”Så länge det är ett faktum för den provocerande sidan i Ukrainakriget att kriget är oprovocerat, framstår varje försök att finna en förnuftig väg till deesekalering och avspänning som ryggradslös eftergivenhet för en irrationell galning, och aggressiv eskalering och balansgång på atomkrigets gräns som förnuft.”
Ungefär så klyftigt formulerar sig Caitlin Johnstone i svensk översättning på steigan.no i en intressant artikel.
Knut Lindelöfs beledsagande text till länken är förbryllande: ”Ungefär så klyftigt formulerar sig Caitlin Johnstone”. Det ser ut som ironi, som om KL menade ”så här dumt skriver Caitlin Johnstone”. Jag utgår från att detta var ett misstag, och att KL tycker att CJ:s artikel var bra.
I så fall visar KL åter igen var felet i hans tänkande ligger. Felet är att KL bara tillåter, i sitt eget huvud, de svagaste av hans olikartade debattmotståndares argument. Den analytiskt svagaste ståndpunkten är just att kriget vore ”oprovocerat” och att Vladimir Putin vore ”some kind of evil lunatic who loves to commit war crimes, or a megalomaniacal tyrant who wants to conquer the world because he hates freedom and democracy”.
KL ignorerar att analyser som ligger mellan hans egen analys och Expressens ledarsida är möjliga. Jag skrev nyligen en sådan analys. För det första bedömer jag Vladimir Putin objektivt, som en beslutsfattare, inte som en James Bond-skurk. För det andra diskuterar jag imperialismen och att detta krig hade en förhistoria. I slutändan kommer jag tills vidare till slutsatsen att Förenta staternas imperialism inte räcker som förklaring till kriget.
I KL:s svartvita värld finns inte de mellanliggande analytiska möjligheterna. Där finns bara å ena sidan en enhetlig hjärntvättad västvärldsopinion, å andra sidan det som KL ser som SANNINGEN, att detta krig enbart är ett militärt anfall av Förenta staterna mot Ryssland.
Jan Arvid G:
Medger utan omsvep att min formulering ”Ungefär så klyftigt formulerar sig Caitlin Johnstone” var olycklig och kan uppfattas som ironi. Så var emellertid inte fallet. Det var min ganska fria översättning till svenska som jag försökte gardera på detta sätt. I övrigt diskuteras samma sak som vi gjort tidigare. På vilket sätt mina tankesätt hämmas av förinställningar om USA-imperialismen som påtalas av flera kritiker är svårt för mig att bemöta. I det här fallet menar jag att det är klarsynt av C Johnstone att mantrat om det oprovocerade kriget bär upp Västvärldens enighet.
Jan Arvid G skriver: ”Det troligaste är att Ukraina tar tillbaka lite mer land, med Västs stöd. En relativt odramatisk balans uppstår på nytt, och Väst avstår från hård konfrontation med Ryssland. Och Sverige och världen hankar sig fram.”
Det perspektivet är kanske möjligt, men såvitt jag förstår knappast troligt. För att få slut på detta krig måste båda parter vara beredda att förhandla. Och för att förhandla måste parterna förstå varandras utgångspunkter. Ryssland (Putin) måste vinna, eller gå ut ur detta detta krig med äran i behåll, även av inrikespolitiska skäl.
En fråga till sist: Varför laddar Ryssland upp med 3-400.000 man på Krim och på andra håll runt Ukraina?
Knut L, din beskrivning är riktig: ”det är klarsynt av C Johnstone att mantrat om det oprovocerade kriget [och om Putins film-skurks-ondska] bär upp Västvärldens enighet”.
Men att CJ (och du) har rätt om att det mantrat är ett sammanbindande ideologiskt kitt i Väst betyder inte att rätt bemötande är att lägga sig så långt bort från det mantrat som möjligt!
Jag vill se efter vilka detaljer som är rätt, både i de mest radikala motbilderna (många publiceras i denna tidning), och i de bästa av de ”västliga” analyserna. Det är mitt huvudargument i denna debatt.
Mitt andra argument är att kärnvapenkrigskatastrof icke väntar oss. Jag håller icke med när CJ skriver: ”Avoiding nuclear war is the single most important agenda in the entire world, without exception. It is the single most important agenda that has ever existed in all of history.” Jag tror som sagt att detta flyttande av fokus bara beror på att det har blivit svårare att hävda den ”radikala motbilden mot Västs mantra”. När den radikala motbilden (att Väst anfallit Ryssland) inte är lika gångbar, flyttar CJ (och du) fokus till att Väst måste avsluta striden i Ukraina för kärnvapenkrigshotets skull.
Jag ser ett mönster: ”när Sovjetunionen/Ryssland förlorar, drag upp FREDEN och ATOMHOTET ur trollkarlens hatt”. Vi minns den pinsamma fredsrörelsen på 80-talet. Enligt min mening var fredsrörelsen blott Sovjetunionens sista försök att undvika nederlag i kalla kriget. Nu är det dags igen.
Din reflektion om på vilket sätt dina ”tankesätt hämmas av förinställningar” är sympatisk. Det brottas vi alla med! Styrs jag själv av västlig hemmablindhet?
Du skriver: ”För att få slut på detta krig måste båda parter vara beredda att förhandla … förstå varandras utgångspunkter … Ryssland (Putin) måste … gå ut ur detta detta krig med äran i behåll”. Men Ryssland krigar med stöd av Folkrepubliken Kina och av en koalition i det globala Syd. Det är väl deras jobb att taga hand om sin slagne broder? Ukraina och Väst kan inte bidraga med något annat än största möjliga ohägn för Ryssland.
”Varför laddar Ryssland upp med 3-400.000 man på Krim och på andra håll runt Ukraina?”
Tja! ”De har väl inget annat för sig, kan man tänka”, som Owe Thörnqvist påpekade.
Började Ukrainakonflikten den 24 februari 2022 med ett oprovocerat anfall? Eller började konflikten tidigare? 2014? 2004? Som svar på oprovocerade anfall. Johnstone har rätt i att formeln om ”oprovocerat anfall” måste överges om det ska gå att börja förhandla. Därför att Ukraina kan inte vinna detta krig! Och Ryssland kan inte förlora det.
Jag har en kommentar till Jan Arvid Götesson kommentar.
Suck [i dess svenska betydelse].
Sedan är jag lite undrande över varför han inte bemöter de kritiker som lagt möda på att kommentera hans artikel i stället för att fortsätta en identisk diskussion i en ny tråd. Nu vet vi ju att det är menigslöst att ägna möda åt att diskutera i sak med Jan Arvid Götesson eftersom han inte behagar svara.
Är det brist på sakliga argument eller vad har du för problem Jan Arvid Götesson? Är du bara ute efter att provocera och få oss seriösa debattörer att i onödan slösa på vår energi?
Magnus Berg!
Jag svarar alltid. Det är viktigt att vårda det demokratiska samtalet genom att svara och på andra sätt visa respekt för andra. Det är yttrandefrihet i praktiken. Men jag har en liten backlog, som det heter på svenska, som jag får lov att beta av.
Sören L!
Först en kommentar om översättning. Naturligtvis kan Google Translate gå helt fel ibland. När en seriös översättning krävs så är naturligtvis mänskliga översättare oslagbara. Jag har stor respekt för översättare och har aldrig varit nöjd med mina egna försök. Men man kan numera se många filmer AI-översatta, och jag har större utbyte av en AI-översatt film än en som helt saknar översättning. Vilket lyft det var när den ryska TV-serien ”Zhukov” (12 avsnitt, 2012) dök upp på YouTube med engelsk text.
Ytterligare en aspekt på Google Translate: jag förberedde mig i helgen för en intervju med polsk TV. På engelska, men jag ville nämna en framstående polsk fysiker, men visste inte hur hans namn uttalas. Här var Google Translate till stor nytta, och den polske journalisten bekräftade efteråt att mitt uttal var korrekt.
Så till kriget; Ukraina har haft stora framgångar, vilket vi firar med glädje på hemmaplan. Jag pratade med en ryss häromdagen. Hans bedömning är att allt går nedåt i Ryssland. Putin avskedade nyligen presidenten i ryska vetenskapsakademien och placerade en av de sina egna i den positionen. Alla ryska/sovjetiska ledare sedan akademiens grundare, Peter den store, har haft vett att hålla sina fingrar borta från vetenskapsakademien, men så icke Putin. Han håller på att köra Ryssland i botten, inte för att han är ond, utan för att han är helt inkompetent.
Min frus halvsyster har lyckats ta sig från ockuperat område i sydöstra Ukraina till Kiev, där hon nu bor i min frus lägenhet. Hon vittnar om fasansfulla övergrepp från ryssarnas sida. Då hade hon ändå en farfar som stred mot Hitlertyskland i Röda arméns andra ukrainska front.
Vad Knut L är rädd för begriper jag däremot inte. Att Ukraina ska vinna kriget?
Snabbsvar: Jag är rädd för bl a din och andras trosvisshet om att Ukraina kan vinna kriget. Ingen pratar om att försöka vinna freden!
Knut L!
Du glömmer kanske att jag bor med två kvinnor vars fäder båda stred i det stora fosterländska kriget. Just nu utkämpar Ukraina sitt ”fosterländska krig”. Det tror jag aldrig att jag kommer att få dig (eller andra läsare av denna blogg) att förstå.
Mats L!
Joda, jag förstår det mycket väl. Men problemet är att detta ”fosterländska krig” gäller bara runt 60 procent av Ukrainas befolkning. För övrigt var det roligt att höra dig i radio i samband med att fysikpriset förklarades. Fascinerande!
Tack Knut L,
för din kommentar om mitt bidrag i radion för ett par dagar sedan om fysikpriset. Dialogen med den mycket kunniga Ulrika Björkstén i radio är min favorit för att berätta om årets Nobelpris, under ledning av en lyhörd Camilla Widebeck. Vi vet ju att radio är ett medium som når alla (utan kostnad) och med Camillas upplägg och tilldelad sändningstid så fanns tid att gå lite mer på djupet.
Däremot förstår jag inte alls var du får dina 60 procent ifrån. Vi har helt enkelt helt olika uppfattningar om kriget, men tillräckligt nära uppfattningar för att ha en meningsfull dialog.
Mats L!
Grovt sett 1/3 av Ukrainas befolkning (före annekteringarna till Ryssland efter 2014) är rysktalande enligt Utrikeespolitiska institutet. Rekommenderar intervjun med Ola Tunander.
Knut L!
Jag började med hjälp av din länk ett försöka lyssna till Ola Tunander. Efter att han spenderat fyra minuter med att läsa upp sitt CV gav jag upp. Om han någonsin besökt Ukraina är oklart för mig. Jag fick samma intryck av Anders Björnssons inslag med honom om U-137. Helt obegripligt för mig hur man kan använda så mycket sändningstid för att säga så lite. Anders Björnsson gjorde sitt bästa för att styra in honom på ämnet, vilket till en del lyckades.
Jag får varje dag, året runt, e-post från personer som anser sig ha nya fysikaliska teorier, som de anser kullkastar etablerade teorier (man skickar även böcker per vanlig post till mig; jag har blivit uppringd från Egypten för att lyssna på nya teorier). Jag inser att det kommer att krävas en väsentlig ansträngning, och avsättande av tid som jag inte har, för att inte placera Ola Tunander i samma fack.
Kan förstå att du känner dig stressad av hans något omständliga och långsamma framställning. Alla är vi väl ofta i tidsnöd. Men, Tunander har definitivt mycket att komma med enligt min mening. Han sätter kött på benen på mycket av det som bara kortfattat påstås av många av oss andra. Han har trängt på djupet.
Knut L!
Jag har nu lyssnat på intervjun med Ola Tunander. Totalt ointressant är mitt omdöme. Jag tvivlar på att han ens läst standardverket, Paul Robert Magocscis ”A History of Ukraine; The Land and Its People” (University of Toronto Press Incorporated, 1996, 2010). Tvivlar också på att han någonsin rest i Ukraina.
Jag har tillbringat många timmar tillsammans med Ukrainas främsta forskare inom livsvetenskaperna, en briljant kvinna, född och uppvuxen i Donetsk. Hon tillbringade hela sitt liv i Donetsk, bortsett från när hon studerade medicin i Moskva. Hon byggde upp en mycket framstående verksamhet, av stor betydelse för folkhälsan i hela Donetsk oblast (län). Rysslands ockupation av regionen 2014 slog sönder hela hennes verksamhet, och hon och hela familjen tog sig till Kiev. Jag har haft oändligt mycket större utbyte av att prata med henne, än att lyssna till Ola Tunander.
Mats L!
Du kanske ändå borde avsätta den tiden eftersom Tunander ger en god bakgrund till varför vi idag har Ukraina-konflikten. Visst är han omständlig och behöver visst utrymme för att säga sina saker, men han håller sig definitivt till ämnet – och det är givetvis en klen ursäkt från din sida att säga att du tröttnade efter 4 minuter p g a hans CV. Han ombads faktiskt att presentera sig själv och det kan säkert vara av vikt för den oinsatte lyssnaren att veta lite mer om hans bakgrund.
Mats L!
Din sågning av Tunander och berätta om något i sammanhanget ovidkommande finner jag märkligt för en vetenskapsman av din kaliber.
Knut och Sören L!
Jag har ingen uppfattning om Ola Tunanders samlade vetenskapliga produktion. Jag har lyssnat på två YouTube-klipp med honom (U-137 och Ukraina), och funnit dem båda omständliga och ointressanta.
Jag har vid ett par tillfällen på denna blogg refererat till mina samtal med Ukrainas främsta forskare inom livsvetenskapernna, en kvinna född och uppväxt i Donetsk. Hon har i detalj berättat för mig hur ryssarna initierade ett slags uppror i regionen 2014, för att sedan gå in militärt i augusti 2014. Att detta skulle vara ovidkommande har jag svårt att förstå.
Om Ola Tunander lägger upp ett klipp där han försöker analysera hur Putin just nu kör Ryssland i botten så ska jag gärna lyssna.
Tja, Mats L, man kan inte alltid få vad man önskar (avseende vad du skulle önska att Tunander gjorde). Och du får gärna lägga ut texten om hur Putin just nu kör Ryssland i botten. Det är ju det som massmedia i väst är upptagna med att slå i allmänheten – trots tecken på motsatsen (hur är det? är inte rubeln idag starkare än innan kriget och inga tecken finns på att Putin skulle vara på fallrepet?).
Och vad dina källor och uppgiftslämnare beträffar (som du ofta hänvisar till) – dom har väl också åsikter som ”färgar” vad dom ser, hör och drar för slutsatser. De slutsatser man drar är beroende av den information man har tillgänglig. Och nöjer man sig med endast den ena sidans ”berättelser” (”narrativ” för att använda ett modernt ord) så kommer detta att påverka ens slutsatser. Jag är tacksam för att det finns kanaler och källor på Internet som kan balansera upp den ”berättelse” som hela tiden körs ner i halsen på oss via massmedia.
Sören L, och gäller även Knut L,
Jan Myrdal skulle aldrig accepterat det svammel vi hör från Ola Tunander. Det är därför jag har läst Jan sedan jag var 17 år, och kommer att fortsätta resten av livet.
När Jan är som bäst är han oslagbar. Tyvärr spelar inte Ola Tunander i den divisionen.
Mats L!
Du talar inte om vad Tunander framför, utan avfärdar arrogant allt som svammel. Att du gillar Myrdal hjälper knappast. Vi kommer ingen vart med detta. Det stora torde vara att Ryssland nu laddar upp för att inleda slutstriden. Men du kanske har en helt annan uppfattning om detta också.
Mats L!
Jag har ikväll lyssnat klart på programmet med Ola Tunander. Det var helt klart både intressant och lärorikt. Dessutom är det väldigt viktigt det Ola Tunander pratar om. Den halva av verkligheten som vi aldrig får berättad för oss av våra mainstreammedier.
Ska man lära sig något så kräver det ansträngning. Fy tusan vad jag sliter med tradiga men intressanta böcker bara för att få kunskap. Kunskapen är som en drog som jag önskar jag vore utan, men ändå inte vill vara utan. Men ibland funderar jag på att sluta med faktalitteraturen och bara koppla av med skönlitteratur och kriminalromaner. Men vem skulle jag då bli? Då skulle jag bli en främling inför världen. Visserligen lyckligare men väldigt lurad och okunnig. Det är inget jag vill vara. Därför stretar jag på med läsning som är mer ansträngande än njutbar. Det är kunskapens pris. Belöningen är att jag anser mig lämpad att uttala mig i frågor som jag läst och funderat över. För vad man icke vet något om därom måste man tiga, för att travestera Ludde Wittgenstein.
Mats Larsson!
Du agerar som Kalle Anka media i stort. Sakliga diskussioner bör undvikas. Tillmälen och förklenande omdömen är det som gäller. Kanske du ändå ska ta mödan att lyssna på professor Geoffrey Sachs uppfattning om konflikten i Ukraina. Eller är han också totalt ointressant?
Jag förstår att det är inga lätta tider för ”ryssarna” (citat Dennis Z) på denna sajt.
Jag gjorde ett försök till med Ola Tunander, men gav upp. Har han överhuvudtaget besökt Ukraina? Hade han börjat med ”jag har rest mycket i Ukraina, tillbringat mycket tid där, osv” så hade jag lyssnat med intresse. Det är ju därför som vi läser Jan Myrdal; han har faktiskt varit på plats. Sedan behöver vi inte hålla med om allt, Albanien fick han inte till, desto bättre gick det med Turkmenistan.
Jag tillbringade idag lite tid att läsa recensioner av Tunanders böcker. Han anklagar högt uppsatta svenska militärer för att ha begått landsförräderi.
Jag anmälde i ett inlägg här på sajten för sex år sedan Peter Johnssons bok om Ukraina.
Valet var ingen tillfällighet. Den första boken på svenska om Ukrainas historia, tillgänglig på bibliotek, och skriven av en person som kan de slaviska språken. Boken har vissa brister, som jag påpekar i min anmälan, men är det bästa som finns på svenska språket. En en betydligt bättre investering i tid än att lyssna på Tunander. (se även på denna länk)
Jeffrey Sachs är av betydligt större intresse att lyssna till.
PS Min fru visade mig just ett klipp med Lukasjenko, som Dmitry Gordon (mycket känd ukrainsk journalist) lagt upp.
Alexander Grigoryevich (engelsk transkribering av hans namn i rysk version) verkar nästan desperat. Han vet naturligtvis att om Putin försvinner så är hans dagar räknade.
Sprängningen av bron till Krim verkar extremt genomtänkt, såvitt jag förstår, med en enastående koordinering.
Mina iranska vänner säger att Iran står i brand och att detta är den största krisen hittills för en iranska regimen. DS
Mats L!
Är det nödvändigt att ha rest i Ukraina för att kunna göra en bra analys av situationen? Jag kan inte se att det har så mycket att göra med den världspolitiska situation som uppstått i och med konflikten – varav Ukraina uppenbarligen endast är en del (i och med att man låtit sig användas av krafter i väst för att – som man själv säger – försöka bli av med den nuvarande regimen i Ryssland).
Synd att du inte orkar göra dig mödan att se Tunander-programmet eftersom det inte låter startpunkten för ”den oprovocerade invasionen” förläggas till den 24 februari utan söker bakgrund och rötter till ryssarnas ”speciella operation” längre tillbaka i tiden. Och det är väl här man kan spåra orsaken till att västmedia och oberoende Internet-media samt ryska medier har så totalt olika ”berättelser” om vad som skett och sker. Så länge väst sitter fast i sin ”oprovocerad invasion”-uppfattning lär det bli svårt att börja förhandla om ett slut på konflikten. Fast – det verkar som att det börjar röra sig i Tyskland nu med protester mot regeringens politik och önskemål om att börja förhandla med ryssarna. Det kanske är så att först när befolkningen i de större staterna i väst – Tyskland, Frankrike och Italien ex vis – börjar protestera i större skala som det kan bli möjligt att bryta det dödläge som råder för tillfället. Hellre förhandlingar (önskade av stora länder i Europa) än att den stora ryska offensiv, som troligen är på gång under vintern, sätts igång med åter fler offer (och offren finns på den ukrainska sidan mestadels).
Sprängningen av bron till Krim? Tja, en detalj i krigshändelserna och knappast något som ändrar något. Iran i brand? Knappast. I så fall skulle västmedia definitivt sätta tänderna i detta för att förstora det hela.
Jan Myrdal som argument? Vad har han med detta att göra? Han skulle troligtvis göra en annorlunda analys av skeendet än vad du givit uttryck för, framförallt sökt se det stora skeendet i vad som till synes sker.
Sören L!
Ok, du vill diskutera vidare om Ola Tunander. Lyssna på vad han säger efter 14 minuter. Om han förmått knyta ihop vad Marx skrev om det ryska imperiet, som Jan Myrdal diskuterar i Skriftställning 12 (tyvärr lite kortfattat), med Lenins beslut att göra om det ryska imperiet till sovjetrepubliker, hade det blivit intressant. Men det förmår inte Tunander. Nu får vi bara höra något om ”bolsjevikerna”; totalt ointressant.
Lyssna till Bertrand Russel när han berättar om sitt möte med Lenin 1920 (YouTube). Russel slogs av att Lenin ansåg att allt som Marx skrev var korrekt. Det är otänkbart att Lenin inte var väl inläst på vad Marx skrev om det ryska imperiet, och fattade beslut på basis av detta.
I den ryska filmen ”Serye volki”, som Tommy Sjöberg hade vänligheten att länka till på YouTube, och som jag sett tre gånger, förstår man i nyckelscen mellan Anastas Mikojan och Chrusjtjov att om den senare åkt från semestern i Pitsunda 1964 till Kiev istället för Moskva hade det inneburit inbördeskrig.
Jag förstår naturligtvis att Tunander säger sådant som en del av er på denna sajt, ”ryssarna”, vill höra. Detta blir min sista kommentar om Ola Tunander.
Vad gäller Iran så kan jag bara lita till vad iranska vänner säger, med släktingar i landet och med språkkunskaper att följa vad som händer.
Mats Larsson!
Jan Myrdal, Marx och Lenin. Dessa är totalt ointressanta för att förstå dagens konflikt. Likaså är vad de skrivit totalt ointressant för att förstå dagens konflikt. Den ryska filmen ”Serye volki” är också totalt ointressant för att förstå dagens konflikt. Hur dina släktingar, i Ukraina eller i Iran, upplever situationen är också totalt ointressant för att förstå dagens konflikt.
Det som behövs för att förstå dagens konflikt är en intellektuell hållning. Då är att hänvisa till släktingar och deras känslor inget att bry sig om. Man måste se och förstå den stora bilden, verkligheten och stormaktspelet, utanför dina ukrainska släktingarnas vardagsrum.
Förutom en intellektuell hållning behöves också en moral – inte dubbelmoral. Då kan man inse att även Ryssland, just nu, utkämpar sitt ”fosterländska krig”. Ett krig som jag anser de även bedriver i vårt intresse. Det ligger nämligen inte i vårt intresse att USA får det totala världsherraväldet. I det sammanhanget är dina ukrainska släktingars känslor utan betydelse och totalt ointressanta.
För att förstå är det helt avgörande att känna till helheten. Då räcker det inte att sitta i ditt eller dina ukrainska släktingars vardagsrum och tycka ditten och datten. Man måste skaffa sig kunskap. Den kunskapen behöver man inte befinna sig i Ukraina för att tillgodogöra sig. All nödvändig kunskap, för att förstå konflikten, finns numera på Internet. Därmed är det inte svårt att inse att en mångårig konfliktforskare som Ola Tunander har betydligt mer pejl än dina ukrainska släktingar. Det bevisar Ola Tunander i den video vi diskuterar. Han kan historien och har personer, platser, händelser och datum i sitt huvud.
Varför är det då så svårt för dig att ta till dig Ola Tunanders kunskaper? Är det för att han inte bekänner Lenin och Marx som sina gudar och Jan Myrdals som deras profet, och att alla som inte bekänner sig till den ”vetenskapliga” Marxismen-leninismen ska avfärdas som totalt ointressanta? I så fall kan jag förstå, om än inte respektera, din hållning. Utan blind tro på dessa ”vetenskapliga” auktoriteter så begriper jag faktiskt inte vad du grundar din märkliga osakliga argumentation på. Ja, då återstår förstås den subjektiva grunden – känslor. Men så kan det väl ändå inte vara att du låter dina känslor styra över ditt intellekt?
Mats L!
OK, förstår att det är din sista kommentar i Ola Tunander-frågan. Förstår dock fortfarande inte varför du blandar in Jan Myrdal i det här. Och med denna kommentar är jag också färdig med Tunander-tråden.
Vore intressant att få höra av Mats Larsson, vilka parterna i detta inbördeskrig skulle kunna vara.
Intressant att läsa dessa upprörda kommentarer. Jan Myrdal, Marx och Lenin är totalt ointressanta, enligt Magnus Berg.
Jag har faktiskt inga släktingar i Iran, utan har bara refererat till goda vänner från Iran som bor utanför landet. Den iranska diasporan är mycket stor, har hört siffran 1 miljon enbart i Los Angeles.
Om man som Magnus Berg inte tror att det stora fosterländska kriget satt outplånliga spår, har han inte förstått någonting. Menar du att min svärmor, som sitter i rummet intill, vars hemby brändes ner av tyskarna 1941 med alla kvinnor och barn instängda i en lada som tyskarna satte eld på, inte som barn skulle ha präglats av kriget? Min frus far var född i Ryssland, hennes modersmål är ryska, och hennes far stred i den andra ukrainska fronten. Hur mycket tror du på fullt allvar hon skulle ha att säga till en person som dig, som inte ens kan sjunga ”Den Popedy”.
För att svara Jan Hagberg: Jag rekommenderar dig att se filmen, tillgänglig på YouTube med översättning till engelska. Vad Mikojan avsåg var naturligtvis ett krig mellan Sovjet-Ukraina, som stödde Chrusjtjov, och kuppmakarna i Moskva. Det trodde jag var uppenbart.
Putin verkar mer och mer sakna den kompassrikting som även Hitler saknade när kriget inte gick som han hoppades. Jag har tidigare noterat att Putin helt saknar den vetenskapliga kompassriktning som Lenin och framförallt Stalin hade. Nu har jag insett att Putin helt saknar den militära kompassriktning som Stalin fick och använde effektivt efter de första inledande katastoferna (och som han själv medger i sitt berömda tal 24 juni, 1945).