”Vilken bok! Jag får kapitulera inför denne skriftställare, som han envisas med att kalla sig. Och epitetet passar Myrdal långt bättre än författare, för det han gör är inte att fabulera, vilket han nyligen anklagats för av av en löddrande ilsken Bosse Lindqvist i DN. Lindqvist tar upp en i och för sig evigt intressant fråga: vad får man säga om de döda? Jan Myrdals svar är uppenbarligen att man får säga det som måste sägas för att försöka nå sanningen, oavsett knäckta ägg och gonorréanklagelser.
Lindqvists anklagelser är inte tagna ur luften, men de känns rätt futtiga. Jan Myrdals kvinnor har knappast varit maktlösa våp, utan starka, intelligenta kvinnor som högst troligt visste vad de gav sig in på i egenskap av författar-, förlåt, skriftställarfruar.”
Margit Richerts recension av Ett andra anstånd – tyvärr bakom betalvägg på SvD >>
Tips: Länka inte till fulmedier! För den uppmärksamhet du ger dem gratis får du blott förakt, medan de tar betalt vid betalväggar för vilseledning, samt stänger ned eller stämmer de individer som granskar dem eller upplyser folket.
”Om alla var som jag är”; – har någon sagt säkert många gånger till sig själv… i sitt liv!?
Jan Myrdal däremot, behöver inte sådana fraser för att övertyga andra! Förmånen att ha ”licens to write what so ever” – i vilken form han vill, står honom fritt!
En man som Jan Myrdal har den prioriteten, att ha beviljats immunitet från högre makter på livstid. Vilket är förståeligt och självklart för den invigde!
En sann profet i sitt eget land Sverige & säkert förstådd av resten av världen!?
”Myrdals svar är uppenbarligen att man får säga det som måste sägas för att försöka nå sanningen, oavsett knäckta ägg och gonorréanklagelser.” Skriver Margit Richert i SvD. Det låter nästan bibliskt. Vad är det för sanning? Är den viktig för andra än JM, MR och… ja vilka då? Trots att Knut L uppmanat att läsa ”Ett andra anstånd” kommer jag inte att läsa den boken. När dessutom Yvette H skriver ”En man som Jan Myrdal har den prioriteten, att ha beviljats immunitet från högre makter på livstid. Vilket är förståeligt och självklart för den invigde!” blir jag väldigt misstänksam, även om det ”bara” är hennes personliga åsikt. Skall jag läsa JM så får det vara för de framåtblickande tankar han emellanåt kommit med. Borgerligt själsliv har jag nog med själv.
Bertil C!
Håller helt med. Jag har i över 40 år med stort utbyte tagit del av Jan Myrdals skriftställningar och debattinlägg, de har också påverkat mitt eget författarskap, något som jag alltid gjort klart för min omgivning.
Men hans personlighet har varit mindre viktig, ja egentligen ganska irriterande med alla dessa ”myrdalska” later (pompöst språk, egendomliga referenser och historiska paralleller).
Det var först när jag läste hans replik till DN som jag insåg, tyvärr alltför sent, att dessa ”later” inte i första hand var uttryck för en särpräglad personlighet, utan en medveten ”härskarteknik”: att få sig själv att verka mer kunnig och klok än läsarna, som i sin tur skulle känna sig underlägsna.