Ett stycke finsk Nato-debatt

Återger här en insändare i finska Hufvudstadsbladet (HBL) som opponerar sig mot Svenska Folkpartiets "Natoister" angående en eventuell finsk Nato-anslutning. Nyttig läsning även för våra "Natoister".

HBL

Hufvudstadsbladets byggnad i Helsingfors

Ett Natomedlemskap skulle innebära en helt ny situation för Finland, i form av spänning i luften, på vattnet, under vattnet och vid våra gränser. Vi skulle ta åt oss rollen av måltavla, helt frivilligt!

Man får väl börja se sig om efter ett annat parti som ställer sig godvilligt till svenskan. Det kommer att kännas främmande, efter att i cirka 30 års tid ha röstat på SFP. Horribelt är att lilla SFP så entydigt tar ställning för Natomedlemskapet. Säkerheten är ju varje enskild människas egen sak, och partiets främsta uppgift är att värna om vårt utsatta språk, svenskan.

SFP:s väljare finns över hela den politiska skalan. Inte är alla svenskspråkiga rika, välutbildade, högerinriktade, Natovänliga. Det finns vanliga arbetare, skomakare, frisörer, webbutvecklare, blomsterhandlare, bagare med flera, som på inget vis sammanfaller med dagens neo-SFP. Salpetersjudare, svavelfräsare och asfaltkokare i modern tappning. Vi vet att finländarna i regel inte är speciellt Natovänliga. Varför skulle svenskspråkiga väljare, SFP:s livsvillkor, avvika från medeltalet?

SFP och synliga svenskspråkiga medier har under en längre tid kört med kraftig Natokampanj, och jag har under en längre tid förundrat mig över denna. Varför tror prominenta politiska profiler att deras åsikt kunde ha minsta lilla inverkan på min personliga åsikt om min egen säkerhet? Så är det naturligtvis inte! Säkerhetskänslan kommer inte genom annans proklamering. Samtidigt har rapporteringen av ”opassande” internationella händelser konstigt nog försvunnit, till exempel drönarattackerna, som pekar emot USA. USA bestämmer över Nato och USA är en krigisk nation, det vet alla. Vi vet hurudana mängder vapen USA hanterar, och vi vet vad vapen är till för. USA lever på att skapa spänning.

Jag undrar om partiapparatens “natoister” förstår vad det är frågan om. Det är självklart att ett Natomedlemskap inte skulle vara bra för Ryssland, tvärtemot vad Carl Haglund nyligen slängde fram (HBL 29.4). Att Finland frivilligt skulle ta åt sig bördan av gränsland mellan två olika militära läger låter fullkomligt vridet. Varför skulle vi göra det? Ryssland har på inget vis indikerat fientlighet mot Finland, och Rysslands militära rörelser till exempel i Östersjön är inte på något vis konstiga. Andra länders militär rör sig också i olika områden, somliga nära och somliga (till exempel USA) i fjärran.

Månntro medlemmarna i partifullmäktige har ägnat några ögonblick till att måla upp framtiden om Finland vore medlem i Nato? Mitt i allt skulle vi ha engelsktalande soldater i knutarna, ibland stora mängder. I lilla Ekenäs, i Obbnäs, Syndalen, Lappland. I tåget, på vägarna och på flygplatserna. Och så skulle det förstås bli flottmanövrar. Vi skulle få besökare. Främmande jagare, landstigningsfartyg, kanske någon ubåt, överflygningar. Ibland skulle de vara utanför Borgå, för det vore ju naturligt att träna vid vårt viktiga oljeraffinaderi.

Oberoende av frontfigurer som Jens Stoltenberg, skulle det amerikanska Natobefälet bestämma över allting. Lilla Finland skulle lyda, precis som med Guggenheim. Vilket drömläge för amerikanerna – 1 400 kilometer i ryssarnas nacke! Amerikanerna kunde ju alltid fara hem igen till sin säkra kontinent, men jag bor faktiskt här! Vips vore Natomedlemskapet inte längre en så abstrakt grej. Min fredliga omgivning skulle förändras till det sämre. Att Nato skulle komma så nära inpå S:t Petersburg vore mer eller mindre en katastrof för Ryssland. Tänk bara om ryska krigsfartyg höll till utanför New York! Hur skulle amerikanerna reagera, och tycker någon att det vore underligt att de reagerade? Knappast.

Ett Natomedlemskap skulle innebära en helt ny situation för Finland, i form av spänning i luften, på vattnet, under vattnet och vid våra gränser. Vi skulle ta åt oss rollen av måltavla, helt frivilligt! Ryssarna skulle tiodubbla satellitfotograferingen, avlyssningen, cyberspionaget, beredskapen. Det känns fullkomligt ofattbart att SFP officiellt går in för detta. Under flera års tid har partiet ignorerat sin huvuduppgift: Att värna om svenskan!

Partiet har kört med olika slags impopulära linjer, till majoritetsbefolkningens förtryt. Varför så? Och varför riskera att göra sig ytterligare impopulär genom detta kontroversiella beslut? Partiet är inte till för partiledaren eller partiet självt! Tyvärr känns det att ledningen har tappat kontakten med verkligheten, och med väljarna som finns också på andra ställen än i trygga Åboland. Det känns att partiet inte längre är till för väljarna utan för kärnan och de grå eminenserna.

I värsta fall grundar någon ett sannfinlandssvenskt parti och tar hälften av SFP-rösterna.

Tomas Gustafsson (Ingenjör, Esbo)

Svar på denna artikel >
Ett annat svar på artikeln >

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  1 kommentar for “Ett stycke finsk Nato-debatt

  1. Anders Persson
    2016-09-04 kl. 20:41

    Den välrenommerade finländske historikern professorn Matti Klinge fyllde 80 år den 31 augusti och varje finländsk tidning med självaktning intervjuade honom inför högtidsdagen. Finlandssvenska Hufvudstadbladet noterade att hans positiva Rysslandsbild inte har tagit skada av den senaste tidens vändningar och han stöder Rysslands annektering av Krim. Krim hör till Ryssland och Krimborna har alltid upplevt sig som ryssar, säger han.

    – Chrusjtjov bestämde sig en vacker dag [1954] att utan folkomröstning flytta Krim från den ryska federationen till den ukrainska. Varför skulle Ryssland inte ha utnyttjat möjligheten att rätta till gränsen?

    Att Putin kunnat inskränka yttrandefriheten i landet utan större protester beror på att landets befolkning fortfarande ser honom som en räddare efter Jeltsin som körde landet i botten.

    – De flesta människor är inte så intresserade av åsiktsfrihet utan vill leva ett normalt liv. Det är kanske en cynisk men sanningsenlig bild av samhället, framför allt i Ryssland och Turkiet. Det är ett högt och tråkigt pris att betala, men samhällsfriden är också en oerhört viktig sak.

Kommentera