Europas ledare har hamnat helt fel

Historien upprepar sig inte! Tänk att det ska vara så svårt att inse. Problemet är emellertid, som Mark Twain lär ha sagt, att historien ofta rimmar.

Barn älskar rim och ramsor. Fullvuxna känner sig trygga med upprepningar och kända mönster. Alla söker mönster. Men när vi diskuterar världspolitiken hamnar man lätt fel när man tolkar samtiden genom historiska analogier. Praktexempel nu är Putin–Hitler, Ryssland–Nazityskland, ”Peace in our time”–Trumps samtal med Putin.

Från München 38 till MR-pakten

Den senaste haltande analogin jag hörde kommer från Klas-Göran Karlsson, professor i historia vid Lunds universitet 17 min 25 sek in i programmet Förmiddag med Jack Lantz. Han flyttade fram dagens situation i Ukrainakriget från München 1938 (”Peace in our time”) till Molotov-Ribbentrop-pakten 1939. Ordagrant sa han så här:

– Münchenlärdomen är överspelad, den borde ha kommit 2008 när Ryssland överföll Georgien, eller 2014 när Krim hamnade i Ryssland eller kanske t o m 2022 när kriget bröt ut. Men på nåt sätt har utvecklingen gått ett steg vidare. Så det där vägvalet mellan två parter som fanns då är jag inte säker på att det finns längre. Så jag skulle säga att när nuet har flyttat sig vidare har också historien flyttat sig vidare. Så, vad vi ser idag skulle jag föreslå är ett slags Molotov-Ribbentrop-avtal, alltså det avtal mellan Stalin och Hitler som slöts alldeles innan andra världskriget utbröt – och nu säger jag inte att Trump är Hitler och att USA är Nazityskland – men situationen var sådan att de tog ett beslut i M-R-pakten att dela upp grannstaterna mellan sig och grannstaterna hade inget att säga till om. På det sättet kan man nog säga att den analogin är egentligen viktigare. Vi har alltså egentligen flyttat fram historien så långt att Münchenavtalet (1938) inte längre känns relevant.

Pliktskyldigt påpekade han efteråt att det ändå finns en fara med dessa historiska analogier, man väljer liksom bort alternativ för att man redan tänkt fast sig i just dessa historiska exempel och glömmer bort att det skulle kunna vara på något annat sätt.

Det här kan man sannerligen hålla med om. Men medierna älskar enkla historiska paralleller. Därför tvingar de ”experter” att upprepa dem. Och människor älskar som sagt att finna mönster.

Svenska folket marinerat

Svenska folket är för närvarande till mycket stor del marinerat i dessa historiska analogier. Efter Trumps ”förräderi” måste vi rusta oss till tänderna annars kommer Putin och tar oss – inom 5 år! Mette Frediksen säger köp, köp, köp! Alltså, vi får inte göra samma misstag som Storbritannien gjorde i München 1938, för det var ju det som till sist släppte lös vilddjuret Hitler, Förintelsen och det stora kriget.

Europas ledare har hamnat helt fel.

Det finns kristallklara skillnader mellan Trumps ”förräderi” idag och både München 38 och Molotov Ribbentrop-pakten som dissar varje jämförelse. Nazityskland strävade efter ”Lebensraum” (bokstavligen uttryckt i Mein Kampf), alltså att erövra mera land för att få mer jordbruksmark till sitt växande folk. Men Ryssland idag har inga sådana problem, man är glesbefolkat och har brist på arbetskraft. MR-pakten ingicks för att Stalins Sovjet skulle hinna rusta (vilket Sovjet lyckades med) och för att Hitlers Nazityskland skulle slippa ett tvåfrontskrig (vilket han lyckades med i knappt två år).

Våra ledare måste istället acceptera att Trump söker en fredslösning för att kriget redan är förlorat på marken och för att USA och Europa inte längre har råd med detta krig.

Helmersson i DN

Dessa historiska jämförelser måste alltså överges. Men så sent som i dagens DN (6 mars) skriver Erik Helmersson:

”Fred i vår tid. Det var budskapet som Storbritanniens ledare Neville Chamberlain sa sig komma med efter att ha mött Adolf Hitler i München den 30 september 1938. Ett år senare invaderade Hitler Polen och Chamberlains ord har i snart 90 år ekat av ironi, önsketänkande – och inte minst undfallenhet, någon skulle säga feghet.”

Gissa vad han jämför med? Ja, ni har rätt; Trumps ”förräderi” mot demokratin och knäfall för diktatorn Putin!

Det har nu gått fem dagar sedan alla solidariskt stod upp för Zelenskyj efter sågningen i Ovala rummet. Zelenskyj har redan bett om ursäkt och vill komma tillbaka och göra det enda förnuftiga: ansluta sig till Trumps försök att komma överens med Putin. Han har inte längre några alternativ om han vill rädda Ukraina som statsbildning.

Kanske allra värst för Europa

För Europas ledare är det faktiskt minst lika illa. Deras politiska reflex hamnar (liksom Helmerssons) i gigantisk upprustning och ett eget europeiskt kärnvapenparaply för att avskräcka Ryssland i all framtid. Det här kommer man ännu en tid att bråka om, medan både Ukraina och Europa faller sönder än mer.

Hur ska vi se på Europa utan EU och utan Nato? Det är den andra stora frågan. Europa kan just nu inte enas om någonting. Europa är ett nästan lika stort område som USA men är mer än dubbelt så tätbefolkat. Kina är något mindre än USA till ytan, men är mer än 4 gånger så tätbefolkat. Ryssland är störst till ytan och minst tätbefolkat. Europa har mer än 4 gånger så många invånare som Ryssland. Detta är grundläggande geografiska och demografiska realiteter.

Stormakt	Area (milj km2)	Folkmängd (milj inv)	Ant inv per km2
USA	9,9	340	34
Europa*	10,5	600	55
Ryssland	17,1	144	8
Kina	9,6	1.400	146
Indien	3,3	1.400	424

USA:s stora projekt efter Berlinmurens fall att ta kontroll över hela världen och inordna alla under sin ”regelbaserade världsordning” har nått vägs ände. Världen är redan flerpolig. Kina, Ryssland, Mellanöstern, Indien, Latinamerika, Afrika är redan inne i spelet om naturrikedomar och handelsvägar. Trump har insett detta och har bytt politik.

Hans politik är visserligen motsägelsefull och hotfull i Mellanöstern och mot sina grannar inklusive Grönland. Men inget av detta kan dölja att det vore bättre för Ukraina (och för världen) med fred nu än ett fortsatt krig.

Europeiska ledare ”de frivilliga” måste finna en väg bort från de falska historiska analogierna. Europa är ju fantastiskt med sin mångsidighet, språk- och kulturrikedom och sin rika historia. Det är just denna helhet av mångsidigheter som utgör Europas spännande själ. EU-projektet med målet att bli Europas förenta stater är orealistiskt. Framtiden kräver att Europa upprättar kontakter åt alla håll, även mot USA förstås.