Våldet i Mellanöstern eskalerar. Om Europa inte lyckas rädda atomavtalet med Iran, så hotar en världsbrand. Vi hälsar med tillfredsställelse att ni, fru förbundskansler, har distanserat er från Donald Trumps farliga politik. Vi har sedan länge krävt en oberoende och självmedveten europeisk utrikespolitik och vi gläder oss åt att vi idag inte är ensamma om denna ståndpunkt.
När också förbundsregeringen nu inser, att den amerikanska politiken står i motsättning till våra säkerhetsintressen och att det vore fatalt att fortsätta underordna sig denna, då måste ni nu också vidta de nödvändiga åtgärder som fordras. Ni, fru Merkel, har – för det första – offentligen kritiserat avbrytandet av Iranavtalet – jag citerar – ”skadat förtroendet för den internationella ordningen”. Det är riktigt. Men förtroendet för den internationella ordningen har ju redan skadats i åratal. Den skadas vid varje tillfälle då folkrätten blir förtrampad.
Den skadas ju överallt där mäktiga militärmakter, och då framför allt USA, tar sig friheten att militärt ödelägga alla länder, vars regeringar de inte gillar, eller inte ställer sina naturtillgångar till förfogande på deras villkor. Så var det i Irak. Så var det i Libyen. Ni har beskrivit denna utveckling då länder destabiliserats, men på ett sätt som om det handlar om naturkatastrofer. Men det var ju krigspolitik. Också de senaste militära angreppen på Syrien är brott mot folkrätten, men de har ni till och med välkomnat. Om ni vill återställa tron på den internationella ordningen, så innebär det att ni måste fördöma den oansvariga politiken med regime change, som har kostat en miljon människor livet. Och ni måste klargöra, utan omsvep, att Tyskland aldrig kommer att stödja ett krig mot Iran, vare sig direkt eller indirekt. Det skulle jag gärna vilja höra förbundsregeringens åsikt om.
För det andra. Om era bekymmer för eskaleringen i Mellanöstern verkligen är ärligt menad, sluta då omedelbart med att leverera vapen till denna krutdurk. För det stämmer inte. I åratal har ni lovat att vapenexporten ska vara restriktiv. Men sanningen är att ni gör affärer helt hämningslöst med vapenlobbyister och ni levererar just de vapen till diktatorer som Erdogan och Saudierna, som de behöver för att föra sina blodiga krig i Syrien och i Jemen. Det är en helt ansvarslös politik. Varje timma dödas fyra personer i världen av tyska vapen. Vi anser att dessa förbrytelser måste få ett slut.
För det tredje. Också detta hör till en självständig politik: sluta medverka i kapprustningen som drivs på av Trump! Det senaste året har de europeiska Nato-länderna satsat 300 miljarder dollar och Nato, totalt 900 miljarder dollar på rustningar. Tidigare talade ni om att bekämpa orsakerna till att folk flyr. En tiondel av dessa 900 miljarder skulle räcka så att inte ett enda barn i världen skulle behöva dö av sjukdomar orsakade av fattigdom.
900 miljarder! Jag nämner för er i jämförelse: Ryssland satsar 66 miljarder dollar om året. Vi talar alltså om en relation om 900 miljarder kontra 66 miljarder. Och då säger ni på fullt allvar, att vi först och främst måste upprusta, så att Putin inte står framför Berlins infarter i morgon. Vad är det för galenskaper ni sprider här?
Militärbudgeten – det är intressant – är den enda där ni inte plottrar utan satsar helhjärtat. Det verkligt hemska är, att för den stora koalitionen är tydligen vapen och krigsmaterial viktigare än barnen i vårt land. För medan ni satsar 3,5 miljarder euro på bättre förskolor, så ska militärutgifterna stiga med minst 5,5 miljarder euro och om [försvarsministern] fru von der Leyen får som hon vill, till och med 12 miljarder euro. Kan ni förklara för skattebetalarna varför ni slösar så med deras genom hårt arbete förvärvade pengar? Det går inte att försvara.
Det finns ytterligare ett steg att ta. Om ni verkligen vill föra en självständig politik, tina då upp relationerna med Ryssland och häv alla sanktionerna.
Visst, det stämmer att anslutningen av Krim stred mot folkrätten. Men trots det behöver vi samarbeta med Ryssland om vi vill lösa problem. Det ser vi exempelvis i fråga om Iran. Också säkerhet i Europa kan bara förverkligas med och inte mot Ryssland. Detta var ju kärnpunkten i den nya utrikespolitiken, den nya östpolitiken, som Willy Brandt lade grunden till. Den traditionen präglade tysk utrikespolitik under många år. Vi måste tillbaka dit och slutgiltigt befria utrikesdepartementet från dagens amatörer. Vi har slagit in på fel väg och ni i SPD borde verkligen inte medverka.
Men det handlar också om ekonomi. Har ni verkligen inte märkt, att sanktionerna mot Ryssland i första hand drabbar Europas näringsliv, särskilt det tyska, och att det främst är europeiska företag som hotas av problem till följd av det uppsagda Iranavtalet? Den nye USA-ambassadörens fräckhet, då han lägger sig i hur tyska företag sköts talar för sig själv. I stället för att utvisa fyra ryska diplomater, som inget ont hade gjort, skulle man kanske hellre föreslagit att denne nonchalante person borde resa hem.
En självständig europeisk politik kan förstås bara vara möjlig i ett enigt Europa. Då krävs inte ytterligare centralisering, utan en politik goda grannar emellan. I motsats till er, så jublade vi inte frenetiskt förra året över Macrons valseger och vi står på deras sida i Frankrike, som är motståndare till social nedrustning. Men just Macronanhängarna i detta hus borde betänka, att Macron nu anklagar det tyska exportöverskottet och den tyska sparivern för att vara antieuropeisk. Och på den punkten har han verkligen rätt. För när det är just Europas största ekonomi, som hänsynslöst fortsätter att dumpa löner, satsa på export och försvaga sin hemmamarknad, då för man inte bara en politik som riktar sig mot de egna löntagarna, utan också en som är till nackdel för våra grannländer. Det undergräver den europeiska sammanhållningen. Det är helt uppenbart.
Men regeringen har egentligen en bekväm sits. Ni har stora skatteintäkter. Ni skulle kunna beskatta koncernerna och de superrika mera, för att därmed faktiskt, och inte bara symboliskt som nu, underlätta för medel- och låginkomsttagarna. Nollräntepolitiken ger er ett avsevärt ökat spelrum i den ekonomiska politiken. Ni har alla chanser i världen att göra Tyskland till ett innovativt och rättvist land. Men vad gör ni? Trots att det finns ett utrymme för investeringar på 120 miljarder euro, så förblir de – även om man räknar välvilligt – kvar på nuvarande miserabla nivå. Och detta trots att ni nu får pengar nästan gratis av bankerna om ni bara ville investera.
Men den storstilade armén av svarta och röda nollor sitter bara och ser på hur vägar, broar och offentliga byggnader förfaller, hur innovativa företag lider av långsamma internetuppkopplingar och hur mobiltelefonin på många håll i Tyskland har sämre standard än i många utvecklingsländer. Detta håller inte.
Trots att ni vet, att man i framtiden, till följd av digitaliseringen, framför allt kommer att efterfråga kvalificerat och högkvalificerat arbete, så skickar ni våra barn till nedslitna skolor, som saknar lärare, så att det inte blir någon undervisning. Skolor där varje år tusentals elever slutar utan att ens ha lärt sig att läsa och skriva ordentligt. Fru Merkel, jag anser att det ni har sagt här om att satsa på artificiell intelligens är både imponerande och riktigt. Men den naturliga intelligensen hos barn och ungdomar här i landet borde man kanske inte helt nonchalera. Framför allt i socialt utsatta områden är tillståndet i många skolor veritabla katastrofer. Barn som står i början av livet har inte någon riktig chans. Och om ni får råda så kommer inget att ändras, för den summa som ni nu ytterligare skjuter till kommer inte ens att kunna förhindra att putsen faller ned från taken i många skolor.
Jag finner det också anmärkningsvärt, att den stora koalitionen och även ni fru Merkel – inte idag, men ofta numera – åter talar om social sammanhållning. Detta välkomnar vi förstås. Men jag ska nu berätta för er hur den sociala sammanhållningen i dagens Tyskland ser ut: I år erhåller syskonparet Quandt och Klatten – två personer – en avkastning på 1100 miljoner euro av BMW-aktier som de ärvt – 1100 miljoner tjänar två personer! Samtidigt kämpar allt fler fattiga, t ex pensionärer och många ensamstående föräldrar, för att få tag på utgångna livsmedel. Är det så ni föreställer er socialt sammanhållning? Vi kallar det snarare rovdjurskapitalism.
I inget annat EU-land har antalet sysselsatta, som trots att de har arbete ändå är fattiga, ökat så kraftigt som i Tyskland. Vad gör den stora koalitionen åt detta? Delvis brännmärker ni de missförhållanden, som ni själva har medverkat till – det uttryckte fru Nahles [SPD] åter i sitt anförande – men ni ändrar inte på något. Alla här i landet vet att minimilönen på 8,84 euro inte räcker att leva på. Förbundsregeringen har nyligen räknat ut att man behöver minst 12,63 euro för att få en pension över existensminimum efter 45 års heltidsarbete. Herr Scholz [finansminister, SPD] har under tiden krävt minimilönen ska vara 12 euro. Det är bra om SPD ansluter sig till våra krav. Men hur förklarar ni för era väljare, att ni gått in i en stor koalition utan att kräva en höjning av minimilönen? Ni har ju inte ens ställt kravet.
Arbetslivet blir allt råare. På Amazon övervakas de anställda digitalt t o m på toaletterna. På posten måste man ha en järnhälsa om man ska kunna få en fast anställning. Vissa har klagat offentligt på detta. Men om man inte vill att de anställda allt oftare ska utsättas för sådant, så ändra då de lagar som tillåter allt detta. Se till att ingen mer här i landet ska kunna tvingas av arbetsförmedlingen, att ta tillfälliga arbeten och att arbeta till icke-avtalsenliga löner. Förbjud avskedanden utan grund och tillåt inte tusentals kryphål i lagen. Det här är ju saker som går att åtgärda. Återställ en solid arbetslöshetsförsäkring i stället för att efter ett års arbetslöshet göra folk utfattiga genom Hartz IV och riva ner allt de byggt upp under livet. Nu ska ni åter sänka avgiften till arbetslöshetsförsäkringen och därmed ge företagen en gåva värd miljarder. Ta pengarna och förläng utbetalningstiden för Arbetslöshetsersättning [som nu är maximerad till ett år]. Det vore en riktig åtgärd som skulle ge större social trygghet.
Vad utlovade ni inte allt under valrörelsen som skulle ge en bättre vård! Nu ska ni tillsätta 8.000 nya tjänster inom vården – och då fattas 40.000 tjänster bara på äldreboenden och minst 70.000 på sjukhusen. 8.000 nya tjänster kommer inte att ändra det minsta på de dåliga förhållanden som råder inom vården och det vet ni. Herr Spahn [CDU] har nu ställt i utsikt att anställa fler östeuropéer inom vården. Kanske skulle ni hellre tänka över varför knappast några ungdomar är intresserade av vårdutbildningar. Kanske beror det på att det inte är särskilt attraktivt att utföra slitjobb för svältlöner. Det är också verkligen orättvist. Varenda enskild vårdanställd gör mer för det allmänna bästa än alla investmentbankers tillsammans. Därför måste detta viktiga arbete äntligen betalas med vad det är värt.
Det är sannerligen sorgligt. Det finns inte ett enda problem, som ni angriper med beslutsamhet; ni antar inte en enda utmaning. Så kan man ju inte påbörja en valperiod: utan idéer, utan varje vision, utan en enda storartad tanke eller någon viktig plan. Så kan man verkligen inte börja. Nyligen frågade man medborgarna vem som har makten idag. Bara ett fåtal ansåg att makten låg hos politikerna. Nästan inte någon trodde att folket har makten, som det ju ska vara i en demokrati. Majoriteten utgick från att näringslivet, storföretagen och de rika regerar landet.
Jag vill inte gå så långt som att påstå att det är er avsikt, men om man vill visa för folk riktigt tydligt, att de inte längre lever i en demokrati, att de inte kan välja vad de vill och att överhuvudtaget inget ändrar sig – allt bara fortsätter: samma koalition med exakt samma politik, som väljarna tidigare gett rött kort i valet. Om man vill lyckas övertyga också den siste kvarvarande godtrogne medborgaren, att vallöften inte är annat än listigt uttänkta lögner, då ska man göra exakt så, som ni gör. Jag anser att det är ansvarslöst.
Ni har hört vilka hetstal som hållits tidigare här i förbundsdagen. Att sådana tal, där människor ställs mot varandra, där människor förnedras, är möjliga att hålla här, är resultatet av er politik men ni har ingen tanke på att ändra på den. Det är bedrövligt. Det kan inte fortsätta så.
Alla undersökningar visar att många oroar sig för framtiden. Majoriteten önskar mer social utjämning. Folk retar sig på att just de största företagen ofta betalar de lägsta skatterna och att politiken inte gör något åt det. De vill beskatta stora förmögenheter. De vill inte ha någon upprustning utan att man gör framtidsinvesteringar. Och vad gör ni? Ni gör helt enkelt det motsatta. Ni subventionerar koncernerna och fyller vapensmedernas orderböcker. Men ni vill inte skydda barn och gamla mot fattigdom. I ett land där man kanske bygger världens bästa bilar, förklarar politiken att man inte kan ge vårdbehövande äldre ett värdigt levnadsslut.
Fru förbundskansler, bästa stora koalition! Ni överväger just att införa en undervisning om värderingar för flyktingar. Jag råder er att omedelbart först kontrollera era egna värderingar.
Jag anser, att det inte kan fortsätta så här. Vi behöver omedelbart en annan politik. Vi behöver en politik som har ryggrad nog att stå emot också intressekonflikter med mäktiga och inflytelserika lobbyister och särintressen. En politik som äntligen gör det som är dess uppdrag i en demokrati: politik för majoriteten, inte bara för de rika.
Ett starkt tal med klasskänsla. Visst ska man ta från de rika och militären och ge till de fattiga. Vilken vettig vänstermänniska kan vara emot det?
Den nyliberala högerpolitiken splittrar nationen, splittrar nya och gamla medborgare, försvagar den nationella suveräniteten – bärare av demokratin.
Men ”så ska vi ha, men var ska vi tat?”. Hur får vi en majoritet för arbetarpolitik? De vanliga människorna måste ju själva kämpa för sin sak – men passivitet råder i de folkliga arbetarleden.
Än värre, över hela Europa krisar arbetarrörelsen, Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen. Allt fler arbetare går till högerpopulisterna. Varför?
Även på mitt jobb antyder en del att de kan rösta på SD (öppet vågar de inte säga det). Att de är rasister lurade av överklassen är en hypotes. Men räcker det, undrar jag?
Det kanske gör det och då gäller det att vända talet om migration-invandrare till tal om klassklyftor och sociala orättvisor. Det kanske är så enkelt.
Jag vet inte, andra får svara.