MITT I DESSA obegripliga krigstider slog en glädjemissil ner mitt i mitt gamla liv och i min familj. Eva Lindström, Barbros kusin, blir ALMA-pristagare 2022 – i konkurrens med hela barnlitteraturvärlden. Det är som hon själv sa i det där första telefonsamtalet – helt overkligt.
Prissumman och uppståndelsen är så enorm att man kan undra hur hon ska kunna sitta ner och koncentrera sig på sitt pågående arbete, gå ut med hunden, rida och sköta hästen Linda med samma närvaro. Men det fixar hon nog.
Eva är nämligen en mycket blygsam och verbalt sparsmakad människa, som inte strävar mot offentlighetens ljus. Hon gömmer helst sin egen person, gillar inte att bli fotograferad och tycker att hennes verk ska tala för sig själv.
Men, ju mer offentlig uppskattning hon med åren fått, desto mer har hon också framträtt och förklarat saker omkring sina arbeten på sitt eget personliga sätt. Babel nästa kanske?
Jag plockade fram alla böcker av Eva ur bokhyllan. Det blev 26 stycken (av totalt ca 35). Från seriealbumet Utflykt 1983 till de senare bilderböckerna. Klassikern Kattmössan saknas, den är antagligen sönderläst eller så har den hamnat hos något barnbarn.
Jag har alltså följt Eva som konstnär, författare som familjevän sedan 1970. Det började här, fotograferad i dåligt ljus i konstnären Einar Hagnestads ateljé i Ångsta gamla järnvägsstation, i samband med att hennes kusin Barbro Lindström gifte sig i juli det året. Jag råkade vara brudgummen.
Jag vill påstå att Eva och Barbro var själsfränder. De trivdes ihop och såg upp till varandra med respekt. Bilden ovan är från ett mycket senare tillfälle (2007), beundrande odlingarna i Mandelmans trädgårdar. Odling och trädgård var ett stort gemensamt intresse.
Evas böcker har vi fått i julklapp varje år sedan länge, därav den stora samlingen som idag står hos mig. Hennes oundgängliga bidrag till vårt julbord – som hon många gånger deltog i – var kalvsyltan. Hon var nämligen något av en ”kalvsyltaspecialist” och därför hedersmedlem i sällskapet ”Kalvsyltans vänner”, vilket lär vara mycket få förunnat. Kalvsyltereceptet har vandrat vidare till min näst äldsta dotter Jenny, vilket är mycket hedersamt.
Det faktum att ”kusin Eva” blivit världsmästare i barnlitteratur hade Barbro nog aldrig kunnat ana. Vem kunde det? Men hon hade gillat det och glatts åt denna overkliga tilldragelse på sitt och Evas återhållsamt stillsamma sätt, med ett rått skratt insprängt lite då och då.
Vet inte hur man gör när en vän får ALMA-priset. Det händer inte så ofta. Kanske man säger Grattis ändå.
Alltså Grattis Eva! från Barbro och Knut.
Ja, vad roligt att den fina svenska barnboken hyllas. Letade genast rätt på Tandem som Eva gjorde tillsammans med Gunna Grähs, en annan litterär storhet.
Grattis till Eva och glada hälsningar också till dig Knut och din Barbro och din övriga stora familj. Och tack för bilden från Ångsta. Jo, han Einar Hagnestad minns vi mycket väl från vår tid i Jämtland.
Jag kan bara gratulera. Varför har Sverige en så rik barnlitteratur? Minns de barnprogram på amerikansk TV mina barn ibland tittade på på 1980-talet med skrikiga, beskäftiga, odrägliga, tecknade barm i huvudrollen.