Alla hoppas på “väderomslag”. Det gör också jag. Sedan midsommar har jag följt olika vecko- och månadsprognoser på nätet. Dessa har gång på gång återkommit med budskapet om fortsatt varmt och torrt väder fyra veckor framåt. Det innebär för närvarande till mitten av augusti – minst.
I senaste prognoserna anges att den extrema hettan håller sig till början av augusti men att temperaturen därefter sakta börjar dämpas till omkring 25. Detta ligger också i linje med att medeltemperaturen är som högst under juli. Man kan inte utesluta att högtrycket som legat över oss så länge då börjar försvagas, men tecknen på det är ännu svaga.
Allvarlig naturkatastrof
10–14 dagar till med fortsatt hetta och torka, och sedan “bara” varmt med (åsk-) skurar här och där, innebär den allvarligaste naturkatastrofen i vårt land sedan 1800-talet, värre än missväxtåren 1866–67 och i klass med det kalla “året utan sommar” 1816. Detta kommer att innebära stora ansträngningar på vårt samhälle och om inte myndigheterna lever upp till folks förväntningar kan det få politiska följder i vårt land.
I DN är olika statsvetare inne på samma sak. Att stormen ”Gudrun” 2005 orsakade Socialdemokraternas valförlust har jag dock svårt att tro. Mina intryck från den tiden var att sosse-etablissemangets nonchalans under tsunamikatastrofen var det avgörande.
Men att vi står utan helikoptrar, brandbilar och flygplan kan man knappast beskylla just denna regering, som ju är lika ”laizzé faire”- eller ”låt gå”-styrd som sina företrädare. Vad som kanske har saknats är ett ”EU-direktiv” som i bestämda ordalag sagt åt Sverige att rusta upp brandberedskapen. Numera är ju myndigheterna mer noga med att följa sådana ”prikazer” än att lyssna på folkets röst.
