Så lyder rubriken på en artikel publicerad den 17 mars på nyhetssajten STAT. Författaren är John P. A. Ioannides, professor i medicinsk epedimiologi, folkhälsa, biometrisk datavetenskap och statstik vid Stanford’s Meta-Research Innovation Center.
Vi bör ju för närvarande följa myndigheternas direktiv för hur man ska bete sig under den pågående Coronapandemin och inte sprida osäkerhet, förvirring eller panik. Men det måste ju ändå vara möjligt att föra en sakligt grundad kritisk diskussion om vilka mått och steg som politiska makthavare och myndigheter nu ålägger oss vanliga medborgare.
Nå, för att försäkra mig om – så gott det nu går – att inte sprida vidare konspirationsteorier eller annan löst grundad överhetskritik inleder jag med en liten granskning av vem som publicerar ovanstående besvärande fråga.
Det gäller alltså en artikel på nyhetsmediesajten STAT, specialiserad på forskning, inom framför allt medicinsk vetenskap. STAT är en utlöpare från den klassiska tidningen The Boston Globe, den tidning i USA som var först med en kritisk hållning till Vietnamkriget. TBG starades i slutet av 1800-talet och kåptes 1973 av The New Tork Times, efter världens då dyraste medieaffär. 2013 såldes den till Boston Red Sox och Liverpool F.C. vars huvudägare är John W. Henry. Tidningen hade då förlorat 90 procent av sitt värde, jämfört med 70-talet. Tidningen fick stor internationell uppmärksamhet 2001–2003 efter sina skriverier om sextrakasserier inom katolska kyrkan.
Nå, med detta anser jag att SATS kan anses som varudeklarerad.
Artikelns innehåll
Professor John P. A. Ioannides för ett resonemang om de åtgärder som vidtas mot Coronasmittan och anser att mycket vekar panikartat. Hela hans resonemang bygger på att man inte vet tillräckligt om dödlighetsfrekvens eller om spridningsmönster. Man bara antar.
Men man vet att dödligheten är låg och att dödligheten är högre för äldre och sjuka. Men att Covid-19 skulle utgöra en sådan enorm fara jämfört med vanliga säsongsinfluensor ifrågasätter han kraftigt. Hade man inte upptäckt viruset hade man knappast märkt den ökade dödligheten i statistiken, kanske bara som en liten puckel 2020, menar han.
Det resonemang svenska myndigheter (och myndigheter i många andra länder) för om att ”plana ut kurvan”, alltså att bromsa förloppet för inte sjukvården inte ska överbelastas, anser han mycket osäkert av flera skäl. Dels vet man inte hur lång tid karantänsåtgärder och nedstängningar måste upprätthållas, och om det blir många månader eller år kan man befara att helt nya oönskade medicinska och sociala effekter inom befolkningen kommer att uppstå, som man inte har någon som helst perspektiv på.
Artikeln är synnerligen tankeväckande. Läs själv hela här. Ganska enkel engelska.
Trots allt ämnar jag alltså fortsätta att följa myndigheternas råd, jag tillhör ju riskgruppen 70+, men också för att inte skapa osäkerhet i min omgivning. Men sakliga resonemang måste vi klara av.
Har från början påtalat den mycket större dödlighet i viruslunginflammation av influensa, samma slags dödsorsak som Coronavirus. 22.000 dödsfall i Sverige på 10 år, 2.500 förra året. Hundratusentals årligen i världen. Ursäkta att jag hänvisar till mig själv i denna artikel från början av februari ”Hög dödlighet i Coronavirusinfektion? Hur mycket skrivs om hundratusentals dödsfall i influensa varje år?”
Interferonbehandlig kan kanske motverka dödlighet, som ligger på 0,8% i Sydkorea där många testats. (Har mailat till FHI och frågat. En positiv artikel finns från 1986.) Ju färre testade – desto högre dödlighetssiffror – eftersom man missar infekterade med få eller inga symptom.
Bra att det fortfarande finns några självständigt tänkande kvar i världen.
Jag tröstar mig med att dödstalet GLOBALT fortfarande i skrivande stund inte är högre än 7954. Märkligt lågt för en farsot, som har härjat sedan slutet av 2019.
Wikipedia anger om 2017/18 års epidemi i USA, som inte föranledde något undantagstillstånd, att 61.099 personer avled.
En forskare från Stanford menar att ”Corona Is Slowing Down, Humanity Will Survive, Says Biophysicist Michael Levitt”. Han har studerat utbredningen sedan starten i Kina.
En tysk virolog, Wolfgang Wodarg, som studerat influensaepidemier i många år, ställer sig skeptisk till allvaret i nuvarande utbrott och argumenterar sakligt för sina ståndpunkter.
Tack för viktig info! Instämmer med din hållning i frågan. Men betänk vad begreppet Just in Time och Lean Production betyder i sammanhanget. Nu fattas en mängd nödvändiga materiel p g a att alla beredskapslager är skingrade i yran efter Sovjetunionens fall. Fred i vår tid! Vi köper när vi behöver! Tralala! De politiker som beslöt om detta bör hållas ansvariga. Kanske denna kris blir en nyttig lärdom för oss så att vi kan ställa siffernissarna åt sidan och inse att utan nationella gränser finns ingen internationell solidaritet folk emellan. Pågående hamstertendenser är ett mått på misstron mot samhällets förmåga att skydda sin befolkning.
Jag sitter just nu i landet Guugu Yimithirr och skriver ut dagens anteckningar från utforskandet av landets språk tillsammans med pensionärer. Dagens skörd innehåller till exempel ett aldrig tidigare nedskrivet verb, bidirr, som böjs så här:
presens-futurum bidirr,
progressiv aspekt presens-futurum bididirr,
enkel aspekt reflexiv presens-futurum bidiirr-ngarraaliya
preteritum bidirrin
progressiv aspekt preteritum bididirrin,
progressiv aspekt reflexiv preteritum bidiirr-ngarraalathi
De andra 46 böjningsformerna ryms inte här, men guugu yimithirr är överlägset sådana ointressanta språk som standardengelska och standardsvenska.
Jag befarar att det kommer att ske ett ”kulturellt folkmord genom försumlighet och diskriminering” på denna kontinent. De äldre människorna som har kunskapen bland ursprungsnationerna kan komma att ha stor överdödlighet eftersom de bor avlägset, ofta har en sjukdomshistoria, och tillhör de ockuperade nationerna.
Jag noterar en artikel i dagens Svenska Dagbladet. Enligt denna artikel har åtta personer i Sverige avlidit och tolv får intensivvård. Än så länge har inte katastrofen inträffat i alla fall.
”Ett fiasko under uppsegling? Medan Coronan sprider sig fattas beslut utan tillförlitliga data” är rubriken.
Jag blir fundersam. Finns det alltid tillförlitliga data? Alla filmer vi sett med skyddsklädda personer som går och sprutar (vad är det de sprutar?) har jag också trott (vad kan jag mer än tro?) mest vara en åtgärd som myndigheter tagit till för att det skall se ut som om de handlar kraftfullt.
Nu förstår jag av ett antal intervjuer att det också verkligen är meningslöst. Men bortsett från en massa symbolhandlingar, ”tillförlitliga data”? Om jag går från det stora, covid-19 med alla globala insatser, till det lilla, mitt arbete med ungdomar i konfliktsituationer, till exempel mobbning. Inte arbetade jag alltid med dessa problem annat än ”utan tillförlitliga data”. Där fanns hela skalan från ”detta funkar” över ”funkar ibland” till ”hoppas det funkar”. Det är skillnad på den dagliga lunken och krissituationer.
Ionaddis tycks som Wodarg mena att vi har en lite mer omfattande influensaepidemi än vanligt, men att det hela är överdrivet. Svagheten i bägges resonemang ligger i bristen på förklaring varför pandemin slår så olika och tilltron till att förändringar i både uppkomsten av pandemier och förmågan att hantera dem inte är av större intresse.
Är det som Wodarg menar ett resultat av specialintresse hos experter med förmåga att identifiera något som annars inte skulle ha påkallat någon särskild uppmärksamhet mer än någon extra ökning av dödsfall på grund av influensa i sängen hemma så blir frågan, skulle människor som får andningsproblem inte uppsöka sjukvård? Visst kan det tänkas att en del skulle dö hemma, men det troliga är att de flesta skulle uppsöka sjukhus. Den extrema belastning på sjukvården vi sett i Italien och som är på gång i nyliberala rika länder med slimmad sjukvård, visar på allvaret. En mer allsidig syn.
När jag i början av året, i samband med klimatdebatten, efterlyste mer känsla för statistik, anade jag inte hur stort behov av statistisk ”know how” som den nära framtiden skulle komma att kräva. Som nu detta att jämföra coronatal (sjuka eller döda) i proportion till landets folkmängd. Sverige toppar här statistiken. Är det rättvisande?
Detta låter kanske bra, men är statistiskt adekvat bara om det råder jämn spridning över hela landet. Det går absolut inte att använda om bara sjukdomen finns på en plats. I fallet Luxemburg är vi kanske i det första fallet (jämn spridning i ett litet område), i Ryssland i det andra (tills vidare koncentrationer i en del städer) och i Sverige mitt emellan: mest i Stockholm, resten spritt över landet.