Vi var många olika personligheter på institutionen på KTH där jag var anställd under mina sju första yrkesår. En som nog de flesta av oss uppfattade som lite udda var Gerhard Westerberg, och jag kan ge ett litet exempel på det. Det var ont om platser på bredden på det utrymme vi var hänvisade till för parkering av våra bilar. Men på djupet gick det att ställa två bilar efter varandra och stod man innerst och behövde komma iväg bad man ägaren till bilen som stod i vägen att flytta på den.
En gång stod Gerhards bil ytterst och den vars bil stod innanför bad Gerhard att flytta sin. Men Gerhard var upptagen av något brådskande och lämnade i stället över sin bilnyckel. Det dröjde ett tag och sedan kom den instängde tillbaka och sa att det måste vara något fel på din bil. Det går inte att vrida ratten. Nu följde Gerhard med och backade utan problem ut sin bil. Han hade nämligen aldrig låtit rundsmörja den och ratten hade med åren blivit allt svårare att vrida. Men som Gerhard sa: ”Jag har aldrig märkt något. Men det beror väl på att jag hela tiden blivit starkare av det ökande motståndet.”
Ett klart tecken på att han var född med förmågan att se samband mellan verkan och orsak, vilket är en nödvändig egenskap för en uppfinnare. Under en studieresa till olika företag i Tyskland tillsammans med Gerhard blev jag lite närmare bekant med honom. Vi gick ut och åt tillsammans om kvällarna och det var lögn att få honom att beställa något annat än biffstek. Själv ville jag alltid pröva något nytt och åt för första gången ”escargots bourguignonne” (sniglar). En lämplig introduktion till min första semesterresa på egen hand till Frankrike som jag nu skulle starta, där första kvällens måltid skulle visa sig bli ”tête de veau” (kalvhuvud). Jag kände mig mycket ensam i världen när vi skildes åt och jag gick för att hämta min Citroën 2CV i parkeringsgaraget.
På KTH arbetade Gerhard med att hitta metoder för att skapa mycket detaljrika mönster på kiselskivor. Till sin hjälp hade han ett skannande elektronmikroskop från optikföretaget Zeiss, som skapade en fokuserad elektronstråle som skulle rita de önskade mönstren. Samtidigt såg han de nyligen upptäckta MOS-transistorerna som framtidens komponenter.
Gerhard hade flera projekt på gång och bjöd hem mig till sin verkstad där han ville visa mig en egenkonstruerad mönsterritningsmaskin. En släde vilande på precisionsslipade luftlager kunde i mycket små steg matas framåt. Vinkelrätt mot denna rörde sig en släde som puffades fram och tillbaka av små luftstötar. På denna släde fanns en ljuskälla i form av en laserdiod som fokuserades till en mycket liten punkt på den första släden. Ett datorprogram bestämde när lasern skulle tändas och släckas.
På en skiva fäst på den första släden kunde ett godtyckligt mönster ritas upp vars detaljnoggrannhet bestämdes av precisionen i de två slädarnas rörelser och storleken på punkten från laserdioden. Gerhard hade tillsammans med andra teknikintresserade utvecklat mönsterapparaten som ett hobbyprojekt och frågade dem en kväll om de ville vara med att starta ett industriellt projekt? Detta skulle leda till starten av företaget ”Micronic Laser Systems”.
Detta svenska projekt, som senare bytt namn till ”Mycronic”, levererar nu mönstermaskiner till alla tillverkare världen runt av platta skärmar för datorer, TV och smartphones. Dessutom mönstermaskiner för framställning av fotomasker för halvledarkretstillverkning.
Det som USA nu vill hindra Kina från att använda är exponeringsmaskiner från det holländska företaget ”EUV lithography systems” för att överföra ett skapat mönster till fotoresistskiktet på den kiselskiva dit mönstret överförs i nästa steg i processen. Apparaten arbetar med ultraviolett ljus med våglängden 13,5 nanometer för att kunna överföra de allra minsta detaljerna (ned till 3 nanometer) och ligger på många områden i framkanten av vad som industriellt kan åstadkommas i dag.
Här finns en detaljerat teknisk beskrivning av processen ”Extreme ultraviolet lithography” som visar på komplexiteten i processen.
Vinjettbild: En av EUV litography systems mönstermaskiner under montering.
Då bäste Henrik, då hoppas jag att du läst min översättning av en intressant artikel av David P. Goldman. Den finns på ’Netavisa’ steigan.no. Det du beskriver i artikeln om Gerhard Westerberg, visar klart hur nödvändigt det är, även för Sverige, att komma ur Natos/EU:s grepp; som i sista hand är Hegemonens grepp. Tyska BASF och Holländska ASML, som tillverkar ”världens bästa litografimaskiner” enligt D Goldman, har fattat det. De struntar helt i vad maffiabossen säger. Det tråkiga för svensk del är att vår politikerklass är så hårt inställd på att lyda ”the don”. I SvD framställs till exempel vår nye statsminister som en ”med en realistisk syn på Kina”. Var kommer svensk ingenjörskonst och svensk industri att kunna utvecklas? Definitivt inte på Imperiets bakgård.
Som en detalj i det hela kan jag nämna att min lokaltidning, Smålandsposten, idag har en artikel ”Lohilo ingår tioårigt långt avtal i Kina. Det Växjöbaserade börsbolaget Lohilo Foods har….. med sin kinesiska partner Shanghai Zeen Information Technology Co. Ltd. Det gäller licensproduktion av Lohilo-glass i Kina.” Men det är klart, glass är inte högteknologi.
Jag ber om ursäkt för att länken till företaget ”Mycronic” i min text inte har fungerat. Det berodde på att jag låtit www följas av två prickar i stället för en i mitt manus.
Men nu är felet rättat och ni kan på http://www.mycronic.com/sv/about-us/historia/ se hur företaget utvecklats till sin världsledande position. Gerhard Westerberg fick tyvärr inte uppleva hela denna utveckling. Han avled redan år 1988.
Jag skrev en Wikipediaartikel om Gerhard W.
Anmärkningsvärt att ingen artikel fanns. Och det var tunt med information i SvD och DN om honom.
Henrik L och andra må gärna gå till Wikipediaartikeln och förbättra den.