Vem kunde tro att vi så snart skulle få höra alla dessa dystra profetior, att Dublinförodningen och Schengenavtalet brutit ihop och att därmed EUs sammnhållning är hotad till den grad att vi närmar oss en ”systemkollaps” (Margot Wallström). Gränsen är nådd (Morgan Johansson).
Men låt oss repetera vad Schengenområdet och Schengenavtalet är. Det är idén att man ska slippa pass vid gränspassager inom området. Alla ska kunna röra sig fritt inom området. Det är en av EUs grundpelare, de fria rörligheten. Tanken var att den fria inre rörligheten skulle kombineras med med en skärpt kontroll vid EUs yttre gränser. Schengen har varit i kraft sedan 1999.
Och Dublinförordningen stadgar att den som söker asyl någonstans i EU ska göra det i det första land hen kommer till. Därifrån ska hen sedan kunna söka sig vidare. Men det är i det ”första asyllandet” som asyl beviljas eller avslås. Dessa principer fastslogs så sent som 2013 då ännu inte så stora flyktingvågorna sköljt in från Medelhavet.
Det här har nu medfört att Grekland och Italien (de europeiska länder som ligger närmast Afghanistan, Irak och Syrien) blir första asylland för de allra flesta. Ett oerhört tryck har kommit att vila på dem och de klarar inte av att sköta EUs asyluppdrag, utan tvingas släppa människor vidare till andra EU-länder, varpå Dublinförordningen i praktiken sätts ur spel. Parat med att både Grekland och Italien haft stora ekonomiska och politiska problem på senare år blir situationen för dem och för hela EU helt absurd.
Är det då inte bra att människor får strömma in i EU, det är ju ändå bara en rännil jämfört med de flyktingmassor som befinner sig på flykt i krigens och nödens närområden? Borde vi i det rika EU inte ta vårt ansvar och ta hand om alla som söker sig hit? Många tycker det av rent humanitära skäl. Och visst håller jag med om att asylrätten är grundläggande för demokratier.
Det finns frågor här som inte enkelt kan hänvisas till SDs, Le Pens eller Orbans propagandafält. En sådan är vilka det är som lyckas tasig ända till Sverige? I stor utsträckning är det förstås de mest resursstarka, de välutbildade, de med pengar att betala sig fram efter flyktingrutten. Personer som söker sig ett bättre liv, men kanske inte lider direkt nöd. En annan grupp är de som har orent mjöl i påsen, som kanske vill skaffa sig ny identitet, öppna kanaler för olika obskyra verksamheter mellan Europa och Mellanöstern, kriminella alltså. Enorma möjligheter öppnar sig för skrupelfria individer i detta kaos, så har det alltid varit i krig och kris. Och hur ska vi kunna skilja de kriminella från alla dem som på flyktingsmugglarnas inrådan kastar bort sina pass när den kommer iland i EU? En tredje grupp är ensamma barn och ungdomar, som lätt hamnar i gängbildningar och som kan utnyttjas och skickas på ”enklare ärenden” som ger snabba pengar.
Med den inströmning som idag är kan det här efter några år betyda att miljoner människor – utan elementära medborgerliga rättigheter – befinner sig i Europa. Vi kommer att se dem överallt, men vi kommer inte lära känna dem eller kunna hjälpa dem. Vi kommer att tvingas vänja oss vid att Sverige har ett A- och ett B-lag – de marginaliserade – en armé av billig arbetskraft, kriminella, prostituerade som lever människoovärdiga liv.
Det här är redan etablerat i Syditalien, där illegala immigranter från Nord- och Västafrika utför skördearbete på tomat- och melonodlingarna under vidriga förhållanden. Om det kan man läsa i Yvan Stagnets utmärkta lilla bok Älska din dröm. Italien osynliga slavarbetare i strejk (Celanders förlag – svensk översättning av Margareta Zetterström).
Man måste vara mycket naiv för att utesluta att en liknande utveckling inte skulle kunna ske också i Sverige. Segregationen har systematiskt etablerats under senare års nyliberalism i skolor, bostadsområden på arbetsmarknaden i vården och i omsorgen.
Vi har ett demokratiskt samhälle som bygger på medborgarrätt – lika för alla myndiga personer. Att skapa ett B-lag av mer eller mindre mörkhyade från Afrika och Mellanöstern samt acceptera att dessa människor lever i Sverige utan riktiga pass som låglöneslavar utan demokratiska rättigheter vore inget annat än rasism.
Fakta talar till slut så tydligt att ingen längre kan värja sig för läget som nu råder. Att flera främlingsfientliga, rasistiska och asylrestriktiva krafter i Europa länge larmat om denna utveckling är förstås besvärande, men att förneka den är ännu mera kontraproduktivt. Det enda är att agera klokt utan politiska sidoblickar.
Hur hade jag resonerat och agerat om jag suttit med ansvaret för landets säkerhet? Gränskontrollen som igår infördes i Sverige var ofrånkomlig. Tillfälliga uppehållstillstånd är också rimligt, med tanke på att många säkert vill återvända hem när förhållandena lugnar ner sig. Varför det skulle vara för sent, som en del säger, kan jag inte förstå. Man skulle kunna säga att vi återinför en ordning som rådde före 1999 (Schengen), alltså för 15 år sedan. Det var inte orimligt då och är lika lite orimligt nu. Och det kränker inte asylrätten som jag ser det. Det är ju kombinationen av stark yttre gränskontroll (Dublin III, som nu brutit samman) och inre fri rörlighet (Schengen) som inte längre fungerar. Då är det ofrånkomligt att inte ta ett ”steg tillbaka”.
Det är inte främlingsfientlighet och/eller rasism som nu tagit ett steg framåt genom den svenska regeringens beslut, utan en tillnyktring i synen på de realiteter som råder inom EU. Jag har visserligen varit emot EU ända sedan Nej till EEC-kampens dagar, men jag är nu mera orolig än skadeglad för att EU står vid stupstocken. Ska EU kunna ta ett steg tillbaka under ordnade former och kanske finna nya realistiska samarbetsformer utan att kollapsa – med kanske krig i Europa som följd. Så tänker jag.
Men regeringen bär självklart ansvaret för att Sverige deltar i USAs/Natos krigsoperationer som driver människorna på flykt. Man ger med ena handen och tar tillbaka med den andra. Kalla det gärna hyckleri.
Vi måste också fråga oss varför vi har det så ”bra” i Sverige, eller åtminstone av utomstående anses ha det så ”bra”.
1. Till dels kan det förklaras, som dubbelmaoisterna klart sade ut 1968 och som en del borgerliga antyder nu, på grund av ”orättvisan” i världen, som fick oss att dra fördelar av den kolonial utplundringen.
2. Men det kan också förklaras med folken i Norden under flera hundra års kamp lyckats skapa ett samhälle med fungerande normer: hålla avtal, inte förskingra allmänna medel, komma i tid, döma efter duglighet, döma brottslingar rättvis etc etc. Det kan formuleras på olika sätt men ni vet vad jag menar. Detta är inga självklara normer.
3. Men vi har också dragit fördel av andra folks kamp. Fransmännen som stod på barrikadernas 1789, 1830, 1848 och 1871 bidrog också till vårt folks upplyftande. Branting och Per Albin var kanske inga större anhängare av Lenin och Stalin, men de kunde rida på den skräck för revolutioner i någon form, som latent utgick från exemplet 1917-21.
Alltså: Vi har ingen skuld att betala tillbaka till de eftersatta i världen. Genom att agera som Världens Socialbyrå snarare underlättar vi för de korrupta härskare som förtrycker sina folk. Det är rätt att göra uppror!
Att det nu är upprorsstämning i Rumänien har nästan helt ignorerats av media i Väst, t o m av Independent. Landet är inte bara EU-medlem utan som bekant källan till en del politiska problem också i Sverige. Men kanske kan denna sida ge värdefull bakgrundsinformation. Jag är rädd för att när vi får höra att någon ”skurk” i ledning för ett ”populistiskt parti” tagit makten i Rumänien har kanske något intressant och bra inträffat.
Som framgår av texten känner författaren inte de som kommer hit. Så då vet ni vad spekulationerna om de som kommer är värda.
Det finns 3 kategorier, alla skall tas emot av princip.
Kategori 1, alla de som fått sina liv sönderslagna av de imperialistiska angreppen. Det är okontroversiellt att dessa skall vi ta hand om, det är vårt ansvar, de är likt de flesta utsatta svenskar offer för vår ekonomiska elits ambitioner. Solidaritet med dem är självklart och den som ifrågasätter det går den imperialistiska elitens ärende, försöker sälja dig tanken eliten har, att man kan få utan att ge.
Kategori 2. ”Lycksökarna”, denna grupp är personer vanligtvis i 20-35 års åldern. Trevliga människor som gett sig ut från sina länder för att se världen, jag har träffat många såna, de kommer från olika afrikanska länder. Att tala med dem är som att tala med sig själv, de är en del av den moderna kosmopolitens kollektiva medvetande. Likt vi använde utbytesstudier, gästforskning, stipendier, utlandsjobbförmedling för att ta oss ut och se världen, så gör de, av ungefär samma orsaker, det enda annorlunda är väl att de i större utsträckning än vi västerländska kosmopoliter vill ha ett jobb som gör att de kan skicka hem en slant till sin familj. De har dock inte tillgång till olika program för utbytesstudier o s v, asylkarusellen är deras motsvarighet till de system som vi har. Vem kan klandra dem? Deras okuvliga sökande går inte att stoppa, de skall se och uppleva världen, de är kontaktsökande och har en vilja att uppleva våra samhällen. De lär vara vare sig ett hot eller en kostnad. Dessa personer blir ovärderliga kontakter med sina hemländer, jag känner en som vid sidan av sitt jobb på äldreboende exporterar gamla bilar till sitt hemland, han skaffar sig förmåga att navigera den byråkratin. Vem är han ett hot emot? Ingen.
Kategori 3. De som ofta påstås utgöra merparten av flyktingarna från Syrien, vilket inte är fallet, det är personer som deltagit i strider i någon av de olika falanger som finns i Syrien och Libyen. Det är då alltså ”våra killar”, det är ingen slump att det kom en massiv våg nu när den kom, vi håller på att evakuera våra killar när det stod klart av Rysslands direkta inblandning i Syrien att slaget var förlorat. Dessa kan utgöra ett visst hot, men de är kända av våra underrättelsetjänster allihopa, ta exemplet Charlie Hebdo, de var kända och dokumenterade jihadister. Terrorist betyder som bekant ”friendly combatant that has gone off the reservation” om du analyserar hur ordet används av media och världsledare, andra sidans stridande kallas guerilla, motståndsrörelse o s v. Terrorist kan du bara bli om du varit en av våra killar. Vi kan inte lita på att dessa kommer förbli under kontroll av de Saudiska intressena i Sverige eller av våra underrättelseverksamheter. De kan reagera på två sätt av att förstå att de är grundlurade pjäser i USA-imperialismens expansiva planer, de kan välja de radikala saudiska dissidenternas väg, vilket blir troligt med den vänster vi har här. Ett alternativ är att de kan vändas som ett mäktigt redskap emot imperialismen i väst, de har en typ av kompetens och resurs som ingen västerländsk radikal rörelse idag kan mobilisera nu när kampen skärps.
Kategori 4 är svårast att förstå varför vi skall ta hand om, men det är helt enkelt så att vi måste ta ansvar för vad vi tillåter vår elit att göra, även restprodukterna. Den som argumenterar emot det, söker skörda frukterna av imperialismen och lämpa restprodukterna åt någon annan att ta hand om. Vad har Irak och Syrien gjort för ont för att tvingas ta hand om vår imperialisms legosoldater? Är det vad en förment vänster kallar solidaritet?
Kan ett land, befolkat uteslutande av folk som bara känt fördelarna med imperialism, vara ett seriöst motstånd mot kapitalismen i dess högsta stadium? Nej, vi ser ju hur dessa reagerar, de överger solidariteten så snart den kostar något. Med såna ”klasskämpar” hade arbetarrörelsen inte åstadkommit ett skit och det Sverige de sitter och är nostalgiska för hade aldrig funnits!
Vill man, så kan man.
Kan vi människor landsätta och människor månen tur och retur, så är detta med att ta emot någon miljon stackars människor som flyr från tvångsrekrytering till ett menlöst krig, elände, misär och död, som vi varit med och skapat, är ingen match alls.
Hade du resonerat likadant ifall det var du och din familj som flydde från Sverige, till Syrien, ex-vis på grund av en allvarlig kärnkraftsolycka där Skandinavien och halva norra Europa måste utrymmas omedelbart?
Att anklaga en stor del av flyktingarna för att vara kriminella visar att du köpt hatpartiets agenda. Visst finns det kriminella, som det alltid finns i alla samhällen.
Som Martin Kullberg skriver. Du är uppenbarligen en av dessa som överger solidariteten så snart den kostar något.
Rätta mig gärna ifall jag har missuppfatta saken.
Denna utmärkta dokumentär handlar om slutet av 2:a världskriget, och har i detta sammanhang flera viktiga lärdomar att förmedla. Titta gärna på den.
Dennis!
Du slår huvudet på spiken. Det är många vanligtvis vettiga människor som ställer frågan, varför är det så många män som kommer med den syriska flyktingströmmen? De har läst SD (och andras) propaganda om dessa flyktingar. Men förklaringen till att det är en övervägande del män är känd sedan länge. Vi som känner folk som flytt från Iran och Irak på 80-talet vet exakt varför könsfördelningen är som den är. Det är familjer som skickar bort sina söner för att de skall slippa strida och dö i ett meningslöst krig som inte är deras. Många iranier flydde från militärtjänstgöring i det meningslösa kriget mellan Irak och Iran.
Därför är flyktingarna mestadels män. Därför vet vi också att den absoluta majoriteten är här tillfälligt, de har sina familjer kvar. De vill återvända till dem så snart de kan göra det utan risk för att tvingas strida och dö i imperialisternas krig. Den som inte vill ha syrier i Sverige gjorde bäst i att ge sig på imperialisterna och kräva att de upphör med sina proxykrig, istället för att sparka nedåt.
Att vara så självgod att tro att Sverige och den svenska snöslasken är skapelsens krona och att alla vill hit för att ta detta kalla land ifrån oss, är obildat. Kolla lite bilder från Syrien, det är ett vackert paradis utan snöslask.
Vad det ser ut i världspolitiken så positionerar sig imperialistmakterna (Ryssland inkluderat) för att sedan få sin beskärda del från den teknokratiska areal under FN-kontroll som lär upprättas när imperialisterna positionerat sig klart, så får de olika intressenternas NEP-män i Syrien var sin bit av kakan och allt återgår till business som vanligt. Då återvänder merparten av flyktingarna.