Jag läser i DN:
”I dag lever exempelvis bara 11 procent av jordens befolkning i extrem fattigdom.”
Ett mycket tveksamt påstående!
Världsbanken som ”fastställer” vad ”extrem fattigdom” är har fått sina beräkningar ifrågasatta på mycket goda politiska, ekonomiska och statistiska grunder. Se denna artikel i The Guardian.
I vissa delar av världen har tack och lov många fattiga människors inkomster ökat varför de inte längre räknas som extremt fattiga, men ingen hänsyn tas till de samlade levnadsomkostnaderna, livsbehoven och tillgång till de samma (bostad, kläder, utbildning, sjukvård, mediciner, energi, kommunikationer, etc).
Att köpkraften ökar säger inget om vad den i själva verket räcker till runt om i världen. Världsbankens sätt att räkna förefaller mest syfta till att dölja både ekonomisk fattigdom och orättvisa, samt ursäkta omvärldens likgiltighet.
I andra delar av världen, främst i Sub-Sahara, ökar den extrema fattigdomen i reella tal, också med Världsbankens tveksamma beräkningsmetoder.
”More than half of the extreme poor live in Sub-Saharan Africa. In fact, the number of poor in the region increased by 9 millio with 413 million people living on less than US$ 1.90 a day in 2015, more than all the other regions combined. If the trend continues, by 2030, nearly 9 out of 10 extreme poor will be in Sub-Saharan Africa.”
Andra beräkningar uppskattar 7.40 US$ om dagen som en mer realistisk mininivå för ett anständigt liv, vilket resulterar i att inte 11%, utan 60% av jordens befolkning, 4.2 miljarder, lever i fattigdom. Kanske dags för en undersökande artikel i DN?
Att 8 män äger lika mycket som halva jordens befolkning, är sedan en helt annan olustig historia.
Man kan undra om det är de tiggande romerna som är förklaring till den nyrika svenska fattigdomen, eller om det bara är den gamla sanningen att det är lättare att sparka neråt än uppåt, med både den vänstra och högra foten?
“Ungefär en procent av befolkningen i Sverige (100 000 personer) lever i allvarlig materiell fattigdom.“ I ett så relativt sett rikt land som Sverige har det stor betydelse. Att inte ha råd med semesterresa, ett riktigt julfirande (vad nu det är) eller att kunna resa och hälsa på mor/farföräldrar skapar utanförskap. Om man dessutom känner sig ganska ensam i detta tillstånd blir livet svårt, även om inte den direkta svälten hälsar på. Jag känner sådana personer, och jag märker också vad de känner, när jag som är bättre bemedlad, bjuder på olika saker.
I ett par av sina QI-program på BBC tar Steven Fry upp vad som gör att människor är mer tillfreds i ett land. Ingen av deltagarna gissar rätt. ”Ju mindre skillnad det är mellan rika och fattiga i ett land desto mer tillfreds känner sig befolkningen.” SF refererar till en undersökning som jag inte minns namnet på.
Bertil C!
Det finns en hake i Stephen Fry’s resonemang, och vi som vuxit upp med SAP’s slogan om ”ökad jämlikhet” har diskuterat detta. Alltså: vill du vara ”fattig” och nöjd med att alla andra har det ungefär lika dåligt, eller vill du vara ”välbeställd” men ha massa rika krösusar runt omkring dig?
Idealet är förstås att alla är ungefär lika ”välbeställda”, men är inte det möjligt, föredrar jag nog det ”ojämlika” alternativet.
Det är inte bara tomt snack. För så där 30–40 år sedan sattes det upp lappar på anslagstavlorna (i mitt fall på SMHI i Norrköping) där folk fick veta vilka som fått lite extra lönepåslag efter basförhandlingarna (vad det detta som kallades LATF??). Man kunde då lägga märke till kollegor som var beredda att hoppa i Motala Ström därför att en kollega fått 300 kronor mer i månaden mot ”bara” 150 kronor de själva.
En del skulle sälja sin själ för mer LATF-pengar. Det hade jag kunnat göra, men tyckte de sålde sig för billigt.
Den undersökning Bertil Carlman syftar på är troligen de forskningsresultat Kate Pickett och Richard Wilkinson presenterade i boken The Spirit Level: Why More Equal Societies Almost Always Do Better.
Det jag ville påpeka var bara att det inte finns en absolut skala för fattigdom, utanförskap m m.
Det som förvånat mig en längre tid är att personer, grupper och sajter som snabbt och skickligt slår ner på mediala propagandakampanjer vad gäller Syrien, Ryssland, invandring, m m troskyldigt accepterar allt vad som sägs i i medierna i klimatfrågan.
Nu ger min gamle elev Michael Tjernström, professor i meteorologi, medierna en släng för en alltför alarmistisk ovädersrapportering. Det går inte att hitta några trender när det gäller svenska stormar, och vi ska absolut inte koppla dem till klimatförändringarna.
Se också mina inlägg. https://www.lindelof.nu/se-upp-med-vadertroll/