Falska nyheter eller ”fake news”, som det heter på originalspråket, har blivit slagordet för dagen. Att begreppet inte skrivs på ryska får väl skyllas på avsaknaden av kyrilliska bokstäver på tangentborden. Och på okunskapen om vad uttrycket skulle kunna heta på det ryska språket, kombinerat med en lika stor okunskap om rysk historia, kultur och politik.
Men åsikten om att – vad man ser som – falska nyheter måste bort, likt man försöker utrota ohyra, tycks sprida sig som en farsot bland dem som menar sig sitta inne med sanningen. Detta trots att all erfarenhet visar att vad som anses som sanningar i stället ofta är personliga uppfattningar och därigenom värda att öppet diskuteras och debatteras.
Mer skrämmande än falska rykten är frånvaron av information över huvud taget. Jag håller mig med två svenska dagstidningar och börjar morgonen med att bläddra igenom lokaltidningen Strengnäs Tidning. Dess information om utrikes händelser brukar bestå av en lite längre text direkt från TT och för övrigt några korta notiser. En mager kost för den som vill hålla sig informerad om världshändelserna.
Slår jag sedan upp Svenska Dagbladet hittar jag ofta samma lite längre artikel från TT plus några reportage av tidningens egna journalister. Och lite smånotiser insprängda bland annonserna för att ge intryck av att det är en nyhetstidning jag håller i handen. Att säga att jag efter detta har en god överblick över världsläget vore att fara med en grov osanning.
Vill jag bli bättre informerad får jag söka mig till nätet. Till exempel till den blogg där jag just nu skriver och där många skribenter framför sina åsikter och berättar om historiska erfarenheter. Gärna med länkar till originaltexter och till andra bloggar så man får tillgång till ett brett forum av fakta och åsikter.
Just bredden är viktig i ett samhälle som vårt där de flesta är marinerade i ett flöde av amerikansk kultur och politik. Amerikansk i den självklara betydelsen Amerikas Förenta Stater, trots att det finns en hel världsdel som heter Sydamerika och att Canada upptar den större delen av den Nordamerikanska kontinenten.
Hur många ryska TV-serier eller filmer har du till exempel sett det senaste året? De går säkert att räkna på ena handens fingrar, om du ens behöver ta fingrarna till hjälp. Och ändå är Ryssland ett av våra grannländer. Medan de amerikanska bidragen i praktiken är oräkneliga.
Ett skolexempel på svensk ensidighet är en nyutkommen bok av Stefan Olsson med titeln Vilseledning : kriget i Ukraina i svenska medier. Utgiven av Timbro förlag år 2016. Här lyckas författaren med konststycket att beskriva hela Ukraina-konflikten utan att antyda att vare sig EU och grannländerna västerut eller USA är på minsta sätt inblandade. Det hela är bara resultatet av en gigantisk konspiration från ryskt håll som till yttermera visso har en helt ny metod att bedriva krig. Vad som författaren väljer att kalla hybridkrig.
Som motvikt till denna bok finns som väl är Richard Sakwas Frontlinje Ukraina. Publicerad år 2015 på Karneval förlag. Som ger en bred bild av krisens utveckling och inte drar sig för att ta upp vad alla de olika inblandade har bidragit med. En bra grund för kunskap om och ställningstagande till konflikten.
För den som inte kan anslå tid till att läsa igenom Sakwas trehundrafemtio faktaspäckade boksidor finns en genväg. 
Ett litet sextiosidigt häfte av journalisten Robert Parry. Som bland annat låg bakom avslöjandet av Iran-Contras-affären på 1980-talet. I boken Bakom kulisserna i Kiev, publicerad 2015 på Karneval förlag, går han igenom ”Den mest ensidiga bevakningen i mannaminne av en större internationell kris”.
De svenska medierna måste få ökade ekonomiska anslag. Fram till nyligen lade de ner stora resurser på att varna oss för EN galen stormaktschef, nu har de fått att bevaka och varna för TVÅ. Vilken tur att inte Boris Johnson blev premiärminister i Storbritannien, då hade det varit TRE!
Men hur klarar vi av om Angela Merkel ryker senare i år och Marie Le Pen blir president i Frankrike? Snart återstår bara Kina med förnuftigt styre. Och då är vi tillbaka till 1970 och Olof Lagercrantz’s häcklade reportage i DN.
Nåja, så kan man ju fundera över hur förnuftigt det är med globalisering. Keynes var tveksam, och så är också Rodrik. ”Globalisering” i normalt språkbruk, innebär ju att marknaden, dvs företagen, styr, inte staterna…
Men förvisso ska man ge kineserna erkännandet att de är industrialister och inte tror på nedskärningar till finansbranschens fromma.
Nu måste förstås erkännas att ”frihandel” är något av det mest slippriga begrepp som finns. När det uppstod, på 1700-talet, betydde det att de privilegierade kungliga kompanierna måste få konkurrens. Sen fick dom det. Då började det betyda frånvaro av tullar. Sen försvann dom. Då började det betyda att all lagstiftning världen runt måste inskränkas till en minsta gemensamma nämnare, för att ge största möjliga handelsfrihet för företagen.
EU:s rådsordförande Donald Tusk går ut och kallar Donald Trump för ett externt hot mot EU. Tusk listar Trump som ett hot tillsammans med Kina, Ryssland och radikal islam.
Men andra polacker jobbar för att vända den amerikanska politiken och inte bara i Polen.
Vad sägs om en liten militärkupp i Washington?
Henrik L!
Jag ska försöka att stegvis berätta vad som pågår just nu i östra Europa, om nu Donbass får räknas dit (i Knuts terminologi). Jag har varit på andra sidan jordklotet över det kinesiska nyåret, men är nu tillbaks och kan följa ryska media.
1) Att RT rapporterade om lördagens samtal mellan Putin och Trump, och i upphetsningen glömde bort att hålla ordning på defining och
non-defining clause, har jag redan skrivit om i en annan tråd. (Korrekt skulle varit: ”In their first phone conversation, which lasted nearly an hour, Russian President Putin…”)
2) Kom hem igår ca 17.45 för att åka ett ärende med hustrun. Mellan kl. 17-18 svensk tid (19-20 Moskva-tid) sänder Pervyj Kanal på vardagar alltid ett populärt program om människors relationer, med en mycket känd kvinnlig programledare. TVn stod på, men istället sändes ett debattprogram om Ukraina. Den manlige programledaren pratade om hur Ukraina förbereder krig mot Ryssland (något inlindat). Att man plockar bort det populära lätta underhållningsprogrammet på bästa sändningstid och ersätter med ett debattprogram torde vara extremt ovanligt.
3) RT börjar rapportera från Donbass. Ukraina söker en militär lösning. När kunde man senast läsa om Donbass på RT:s site?
4) I morse när jag gick upp och slog på Pervyjs nyhetssändning visste jag exakt, ja, exakt vad som skulle bli förstanyhet: kriget i Donbass och Ukrainas upptrappning av våldet mot civilbefolkningen. Man kan notera att Ukraina förekommit endast sporadiskt i Pervyjs nyhetssändningar sedan septemer 2015, när Syrien tog över, men då har fokus inte legat på Donbass.
”Ukrainska kulsprutor har beskjutit ryska journalister för att förhindra dessa från att ge en korrekt rapportering från Donbass”, fick man veta i nyhetssändningen.
5) Västmedia har redan uppmärksammat att striderna i Donbass ökat sedan ett par dagar.
Till detta kan läggas att Steigan uppmärksammat att Ryssland vid fredssamtalen i Astana tog sig friheten att göra ett utkast till ny grundlag för Syrien.
Det är för tidigt att göra en bedömning av Rysslands exakta avsikter med Ukraina, men att något är på gång råder ingen tvivel om. Under tiden får vi gratulera Lev Levsjenko, som fyller 75 år idag.
Mats L!
Du är är fantastisk! Jag tror du gjort ett scoop! Ty vad RT oavsiktligt avslöjade med sin formulering (In their first phone conversation that lasted nearly an hour, Russian President Putin…) var att Putin och Trump träffats tidigare, men aldrig förut talats vid så länge som de gjorde nu. Och då undrar förståss vän av ordning när de har träffats tidigare och vad de talat om då. Kanske:
Putin: Jag tänker med hjälp av mina skickliga hackers och troll fixa in dig som USA:s näste president!
Trump: Okay boss!
Mats L och andra!
Tycker att ditt inlägg (Mats L) ovan är betydligt mer än en kommentar till Henriks inlägg. Kommer inte att låta debatten sväva ut i allmänna bedömningar om läget i Ukraina eller vart Ryssland är på väg i denna tråd. För att bedöma Rysslands kurs framåt kan det förstås vara intressant att få rapporter om vad som kommer fram i ryska medier. Välkommen med blogginlägg Mats L om detta.
Anders P!
Här kommer ytterligare ett scoop: på uttrycklig order från Vladimir Vladimirovitj, kommer RT:s välbetalda skribenter att delta i min skrivarstuga i vår.