Bloggen går glädjande bra – alltför bra faktiskt. Den håller på att växa mig över huvudet. Därför måste jag ta paus en tid, närmare bestämt under resten av februari (till att börja med).
Bloggandet började 2005 med att jag fick domänen och en enkel blogg av min dotter och svärson i 60-årspresent. Jag började skriva, någon gång när andan föll på. Så har det hela sakta utvecklats från en hemmagjord enkel blogg till ett mer tekniskt utvecklat bloggsystem.
Jag skriver själv ungefär lika ofta nu. Så, den stora ökningen består i att fler skribenter har tillkommit. Och inte vilka skribenter som helst, utan skribenter jag känner mig hedrad av att ha fått som medarbetare. Några har tillkommit på grund av att – som någon uttryckte det – publiceringsmöjligheterna har minskat dramatiskt på senare år. Dessa skribenter är alltså idag till viss del beroende av min blogg för att nå sina läsare.
Det underliggande målet är förstås att sticka upp en aning ur det kvävande mediebruset, trots att det från början endast var en hägring. Det har därför varit viktigt att knyta till sig fler skribenter. Så här har materialet kvantitativt vuxit de senaste fem åren:
2012 – 100 inlägg
2013 – 119 inlägg
2014 – 196 inlägg
2015 – 285 inlägg
2016 – 430 inlägg
Ju fler inlägg, desto mer trafik. Och ju bättre inlägg, desto mer trafik, och ju fler och bättre inlägg desto fler kommentarer. Nu är antalet inlägg alltså uppe i mer än ett per dag. Vecka ut och vecka in året runt. Och antalet sidvisningar per vecka pendlar nu mellan 6.000 och 9.000 (1.500-3.500 besökare). Alltså, baksidan för min del har nu blivit uppenbar. Ju bättre det går desto mer redigeringsarbete och mer tid vid datorn. Och jag har nu nått gränsen för vad jag hinner med (och klarar av).
Omsorgsfull redigering, språklig noggrannhet och god bildbehandling har hela tiden varit en ambition. Vill inte göra avkall på kvalitén. Det ska vara som en bra tidning, alltså så få språk- och korrekturfel som möjligt och så varierat material som möjligt. Det ska till och med vara tillåtet med humor 😉 Så, att bli slarvig ensidig och tråkig – som många andra politiska bloggar – är inget alternativ. Bildmaterialet är också viktigt och roar mig mycket, men innebär förstås ännu mer arbete. Att släppa kommentarfälten fria har aldrig ens föresvävat mig. Så, noggrant redigeringsarbete är oundvikligt.
Några tafatta försök har jag också gjort för att dra in någon mer i redigeringsarbetet, men gått bet. Har också försökt tigga lite pengar för att täcka omkostnader, men även det utan nämnvärt resultat.
Om man ska hjälpa till måste man alltså ha tid och inte kräva ett öre betalt. Dessutom måste man vara språkligt och grafiskt säker och behärska redigeringsverktygen. Jag söker alltså inte vem som helst, utan någon med just dessa kvalifikationer, vilket tydligen är en ganska sällsynt sort.
Denna blogg är idag en etablerad plats i den svenska politiska bloggvärlden. Det tar lång tid att bygga upp en sådan. Välkommen med tips eller råd. Kanske någon vill ta över? Allt kan diskuteras.
Huvudet mitt har alltså slagit i glastaket. Måste finna en ny väg framåt. Hur jag ska göra vet jag inte. Jag börjar med två veckors bloggvila. (Jag vägrar kalla det ”time out”.) Det blir i alla fall ett litet andrum för mig och för er – mina trogna läsare. Sedan får jag se.
Hör gärna av dig. Jag svarar på mejl, men kommentarer tar jag inte itu med förrän första mars. På återseende…
Tack Knut! Har verkligen gillat innehållet på din blogg. En av de bästa, svenska!
Det hedrar dig att du inte tar ”tajm aut”. Din blogg är bra! Hoppas den kan fortsätta. Idag är det utrikespolitisk debatt i riksdagis. Går i P1. Så jag lyssnar på P2.
Gratulerar. Jag är intresserad av att diskutera frågor om mer samarbete och samverkan med dig och andra
Synd att du går på knäna. Jag uppskattar verkligen bloggen. Den är välredigerad, och det kan man inte säga om så väldigt många. Innehållet alltid intressant.