Ett varningsord

Träsnitt av PO Ultvedt

Kolorerad teckning av P.O. Ultvedt

hedin-ett-varningsordÅr 1912 skrev Sven Hedin det lilla häftet ETT VARNINGSORD. Tryckt av Albert Bonniers förlag i en första upplaga på fyrahundratjugotusen exemplar. Nytryck gjordes så snart Hedin lyckades få in stöd av tidens penningaristokrater och häftet nådde till slut en upplaga på en million exemplar. År 1914 kom så ANDRA VARNINGEN som direkt trycktes i millionupplaga.

När man läser om Sven Hedins aktiviteter under denna tid och om dessa skrifter handlar det mesta om hans synpunkter på Sveriges försvar. hedin-andra-varningenOm den stora nationalinsamlingen för en pansarbåt, om bondetåget och om Gustav V:s borggårdstal den 6 februari 1914. Ett tal som skrevs av Sven Hedin tillsammans med officeren och krigshistorikern Carl Bennedich.

När jag nu själv på nytt läser igenom Sven Hedins båda varningsskrifter fäster jag mig särskilt vid det rödglödgade rysshat som genomsyrar texterna. Hedin menar att det nu bara är en tidsfråga innan ryska trupper marscherar in och lägger under sig åtminstone större delen av Norrland och kanske mycket mer.

I historiens ljus får dessa förutsägelser ett löjets skimmer över sig. Utvecklingen blev en helt annan. Den ryska bolsjevikregimen beslöt år 1917 om rätt till självbestämmande för Rysslands olika folk. Den 6 december samma år beslutade finska lantdagen att anta en självständighetsförklaring. Detta datum kom att bli Finlands nationaldag. Den 4 januari 1918 godkändes Finlands oavhängighet av den Ryska federativa socialistiska rådsrepubliken under Lenins ledning.

Dessa historiska fakta hindrar inte att samma rysskräck nu basuneras ut såväl i de flesta tidningar som i våra svenska TV-kanaler. Det går inte en dag utan att Putin utmålas som den stora faran för allt och alla i Svenska Dagbladet. Och kanske i ännu högre grad i min lokaltidning Strengnäs Tidning/Eskilstuna-Kuriren. En rysskräck som nu används som argument för ett svenskt medlemskap i NATO.

Men låt oss först gå tillbaka till Sven Hedins vidare förehavanden. Han förblev genom hela livet en varm tysklandsvän. Redan i september 1914 reste han till tyska västfronten där han fick träffa kejsar Vilhelm II som imponerade stort på Hedin. Året därpå gick resan till tyska östfronten och de två resorna resulterade i böckerna Från fronten i väster (1915) och Kriget mot Ryssland (1915).

Under andra världskriget gjorde Hedin flera resor till Berlin där han träffade de tyska ledarna och hade flera enskilda samtal med Hitler. De beskrivs i hans bok Utan uppdrag i Berlin (1949). Inget fick honom att rucka på sin positiva inställning till tysk politik vilket beskrivs på ett träffande sätt i Stig Hööks teckning En segerveteran från mars 1944 som ni kan se i Satirarkivet.

stig-hook-satirarkivetHitler: Er blinda tro på vår seger ger mig styrka, herr Hedin.
Hedin: Det sa kejsar Wilhelm också!

Vi har nu en värdig efterföljare till Hedin i form av Carl Bildt vars blinda tro på att allt gott kommer från storebror i väster inte kan ruckas av några fakta. Varken av mer än en million döda i Irak, till följd av USA:s angreppskrig, eller av en kuppregim i Kiev med klart fascistiska drag. En regim som sänder mördare och mordbrännare till Odessa för att bekämpa sina politiska motståndare.

Sverige lyckades som nation hålla sig utanför den stora människoslakten under första världskriget. Trots den beundran för den södra stormaktsgrannen som många jämte Hedin stod för. Man avvaktade med att sluta upp på Tysklands sida och utvecklingen på västfronten visade snart att det var ett klokt drag. En statsmannamässig klokhet som idag inte präglar ledande svenska politiker.

Det behövs i dag ett varningsord som lyder: Slut för Guds skull inte upp bakom EU:s och NATO:s stormaktsdrömmar! Innan en andra varning kommer kan det vara för sent.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , , , , ,

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  2 kommentarer for “Ett varningsord

  1. Jan Wiklund
    2014-05-22 kl. 12:21

    Det borde kunna finnas en chans att få upp det här nyfödda kalla kriget på agendan, förutsatt att man kan samla en tillräckligt stor tillräckligt centralt placerad grupp på ett tillräckligt måttligt program. Bara så det kan bli lite debatt.

    Nu är det ju nästan kusligt hur lite debatt det är om den här kallakrigspolitiken.

  2. Mats Österholm
    2014-05-22 kl. 16:30

    Jag undrar om finnarna och baltstaterna också tycker att det inte finns något skäl till oro? Var hade baltstaterna stått idag utan beskydd av Nato? Hade Narva fortfarande varit estniskt?

    Den enda slutsatsen vi för närvarande kan dra är att Putin är oberäknelig.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.