En stulen revolution? (VI): Mellanakt

ap-6-11-dannebrog_lorenzen

Den danska flaggan, Dannebrogen, kommer nerdalande från skyn under ett danskt härtåg i Estland i början på 1200-talet. Målning av C.A. Lorentz 1809. Det är inte uteslutet att någon av männen är någon anfader till mig.

En del har undrat varför jag engagerat mig så djupt i Estlands historia; har jag några personliga bindningar?

Mitt första svar har varit att som skåning kan jag kanske räkna med att någon av mina danska förfäder befann sig i Viljandi den dagen 1208 då danska flaggan (Dannebrogen) lär ha fallit ner från himlen.

I andra hand har jag hänvisat till den handfull exilester, eller barn till exilester, jag lärde känna som kollegor under min tid på SMHI. Två av dem var under olika perioder mina chefer, en av dem, åren 1974-79, den kände TV-meteorologen Leo Rannleet. Här den 31-årige Leo i en premiärsändning tisdagen den 2 september 1958.

Leo Rannaleets fader Voldemar var en berömd estnisk flygare som, tillsammans med en balttysk greve Heinz Ungern-Sternberg fullbordade den första sportflygningen Tallinn-Stockholm (Barkarby).

ap-6-svd-29-sep-1933

Estlands ambassadör Friedrich Akel hälsar de båda estniska flygarna Ungern-Sternberg och Rannaleet (före 1937 Vunn) välkomna till Sverige på Barkaby flygplats i slutet av september 1933. Året efter skulle Ungern-Sternberg med nöd och näppe överleva en flygolycka. Som ”hemkallad” balttysk, skulle han stupa i Ostpreussen i januari 1945. Ambassadör Akel blev, vid 70-års ålder, avrättad i Tallins fängelse i juli 1941. Voldemar Ranneleet-Vunn skulle dock med sin familj lyckligen ta sig över till Sverige 1944 (ur SvD 29.9 1933).

Dessutom fanns det på det kosmopolitiska SMHI (åtminstone) en estlandssvenska och en ingermanländska.

Exilbalternas politiska isolering
För det tredje tillhörde jag dem som under 70- och 80-talet ville uppmuntra kunskaperna om och solidariteten med de baltiska folken. Mina baltiska kollegor låg ganska lågt politiskt i det avseendet, så det var helt på mitt eget initiativ som jag brukade ersätta ordet ”Baltikum” i väderrapporterna med ”de baltiska staterna”. Det vann genklang hos mina kollegor men fick avbrytas när Sovjetunionens ambassad i ett brev till SMHI (via UD) påpekade att det inte fanns några ”baltiska stater” och att det borde heta ”västligaste Sovjetunionen”!

ap-6-vaderprognos

En väderrapport från 1 oktober 1974 där det senare förbjudna orden ”baltiska staterna” användes. Enligt det arkiverade schemat var jourhavande senare på 80-talet den kände TV-meteorologen Erik Liljas.

I ett debattinlägg i Norrkäpings Tidningar hösten 1976 oroades jag dock för exilbalternas självvalda ”politiska isolering” i Sverige. Därvid stödde jag mig på ett tidigare debattinlägg av en forskare på Handelshögskolan Karlis Goppers, som i ett uppmärksammat inlägg i SvD 21 december 1974 hävdat att exilbalterna politiskt har valt ”fel sida”. ”Balternas kamp är riktad emot imperialismen – inte kommunismen. I sitt hat mot förtryckarna ser inte exilbalterna detta och isoleras i Sverige.”

ap-6-svd-21-dec-1974

Karlis Goppes debattinlägg i SvD 1974. Klicka på bilden för läsbar artikel!

Som styrelsemedlem i Ordfront sökte jag senare (kring 1980) slå en brygga till exilbalterna och stödde aktivt förslaget att ge ut Ulo Ignats och Håkan Holmbergs böcker om de baltiskan staterna. Liksom Andres Küng hade dessa övertygade liberaler svårt att få gehör bland sina partikamrater på den borgerliga sidan. Återstod för dem bara det ”kommunistanstuckna” Ordfront och det ”maoistiska” Oktoberförlaget.

ap-6-oktoberforlaget

De ledande i Oktoberförlaget 1977, Kalle Hägglund, Kicki Askelin och Robert Aschberg, ett par år innan de började ge ut böcker av Andres Küng och Ulo Ignats.

När de baltiska staterna 1992 blev fullt självständiga hade min familj och jag flyttat till England för mitt europeiskt inriktade meteorologiska arbete. I det sammanhanget träffade jag en och annan baltisk kollega. Vi talade dock aldrig politik.

Estland tillbaka i fokus
Det som fick in mig på det ”estniska spåret” igen var den utrikespolitiska kris som började i februari 2014. Redan i maj 2014 tyckte jag att något luktade illa och dristade mig att varna för den russofoba propagandan och, innan det blivit ”verboten” här i landet, antyda att Rysslands argument inte får ringaktas och avfärdas som osanningar. I juli 2014 varnade jag för att, som utvecklingen framskred, såg det ut som om Väst återigen, försöker betvinga Ryssland genom en ”Operation Barabrossa II” i slow-motion. I detta spel kunde, återigen, de baltiska folken utnyttjas som småmynt.

Men det som gav ”vittring” på Estland var det estniska riksdagsvalet 1 mars 2015. Den svenska nyhetsbevakningen var usel och russofob.

ap-6-sid-19-29-feb-svd

SvD:s (genom TT) artikel dagen före valet i Estland. Dagens Nyheter och andra var ännu mer alarmistiska och hade t.o.m. mobiliserat brittske försvarsministern som mullrade hotfullt om hotet från Ryssland.

Dagen efter kom SvD in med ett totalt vilseledande notis enligt vilket det ”ryssvänliga partiet” i Estland skulle ha gått på en brakförlust och regeringspartiet gått framåt.

ap-6-sid-11-2-mars-svd

Till höger SvD:s TT-notis dagens efter valet i Estland. Att SvD av pressläggningstekniska skäl måste gå ut med ofullständig information är en sak, en annan är att de aldrig följdes upp och korrigerades.

I slutändan visade det sig att Centerpartiet gått framåt och fått 24.8% av rösterna. En bra valprognos för ovanlighetens skull. Lägg också märke till den sluga desinformationen på slutet. Det sägs inte rakt ut, men TT/SvD får det att låta som om bara ryssar röstat på Centerpartiet, ”en fjärdedel” är ju som bekant detsamma som 25%. Men som jag sade i mitt inlägg på lindelof.nu (se nedan) eftersom cirka 15% av befolkningen inte har rösträtt därför att de tillhör den del av den ryska minoriteten som inte lärt sig estniska och därför inte kunnat bli fullvärdiga estniska medborgare, så innebär det att av de 25% av de röstberättigade som röstat på Centerpartiet är en stor del, kanske 40%, ester. Om min matematik inte sviker mig så skulle 10% av den rent estniska befolkningen rösta på Centerpartiet.

Någon ytterligare artikel, valanalys eller ens rättelse såg jag inte till i SvD under denna period. Det blev att gå till det förkättade ”nätet”. En bloggare, som till skillnad från ”etablerade media”, gav saklig information om valet i Estland var Enn Kokk.

Rapporteringen var så usel att man bara av det skälet blev nyfiken på vad som verkligen hänt. Det ledde till en artikel om ”Visst angår oss Estlands affärer”. När esterna inte röstade som Sverige och stormakterna önskade tappade dessa intresset för Estland. Känslan av att landet för ”den internationella samfälligheten” bara hade värde som ”småmynt” förstärktes.

Men små och svaga länder kan lätt utnyttjas för provokationer. Det diskuterade jag i en artikel ”Möjliga provokationer i öst?” för ett år sedan.

Om vi ska ”dö för Estland”…
Men om vi nu riskerar att ”dö för Estland” så är det ju bra att veta vad man ska dö för. Är alla ester mer eller mindre anti-kommunistiska fascister eller nazister? Är de alla, eller har varit, oskyldiga offer för rysk, kommunistisk och/eller sovjetisk terror och ockupation? Eller är det ett land och folk som många andra, men med egna myter och kontra-myter?

Jag började studera Estlands historia mer ingående. Strax innan jag publicerade första kapitlet i serien Vad vet vi om Estland? kommenterade jag ett intressant TV-program om Martina Haags estniska bakgrund.

ap-6-m-haag

Programmet med Mariina Haag påminde mig om de komplicerade åren efter 2:s världskriget med hemliga expeditioner över Östersjön till baltiska gerillagrupper.

Jag hade lånat hem flera kilo böcker om Estland från Carolina Rediviva och Stadsbiblioteket. Den stora ögonöppnaren var Imbi Pajus böcker om Estlands historia. De gjorde mig medveten om den debatt som sedan ett tiotal år först bland estniska historiker och mellan finska och estniska. Vad var myt och verklighet i den estniska historieskrivningen? Här ger jag mer detaljer.

Jag hycklade inte när jag uttryckte min stora uppskattning av Imbis böcker, trots att hennes slutsatser inte alltid stämde med mina. Hon polemiserade ärligt med dem som hade andra uppfattningar och återgav deras argument på ett hederligt sätt. Det var tack vare Imbis böcker som jag blev medveten om Magnus Ilmjärvs stora avhandling Silent submission, om Estlands utrikespolitik 1918-40. Den har varit ovärderlig.

Imbi Paju och jag har också fått kontakt, sedan hon på estniska omvägar blivit medveten om min serie. I början på november hade vi en givande brevväxling, först på finska sedan på engelska. Imbi kan dessutom både svenska och ryska!

Ska också svenskarna lägga sig i?
Vad hon och alla andra ester, i Estland och i exilen, har tyckt om mina senaste artiklar vet jag inte, ty det har blivit knäpp tyst. Också en del av mina finska kontakter har tystnat. Men jag känner mina Pappenheimrare.

ap-6-trollvinter13

En symbolisk bild (ur Tove Janssons Trollvinter) av hur småfolken i öster (finnar, ester, letter, ingermanländare osv) ser på Svensken (t.h), alltid beskäftig, störande och lite dum i sin snällhet.

Liksom finnarna irriteras säkert esterna av att utlänningar, i synnerhet ”de storvulna svenskarna”, vet så lite om deras land, folk och historia. De uppskattar när svenskar vet lite grand, som t ex att estniska inte är släkt med ryskan, att Estland tillhörde Sverige i 150 år, att universitetet i Tartu, länge det enda i Baltikum, grundlades av Gustav II Adolf, att Ösel är den stora ön i söder och Dagö den lilla i norr, att presidenten för närvarande heter Kersti Kaljulaid, att man är med i EU och har euron som valuta.

ap-6-sibeliuksenkatus

Finländare uppskattar de turistande svenskar som lärt sig så mycket om Finland att de inte tror att de tvåspråkiga gatuskyltarna är uppsatta för deras skull. Men sen får det räcka…

Liksom finnarna vill nog esterna att utlänningar, i synnerhet svenskar, inte vet ”för mycket”. Därför känner de sig trygga när de lever i föreställningen att en text på finska eller estniska är lika väl skyddad för främmande insyn som om den låsts in i Fort Knox. En svensk som lärt sig så mycket av deras språk att han kan ta sig fram till ”hemligheterna” ses med samma välvilja som en hacker i Pentagon.

Den STORA upptäckten
Det var när jag googlade på den estniske generalen John Laidoner som jag den 10 oktober av en ren tillfällighet hamnade på en estnisk sajt med scannade bilder av så gott som alla estniska dagstidningar sedan 1800-talet. Bingo!

ap-6-postimees-17-mars-1940

Den i Tartu utkommande dagstidningen Postimees (Brevbäraren) berättar 17 mars 1940 att Selma Lagerlöf just avlidit.

Nu blev det t ex möjligt att kolla ett egendomligt omnämnande i en sovjetkommunistisk bok Soviet Estonia från 1980. I den hade nämligen påståtts att det varit kommunal- och fyllnadsval i Estland hösten 1939 – och att kommunisterna segrat eller gått framåt! Eftersom de liberala tidningarna har givit rådet att all information som strider mot gängse nyhetskällor och vederhäftig vetenskap ska betraktas som ”rysk desinformation” så låg ju den sovjetkommunistiska boken riktigt illa till.

Men om nu inte KGB (eller FSA som dom heter numera) har lagt ner övermänskliga ansträngningar på att skapa ett jättelikt helt falsifierat estniskt tidningsarkiv, så måste jag tro på vad jag kan läsa i Päewaleht (Dagbladet) och Postimees (Postmannen) och andra estniska dagstidningar från 1939-40. Tyvärr saknas den kommunistiska Rahva Hääl (Folkets Röst), vilket kan bero på att arkivexemplaren förstördes under den tyska ockupationen.

Men kan jag läsa estniska? Nja, med det är det si och så. Men det är inte helt omöjligt:

1. Google översättning
De estniska texterna är scannade och kan köras genom Google translate. Dock får man den svenska översättningen via en engelsk översättning, dels verkar inte Google ha haft något större intresse för Estland över huvudtaget. Så här ser en typisk Googleöversättning ut (om Selöma Lagerlöfs död hämtat ur Postimees den 17 mars 1940):

”Stokholmist, den 17 mars. (TT), Selma Lagerlöf, Nobelpriset 1999. Pristagaren dog 81 år wanuses. Stokholmist meddela DNB Selma Lagerlösi drabbats av huvudmannen på grund av blödning från utmattning. Dr. phil. h. e. Selma Lagerlöf föddes den 20 november 1858. a. Wärmlandis WANÅS Mårbacka herrgården, där han tillbringade också sin ungdom. 1882-1885 studerade han vid Stockholms õpetajatescminaris och behandlas med det under många år som lärare i grundskolan flickor i den lilla staden Landskrona.”

Som synes måste den estniska texten bearbetas för att göra jobbet enklare för Google. Att den inte vet att ”Stokholmist” betyder ”från Stockholm” förvånar mig dock. Vidare lämnas en massa ord som börjar på töö- ofta helt oöversatta. ”Töö” betyder arbete och allt som har med arbete, arbetare, arbetskonflikt o s v börjar med dessa tre bokstäver. Google verkar ha byggt sin statistik på finans- och bankkontrakt på estniska och engelska.

2. Arkivet är inte felfritt
Före kriget satte de flesta av tidningarna i tysk frakturstil som är svårtolkad för skannrarna. Det sker ofta förväxlingar mellan u och n, mellan c och e. mellan ii och ü. Det som idag stavas med v stavades då med w som skannern ofta förväxlar med m eller tolkar som lv. ”Lagerlöf” lästes ovan som ”Lagerlös”, eftersom ”s” i frakturstil liknar ett ”f”. Att det finns ett ”i” i slutet beror på att författarinnan genom att ”drabbas” får sitt namn i genitiv!

Ibland gör flugskitar orden helt obegripliga. Andra trycktekniska problem gör att texten är så otydlig att man måste vara född est för att ana vad som står där. Men också en est står handfallen när trycksvärtan inte bitit.

ap-6-fraktur

En bit av en estnisk tidning från 30-talet som är obegriplig också för en infödd est.

De flesta av mina artiklar är byggda på noggranna referat och exakta översättningar, men i en hel del har jag bara fått med andemeningen.

3. Finska och estniska – som svenska och frisiska?
Estniska förhåller sig till finska – skulle jag tro – ungefär som frisiskan förhåller sig till svenskan, alltså inte så nära som danskan, men heller inte så långt borta som holländskan. Så här berättar frisiska Wikipedia, ganska begripligt för en nordbo, om Selma Lagerlöf:

”Selma Ottilia Lovisa Lagerlöf (bûtenpleats Mårbacka, gemeente Sunne, Värmlands län, 20 novimber 1858 – dêre, 16 maart 1940) wie in Sweeds skriuwster, dy’t it meast bekend wurden is troch har berneboek Nils Holgerssonswûnderlike reis. Yn 1909 ûntfong hja as earste frou yn de wrâld de Nobelpriis foar de Literatuer en yn 1914 waard se lid fan it komitee dat de Nobelpriis foar de Literatuer.”

Eftersom jag har lärt mig lite finska, framförallt finsk grammatik, är det inte så svårt att orientera sig i en estnisk text, under förutsättning att man har ett bra estniskt-svenskt lexikon. Under Knut Lindelöfs och min mellanlandning i Tallinn tidigare i höst jagade jag, förgäves, ett sådant lexikon i behändigt format. Det fanns massor av svenk-estniska lexika för 6.75 euro, men inga estnisk-svenska. Det fick jag tag på, kanske sista exemplaret, på nätet.

ap-6-lexikon

De i mitt tycke bästa, billigaste och behändigaste ordböckerna för svenskar och ester. Medna den till höger fortfarande finns att köpa i affärerna, åtminstone i Tallinn, kräver den vänstra ihärdigt detektivarbetet på nätet.

Varför denna asymmetri? Är det ett tecken på att massor av ester vill lära sig aktiv svenska eller massor av svenskar lära sig passiv estniska?

Men nu får det bli en paus i det roliga
Det är inte bara i frågan om Estlands historia jag inspirerats att röra om i grytan. Inom mitt eget specialämne, meteorologin, finns det många stenar som inte vänts. Sedan några år driver jag tesen att vårt väder inte bara bestäms av jordens rotation utan också av dess form. Hade jorden varit en perfekt sfär hade vi, med samma rotation, haft helt annat väder. Detta har utmanat 150 års tänkande, men har på sistone mötts med ökad förståelse. Det är en fransk sajt och en brittisk tidskrift som nu väntar på manus.

När jag kommer tillbaka till ”Den stulna revolutionen, VII” är det för att ställa frågan, som jag inte har något svar på just nu; hur esterna 1939 uppfattade Molotov-Ribbentroppakten. Hade de en mer positiv och optimistisk syn än vi är benägna att tro? Och var den synen inte bara, som Magnus Ilmjärvi hävdar, byggd på önsketänkande och vilseledande information?

Som tidigare gäller att min ambition inte är att skriva en heltäckande bok om Estlands nutidshistoria, utan redovisa nya eller tidigare försummade fakta som kompletterar den gängse historieskrivningen eller ifrågasätter den.


Lista på alla avsnitt i serien…

  8 kommentarer for “En stulen revolution? (VI): Mellanakt

  1. Björn Nilsson
    2016-12-03 kl. 8:46

    Spännande fortsättning förväntas!

    Jag antar att det är Valdemar Sejr på målningen. Det torde finnas miljoner människor idag som är släkt med honom, till exempel via hans son hertig Knut av Reval, som i sin tur var far till Svantepolk Knutsson, som i sin tur … etc etc. fram till våra dagar.

  2. Anders Persson
    2016-12-03 kl. 10:49

    När du nämnde Reval, det gamla (tyska) namnet på Tallinn, så kom jag ihåg den gamla palindromenI Reval sitta ni alla i natt i slaveri” eller bakvänt ”irevals i ttan i alla in attis laveR I.

  3. Mats Larsson
    2016-12-03 kl. 11:03

    Mina erfarenheter av Estland går tillbaks till Sovjettiden, och jag menar nu inte exilester, som ingick i min vän- och bekantskapskrets på samma sätt som för många andra svenskar.

    Sommaren 1989 hade jag och kolleger upphandlat ett komplicerat lasersystem, och som del av upphandlingen ingick en 10-dagarskurs i Tyskland. Med på samma kurs var två sovjet-ester och i själva verket var vi de enda utlänningarna; resten var tyskar.

    Av förklarliga skäl, vi var inte bara på samma kurs utan bodde på samma hotell, kom vi att umgås en hel del. Det var unikt för mig att umgås med två Sovjetmedborgare på tu man hand. Båda pratade utmärkt engelska, så någon språkbarriär fanns inte. Jag lärde mig en hel del om Estland, men
    intressantast var definitivt att så att säga ”inifrån” få uppleva stämningarna strax före Sovjetimperiets sammanbrott. Frågan var inte om utan när Estland skulle bli självständigt, enligt mina nyfunna sovjet-estniska bekanta.

    Efter självständigheten 1991 agerade Estland blixtsnabbt för att reformera sitt vetenskapssamhälle. Som första steg bad man Sverige genomföra en utvärdering av all estnisk vetenskap (strider inte detta möjligen mot Anders Persson tes om ”storvulna svenskar”?).

    Naturvetenskapliga forskningsrådet fick svenska regeringens uppdrag att genomföra utvärderingen av matematik och naturvetenskap. I praktiken genomfördes
    utvärderingen i små delegationer bestående av 2-3 personer, och jag kom att ingå i den första delegation som besökte Estland i december 1991 och åkte runt och besökte olika forskningsinstitut och universitet. Jag fick då en bra inblick i Sovjet-Estland, det var ju bara ett par månader efter självständigheten.

    En kväll, i Tartu vill jag minnas, tyckte esterna under en middag att Sverige lämpligen kunde ockupera Estland. Det skulle vara snabbaste vägen mot välstånd.

    15 år senare återvände jag till Estland i ett utvärderingsuppdrag för det estniska forskningsrådet. Nu hade man ett modernt finansieringssystem av nordiskt snitt.

  4. Anders Persson
    2016-12-03 kl. 14:11

    Mats L!
    Det är något som brister i svenska språkets grammatik. Jag sade eller skrev en gång ”estniska fascister” och fick på fa-an eftersom det uppfattades som att jag menade att alla ester var fascister, när jag bara avsåg den lilla del av den estniska befolkningen som var eller är fascister. På samma sätt med ”storvulna svenskar”, vilket ju syftar på alla svenskar eller bara på de svenskar som bär sig stöddigt åt.

    Jag tror andra germanska språk har samma problem, men inte de latinska. Är det inte så att fransmännen gör en skillnad mellan ”les fascistes françaises” och ”les françaises fascistes” där det första står för den lilla grupp av fransmän som är fascister och den senare för påståendet att alla fransmän är fascister?

  5. Martin Kullberg
    2016-12-04 kl. 4:54

    Anti Avsan…
    Skickade vi hem fel sort?

    Sannolikt.

  6. Anders Persson
    2016-12-04 kl. 8:44

    Fick först friska upp mitt konspiratoriska minne. Gjorde sedan lite research och fann att Anti Avsan inte hade kunnat inkluderas i ”baltutlämningen”, om det är det som Martin Kullberg avser, eftersom Avsan var född 1958.

    Lite djupare dykningar visar dessutom att han förmodligen kommer från den ryska minoriteten i mellankrigstidens Estland, d v s om den berömde uppfinnaren Oleg Avsan är hans pappa. Denne registrerades nämligen 1938 i Tallinn som son till Sergei och Ekatarina Avsan.

    Han skulle alltså vara 78 år i år. Men på nätet dyker det upp en Oleg Avsan i Huddingen som är exakt tio år äldre, 88 år. Denne bör alltså ha varit 16 vid den ev. flykten till Sverige 1944. Lite för ung för att räknas bland de hårdhudade fascisterna – och kvalificerar därför inte heller på Martin K:s utvisningslista.

    Oleg var alltså 19, alternativt 29, när han avlade Anti. Denne i sin tur dröjde två år innan han, 1983, gifte sig med sin dotters moder Ellionor Holgersson.

    Så jag skulle nog i Palmeutredningen droppa ”Estlandsspåret”.

  7. Mats Larsson
    2016-12-04 kl. 12:58

    Anders P!
    Jag har inte haft tid att följa din artikelserie om Estland i detalj och kan för lite om Estlands historia för att kommentera. Tyckte bara att din förklaring till frånvaro av kommentarer från finnar och ester lät något krystad. Jag har haft en hel del uppdrag i Finland under årens lopp och känner inte igen mig i din beskrivning. Men du har naturligtvis mycket starkare band till Finland än jag, så jag har förmodligen fel.

    Kanske en generationsfråga. Minns en diskussion med en finländsk kollega (född under kriget) för några år sedan. Vi kom in på den dramatiska sommaren 1944 och tionde divisionens sammanbrott. Ett Sovjet-Finland har aldrig legat närmare (USA och England hade inte lyft ett finger), men Karl Lennart Oesch fick av Mannerheim befälet över Finlands samlade stridskrafter på Näset och lyckades stabilisera fronten. Som ”belöning” satte finnarna honom i fängelse efter kriget; ryssarna påstod att han begått krigsförbrytelser. Min finske kollega anmärkte: ”min dotter skulle vara helt ointresserad av den där diskussionen”.

  8. Anders Persson
    2016-12-04 kl. 18:29

    Mats L!
    Jag tror det är en vanesak. När finnar, ester och andra ”småfolk” mer och mer ”råkar ut för” att utlänningar, även svenskar, vet mer om deras länder, folk och historia än vad de ”borde veta” så försvinner problemet.

    När jag var ny i Finland kring 1980 blev en del finnar oroade av att jag inte var helt okunnig i finska och började testa mig. När de märkte att jag (då) inte kunde så mycket, blev de lugnade till sinnes. Idag är det så många icke-finnar som kan mer eller mindre bra finska så misstänksamheten har försvunnit.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *