Vi står nu inför den största omvälvningen av världen på 80 år. Då, 1945 efter krossandet av Nazityskland och med ett Europa i ruiner formades den nya ordningen av världens då ledande politiker.
Redan i februari 1945 – innan Nazityskland kapitulerat – visste de allierade (Sovjetunionen, Storbritannien och USA) att de skulle segra. Då träffades Churchill, Roosvelt och Stalin i Jalta på Krim, där de planerade för det nya Europa efter Nazityskland. De beslutade också att träffas i San Francisco senare på våren 1945 med alla sina allierade och anta den nya FN-stadgan. I juli 1945 efter Nazitysklands kapitulation träffades de tre stora åter, denna gång i Potsdam utanför Berlin, där man fastslog Tysklands nya gränser, beslutade förbjuda nazistiska organisationer och att straffa tyska krigsförbrytare, vilket ledde till de 13 Nürnbergrättegångarna. 1949 i Paris undertecknades till sist själva fredsfördraget mellan alla inblandade. Då fick Europas länder sina nya gränser fastställda och världen gick in i en den så kallade efterkrigstiden, den tid då vi alla 40- och 50-talister växte upp.
Det kalla kriget
Men snart blev motsättningarna tydliga, varpå Västsidan bildade försvarsalliansen Nato och Sovjet-sidan följde upp med sin så kallade Warszawapakt. Därmed inleddes det kalla kriget. Den nya världsbilden då bestod av Europas stormakter tillsammans med USA (Nato) å ena sidan och Sovjetunionen bakom järnridån (Warszawapakten) å den andra. Terrorbalansen höll de lugna inom sina respektive revir tack vare rädslan för kärnvapenkriget. Vid sidan av dessa fanns egentligen ingenting, endast en massa U-länder (U=underutvecklade) som ännu endast tjänade som leverantörer av billiga råvaror till de rika i Väst.
Fram till idag kan man säga att denna uppdelning av världen huvudsakligen varit rådande även om mycket förändrats genom åren. Det är denna gamla världsordning som Västvärldens alla ledare anser måste försvaras till varje pris. Det är den som ska försvaras med ett utvidgat Nato ända bort till Sydkinesiska havet.
Efter Berlinmurens och Sovjetunionens fall runt 1990 har USA och Nato ensamt dominerat världen genom sin dollarmakt och sin militärmakt. Men Kinas, Indiens, Indonesiens, Brasiliens, Sydafrikas… och andra U-länders ekonomiska frammarsch de senaste decennierna har gjort den gamla världsordningen obsolet. I spetsen för U-ländernas förvandling till moderna industristater går Kina och Ryssland. De kräver nu att få inta sin rättmätiga plats i världsekonomin. Men alltså, denna rimliga utveckling försöker USA, med sitt Nato och sina allierade att blockera.
Natos expansion
Den första militära konfrontationer mellan dessa block såg vi i Kuwait 1990, sedan i Jugoslavienkrigen 1991–1995 och mer eller mindre hela tiden (sedan al Nakba 1948) i Mellanöstern (Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Palestina). Från 1994 har Nato stegvis expanderat mot Rysslands västgräns och 2008 deklarerades att även Georgien och Ukraina skulle anslutas till Nato. Då satte Ryssland ner foten och ingrep ”storskaligt” (dock ej oprovocerat) militärt för att bistå sina hårt ansatta ryskspråkiga landsmän i områden i östra Ukraina.
Trots historiskt omfattande insatser i det västerländska Ukrainaprojektet är man nu vid vägs ände. Föreställningen att Putin är den nye Hitler och att denne med alla medel måste nedkämpas militärt trummades ut av USA, Nato och EU och deras lydiga medieapparat. Allt bygger i grunden på denna grova förenkling. Att det alltså inte är sant börjar sakta sippra ut lite varstans.
Putin kommer inte att fortsätta och ta resten av Ukraina, gå vidare in i Finland, Baltikum, Polen, Ungern… och lägga under sig stora delar av Västeuropa. Kriget handlar för Ryssland inte om att erövra territorium, utan om att sätta stopp för Natos utvidgning, i grunden inget annat.
Europas Waterloo
Men nu är det alltså slut. Någon utväg gives icke längre för Väst. USA och Nato tvingas dra sig tillbaka. Ryssland har inte bara vunnit militärt, utan är också på väg att vinna moraliskt. Västvärlden var i sin uppblåsta självgodhet övertygade att ingen annan kunde mäta sig med deras ekonomiska och militära muskler, därför passade man 2014 på att iscensattes Majdankuppen i Kiev efter att ha smitt vidare på alla interna konflikter i gamla nu fria sovjetstater. Ukraina skulle ta storkriget (med västeländska pengar och vapen) som till sist skulle knäcka Ryssland. Cyniskt, visst. Men dags att inse att så är fallet.
Därför signalerar nu den tillträdande USA-presidenten Donald Trump att han ska dra sig tillbaka, samtidigt som han visar musklerna genom att utvidga intressesfären i sitt närområde med Panama, Mexico, Canada och Grönland. Det blir då en sammanhållen landmassa möjlig att försvara. Europa förlorar då sin nyckelställning, Nato blir onödigt, USA kan avveckla sina hundratals baser runt jordklotet och EU kommer att falla samman som det instabila korthus det i realiteten är.
Vi går alltså mot en ny världsordning, och vi ser nu konturerna av hur den kommer att te sig. Putin och Trump kommer snart att träffas på sin ”Jaltakonferens” och göra upp om hur fortsättningen ska hanteras. Vi har sedan att vänta en lång diplomatisk process där alla inblandades gränser och intressesfärer kommer att förhandlas och så småningom stadfästas på en stor ”Parisfredskonferens”. Om inte allt detta av någon anledning kapsejsar på vägen går vi alltså mot en ny europeisk och en ny världsordning och en mycket svår tid för Europa.
Knut L!
Där finns mindre fel i kartan, som att Australien hamnat i ”globala syd”, och att Japan saknas. Det stora felet är, att kartans gula ”globala syd” i verkligheten är delat mellan att vara orienterat mot västländer, och att vara orienterat mot det nya östblocket. Denna delning av syd mellan öst och väst gäller både syds medborgare och syds statsledningar.
Jag undrar varför det nya östblocket inte visas som ett block? Att urskilja den nya blockbildningen som omfattar Ryssland, FR Kina, DFR Korea och Iran är ingen lögn, bara för att borgerliga media ofta skriver så.
Vad menar du med detta: ”1949 i Paris undertecknades till sist själva fredsfördraget mellan alla inblandade. Då fick Europas länder sina nya gränser fastställda och världen gick in i en den så kallade efterkrigstiden, den tid då vi alla 40- och 50-talister växte upp.” Åsyftar du de ganska begränsade avtalen från Paris 1947? De avtalen berörde inte alla, bara fem mindre mäktiga stater, med gränsändringar som var perifera för Europas framtid (Italien, Finland, Rumänien, Bulgarien) och i Ungerns fall ingen gränsändring. Paris 1947 var småplock, ingen ”process där alla inblandades gränser och intressesfärer [kom] att förhandlas och … stadfästas”.
Du skrev: ”Vid sidan av dessa [två block i kalla kriget] fanns egentligen ingenting, endast en massa U-länder (U=underutvecklade) som ännu endast tjänade som leverantörer av billiga råvaror till de rika i Väst.” Jag har icke nog kunskaper för att värdera den utsagan. Jag kan bara konstatera, att du inte håller med Jan Myrdal, som sade vid stiftskonventet i Växjö sift 1980 att ”Många personer tror faktiskt också att Ryssland [Sovjetunionen] inte är imperialistiskt i denna mening – den utsugande – och att väst är demokratiskt i någon världsmåttstock. I båda fallen går det att visa att så inte är fallet. Moskva utnyttjar den ojämlika situationen. Dess affärer med Tredje världens råvaror är precis lika cyniska som andra utsugande länders. Man köper indisk tobak billigt och säljer ut den dyrt på världsmarknaden. Vad hjälpen beträffar är den kapitalexport. Redan 1975 hade Moskva fått igen sin så kallade hjälp till Indien. sedan dess går hjälpverksamheten med överskott för Moskva. Denna u-hjälp är bara ett sätt att föra över resurser från Indien till Moskva. Att Förenta staterna fungerar likadant vet ni.” Till skillnad från Jan M säger du att utsugningsflödet endast gick ”till de rika i Väst”, inte i öst.
Du skrev: ”I spetsen för U-ländernas förvandling till moderna industristater går Kina och Ryssland.” Att västländer i stort sett vore utvecklingssaboterande och utsugande för stater i syd, men FR Kina och Ryssland genomgående vore befriande och utvecklande, är måhända en djärv generalisering.
Du skrev: ”Den första militära konfrontationer mellan dessa block såg vi i Kuwait 1990, sedan i Jugoslavienkrigen 1991–1995 och mer eller mindre hela tiden (sedan al Nakba 1948) i Mellanöstern (Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien, Palestina).” Jag förstår inte vilka ”dessa block” skulle vara, särskilt i Kuwait 1990. Du menar tydligen, att efter kalla kriget har där funnits två sidor i världen, dels det förtryckande väst, dels alla andra, som trots sina brister har haft rätt att göra motstånd mot väst. Menar du att Kuwaitkriget 1990–1991 var ett krig mellan väst och ”alla andra?blocket”, med Saddam Husseins Irak som förkämpe för ”alla andra-blocket”? Jag ställer ingen trickfråga, som utnyttjar att det är socialt skamligt att heja på Saddam. Jag har själv undrat om Irak kunde företräda ett enande av Arabien i kamp mot stormakters splittring av Arabien. (Inom parentes, märk den konstiga detaljen, hur ovant ordet ”Arabien” ligger i munnen, som om där funnes ett tabu att tänka sig ett arabiskt enande, till skillnad från ”Tyskland och Italiens enande” som vi läste om i skolan.)
Du skrev: ”Från 1994 har Nato stegvis expanderat mot Rysslands västgräns och 2008 deklarerades att även Georgien och Ukraina skulle anslutas till Nato. Då satte Ryssland ner foten och ingrep ’storskaligt’ (dock ej oprovocerat) militärt för att bistå sina hårt ansatta ryskspråkiga landsmän i områden i östra Ukraina.” Du borde ha satt punkt efter ”militärt”! Då skulle du ha företrätt en försvarlig ståndpunkt. Men när du anger att stormakter kan börja kriga med hänvisning till hur det står till inne i andra suveräna stater, då företräder du imperialism.
Du skrev: ”Putin kommer inte att fortsätta och ta resten av Ukraina, gå vidare in i Finland, Baltikum, Polen, Ungern… och lägga under sig stora delar av Västeuropa.” Du struntar i att detta är en halmgubbe, eftersom det är dina minst genomtänkta meningsmotståndare som har sagt så. Det omedelbara hotet från östblocket mot Europa är inte att stora truppförband skulle tåga till Rhen, utan tusen sorters imperialistiska djävulskap.
Jan Arvid G!
Ingen vet hur det kommer att gå. Min bild av den kommande världen är självklart målad med mycket bred pensel, kanske alltför bred. Den som lever får se.
Knut Lindelöf har säkert rätt!
”Den som lever får se”, om vår värld är sig lik om hundra år. Kanske går världen fortfarande i samma spår?
Knut L!
Du har länge kritiserat “rules based order”, och hävdat att det innebär Förenta staternas översitteri. Låt oss antaga, for argument’s sake, att din beskrivning är riktig. Med den fritt tänkande Donald Trump i ledningen kommer väl “rules based order” att försvinna från världspolitiken, eftersom han, enligt dig, inte vill ha något internationellt system, utan stormakter med intressesfärer, vilket leder till försvinnandet av allianssystem och militärbassystem.
Har jag rätt om detta? Eller tror du att där även i fortsättningen kommer att finnas anledning att säga, att Förenta staterna gör allt fel, och håller världen i ett strypgrepp, och hindrar världens utveckling i bättre riktning?
Jan Arvid G!
Angående: ”inte vill ha något internationellt system, utan stormakter med intressesfärer”
Två tecken som tyder på det:
1. Trump har full förståelse för att Ryssland inte vill ha Nato i Ukraina
2. Marco Rubio, nya utrikesministern, uttalar sig negativt om rysk, iransk och kinesisk närvaro i USA:s hemisfär d v s Nicaragua, Kuba och Venezuela
Huruvida t ex Kina har rätt till en hemisfär eller i vilken omfattning Ryssland tillåts ha det är så vitt jag vet fortfarande oklart.
Sven A!
Tack för genomtänkt svar. Den intressanta frågan till Knut L kvarstår: Har ”rules based order”, som KL ser som världens stora problem eftersom det vore liktydigt med Förenta staternas tyranni, nu försvunnit? Det vore ju ett oväntat genombrott för KL:s världspolitiska program!
Jan Arvid G!
Jag är jätteintresserad av vad ”rule based order” betyder.
Det låter bra men vad avses? Eller är det ett sådant positivt laddat begrepp där man själv kan fylla i betydelsen och samtidigt tro/hoppas på att alla andra menar samma sak? Jag tänker på t ex FN-stadgan, Genevekonventionen och domslut från ICJ och ICC. Men så visar det sig att de domstolarna inte erkänns av USA, representanthuset har t o m beslutat om sanktioner p g a av den ”felaktiga” domen mot Netanyahu. Andra sådana begrepp är att vår ”way of life” måste försvaras. Jo men vad innebär det där med ”vår livsstil”? Har du och jag samma livsstil förutom att vi ägnar tid på lindelof.nu? Alltid roligt att också prata om våra traditioner t ex när det gäller mat, alla är överens om att de måste bevaras. Jag tänker då på vad min mamma lagade och vad mästerkokerskan Nelly Svensson lagade (min mormor). Andra tänker på vad deras mamma lagade, men var det samma mat?
Sven A!
Jag har aldrig definierat ”rules based order”; det är Knut L som brukar förkasta denna ordning. KL skrev: ”något man på engelska kallar: ’The Rules Based International Order’, som är den världsordningen som USA påstår måste gälla alla.” Fråga honom.
Jan Arvid G!
Spontant, såg du inte att jag också förkastar en ”rule based international order” fram till det ögonblick då jag sett en definition på vad det betyder. En internationell ordningspolis med fullständiga befogenheter enligt regler som inte är kända av någon, varken den som stör ordningen eller den som skall hålla efter den, verkar vara motsatsen till ordning.
Nej, vill man veta vad ’The Rules Based International Order’ är för något, måste man fråga några av de politiker som brukar använda uttrycket som något positivt. Det är de som måste definiera det och förklara hur de tänker få länder med motsträviga politiker eller befolkningar att acceptera denna ”ordning”. Inklusive Trump och hans väljare.
Jag har alltid uppfattat ”Rules Based Order” som att vi alla ska underordna oss ordningen som säger att vi alltid har skyldighet att fråga USA om hur reglerna i varje enskilt fall ser ut! Och i den meningen kan jag inte se att USA under Trump är mindre intresserade av att bestämma dagordningen, i varje fall för Grönland, Kanada, Mexikanska Golfen och Panama!
En sökning i Försvarsberedningens totalförsvarsrapport 2024 efter ”regelbaserade” ger det 11 träffar dock ges tyvärr ingen definition av ”den regelbaserade världsordningen”.
Partiledaren Nooshi Dadgostar använde uttrycket den ”regelbaserade världsordningen” i en artikel i ETC den 6:e november i fjol. Det var ju ett utmärkt tillfälle att få reda på vad uttrycket betyder så jag skickade en e-post till vänsterpartiets försvarspolitiska taleskvinna Hanna Gunnarsson. För att förtydliga min fråga citerade jag Frida Stanne och Trita Parsi deras artikel i ”Parabol”: ”För det tredje hör vi nästan dagligen devisen att ’försvara den regelbaserade internationella ordningen’ – helt utan att någon tycks veta vad det är. Sättet på vilket våra politiker använder begreppet visar att de oförsiktigt sammanblandar det med folkrätten eller FN-systemet. Många verkar inte ens veta att det inte har med FN-stadgan att göra utan är en amerikanskt definierad ordning som används godtyckligt av Washington för att bevara sin dominans.”
Gunnarsson svarar då att Dadgostar menade ”folkrätten” och det skulle användas i fortsättningen i utrikes- och försvarsutskottet.
Jag tror på det när jag får se det.