Ett år av ljugande om Nord Stream

Bild: Kollage Redax

---

Ett år har passerat efter sprängningarna av Nord Sream 1 och 2. Nedan följer en uppföljningsartikel av Seymour Hersh (på Substack från den 26 september) i svensk översättning av Redax. Fortfarande skaver det rejält av den nonchalans som stora svenska medier ägnar denna terror- alternativt krigshandling mot Tyskland och Ryssland.

Jag vet inte mycket om hemliga CIA-operationer – ingen utomstående gör det – men jag förstår att den väsentliga komponenten i alla framgångsrika uppdrag är total förnekelse. De amerikanska män och kvinnor som rörde sig ”under cover” in och ut ur Norge under de månader det tog att planera och genomföra förstörelsen av tre av de fyra NordStream-ledningarna i Östersjön för ett år sedan lämnade inga spår – inte en antydan av gruppens existens – annat än deras framgångsrika uppdrag.

Förnekelse, som ett möjlighet för president Joe Biden och hans utrikespolitiska rådgivare, var av största vikt. Ingen betydande information om uppdraget fanns i någon dator, utan skrevs istället på en Royal eller kanske på en Smith Corona-skrivmaskin med en karbonkopia eller två, som om Internet och resten av onlinevärlden ännu inte hade uppfunnits. Vita huset var isolerat från händelserna nära Oslo; olika rapporter och uppdateringar från fältet lämnades direkt till CIA-chefen Bill Burns, som var den enda länken mellan planerarna och presidenten, som godkände att uppdraget skulle äga rum den 26 september 2022. När uppdraget var slutfört, skrevs de maskinskrivna papperen och karbonpappren förstördes och lämnade således inga fysiska spår – inga bevis som skulle kunna grävas upp senare av en speciell åklagare eller en presidenthistoriker. Man kan kalla det det perfekta brottet.

Det fanns en svaghet – klyftan i förståelse mellan de som utförde uppdraget och president Biden, om varför han beordrade förstörelsen av rörledningarna då han gjorde det. Min första rapport på 5.200 ord, publicerad i början av februari, slutade kryptiskt med att citera en källa med kännedom om uppdraget, som sa till mig: ”Det var en bra historia, det enda felet var själva beslutet att verkligen utföra det.”

Detta är den första redogörelsen för det misstaget, på ettårsdagen av explosionerna, och det är något som president Biden och hans nationella närmaste inte kommer att gilla.

Oundvikligen väckte min första berättelse sensation, men de stora medierna förmedlade Vita husets av förnekelser och förlitade sig på en gammal tidningsanka – som att jag kunde förlita mig på en icke namngiven källa – och ansluta mig till föreställningen att Joe Biden skulle kunna ha haft något att göra med en dylik attack. Jag måste framhålla här att jag ändå har vunnit massor av priser i min karriär för reportage i New York Times och New Yorker som inte förlitade sig på en enda namngiven källa. Tvärtom har vi under det senaste året sett en rad märkliga tidningshistorier, utan namngivna förstahandskällor, som hävdar att en oppositionell ukrainsk grupp utförde den tekniska dykoperationen i Östersjön via en 49-fots inhyrd segelbåt med namet Andromeda.

Jag kan nu slå fast det svårbegripliga felet som framfördes av den icke namngivna tjänstemannen. Det för oss än en gång till den klassiska frågan om vad Central Intelligence Agency egentligen handlar om: en fråga som togs upp av Richard Helms, som ledde byrån under de tumultartade åren under Vietnamkriget och CIA:s hemliga spioneri mot amerikaner, enligt order från president Lyndon Johnson och som upprätthölls under Richard Nixon. Jag publicerade en exposé i Times om det spioneri i december 1974 som ledde till exempellöst märkliga utfrågningar av senaten om byråns roll i dess misslyckade försök, godkända av president John F Kennedy, att mörda Kubas Fidel Castro. Helms sa till senatorerna att frågan var om han, som CIA-chef, arbetade för konstitutionen eller för staten, i form av presidenterna Johnson och Nixon. Kyrkokommittén lämnade frågan olöst, men Helms gjorde klart att han och hans byrå arbetade för den högste i Vita huset.

Tillbaka till Nord Stream-rörledningarna: Det är viktigt att förstå att ingen rysk gas flödade till Tyskland genom Nord Streamledningarna när Joe Biden beordrade att de skulle sprängas den 26 september förra året. Nord Stream 1 hade levererat enorma mängder av billig naturgas till Tyskland sedan 2011 som hjälpte till att stärka Tysklands status inom tillverkning och industri. Men gasen stängdes av av Putin i slutet av augusti 2022, eftersom kriget i Ukraina i bästa fall då befann sig i ett dödläge. Nord Stream 2 färdigställdes i september 2021 men blockerades från att leverera gas av den tyska regeringen under ledning av förbundskansler Olaf Scholz två dagar före Rysslands invasion av Ukraina.

Med tanke på Rysslands stora tillgångar på naturgas och olja, har amerikanska presidenter sedan John F Kennedys dagar varit uppmärksamma på det potentiella vapen som dessa naturresurser kan utgöras av för politiska syften. Den uppfattningen är fortfarande dominerande bland Bidens hökiska utrikespolitiska rådgivare, utrikesminister Antony Blinken, nationell säkerhetsrådgivare Jake Sullivan och Victoria Nuland, nu ställföreträdare för Blinken.

Sullivan sammankallade en serie nationella säkerhetsmöten på hög nivå sent 2021, medan Ryssland samlade sina styrkor längs gränsen till Ukraina, då en invasion som sågs som närmast oundviklig. Gruppen, som innfattade representanter från CIA, uppmanades att komma med ett handlingsalternativ som skulle kunna få en avskräckande effekt på Putin. Idén att förstöra rörledningarna motiverades av Vita husets fasta beslutsamhet att stödja Ukrainas president Volodymyr Zelensky. Sullivans målsättning verkade klar. ”Vita husets politik var att avskräcka Ryssland från en attack”, uppgav källan till mig. ”Uppmaningen detta innebar för underrättelsetjänsten var att komma på ett sätt som var tillräckligt kraftfullt för att göra det, underbyggt av ett kraftfullt uttalande om amerikansk förmåga.”

Jag vet nu vad jag inte visste då: den verkliga anledningen till att Biden-administrationen ”förslog utslagning av Nord Stream-ledningen”. Min källa förklarade nyligen för mig att Ryssland vid den tiden levererade gas och olja över hela världen via mer än ett dussin rörledningar, men att Nord Stream 1 och 2 gick direkt från Ryssland genom Östersjön till Tyskland. ”Bidenadministrationen förde fram förslaget om Nord Stream eftersom de var de enda vi kunde komma åt, och för att det skulle kunna totalt förnekas. Vi löste problemet inom några veckor – i början av januari – och berättade det för Vita huset. Vårt antagande var att presidenten skulle använda hotet mot Nord Stream som ett avskräckande medel för att undvika kriget.”

Det var ingen överraskning för ”byråns” hemliga planeringsgrupp när den självsäkra Nuland, då vice utrikesminister, den 27 januari 2022 strängt varnade Putin för att om han invaderade Ukraina, vilket han uppenbarligen planerade, att ”på ett eller annat sätt kommer då Nord Stream 2 stoppas”. Den linjen väckte enorm uppmärksamhet, men det gjorde inte orden som föregick hotet. Den officiella utskriften från utrikesdepartementet visar att hon för sitt hot om pipelinen sa: ”Vi fortsätter att ha mycket seriösa och tydliga samtal med våra tyska allierade.”

På frågan från en reporter om hur hon med säkerhet kunde säga att tyskarna var med på denna linje ”eftersom det tyskarna offentligt har uttryckt inte stämmer överens med vad du säger”, svarade Nuland med en häpnadsväckande tvetydighet: ”Jag tycker du ska gå tillbaka och läsa dokumentet som vi undertecknade i juli [2021] som gjorde mycket tydligt vad som skulle bli konsekvenserna för pipelinen om det blir ytterligare aggression mot Ukraina från Ryssland.” Men det avtalet, som hon talade om, specificerade alls inga hot eller konsekvenser, enligt rapporter i Times, Washington Post och Reuters. Vid tidpunkten för avtalet, den 21 juli 2021, berättade Biden för presskåren att eftersom pipelinen till 99 procent var klar, ”tanken att något skulle sägas eller göras för att stoppa ledningen inte var möjligt”. Vid den tidpunkten skildrade republikaner, ledda av senator Ted Cruz från Texas, att Bidens beslut att tillåta den ryska gasen att flöda som en ”denna generations geopolitiska seger” för Putin och ”en katastrof” för USA och dess allierade.

Men två veckor efter Nulands uttalande, den 7 februari 2022, vid en gemensam presskonferens i Vita huset med den gästande Scholz, signalerade Biden att han nu ändrat sig och höll med Nuland och andra hökaktiga utrikespolitiska rådgivare om att pipelinen måste stoppas. ”Om Ryssland invaderar – alltså att stridsvagnar och trupper korsar … gränsen till Ukraina igen så kommer inte längre någon Nord Stream 2-ledning att längre finnas. Vi kommer att sätta stopp för den.” På frågan hur han kunde göra det eftersom rörledningen var under Tysklands kontroll, sa han: ”Vi kommer, jag lovar dig, vi kommer att kunna göra det.”

Scholz, ställd inför samma fråga, sa: ”Vi agerar tillsammans. Vi är absolut enade och vi kommer inte att ta några andra steg. Vi kommer att ta samma steg, och de kommer att bli väldigt kännbara för Ryssland, och de borde förstå.” Den tyske ledaren ansågs då – och nu – av vissa medlemmar av CIA-teamet att han var fullt medveten om den hemliga planering som pågick för att förstöra rörledningarna.

Vid det här laget hade CIA-teamet redan tagit de nödvändiga kontakterna med Norge, vars flotta och specialstyrkor har en lång historia av att utföra hemliga operationer tillsammans med ”byrån”. Norska sjömän och patrullbåtar av så kallad ”Nastyklass” hjälpte till att smuggla in amerikanska sabotageoperatörer till Nordvietnam i början av 1960-talet när Amerika, i både Kennedy- och Johnson-administrationerna, drev ett dolt amerikanskt krig där och då. Med Norges hjälp gjorde CIA nu sitt jobb och hittade ett sätt att göra slut på rörledningarna som Biden och Vita huset krävde.

Tidigare hade utmaningen för underrättelsetjänsten varit att komma med en plan kraftfull nog att avskräcka Putin från att anfalla Ukraina. Min källa uppgav för mig: ”Vi gjorde det. Vi fann vad vi trodde skulle få en extraordinär avskräckande effekt på grund av dess ekonomiska inverkan på Ryssland. Men Putin invaderade trots hotet.” Det tog månader av efterforskning och övning i Östersjöns speciella vattenförhållanden av de två experterna som US Navys djuphavsdykare rekryterade för uppdraget, innan det ansågs vara klart. Norges suveräna sjömän hittade till sist rätt plats för att aptera bomberna som skulle spränga rörledningarna. Höga svenska och danska tjänstemän, som fortfarande insisterar på att de inte hade någon aning om vad som pågick i deras delade territorialvatten, blundade för de amerikanska och norska agenternas verksamhet. Det amerikanska teamet av dykare och stödpersonal på operationeens moderskepp – en norsk minsvepare – skulle vara svåra att dölja medan dykarna gjorde sitt jobb. Teamet skulle inte få veta förrän efter bombningen att Nord Stream 2 hade sprängts med 121 mil ledning full med naturgas.

Vad jag inte visste då, men fick veta nyligen, var att efter Bidens seceptionella offentliga hot om att spränga Nord Stream 2, med Scholz stående bredvid honom, fick CIA:s planeringsgrupp veta av Vita huset att det inte skulle bli någon omedelbar attack på rörledningarna, men att gruppen borde ordna med att aptera de nödvändiga bomberna och vara redo att utlösa dem ”på begäran” – efter att kriget hade börjat. ”Det var då som vi” – den lilla planeringsgruppen som arbetade i Oslo med den norska marinen och specialister på projektet – ”förstod att attacken mot rörledningarna inte var avskräckande, eftersom vi medan kriget bara fortsatte aldrig fick någon verkställighetsorder”.

Efter Bidens order att verkställa sprängämnena, tog det bara en kort flygning med ett norskt jaktplan och släppandet av en ny ekolodsenhet på rätt plats i Östersjön för att utlösa detonationen. Då hade CIA-gruppen sedan länge upplösts. Källan uppgav för mig: ”Vi insåg att förstörelsen av de två ryska rörledningarna inte hörde ihop med Ukrainakriget” – Putin var ju i full färd med att annektera de fyra ukrainska oblasterna han ville ha – ”utan var en del av en neocon-politisk agenda för att hålla Scholz och Tyskland, med vintern i antågande och rörledningarna avstängda, från att få kalla fötter och öppna upp” den stängda Nord Stream 2. ”Vita husets var rädda för att Putin skulle få Tyskland att vika ner sig och att sedan Polen skulle följa efter”.

Vita huset sa ingenting medan hela världen undrade vem som utförde sabotaget. ”Så presidenten riktade ett slag mot ekonomin i Tyskland och Västeuropa”, sa källan till mig. ”Han kunde ha gjort det i juni och sagt till Putin: Vi varnade dig för vad vi tänkte göra.” Vita husets tystnad och förnekande var, sa källan, ”ett svek mot vad vi gjorde. Om det nu sprängningen skulle utföras så skulle det ske medan det skulle fått någon verkan”.

Min källa uppgav att ledningen för CIA-teamet såg Bidens vilseledande vägledning inför den väntade ordern (att förstöra rörledningarna) ”som ett strategiskt steg mot det tredje världskriget”. Tänk om Ryssland hade svarat med att säga: Ni sprängde våra pipelines och vi kommer därför att spränga era pipelines och era kommunikationskablar. Men Nord Stream var som tur var inte en strategisk fråga för Putin – det var en ekonomisk fråga. Han ville sälja bränsle och han hade ju redan förlorat sina pipelines” när Nord Stream 1 och 2 stängdes av före Ukrainakriget.

Inom några dagar efter sprängningarna meddelade myndigheter i Danmark och Sverige att de skulle genomföra utredningar. Två månader senare rapporterade de att det verkligen hade skett en explosion och att det skulle bli ytterligare undersökningar. Ingen sådant har dock dykt upp. Den tyska regeringen genomförde en undersökning, men meddelade att stora delar av resultatet skulle hemligstämplas. Förra vintern subventionerade tyska myndigheter stora företag och privata fastighetsägare med 286 miljarder för höjda energiräkningar och för att kunna fortsätta driva sina verksamhet. Effekten märks fortfarande och en kallare vinter förväntas nu i Europa.

President Biden väntade fyra dagar innan han kallade pipelinebombningen ”en avsiktlig sabotagehandling”. Han sa: ”nu pumpar ryssarna ut desinformation om det”. Sullivan, som ledde mötena som ledde till förslaget att i hemlighet förstöra rörledningarna, tillfrågades vid en senare presskonferens om Biden-administrationen ”nu tror att det var sannolikt att Ryssland var ansvarigt för sabotagehandlingen”.

Sullivans svar kom snabbt: ”Tja, för det första, Ryssland har gjort vad det ofta gör när det är ansvarigt för något, vilket är att framföra anklagelser om att det var någon annan som gjorde det. Vi har sett detta upprepade gånger över tid.”

”Men presidenten var också tydlig idag om att det finns mer arbete att göra med utredningen innan USA:s regering är beredd att göra ett utpekande i det här fallet.” Han fortsatte: ”Vi kommer att fortsätta att arbeta med våra allierade och vänner för att samla in alla fakta, och sedan kommer vi att ta ett beslut om vad vi ska göra framöver.”

Jag kunde inte finna att Sullivan efter det tillfrågats av någon i amerikanska medier om resultatet av detta faktasökande. Jag kunde inte heller finna några bevis för att Sullivan, eller presidenten, sedan dess har tillfrågats om resultatet av några beslut om hur de tänker gå vidare.

Det finns inte heller några bevis för att president Biden har krävt att den amerikanska underrättelsetjänsten ska genomföra någon större undersökning av alla källor om sprängningarna. Sådana förfrågningar kallas ”Taskings” och tas på stort allvar inom regeringen.

Allt detta förklarar varför en rutinfråga som jag ställde någon månad efter bombningarna till en person med många år i den amerikanska underrättelsetjänsten ledde mig till en slutsats som ingen i USA eller Tyskland verkar vilja dra. Min fråga var enkel: ”Vem gjorde det?”

Biden-administrationen sprängde rörledningarna, men åtgärden hade lite att göra med att vinna eller att stoppa kriget i Ukraina. Det härrörde från fruktan i Vita huset att Tyskland skulle vackla och åter sätta igång flödet av rysk gas – och att Tyskland och sedan Nato, av ekonomiska skäl, skulle hamna i beroende av Rysslands omfattande och billiga naturresurser. Och av det följde den yttersta skräcken av allt: att USA skulle förlora sin långvariga dominans över Västeuropa.