En ropandes röst i öknen

Hej-vad-det-gar-for-ministaren

Hej vad det går för ministären. Bild: Auguste Desperret 1831

Med en dåres envishet hävdar Birger Schlaug att ständig tillväxt är omöjlig. Tyvärr har han alldeles rätt men mot dumheten kämpar inte bara gudarna förgäves. I alla tider har kloka och välunderbyggda åsikter haft svårt att hävda sig mot etablerade, invanda uppfattningar.

Tisdagen den 19 augusti var årsproduktionen av jordens ekologiska resurser slut för år 2014. Varje år infaller Overshoot day – ett begrepp som beskriver trycket på jordens resurser – allt tidigare, vilket är ett tecken på att människan inte lever tillräckligt hållbart.

Men människan är i det här sammanhanget inget enhetligt begrepp. Förbrukningen av resurser måste sättas i relation till vilka livsvillkor de förmår skapa. Vilket kräver någon form av mått på vad som kan förväntas av ett gott liv. Sedan 1990 har Förenta Nationernas utvecklingsprogram beräknat ett sådant mått kallat Human Development Index (HDI).

HDI är beroende av en rad parametrar som förväntad livslängd, utbildning och BNP och utgör en grov uppskattning av vad som kan sägas krävas för ett gott liv. Värdet på HDI kan ligga mellan 0 och 1. När HDI ligger över 0,8 för ett land finns det godtagbara livsförutsättningar för dess invånare. Förutsättningar som borde vara tillgängliga för alla människor på vår jord.

Samtidigt finns ett, inte lagbundet men erfarenhetsmässigt konstaterat samband mellan HDI och den belastning ett land utgör för jordens resurser. Belastningen kan uttryckas i enheten globala hektar per person. Det antal hektar av jordytan som varje invånare i ett land tar i anspråk för sin livsstilsberoende konsumtion.

EN-ROPANDES-ROST-I-OKNEN

Diagrammet ovan är från år 2005 och visar att endast ett av jordens länder, Kuba, då låg inom det intervall där goda livsvillkor existerade samtidigt med att landets förbrukning av jordens resurser var långsiktigt hållbar. Låt oss ta det som, kanske inte ett bevis, men en antydan om att ett sådant tillstånd är möjligt att uppnå.

Genom politisk styrning kan ett land skapa goda livsförutsättningar för sina invånare. Kuba kan ses som ett beundransvärt exempel på hur man med väl använda knappa resurser har lyckats med detta. Men skulle det vara möjligt att ett land, utan en tvingande nödvändighet, nöjde sig med att förbruka endast så mycket som vår planet tål. För Kuba finns den tvingande nödvändigheten i form av USA:s halvsekellånga handelsblockad som sätter en mycket hårdhänt gräns för vad landet ges möjlighet att förbruka.

Men hur kan den tvingande nödvändigheten komma att se ut i ett land som Sverige där överförbrukningen av jordens resurser är en ickefråga i valrörelsen och behovet av tillväxt ständigt upprepas som ett mantra?

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , ,

  3 kommentarer for “En ropandes röst i öknen

  1. Sven Andersson
    2014-09-11 kl. 0:02

    Skulle vilja byta ut artikelns “tillväxt” mot “ändliga resurser”. Rent nationalekonomiskt innebär inte en tillväxt av BNP nödvändigtvis
    ökad resursanvändning. Klipper jag ditt hår eller passar jag dina barnbarn mot betalning ökar jag också BNP förutsatt att du inte använde dig av de tjänsterna innan. Så i princip är jag för en ständigt ökad tillväxt, det finns mycket viktigt ogjort arbete på den här planeten.

  2. 2014-09-11 kl. 10:35

    Inte minst finns det ett enormt behov av omställning av ekonomin till mindre förbrukning av energi och andra naturresurser. Och det kommer också att kräva mycket arbete. D v s öka BNP. Eller är Birger emot att man gör detta?

    Dessutom har jag undrat hur Birger får ihop sitt resonemang med Pikettys. D v s om man över huvud taget tillåter avkastning av kapital d v s vinstdrivande verksamhet måste BNP växa med mer än avkastningen för att inte kapitalägarna ska ta allt mer av oss andra. D v s nolltillväxt kräver nollvinst.

    Men jag har inte fått nåt svar på någon av dessa frågor. Det hade annars varit kul att se hur han tänker.

  3. Henrik Linde
    2014-09-12 kl. 7:45

    Man kan tvista om ordval och användning och tolkning av begrepp som BNP. Jag vill ställa frågan på ett långt mer övergripande sätt. Vart är vi på väg och varför finns ett sådant ointresse bland politiker att ta ansvar för vare sig resans mål eller dess vilda framfart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.