Energi

Ända sedan kärkraftsomröstningen 1980 har jag plågats av denna så fastlåsta politiska fråga. Inte är jag expert. Det finns alldeles för många sådana tycks det. Man älskar att uppträda som experter i denna fråga. Men man kan komma till vilket resultat som helst; ja eller nej, expert mot expert. Svensk politik har förlorat mycket av sin trovärdighet efter kärnkraftsomröstningen 1980. Frågan börjar så smått hetta till igen.

I kampanjen som föregick omrösningen minns jag att Palme på ett tidigt stadium uttalade sig ungefär så här: “Vi i de industiellt utvecklade länderna kan inte lägga beslag på all olja. Den kommer att behövas i u-länderna för deras utveckling.” Jag fattade att han menade att den är så lätt att frakta och lätt att använda och använda småskaligt så att utan olja kommer u-världen att ha svårt att utvecklas. Den behövs för att slippa bygga in enorma klassklyftor. Det här håller jag fortfarande för en förnuftig ståndpunkt.

Om fattiga länder ska kunna utvecklas, industrialiseras och skapa anständiga levnadsvillkor för sina fattiga bondemassor krävs mycket energi. Fossila bränslen (kol, olja och naturgas) räcker inte till alla världens folk. Förnybara (sol, vind, vatten, biomassa eller biogas …) förslår inte annat än möjligen på mycket lång sikt. Sparande och värmepumpar kräver stora investeringar och kan förbättra situationen, men räcker inte. Politiska beslut i de industrialiserade länderna för att styra energianvändning bort från fossila bränslen mot sparande och värmeväxlare och nya kollektiva kommunikationssystem för varor och människor är nödvändigt, men tar mycket lång tid. Kanske semesterresor ska bli en lyxvara igen t ex? Men det innebär drastiska ingrepp i människors vardag, som inga politiska partier ens diskuterar. Det viktigaste för dem är att vinna nästa val. Därför är alla ”alternativa” vägar omöjliga. Endast kärnkraft återstår. Ett nödvändigt ont alltså.

Vi kommer alltså att få hantera avfall från kärnkraftverk. I Sverige håller vi på att utarbeta metoder för att ta hand om högaktivt kärnavfall. Det är bra. Jag tror mer på att vi utvecklar dessa metoder än att det görs i mindre organiserade och mindre stabila länder. Inget är riskfritt i framtiden. Men att i Sverige ta hand om kärnkratsavfall på ett kontrollerat sätt är mindre hotfullt än följderna av fortsatta okontrollerade utsläpp av koldioxid över hela världen.

Den så kallade fria elmarknaden minskar möjligheterna att minska utsläppen. Dessutom gynnar den osäker kärnkraft (i gamla Östblocket) framför säker från Sverige eller Finland. Den gynnar även förorenande kolförbränning istället för ren kärnkraft. Korkat alltså. Att svenska Vattenfall ska göra jättevinster på att bränna polsk brunkol kan väl inte heller vara annat än korkat.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *