga, så han känner till mig och vet vad jag tycker. Vad han skrev i den dialogen tänker jag naturligtvis inte återge utan hans godkännande.

  25. Knut Lindelöf skriver:

    Benkt L!
    Du tar liksom Mats L upp det där med “dubbel standard”. För min del gäller det först och främst den djupt folkligt förankrade svenska yttrande- och tryckfriheten. Alltså inte den i varken Iran, Kina, Ryssland eller i andra länder. Den liksom det statsskick de väljer är deras sak. För vår svenska demokrati är just den svenska yttrande- och tryckfriheten avgörande. Börjar riksdagen förbjuda åsikter (organisationer) hamnar vi på ett sluttande mot odemokrati.

    Jag har inga problem med att stödja t ex Rysslands och Kinas kamp mot Nato (USA) trots att både Ryssland och Kina inte har den yttrande- och tryckfrihet som vi har i Sverige eller som man har i USA (First Amendment).

    Jag är alltså en svensk yttradefrihetsfundamentalist, vilket dock inte innebär att jag tror på någon “absolut” yttrandefrieht, alltså att alla ska få yttra vad som helst när som helst och överallt. Vår lagstiftning är en rimlig lösning som har varit och är till stor nytta för Sveriges demokratiska utveckling.

  26. Benkt Lundgren skriver:

    Jag håller helt med om vikten av att till snart sagt varje pris försvara yttrandefriheten – men inte bara i Sverige. Avsaknad av yttrandefrihet bidrar starkt till att till att folket inte längre bestämmer över sitt statsskick och sina ledare. Avsaknad av yttrandefrihet i Iran, Ryssland och Kina är “deras sak”, skriver du – vilka “deras”? Knappast folkets! Jan Myrdal skrev en gång förtjänstfullt om ryssar under Sovjettiden som försökte skylla nazismens framväxt på yttrandefriheten under den tyska Weimarrepubliken. Han avvisade bestämt den åsikten. Man kan stödja en regim som kränker yttrandefriheten, eftersom de kan föra en rättfärdig kamp i övrigt (typexempel är Nordvietnam 1960-75). Men kränkningar av yttrandefriheten kan i sig aldrig försvaras (som Myrdal gjorde med Khomeinis fatwa) – eller negligeras (som du, Knut, verkar göra med dagens Iran, Ryssland och Kina).

  27. Mats Larsson skriver:

    KnutL!
    Ser fram emot din analys av vad som händer i Azov, och när du öppnar för kommentarer.

  28. Anders Åberg skriver:

    Benkt Lundgren!
    Demokrati och yttrandefrihet är inget som bara kan införas.

    I Sverige och i flera västländer är detta ett resultat av långvarig kamp mellan överheten och dess utmanare. Borgerlighetens kamp mot feodalherrarna och arbetarrörelsens kamp mot borgarna, plus dom delade maktcentra som blivit följden har präglat Västeuropa under lång tid och gynnat en demokratisk utveckling. Framväxten av starka arbetarorganisationer från 1900-talets början och fram till kanske 80-talskrisen har betytt oerhört mycket för demokratin och yttrandefriheten. Då uppstod två tydliga maktcentra i politiken och resultatet av WWII tvingade överheten till stor försiktighet.

    I Ryssland och Kina har, med kanske ett kort avbrott just innan och efter Ryska revolutionen, i stort sett hela tiden rått diktatur. Ingen dubbelmakt och inga demokratiska traditioner har sedan dess fått fäste där.
    Skall vi sitta här i Sverige och kräva yttrandefrihet där så är vi nog mest idealistiska drömmare.

  29. Knut Lindelöf skriver:

    Mats L!
    Vad gör att du är så nyfiken på just min analys? Det som sker i öppen dager omkring Azovsjön just nu råder rätt stor samstämmighet om, men vad som sker i skuggorna bakom scenen kan vi bara spekulera kring. Men som sagt, inte i denna tråd mer.

  30. Benkt Lundgren skriver:

    Jag utnämner mig härmed till inte bara yttrandefrihetsfundamentalist utan även “idealistisk drömmare”! Se Anders Åbergs inlägg.

    Att kräva yttrandefrihet i vilket land som helst är aldrig fel. Kränkningar av yttrandefriheten kan förklaras på många sätt, t ex den närmast totala bristen på demokratisk tradition i t ex Ryssland, Kina och Iran, men det kan aldrig försvaras. Det betyder inte alls att jag tycker att ett land med vidsträckt yttrandefrihet (som USA) alltid har rätt när de hamnar i konflikt med länder som har begränsad (Ryssland) eller obefintlig (Kina, Iran) yttrandefrihet. Det har jag heller aldrig påstått. Däremot verkar en hel del debattörer på högerkanten resonera på det sättet, men det är deras problem.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.