Entreprenörer då och nu

Vy över Porsgrunn 1800-1013 (tryck 1818)

Vy söderut över Porsgrunn 1800-1013 (tryck omkr.1820). Bilden från digitaltmuseum.se

Imorgon reser jag till Porsgrunn/Skien i norska Telemark för att leta spår efter avlägsna förfäder. Min morfars mors morfar Jacob Kruuse Müller var sjökapten, skeppsredare, båtbyggare, handelsman och träexportör i Porsgrunn/Skien i tredje generationen. Han föddes 1799, tog över verksamheten efter sin far Hans Müller, lät bygga ett storlagen gård i Skien och var en betydande man i många lokala sammanhang. I samband med de politiska oroligheterna i Europa 1848 föll plötsligt trävauexporten och Kruuse Müller fick genast ekonomiska problem, som ledde till konkurser och rättegångar där fordringsägare stämt honom för olika oegentligheter. Han frikändes visserligen, men dog 1875, 76 år gammal helt utfattig. Han var gift med Laura Hansine Christine Thorkildsen, som föddes 1808 och dog 1 juli 1868 i magcancer. De hade 6 barn tillsammans. En dotter blev min morfars mormor.

Jacob Kruuse Müllers morfar Mikael Kruuse (”den gamle Kruuse” 1739-1801) var om möjligt en ännu mera betydande person. Om honom berättas av Porsgrunnsdamen fröken Inga Friis i sina minnen år 1900:

”Den gamle Kruuse skulle efter sigende være en forfærdelig heftig og brutal mand, som ikke tok noe hensyn når heftigheten kom over ham. Således fortelles det, at han var aldeles rasende når noe gikk ham imot, og for å forskåne husets beboere, som visstnok ville komme til å lide under det – da han måtte la sin vrede gå utover en eller annen – slapp man et stakkars dyr inn til ham, enten en hund, katt eller fjærkre, som da måtte unngjelde for hans hevngjerrige sinn.

Men gamle Kruuse kunne til sine tider være hyggelig og snill, og kunne han, når han var i riktig godt humør, stå i gatedøren og strø småpenger ut i gaten, som småguttene i nabolaget sloss om å få fatt på. Dette syntes han var så mosomt å se på, så guttene innfant seg i massevis. Når Kruuse tok plass i gatedøren, visste det at det vanket halvskillinger”.

Nu lever vi i en mycket farlig tid. Perspektiven på framtiden vill man helst undvika att borra i. Det mesta man försöker reda ut i sina tankar slutar i mardrömmar eftersom perspektiven är överblickbara – på gott och ont, kanske man ska säga.

Västvärlden (USA/EU) med sin produktions- och råvarukris går fram som en slåttermaskin i land efter land i jakten på råvaror och marknader. Något liknande har världen aldrig tidigare sett maken till. Krisen 1848 fick Kruuse Müller i Porsgrunn på fall, första världskriget överträffade allt man tidigare sett i förödelse och mänskligt lidande. Andra världskriget slog det rekordet med råge.

Vad ska ske med energin, klimatet, krigen, flyktingströmmarna, ekonomin, skolan, demokratin … Enda trösten är att man nu liksom tidigare i historien vetat mycket lite om framtiden. Det vi nu står inför kommer att ta ännu ett makabert historiskt rekordkliv i död och förintelse. Alla överlevande kommer att slås med fasa och häpnad – om vansinnet inte bromsas.

En motbild till denna dystopi presenterade Björn (Nalle) Wahlroos, Nordeas styrelseordförande, i sitt Sommarprogram: Stora möjligheter ligger i vår globaliserade tid, om vi bara kan slippa ifrån alla klåfingriga politiker, tröga organisationer och sura debattörer som vill bromsa de fria marknadskrafternas fria entreprenörer som jobbar hårt och tar stora risker. USA var hans flexibla föredöme och EU något av en trög elefant. Inte ett ord om miljökris, energikris, klimatkris, finanskris, krig eller flyktingströmmar. Det var som om han inte brydde sig.

För Mikael Kruuse och Jacob Kruuse Müller var perspektiven oändliga. Den entreprenör som misslyckades kunde visserligen sjunka ner i havets djup eller i djupaste misär, men kunde också bli till stor nytta och bli socialt upphöjd. De tog sannerligen risker. Råvarujakten pågick visserligen för fullt i kolonierna, men ännu var världen oändligt stor och kunskapen om människan trots allt begränsad.

Nalle Wahlroos och hans sympatiska entreprenörer ser världen på exakt samma aningslösa sätt. De ser inge problem med begränsade resurser. Möjligheterna är oändliga. De ser ingen miljö-, energi-, klimat- eller finanskris – om marknaden får råda. Och de saknar fullständigt insikten att deras aningslöshet är den bomull som skyddar från ansvar för de pågående krigen och flyktingströmmarna. Skillnaden mot förr är att de personligen faktiskt inte tar några stora risker. De ser alltid till att först och främst trygga sin personliga ekonomi. Har man 1 miljard och förlorar 800 miljoner är det en stor förlust, men har man ändå 200 miljoner kvar tryggt undanstoppade.

Inte var “den gamle Kruuse” särskilt sympatisk när han roade sig med att kasta småslantar till de fattiga gossarna. Men han var ändå åtkomlig, vilket Nalle och hans vänner inte är. De är istället som Ludvig den XIV och hans hov, som faktiskt detroniserades och hamnade i giljotinen under “den gamle Kruuses” dagar.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , ,

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.