Många undrar säkert över fallet Abeba Aregawi. Igår meddelades att Dopingkommissionen – åklagare i det svenska anti-dopingsystemet – avskriver bestraffningsärendet gällande Aregawi. Det betyder att hon är frikänd och att den interimistiska avstängningen är upphävd. Hon är fri att tävla.
När det i februari i år meddelades att man funnit en förbjuden substans i hennes urinprov blev det ett medialt ramaskri. Jag behöver inte upprepa alla otidigheter hon utsattes för.
Först en faktabakgrund till vad som faktiskt hänt. I februari hade dopinglaboratoriet i Huddinge funnit små mängder Meldonium i hennes urinprov. Substansen fanns sedan 1 januari 2016 på WADA:s (World Anti-Doping Agency) lista över förbjudna substanser, och Aregawi blev avstängd för utredning, helt enligt regelverket.
Nu till problemet. WADA annonserade 2016 års lista över förbjudna substanser i september 2015. Kunskapsläget gällande Meldonium var att det hade en halveringstid i kroppen ungefär 2-4 dagar beroende på individ. Vad som inte var känt var att Meldonium har en andra halveringstid som är dramatiskt mycket längre, flera månader. Under våren 2016 har WADA genomfört tester och analyser av denna andra halveringstid, och kommit fram till att en idrottare med den koncentration Meldonium som Aregawi hade, omöjligt kan ha intagit substansen under 2016. Intaget måste skett någon gång under 2015, när Meldonium var helt legalt att använda.
Aregawi använde alltså en helt (då) legal substans, som enligt det gällande kunskapsläget skulle försvinna ur kroppen inom några dagar.
Det skrämmande är nu att välkända svenska (med betoning på svenska; Aregawi är svensk medborgare, men det räknas inte) idrottare anser att hon i alla fall inte ska få tävla i OS. Hon anses vidare ha handlat oetiskt.
Om detta inte är en form av rasism, så har jag uppenbarligen inte förstått innebörden av ordet.
Aregawis friande dom är fullständigt korrekt och skönt att rättssäkerheten fungerar i våra svenska instanser. Man har med säkerhet kommit fram till att hon inte kan ha tagit preparatet under 2016, och då det förbjöds i januari är den saken på säker grund fastsälld.
Det är bedrövligt att höra Kajsa Bergqvist och Stefan Holms moralistiska smädelser över en idrottsutövare som korrekt friats. Med uttalanden som ”jag vill aldrig se henne i landslaget igen” och ”det luktar illa” går de till attack mot Aregawi.
Ledande sportskribenter på de stora tidningarna kräks också på det korrekta beslutet. Bara moralistiska besvärjelser och påståenden om att hon inte hör hemma i svensk idrott och där man också anför olika turer kring hennes ansökan om medborgarskap som skäl till att hon inte ska få delta i OS.
För övrigt är det hundratals andra utövare som friats av samma skäl, även ryska idrottare som också blivit bespottade och hånade. Det var oerhört viktigt med detta klargörande och upprätthållandet av rättssäkerheten inom dopningskontrollen, till skillnad mot den skandalösa avstängningen av ryska friidrottare, där man till och med använder anonyma vittnens utsagor som grund för beslutet.
Rasism för öppen ridå! Hade det inte varit en svart tjej från ett annat land med lite udda beteende hade aldrig drevet gått på det här sättet, exempelvis om Susanna Kallur varit i samma situation.
Självklart ska hon representera Sverige, allt annat är en skandal och till glädje för alla svenska fullblodsrasister!
Aregawi får inte tävla i OS i Rio. Svenska friidrottsförbundet väljer att inte ta med henne i den svenska truppen, trots att hon helt korrekt friats från sin dopningsanklagelse. ”… ett beslut och ett riktigt beslut säger friidrottsförbundets ordförande Björn O Nilsson.”
Ett skandalöst beslut säger jag. Ungefär som om en person misstänkt för misshandel friats från misstanken, och förundersökningen lagts ner, därefter får en påföljd men utanför själva rättssystemet.
Att det handlar om en färgad tjej med lite kantig personlighet och udda beteende som inte vunnit svenska folkets empati ger mig känslan om rasistiska tongångar inom svensk friidrott.
Om en svensk helylletjej som Sussanne Kallur hamnat i samma situation hade resultatet blivit det omvända det är säkert som amen i kyrkan.
Fallet Aregawi fortsätter att framstå som en rättsskandal.
Åke André-Sandberg, den av experterna inom RF:s Dopingkommission som tog beslutet att helt korrekt fria Aregawi från dopningsmisstanken, lider med henne och uttrycker medkänsla och säger att domen mot henne är brutal.
Han antyder också att hon borde ha möjligheten till skadestånd, som i så fall ska ställas till Internationella friidrottsförbundet (IAAF). Han betonar att hon frivilligt gick med på att acceptera avstängningen och att hon aktivt medverkat för att utreda vad som hände.
Svenska friidrottsförbundet fortsätter med sitt hanterande av begreppet rättssäkerhet med diverse horribla bortförklaringar till varför hon inte får delta i OS i Rio.
Friidrottsförbundet hade inte räknat med att Dopningskommissionen skulle dra tillbaka sin anmälan och fria henne. Vilket visar att förbundet hade dömt henne på förhand, och så kommer det en friande dom, något att glädjas åt, men inte för det svenska friidrottsförbundet. ”Vi blev förvånade. Det är en väldigt speciell situation med tanke på den korta tiden innan truppen ska sättas.” (generallsekreteraren i förbundet).
Detta är ren lögn, då precis samma dag fick diskuskastaren Härstedt klartecken för deltagande i OS.
Kajsa Bergqvist fortsätter sitt korståg mot sitt offer genom att säga: ”Hon har precis haft en dopningsavstängning som har hävts. Hon har ändå tagit den här medicinen tidigare. Med den historien som varit de tre sista åren är hennes förtroende på något sätt förbrukat, hon har ljugit för så många att man inte vet vad man ska tro.”
Vad menar hon med den historia som varit de tre senaste åren? I vilket sammanhang har hon ljugit och vad har detta att göra med det faktum att hon inte har ljugit gällande sin påstådda dopning och dessutom korrekt friats. Hon är bevisligen helt friad från sin dopningsanklagelse.
Hur ser då framtiden ut för Aregawi enligt förbundet? ”Jag tror att hon kommer tillbaka i landslaget om hon uppfyller styrelsens önskemål, jag förutsätter att hon vill det.” (Karin Tornklint, förbundskapten)
Till sist en kommentar från Aregawis nya agent: ”Hon är friad, och det är så typiskt Sverige, ingen rök utan eld. Jag tycker det är tråkigt för henne och det är tråkigt för Sverige. Har man en chans som svart kvinna?”
Idrottspolitisk rättsskandal med rasistiska grunder. Med ett bra juridiskt ombud hoppas jag att hon agerar utifrån den kränkande diskriminering hon utsatts för.
Skadeståndskrav riktat mot IAAF och även med god möjlighet till framgång en anmälan om kränkning gällande hennes mänskliga rättigheter i förhållande till FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter. Specifikt att hon förvägras att försörja sig i sitt yrke samt att hon döms i efterhand, trots att hon enligt gällande friande dom från ansvarig instans inte har dopat sig.
Hur skulle det vanliga rättsväsendet fungera om man gjorde som Riksidrottsförbundet när det gäller den rättsvidriga behandlingen av Abeba Aregawi? Efter Wadas frikännande höll man henne frihetsberövad i ytterligare två veckor, som om hon inte straffats tillräckligt för ett brott hon inte begått.
Syftet var klart: Att förhala tiden så att hon inte hann delta i en tävling före OS-uttagningen så att man kunde skylla på att hon inte visat några resultat på länge. Man ville inte ha med henne för att rädda ansiktet på den präktiga, självgoda svenska dopingfasaden. Då lät man bilan gå. För att i möjligaste mån undvika en proteststorm gjorde den så kallade idrottsexperten Kajsa Bergqvist ett utspel om hur ovälkommen Abeba är i den svenska OS-truppen.
Ett på lösa grunder ytterligare kraftigt fördömande av en invandrare som i stället borde fått mycket mer hjälp både av förbundet, landslagsledningen och inte minst Bergkvist själv, för att på ett bättre sätt inlemmas i det svenska laget och samhället i övrigt.
I den svenska ankdammen måste alla simma åt samma håll. Det underlättar också om man har samma ljusa färg och helst gillar vissa bokstäver, till exempel H och Q.
Visst är det rasism. När Aregawi var som bäst blev hon inte ens nominerad bland de tio bästa svenska prestationerna. Då var hon outstanding i världen. Populära fotbollsspelare som inte vunnit någon världstitel blev naturligtvis nominerade.
Vi kan nog alla vara tämligen lugna. Svenskt rättsväsende fungerar ofta på samma sätt som visats i Aregawi-fallet. Ibland rycker riddare typ Centrum för Rättvisa ut och lyckas rätta till begångna oförrätter, men detta sker ju alltför sällan. Tråkigt att vi inte har någon svensk publikation i dag som medvetet arbetar för att stärka allas vår rättssäkerhet.
En liten jämförelse. Den norske världsettan i skidor Martin Johnsrud har fällts för doping, men norska skidförbundet tar på sig hela ansvaret och ersätter Sundby för de förluster som avstängningen medför. Här nämns inget, som i Aregawis fall, om att ”den enskilde idrottaren har ett stort eget ansvar för vad hen stoppar i sig”.
Aregawi gjordes till en stor syndabock, svenska friidrottsförbundet tvår sina händer. Hon fick inte ens en ursäkt. Skandal! Inte korrekt, sa Bill. Helt korrupt, sa Bull.
Jag undrar, varför tog hon preparatet? Visste hon att det var prestationshöjande?
Det är i sig inget olagligt att använda prestationshöjande medel om det inte är upptaget på Wadas dopinglista eller understiger dess fastställda gränsvärden.
Sundbys astmamedicin är förstås prestationshöjande eftersom det underlättar andningen men han råkade ligga över gränsvärdet ett par gånger utan att visa sin dispens.
ALLA idrottsmän söker att på olika sätt maxa sin kapacitet, genom träning, sömn, födan, vitaminer, mineraler och div hälsokostpreparat, exempelvis rödbetsjuice. Som svensk klassiker tog jag kaffeslurkar sista milen. Det var uppiggande och prestationshöjande.
Meldonium underlättar blodflödet genom hjärtat men det gör också till exempel Albyl och Aspirin.
Har för mig att koffein finns med på antidopningslistan, men då i tablettform som koffazon, vilken ger utslag vid test. Meldonium har aldrig prövats forskningsmässigt i förhållande till idrottprestationer, alltså inte på något sätt bekräftat att det är prestationshöjande.
Tanken med den är att den ska höja syresättningen i samband med hjärtinfarkter, då exempelvis kranskärl är helt eller delvis stängda. Troligtvis är det ofarligt att inta för en frisk person och ingen bevisad och dokumenterad bekräftelse finns på att det är prestationshöjande för idrottsmän. Vilket det kan vara vid en ordentlig studie som bekräftar eller avfärdar.
Är själv bypass-opererad 2009 och använde kärlkrampsspray flitigt före operationen och den är kärlvidgande vilket borde vara prestationshöjande men kanske bara om man har förträngda kärl och inte om man är frisk.
Vikingarna tryckte i sig lömsk flugsvamp sägs det innan de drog på rövartåg. Prestationshöjande?
Kurt Gustafsson ställer en fullständigt onödig fråga, värdig en tankepolis, vilket jag hoppas att han inte är.
Aregawi är friad från dopningsmisstankar. Observera att det aldrig varit något annat än just misstankar. Att då ställa frågan vad hon visste eller inte visste om det helt idrottslagliga preparatet eller i vilket syfte hon tog det är ett övergrepp mot den fria tanken, precis som Bo Modin har påpekat tidigare.
Se nu till att hon får ordentlig ersättning för den tid hon (utan grund och därmed olagligt, såvitt jag förstår) haft tävlingsförbud och därmed berövats möjligheten att göra OS-kvalificerande prestationer.
Om WADA gjort sin hemläxa och infört gränsvärde (100 ng/mL) redan från 1 januari 2016 för Meldonium, så hade dopinglaboratorierna blivit instruerade att rapportera nivåer under gränsvärdet som negativa.
Aregawis dopingprov (30 ng/mL, om jag minns rätt) i februari hade rapporterats som negativt, hon hade fortsatt att träna och tävla som vanligt och inte ens svenska friidrottsförbundet hade kunnat hindra hennes medverkan i Rio.
Gränsvärden för exogena substanser pläderade jag för i en artikel i Forskning&Framsteg inför förra OS 2012 (tillgänglig open access):
Att det var för döva öron behöver knappast tilläggas.
WADA har viktigare saker för sig som politisk aktör i det nya kalla kriget riktat mot Ryssland. Det mesta av deras arbete just nu styrs av att ansluta till den transatlantiska pakten och dess svartmålning av Ryssland.
I måndags redovisades den s.k. Mclarenrapporten för IOK. Amerikanska antidopningsbyrån USADA och internationella WADA, krävde att alla ryska idrottare skulle stängas av från OS och inte bara de redan avstängda ryska friidrottarna.
Som skäl angav antidopningsorganen att de hade bevis på systematisk rysk statlig styrning för användandet av dopningsmedel i idrotten. WADAS ordförande Craig Reedie anförde bland annat att ”Mclarenrapporten avslöjade, bortom rimligt tvivel att det finns ett statligt drivet dopningsprogram i Ryssland, som allvarligt underminerat principerna för ren idrott.”
Intressant nog avslog IOK kravet på att stänga av alla ryska idrottare i Rio.
Om rapportens påstådda kvalitet och innehåll varit av den digniteten som antidopningsorganen hävdade, hade IOK tagit ett annat beslut. Såväl Mclarenrapporten och WADAS egna rapporter i ärendet saknar substantiella bevis i stor utsträckning, men däremot många obekräftade rykten och påståenden. Man accepterar exempelvis utsagor från anonyma vittnen som sanningsenliga, vilket är skrämmande och helt förkastligt.
IOK säger i sitt pressmeddelande att ”IOK verkställande organ har beslutat att gå på IOK:s etiska organs råd och inte tillåta någon rysk idrottsutövare som tidigare begått dopningsbrott att delta på sommar OS”.
En form av kompromiss som genast accepterats från den ryska sidan ändå upp till Vladimir Putin. Antidopningsorganen däremot gick naturligtvis i taket av besvikelse ”WADA är besviket över att inte följt WADAS exekutivkommittés rekommendation, baserad på Mclarenrapporten undersökning” Craig Reedie WADA.
I rapporten säger man blanda annat:
”Vi har kontrollerat prover från ryska idrottare i OS i Sotji och de visade att alla var manipulerade”
”En rysk säkerhetsagent i FSB (tidigare KGB) utklädd till rörmokare ska ha bytt ut positiva prov mot negativa och han fick proverna genom ett hål i väggen”
Det är omöjligt att sätta tilltro till dessa påståenden, främst för att de inte är redovisade på ett rättssäkert sätt och ej heller inhämtade på ett adekvat och rättssäkert sätt.
Att IOK inte agerade mer kraftfullt efter att tagit del av Mclarenrapporten menar jag starkt talar för att materialet inte skulle hålla för en rättssäker prövning.
WADA har även i andra sammanhang slarvat med sitt arbete. Det är nog relativt okänt att de jamaicanska friidrottarna inte testades av sitt eget antidopningsorgan under de sista 6 månaderna för OS i London!
Strax innan friidrotts-VM i Moskva drabbades nationen av en hel rad dopningsfall bland sina friidrottare. Bara världsstjärnor som Shelly Ann Frazer och Asafa Powell och många fler under mycket kort tid. Sammantaget 10 avstängda friidrottare. Inte nog med det! En av de senaste personerna att avslöjas för dopningstest genom ny test av gamla dopningsprover är Nasta Carter från OS i Peking 2008.
Under 2103 fälldes i mycket snabb takt inte mindre än 53 turkiska friidrottare för dopning, medaljörer av alla de slag. Den förste att under sommaren fällas för dopning vid analys av gamla test var för övrigt en turkisk tyngdlyftare.
Systematisk dopning i Turkiet?
Ryska Sputnik rapporterade redan i december 2015 om problemet i Ryssland.
Putin har efterlyst en oberoende, helt oberoende, kommitté, med medverkan av utländska experter, som ska undersöka anklagelserna om den systematiska dopingen i Ryssland. Inom dopingområdet så är jag helt oberoende, endast lojal mot mina klienter som jag företräder pro bono. Jag kanske ska anmäla mig?
Mats L!
Det ska du absolut göra. Den rättsosäkerhet som präglar all hantering som görs av WADA eller andra påstådda oberoende organisationer är förfärlig. När den oberoende kommittén tar form, kommer du att ha hur mycket som helst att göra för de yrkesutövare som står helt utan juridiska företrädare och i nuvarande läge inte har en chans att få en rättssäker prövning.
Läs gärna internationella kanotförbundets hemsida idag gällande de fem ryska kanotister som inte får delta i OS. Huvudskälet verkar vara att de på något sätt finns i Mclarenrapporten d v s nämns i rapporten. Ingen av de fem har en tidigare fällande dom, vilket var IOK:s krav.
En av kanotisterna Dyachenko får inte starta då hans positiva dopningstest är ett av de som försvunnit. Som ännu inte existerar och ska ha tagits bort av ryska säkerhetstjänsten utklädda till rörmokare.
Du är helt rätt person att biträda klienterna. Hoppas att du kan och vill göra det och att den oberoende utredningen blir av. Hela det här är ett hot mot världsidrottsrörelsen, vilket för en allätare och idrottsälskare gör att jag inte ser fram emot friidrotten i Rio längre. Världens bästa sport normalt sett att titta på och följa.
Framför allt rättssäkerheten måste säkerställas i dopningsfrågor.
I dag kom ett tydligt besked från Vladimir Putin om den påstådda men ännu ej bevisade statliga ryska dopningsmodellen och avstängningarna av ryska idrottsutövare.
”Ryssland kommer att söka juridisk uppgörelse.”
”Vi kan inte acceptera denna avstängning då vi har ett rent register.”
”Vi tolererar inte öppen diskriminering. Detta säger emot allt som är de olympiska spelen. Men vi kommer att söka rättvisa inom lagens ramar.”
Det var väntat att detta för eller senare skulle dyka upp på scenen, ett korrekt och stillsamt agerande enligt min uppfattning.
Rent konkret tror jag att det kommer att handla om att ryska staten finansierar såväl sina krav som de enskilda kollektivt bestraffade och tidigare aldrig dömda idrottsutövarna. Finns såväl Europadomstolen och FN deklaration om mänskliga rättigheter att tillgå och kanske även andra juridiska instrument.
Finns dessutom goda förutsättningar att få gehör och det kan bli dyrköpt för de enskilda internationella förbunden då de till skillnad från IOK inte gått på Wadas och Mclarenrapportens redogörelse. Stora skadeståndskrav kan vänta om hörnet.
Skrev tidigare om internationella kanotförbundets avstängning av fem ryska kanotister. En av dem Koravaschov som nekats starta i OS, där formulerar sig kanotförbundet: att det sker eftersom nu läget är som det är.
Vag formulering. Helt klart finns inget urinprov med positivt utfall, och därmed återstår bara det faktum att han på något sätt finns uppsatt på den heliga listan i Mclarenrapporten. Men inget konkret bevis redovisas. Återigen, var finns rättssäkerheten för de enskilda idrottsutövarna?
Slutsatsen är nog att det handlar om Meldonium och då borde man snabbt ha kunnat kontrollera värdet och räkna ut om förseelsen ägt rum efter januari 2016.
Ett annat exempel
Mclaren påstår att man har bevis för att 14 ryska ishockeyspelare skulle ha varit dopade i OS i Sotji. De kan komma att avstängs i efterhand säger WADA.
Ovanstående formulering kan nog bara tolkas på ett sätt. Det måste handla om Meldonium. Vilket gör det ännu mer absurt, Meldonium, som väl de flesta vet fördes upp på dopningslistan i januari 2016. Proven från de ryska ishockeyspelarna togs 2014 men har analyserats i efterhand och förhastade slutsatser har därmed dragits. Ett ryskt ungdomslandslag avstängdes tidigare från VM, då de alla haft Meldonium i blodet. Även där måste man nog i efterhand gå in och analysera varje deltagares gränsvärde för att säkerställa om de var dopade eller inte. (jfr. Aregawi)
I november 2015 när WADA informerad om sin rapport och dess innehåll
beskrevs anklagelserna mot Rodtjenkov, chef för ryska laboratoriet i Moskva (godkänt av WADA). När han förhördes av tre personer från WADA på sin arbetsplats ska han enligt dem sagt att han brukar själv testa alla de prestationshöjande preparaten för att kunna utföra sitt arbete och veta vad det handlade om. Efter arbetsdagen tog han då kanske Epo och sprang en runda och sedan analyserade han hur kroppen påverkats. Vem vet, han kanske tog steroider, körde bänkpress osv.
Detta påstående är så sanslöst att det saknar motstycke i idrottshistorien.
Rodtjenkov flydde ju till USA och har numera uppgiften att kläcka ur sig passande icke verifierade påståenden om rysk statlig dopning.