Följande anser jag vara fullständigt klarlagt (trots att Jan Arvid Götesson, Mats Larsson och kanske några fler här på lindelof.nu säkert kommer att ha invändningar):
- Ukraina har slut på soldater till sitt infanteri för att försvara sitt land längs den 100 mil långa fronten.
- En majoritet av ukrainarna vill inte längre utkämpa detta krig.
- Varken USA eller Europa har längre råd att förse Ukraina med vapen och pengar.
- Rysslands ekonomi har stått pall för alla Västs sanktionspaket.
- Ryssland har en allt mer högpresterande vapenindustri på alla områden.
- Ryssland har en välutbildad och kontinuerligt växande armé.
- USA är politiskt instabilt och har en president som inte går att lita på – trots att han uttalat sig för att Ukrainakriget måste få ett slut.
- Europas tre stora länder; Storbritannien, Tyskland och Frankrike närmar sig alla ekonomisk kollaps.
- EU kan inte enas om någonting längre eftersom de två storas ekonomier sviktar och de övriga 25 medlemmarna drar åt många olika håll.
- Nato, utan ett starkt USA, är inte någon militärmakt att räkna med.
- Europa har självklart inte råd att betala för USA-tillverkade vapen att sändas till Ukraina.
Men Europas ledare trilskas
Ändå talar Västs politiska ledare (senast kulturminister Parisa Liljestrand, som inte känner till Bo Widerberg, att kulturen måste maka åt sig i budgeten för att vi ska ha råd att stärka försvaret / SR P1:s Lördagsintervju) om att vi ska rusta oss för det oundvikliga kriget mot ”Putler” och hans slaviska horder inom några få år.
Eftersom denna ekvation omöjligen verkar gå att lösa väntar en mycket oviss framtid för Väst, särskilt för oss européer.
Att det ska bli någon verklig fredsprocess efter Trumps tafatta trevare – i harnesk mot sina allierade i Europa – verkar nu klart. Europas ledare har lyckats trassla till det så till den milda grad att Ryssland inget annat kan göra än att säga NJET!
Återstår fortsatt ännu blodigare krig mellan två helt ojämna parter. Ukraina med en närmast kollapsad armé nästan utan vapen mot en helt överlägsen rysk krigsmakt.
Frågan är hur långt ryssarna måste tvingas avancera in i västra Ukraina innan Kievregimen faller samman. Ju längre detta dröjer, desto större blir nederlaget för Väst (USA, EU och Nato). USA kan då dra sig tillbaka till sin sida Atlanten, men Europa har ingenstans att gömma sig och alla broar är vid det laget brända österut.
Eftersom Europas stora länder då är i inre politisk upplösning kan vad som helst hända, fascistkupper, inbördeskrig…
Ja, även Parisa Liljestrand är alltså ansvarig för att den här utvecklingen inte stoppas. Nordens fyra Natoländer sitter nu ihop som ett klägg. Ingen kan göra något annat än att lydigt följa de storas canossavandring.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Förlåt en obildad, men vem eller vad är Canossa, och varför vandrade européerna dit?
Svar direkt.
Idag är det Ukrainas självständighetsdag och då borde vi väl försöka glädja oss över detta faktum.
1991 bröts det Sovjetiska tyranniet. Nu försöker tyrannen Putin återupprätta detta skräckvälde.
Jag kan inte förstå att detta är något att sätta pluralis framför.
Putins Ryssland är väl så nära en diktatur det går att komma och de kan säkert producera mycket vapen och soldater.
Det är väl det enda de kan och är bra på egentligen?
Hoppas på att Ukraina får leva ifred och utvecklas till att bli en fri demokratisk stat i Europa.
Tyvärr sitter en barnslig narcissist på makten i USA och tillika kompis med Putin. Obehagligt att skåda.
Tore Axelsson! Ryssland är inte bara bensinstation. Jag tror det var John MacCain som framförde den åsikten. Att Ryssland bara var en råvauproducent vars ekonomi lätt skulle krossas med ”sanktioner från helvetet” visade sig vara tandlöst. Rysslands ekonomi rullar på bättre än Europas även om de också har vissa problem. Ryssland hade uppenbarligen en diversifierad industriproduktion som de västliga underrättelsetjänsterna totalt missat. Nu säger samma folk att Ryssland ska invadera Europa. Trot den som vill.
Känns som det inte spelar någon som helst roll vad som händer i verkligheten, européerna – i synnerhet svenskarna – vägrar erkänna hur sakernas tillstånd ser ut på marken. Det är något infantilt över svensken som inbillar sig att Ukraina på något sätt skulle kunna vinna över ett Ryssland som har mer soldater, mer kvalitativa vapen, större ekonomi och dessutom kärnvapen. I exakt vilken ekvation skulle Ukraina kunna vinna över det? Ren idioti!
Vi har tom en debatt i Sverige där rysshatarna allvarligt funderar på att vi ska sluta kalla Ryssland för Ryssland. Vad är detta för patologiska dumheter?
”Ska vi sluta säga Ryssland?”
Det allra bästa hade ju varit om alla dessa anti-ryska tuffingar reste till Ukraina och krigade i skyttegravarna själva. Men nej, det vågar de såklart inte, men de ska sitta och orera dygnet runt för just krig, krig och åter krig! Fruktansvärt!
Det lite konstiga med Knut L:s text är själva titeln. Än så länge är ju EU:s Canossavanding bara imaginär och det finns inget som tyder på att en tillnyktring i det europeiska tänkandet sker inom en nära framtid.
Ukrainas ledarskap är väl i än större behov av tillnyktring för att vi ska kunna hoppas på fred av något slag. De begick ju ett av de största felen en självständig stat kan göra när man inte såg till att verka för fred, framförallt med sina närmaste grannar, utan i stället började prata om anslutning till en anfallsallians. Vid nedläggningen av Warszawapakten förvandlades den enda kvarvarande militäralliansen automatiskt (i full enlighet med viljan hos ledarskapet hos den ledande alliansmedlemmen) till en anfallsallians mot alla som inte förbehållslöst kunde acceptera detta ledarskap i alla internationella sammanhang. Helt naturligt då den tidigare ”fienden” inte längre existerade utan krävde att den uppfanns på nytt för att i någon mån ge skenet av att det skulle finnas något att försvara sig emot.
Dennis Z!
Canossavandringen för våra europeiska ledare tänker jag är den mot USA/EU/Nato (Trump) som vår tids Påve (om än med en vacklande tro).
Knut L!
Vad skulle EU (och för den delen Finland och Sverige) behöva ursäkta sig för? Jämförelsen haltar ännu mer betänkligt om du tänker som du säger ovan!
Andreas Fredrikssons länk ledde mig fram till Uppsalaprofessorn Thomas Nygren et al:s nyhetsvärderare med bl a en “Special: Ukraina”. Där förklaras varför vi skall lita på mainstreammedia. Nämligen för att: “Seriösa medier har en särskild etik och källkritik som de jobbar utifrån för att presentera nyheter på ett objektivt och sakligt sätt.”
Nyhetsvärderaren är avsedd att lära ut källkritik, något som professorn och hans medarbetare uppenbarligen inte själva lärt sig. Vid en enkel analys av mainstreammedias rapporter om Ukrainakriget inser envar kritiskt tänkande mediekonsument att urvalet är mycket ensidigt vinklat och därför inte trovärdigt. Att det sedan finns ett regelverk som inte följs är inte en anledning att tilltro media saklighet och objektivitet.
God text. Gjorde automatisk översättning till franska & spred via Bryssels lilla tappra Alerte Otan’s mailinglista, där den fick denna bedömning (jag översätter):
”Skribenten framhâller en hel del saker på ett förträffligt sätt, och det bör han berömmas för.
Dock verkar han inte inse att Washington OCKUPERAR Europa, och ämnar ej dra tillbaka sina trupper.
Sak samma med Japan och Taiwan för att bara nämna dessa tvâ stater.